BAT

Igår kväll träffades några entusiaster (vad annars en fredagskväll?) för att träna hundmöten enligt BAT, en träningsmodell för att utöka hundens handlingsalternativ i sociala situationer. Jag har skrivit om seminariet här.

Vi träffades i Gröndal på en parkering under Essingeleden och det visade sig vara en bra träningsplats för de flesta som kom gående gick en bra bit ifrån och vi hade en helt okej ”träningsplan” utan störningar.  Vi delade  upp uppgifterna mellan varandra: en filmade själva träningen och då främst den reaktiva hunden,  en skrev ner vad vi gjorde och hur hunden reagerade, en stod eller gick med sin decoy-hund på det avstånd som bestämdes innan och en gick emot med sin reaktiva hund. Kändes oerhört strukturerat och seriöst 😉

Vi tränade hundmöten med 3 hundar och hade 2 hundar som var icke-reaktiva (decoy) som hundarna tränade emot. Framför allt i början är det viktigt att hunden som ska tränas möter en hund som inte reagerar på hundar. Längre fram kan gärna 2 reaktiva hundar träna med varandra.

Bruno var först ut och decoy var ZigZag, en pumitik på 11 år. Hon är världens coolaste pumi och de har träffats även om det var ett tag sen. Träningen går ut på att när hunden man går med visar en (oftast lugnande) signal så ökar eller minskar man avståndet till decoyhunden beroende på om hunden är en socialt osäker hund eller en ”frustrated greeter”.

Bruno var först ut. Han fick gå emot och så fort han ”upptäckte”  Ziggen så klickade jag, vände och gick därifrån. Godisen fick han när vi gått ifrån en bit. Upprepade direkt och nu markerade jag med ett ”bra!” istället, vände och gick därifrån. Här ville han inte ens ha en godis, att öka avståndet räckte.  Det var ganska svårt att läsa hunden snett bakifrån, kopplet ska helst vara 2 m långt så hunden får valfrihet, och då hamnar man ganska långt  bakom som hundförare. I alla fall blev det ett tredje ”möte” och sen blev det paus i bilen och vi utvärderade. Det hade ju gått jättebra och grundtanken i BAT är också att inte pressa hunden över vad den klarar. Samtidigt blir det så ”lätt” eftersom hunden lyckas varje gång….  Det syntes så tydligt i och med att Bruno blev lättad och glad när han fick springa därifrån, jag förvånades ändå av att han inte ville ha en godis utan hellre ville öka avståndet.

Så Bruno var lugn och ”skötte” sig utmärkt i dessa 3 första möten. Efter en paus blev det 3 repetitioner till och vi kom riktigt nära, från de första 40 m till kanske 10 eller 15 m. Varje gång vänder vi bort och gick/sprang kanske 10 m. Sen kom det plötsligt en polisbil och parkerade och poliserna gick iväg.  Vi fortsatte att träna. Men sen kom en till och – hejsan! – det var en hundbil så när de öppnade bakluckan blev det lite mycket extra störning! Men de var snälla och stängde luckan igen. Efter sina 3 övningar fick Bruno vila ut ordentligt i bilen. Så vi bytte hund och flyttade iväg träningen så vi inte skulle gå mot poliserna och deras hundar som stod kvar på parkeringen.

Nästa hund var en ”spanjor”. Även här var ZigZag decoy-hund. Tyvärr hamnade vi lite mer på vägen nu och det kom faktiskt bilar så det var inte så bra men vad ska man göra. Det blev ändå 3 x 3 okej repetitioner. Intressant nog valde spanjoren redan vid 3e närmandet att helt strunta i ZigZag, nosa i backen och gå förbi! Så den matten bad att få köra mot Nilaq istället. Så jag hämtade stumpan som ju nu är så skendräktig så hälften vore nog. Hon piggade dock på sig lite när hon spanade mot skogen =) 3 nya repetitioner med spanjoren och nu blev han mer intresserad av decoy-hunden, såg faktiskt lite flörtigt ut…. Men han skötte sig fint och efter sammanlagt 9 repetitioner fick även han långvila.Även den matten tyckte att det kändes som om det gick för lätt!

Jag märkte också att som decoy-förare var det svårt att se vad som hände eller hur diskussionerna gick eftersom jag var på sånt långt avstånd hela tiden plus att jag fick jobba med Nilaq som ju skulle se snäll och blid ut 😉

En liten utvärdering och sen körde vi tredje och sista hunden, en äldre vavvatik. Även denna gång mot Nilaq. Nu hade poliserna åkt igen så vi kunde vara på parkeringen som var en mycket bättre plats.  De först 3 repetitionerna skällde vavvan till varje gång så vi ökade på avståndet ännu mer och Nilaq fick sitta och titta bort. Och då gick det bättre! Men de är snabba att larma di sma!! Paus igen och de sista 3 repetitionerna fick vi gå fram och tillbaka, fram och tillbaka och utan att titta åt vavvans håll. Lite knivigt när hunden hellre vill a) jaga kaninerna eller b) gräva gropar men Nilaq var ändå väldigt samarbetsvillig. Hon måste ha undrat varför vi skulle knata mellan pelarna hela tiden men gjorde det.  Och även detta gick riktigt bra. Så skoj att se hur hundarna verkligen svarar på träningen.

Nu ska det förstås sammanställas och klippas ihop och och och innan det är klart att se och läsa. Men vi blev alla sporrade att snart träffas igen för en ny träningsomgång. Förhoppningsvis kommer de andra som inte kunde idag också då. Och sen tänker jag att när vi tränat lite mer med våra hundar och känner och säkrare så kan vi plocka in andra hundar som behöver hundmötesträning.  Och nästa gång tror jag Bruno ska få jobba mot vavvan. Småhundar är ju det värsta numera….

Annonser

4 reaktioner på ”BAT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s