Månadsarkiv: mars 2012

Klick!

Ja jisses vad det lilla ljudet underskattas! Nu har jag lyckats komma ihåg klickern på eftermiddagspromenaderna och det är kul att se Bruno. Visserligen hör han den inte alltid men när han gör det går det så himla bra. Häromdagen kom vi 20 m från fotbollsplanen där ungarna höll på att spela. Först när de sköt bollar rakt mot oss blev det för svårt för Bruno, fram tills dess var han lugn och kunde titta ömsom på planen, ömsom på mig. Så häftigt!

Nilaq tycker fortfarande att hon jobbar minst lika bra som Bruno och ska ha en godis för varje klick. Hon sitter och går med kontakt och slår med tassen på mig och skäller och allt detta belönas just nu =) Nåja, skulle det fastna får vi träna om igen, just nu gör det inget att hon ”åker snålskjuts”.

Annars är det ju vårtecken s0m gäller nu trots vädret. Överallt skjuter buskarna skott och tulpanerna har hunnit riktigt långt. Har varken sett tussilago, blåsippor eller vitsippor men det kommer väl. Sommardäcken åkte på idag, nu får jag köra hur jag vill igen (och inte kryssa smågatorna för att inte hamna på Hornsgatan).

Ett mindre trevligt vårtecken är fästingarna som även de har vaknat. Varje skogspromenad kryper de på Nilaq. Men ingen har satt sig hittills, hurra!, bara man hinner med att ta dom är det äckligt men okej. Bruno verkar de fortfarande inte gilla. Hoppas de fryser ihjäl nu när det ska vara kallt i helgen.

I helgen är det BAT och jag gruvar mig lite för hur jag ska orka med 2 långa dagar på engelska men förhoppningsvis är det så intressant att man glider igenom. Det jag sett på youtube verkar intressant och ganska enkelt. Grisha var i Norge i helgen och jag läste en blogg som beskrev det som lätttillgängligt så det ska bli intressant. Det kommer en sammanfattning i nästa vecka tänker jag =)

Annonser

Tydligare

Hunddebatten i Kvällsöppet har väl de flesta sett eller hört talas om. Har du missat kan den ses här. Korrigeringssidan representerades av Fredrik Steen (”Hundcoachen”), Hans Rosenberg (SKK) och Bengt Rödseth (Sveriges Cesar Milan). Vänligsidan representerades av Anders Hallgren (Sveriges förste hundpsykolog), Natasja Ravenklint (driver hundskola, författare, mm) och – lite överraskande – Dogge D (artist).

Upprinnelsen var en diskussion om varför det är så svårt att få se hundträningsprogram i TV där träningen utgår från moderna metoder istället för den korrigeringsträning som visas idag. Det blev ett brev till bl a Kvällsöppet. Men så skulle det ju vara debatt och då fick det istället handla om hundträningsmetoder i allmänhet med två ”motsatta” sidor. Och det blev väl sådär även om bägge sidor utsåg sig som ”vinnare” av debatten….

Intressant nog strömmade det efter debatten in massor med nya medlemmar i FB-gruppen ”Våga vara vänlig mot din hund”. Uppenbarligen är många intresserade av att vänliga och moderna träningsmetoder sprids mer och även visas i TV och man vill även engagera sig i det arbetet. Sen har vi kommentarerna som kommer. Många berömde både AHs och NRs insats eftersom de behöll sitt lugn och lade fram fakta. Flera tyckte att  korrigeringssidan hade uppträtt både ohyfsat och aggressivt. Många var även upprörda både över BR och HR,  HR mest för att SKK trots allt har antagit en dressyrpolicy som man inte verkar följa?

Just kommentarerna efter debatten visar hur långt ifrån man står varandra. Många på korrigeringssidan berömde FS i hans blogg för hans insats och konstaterade att man återigen visat att man har rätt – träna konster kan man ju göra med en klicker men har det gått överstyr, ja då duger endast ”fostran” med ”krafttag” (kraftiga koppelryck, saker som kastas på hunden, att trycka ner hunden, ”det ska kännas”). Många var även mycket nöjda med att HR tydligt visade att SKK står bakom den policyn och fullt ut stöder hundtränare Barbro Börjesson som man anlitar för bl a ”Valpskolan”. Och att man bjuder in och sponsrar Cesar Milan.  Vänligsidan avskrevs  som tramsiga även om de flesta hade ett gott ord över för AH. Man ifrågasätter också kompetensen hos vänligsidan. FS konstaterar t ex i sin blogg att de nog aldrig tränat riktigt svåra hundar så som FS har. Vilket faktiskt är ganska kul eftersom AH har tränat hundar sen 60-talet – när FS föddes? Och NR utbildar både hundägare, instruktörer och hundpsykologer och arbetar även själv med svåra hundar. Intressant nog var de ganska delade till BR och hans insats.

Vänligsidan konstaterade att korrigeringssidan visade tydligt obehag och osäkerhet då de ofta satt med armarna i kors och hånlog åt vänligsidan och undrade också varför korrigeringssidan så idogt vägrar förstå entydiga forskningsresultat? Samtidigt tycks debatten ha sporrat många att vilja sätta igång olika projekt och det ska bli spännande att se resultaten av all energi som samlats.

Det är verkligen två läger och bägge tycker förstås att den motsatta sidan har sååååå fel och att den egna sidan har sett ”ljuset”. Att sen ljuset ser väldigt olika ut är en annan sak….Och det är svårt att se hur den ena eller andra skulle kunna omvända den andra…… Och på nåt sätt avspeglas de olika synäatten även i sättet att debattera. Vänligsidan upprepade sitt budskap om och om igen, tålmodigt och nötande, det som upplevdes som tramsigt. Korrigeringssidan högg ganska vilt mellan varven. Vilket upplevdes som aggressivt och ouppfostrat. Och lite så är det ju i hundträningen också, man nöter in goda resultat med t ex klickern och med korrigeringsträning går man i klinch. Så tydligt kan det bli ibland. Vänliga hundträningsmetoder kräver helt enkelt mer tålamod och mer planering. För att korrigera gäller det att vara på hugget och beredd att svara. Olika sätt att träna, tänka och debattera.

Det enda bägge sidor var överens om var att Dogge stod för vettiga åsikter – ge hunden tid och kärlek så löser det sig. Synd att bilden av hur denna tid och kärlek ser ut är så helt olika.

Söndag =)

Idag blev det en helt ny runda. I veckan hamnade vi i ett trevligt samtal med en hundägare vid Flaten och han rekommenderade Farstanäset, en halvö mellan Farsta/Stockholm och Huddinge. Bl a Farsta ridskola ligger på näset.

Det tyckte vi kunde vara kul att gå, han är inte den förste som pratat sig varm för näset, men han gav knuffen. Så idag åkte vi dit. Vi började med att gå över den s k militärbron och ut på näset och sen skulle vi följa en  gul markering runt hade han sagt. Det visade sig att gult var längs en väg/cykelväg/asfalt som ledde oss förbi just ridskolan och som sen plötsligt försvann…. Hm. Men vi hittade förstås an annan väg och som blev en stig som gick längs vattnet, jättefint. Hundarna, eller ja malamuterna då hetsade upp sig rejält och vi trodde först det berodde på att allt var nytt men sen kom 3 rådjur och kanske hade de känt doften? Kunde ju inte låta bli att studera Nilaq, väntade ut henne och hon lugnade ner sig lite men när jag då tänkte gå vidare slog det över för henne och hon gav t o m jaktskall (har hon inte gjort tidigare). Ni vet, det gälla jipp- jipp-jipp….. Allt medan de tre stod och tittade ner på oss från sin höjd. Nåja. Bara att ta kort koppel och dra med sig hunden. Bruno var supercool och brydde sig inte alls om djuren eller uppståndelsen. Han var helt upptagen med alla löven som for runt i blåsten…. Nilaq lugnade ändå ner sig fort men hon var ganska sur på mig som inte hade släppt henne tror jag…. Vi fortsatte ändå runt och blev väl lite överraskade när stigen vinklade tillbaka och rätt mot rådjuren igen då…..  Men vad skulle vi göra? Så vi gick vidare och tursamt nog hade rådjuren flyttat på sig. Vi fick syn på dom igen när vi strax efter kom till en äng…. och även Nilaq fick syn på dom och kastade sig men där har man ju hjälp av midjebältet, en lägre tyngdpunkt gör att det är lättare att sätta emot och bara stå. Hon lugnade sig fortare nu. Hennes syrra hetsar också men hon vill spåra, borra ner nosen i doften och undersöka, Nilaq vill jaga ikapp….. Så det blev lite dragit men det gick över.

Vi passerade ett koloniområde som var lite annorlunda än de jag tidigare sett. Minitomter som inte fick odlas, inga blommor eller grönsaker, inte stängslas in, inte ändras…. Måste vara perfekt om man bara vill ha ett ställe att sitta ute och njuta, gå och bada och kanske grilla på kvällen. Inga krav på snygga blomsterarrangemang.  Annorlunda.

Vi fortsatte och kom till vattnet igen och norra sidan så vi såg Farstas höghus….och militärbron. Eftersom vi hade fika med ville vi ju hitta ett bra ställe men det blev så att vi gick över bron tillbaka och längs vattnet till Farsta gård som hade en söt liten brygga vi satte oss på. Blåste ganska rejält så det var tyvärr inte så mysigt som vi tänkt oss men vi satt en stund och sen gick vi tillbaka till parkeringen. GPSen sa 5,1 km och det kan nog stämma. Hundarna var i alla fall nöjda och sov sött när vi kom hem. Men det dröjer nog innan vi går där igen. Det kändes lite för mycket som vår vanliga morgonrunda…..

På eftermiddagen var jag förbi min mamma och åt våfflor, det är ju våffelagen idag! Passade på att klicka Bruno också. Denna gång började jag ca 50 m från gatukorsningen där även fotbollsplanen ligger på andra sidan gatan och se, det funkade. Han började hetsa upp sig lite men hade inte låst sig utan när jag stannade och väntade ut honom vände han huvudet så jag fick klicka. Vi kom fram till korsningen och över gatan och kunde vara bara 20 m från planen med ungar som både klättrade i målen och sköt bollar kors och tvärs. Fantastiskt! Nackdelen var att Nilaq som var hungrig kastade sig på alla godisbitar jag kastade. Och jag hade torkad blodpudding som ju är extra gott….. Så hon brydde sig inte om att jag kastade till Bruno och till henne utan ville ta alla bitarna själv! Nåja, det gick ändå hyfsat och som sagt så nära utan att Bruno går överstyr har vi inte kommit tidigare. Men samtidigt blev det lite mycket för Bruno, trots att  vi ökade avståndet och ställde oss vid busshållplatsen blev han mer skällig. Ändå nöjd att det gick så bra med fotbollsplanen…..

På väg hem sen genom Tanto var det massor med folk ute och jag kunde konstatera att fast klockan var halv sju var det ljust ute. Det bådar gott inför veckans avslutning på rallylydnaden.

Fredag!

Idag var det simning igen för Bruno =)

När vi kom till simmet var han jätteglad och ivrig, sprang uppför trappen och till bassängen (och förbi duschen, hehe) så jag fick hämta honom. Sen kom han nästan hela vägen uppför rampen alldeles själv. Högst upp blev det lite tvekan igen då och innan han kom ner i bassängen hade bollen flutit iväg till andra änden men den var ju lätt att hämta. Sen var det plask i och han simmade på. Mycket mer uthållig idag än förra gången. Vattnet var 2 grader varmare, det kan ju spela roll. Men nu blev det bara två pauser på dryga 30 minuters simning.

Film blev det idag med, fast med mobilen, och jag har klippt ihop den så den är lite längre.

Som syns behöver han verkligen uppvärmningen. På slutet var det jämna fina tag med både fram- och bakbenen. Sen var han rolig, han gick upp på trappen med frambenen men sen ville han simma ett varv till och så upp på trappen och så ett varv till. Så höll han på ett tag innan han var klar på riktigt. Kul att se nu är att han inte bara trillar nerför rampen med ben som viker sig utan han står och går själv.

Och så har jag plockat fram klickern igen. Den har inte används på ett tag, mycket för att Bruno ändå inte har hört den ute. Men nu är han mer närvarande och lugnare och går lättare att få kontakt med ute så nu är det klickerdags!! Jag började idag med grunderna, hundar, hunddofter, fotbollsspelare och annat som han hetsar på. Och det gick riktigt bra. Fotbollsspelaren var svår eftersom Bruno så fort låser på just det och jag vill ju inte klicka på upphetsning….. Men det kom en paus där han tittade aningens åt sidan/bort som jag hann klicka och se där, då hamnade fokus på mig.

Nilaq tycker det är toppen att jag klickar och ska ha en godis för varje klick hon med. Nu kanske ni tycker att det är dumt men det är faktiskt bra eftersom hon har en tendens att hetsa upp sig på att Bruno hetsar och hon har ibland börjat fara runt och skällt på Bruno när han går igång. Nu är allt fokus på mig. Och det trots att det rör sig mer folk ute nu….. *glad*. Sen ska det väl bli lite rallygrunder och trix för henne, hon behöver lite hjärngympa nu när det blir varmare ute.

Nu är det helg och imorgon har jag en spår- och sökträning men det är en ung hane som lätt tappar fokus så hundarna får stanna hemma. Och på söndag kan det kanske blir promenad på ett nytt ställe.  Ett tips som kan vara värt att prova. Jag tröttnar så fort på att gå samma runda och inbillar mig att hundarna också gör det…..

Tips

Man får ju så många tips hela tiden. En del bra, en del usla. Och ibland upptäcker man för sent att de var ganska värdelösa.

Men här kommer ett tips som jag tror är intressant för flera. Den amerikanska hundtränaren Grisha Stewart som har en hundskola i Seattle kommer först till Norge nu i helgen och till Stockholm nästa helg,  http://rplushundskola.wordpress.com/aktuellt/seminarium-grisha-stewart/

Hennes träningsmetod, BAT, kan du läsa mer om på http://functionalrewards.com/

Och en film som visar träningen finns också!!

Lite kort varsel, jag har dock tipsat förut på FB. Och det finns platser kvar. Så har du möjlighet tror jag det är en intressant och spännande helg för oss med hundar =) Särskilt med tanke på ”debatten” om olika hundträningsmetoder och alla inlägg i bloggar m m där man bl a kunnat läsa att Anders Hallgren nog aldrig träffat och tränat riktigt aggressiva hundar. För på dom funkar ju inte klickerträning….

Flunsa eller förkylning?

Jag vet inte vad det är som började i torsdags men nu lutar jag nog åt förkylning eller nåt skit-virus….. Och det är jag och inte hundarna som drabbats denna gång. Men det verkar vara på övergående så jag ska inte fördjupa mig i detaljerna mer än att det slagit sig på skallen och konstiga temperaturer denna gång. Hela mit liv har jag fått hög feber men denna gång blev det sänkt kroppstemperatur…. alltid nåt nytt antar jag.

Trots att jag inte mått bra har jag ändå tagit mig ut på rundor med hundarna. Idag blev det skogen men en kort runda, den tog en himla tid att ta sig runt ändå, fick stanna upp och vila lite mellan varven. Det är ju på gott och ont att ändå gå ut fast man är sjuk. Jag tycker nog jag blir friskare fortare av att sova mycket och gå ut korta rundor.

Kameran var ändå med så det blev lite Bruno-filmer, det är dags att skicka en uppdatering till ortopeden/veterinären också.

Bruno kom på att man kan springa i snåren istället för på vägen. Det har han undvikit hittills och hållit sig till stigarna.

Sen blev han lite glad och började springa vid vattnet. Förra helgen fick jag hjälpa Bruno över stockarna ute och tydligen kom han på att det går bra att ta sig över nu…..

Man ser att han vinklar ut vänster bakben istället för bakåt men han tar fint avstamp och det är ju inget fel på attityden!

Nu ska jag dricka mer varmt te och krypa till kojs igen. Är tacksam över att hundarna sover jämte mig och inte tjatar om aktivering dagar som dessa.  Särskilt stumpan ska ligga nära nu….

Sammanfattning Bruno

Ja tiden går och det är dags för en sammanfattning igen. Nu är det 2 månader sen Brunos tassar svullnade upp.Han har inte fått fler behandlingar utan i april ska han få en ny. Tänkte att kroppen och allt för komma i balans igen först.

Tyvärr upptäckte jag lite kala fläckar på Bruno, på svansen och hasen, så nu får han lite kinesiska piller för att stärka njurar, lever och mjälte och han börjar se bättre ut. Han beter sig även bättre. Jag har ju vetat om kopplingen mellan njurar/lever och beteende men det verkar vara ännu mycket starkare än jag tidigare förstått, inte bara vad gäller rädsla och ilska utan även den ”autistiska” delen. Bruno reagerar mer sällan på hundar, cyklar eller skrikande barn. Fotbollsspel taggade dock mycket när de spelade igår kväll på lilla planen….. Han bryr sig sällan om hundskall och struntar oftare i stora bilar och mopeder ute.

Simningen har vi legat lågt med. Vi var iväg igen i förra veckan och då var det en månad sen sist. .Men det verkar som om all annan träning ger bra utdelning. Bruno har ingen direkt uthållighet men han simmade på bra utan linor efter en plaskig start.

VI har gått i mer oländig terräng och inga problem. VI har gått längre turer och inga problem. Han blir ju trött men på ett bra sätt. Han har de senaste gångerna inte blivit haltare, så skönt.

Sen ett par dagar har vi slutat med täcken och kläder, Bruno rör sig nu hela tiden och fryser inte.

Nosen fortsätter funka. Nu när Nilaq löpte brydde han sig inte alls, så han lär sig. Senast på promenaden gick han förbi högen med hästskit och jag sa heller inget….;)

Nu är det nästan 9 månader sen operationen och rehaben har varit mycket mer utdragen än jag kunde föreställa mig. Men nu börjar det kännas som om det faktiskt finns en chans att benet blir helt återställt. Det har blivit lite ”längre” och han sätter oftast ner det i backen även när han står. Bara när han är trött eller lite stel blir han trebent. Men det är fortsatt massage och stretching som förhoppningsvis ger önskad effekt.

Sen kan jag berätta att jag har inlett en skriftväxling med veterinären som ställde fel diagnos. Det har visat sig vara 2 slarvfel (som han erkänner) som låg till grund. Jag har begärt skadestånd och väntar nu på nästa svar. Det har varit svårt att skriva brevet, varje gång blir jag så arg och upprörd och det blir inte bra på papper. Samtidigt är jag så besviken för jag har ju varit nöjd med den kliniken. Det är så trist att man måste ifrågasätta allt och alla hela tiden….. Fast det gäller ju inte bara veterinärer.

Skogen

Idag blev det morgonpromenad i skogen, 3 km-rundan. Vi fick en stund över och hann fika i den lilla sol som sken. Varmt var det i alla fall, vinterjackan fick stanna hemma idag men broddkängorna var på och det var tur för trots att solen och vinden jobbar på att få undan vinterresterna så var en sträcka riktigt isig……

Hundarna fastnade på bilderna idag med!

Bruno tycker jag är snål med godiset – varför ska han gå hungrig?

Men tog de slut? Mer vill jag ha!

Bruno behövde varken täcke eller tröja idag men då blev han ganska lerig istället ….

Päls-Fia har nog slutat löpa nu. Idag var det mer fokus på godis och intressanta dofter. Hennes päls har vuxit ut ganska bra också. Lagom till sommaren…..

Igår kväll såg vi reprisen på Den svarta vargen som var en naturfilm från Yellowstone i USA. Härliga bilder på vargars liv och en lite romantiskt story om den svarta vargen, Casanova, som blev pappa till många valpar utan att vara flockledare utan istället flörtade han med och lockade till sig brudarna och höll sig i utkanten av en stor flock. Bruno sov hela timmen medan Nilaq tittade intresserat över halva filmen. Det var mest spännande när de lekte och jagade tyckte hon =)

Härlig promenad

Idag tog vi i ordentligt och begav oss till Ågesta lite söder om Stockholm. Ridskola, golf- och brukshundsklubb ligger här men vi tog en lång promenad i skogen mot den platta Kvarnsjön. Det är länge sen jag gick i området. Så länge prickarna fanns gick vi ganska ofta här, även prickiga promenader hade vi här, men med Bruno har jag nog bara varit här två gånger och Nilaq en gång….? Vi gick väl en trettio minuter och diskuterade om och i så fall när malamuterna varit där tidigare och kunde senare enas om att det hade de visst. Men eftersom det var så länge sen blev det en spännande utflykt för oss alla. Första biten var väl känd och där var det inga direkta överraskningar heller. Vi gick den långa grusvägen och växlade sen till den orangea triangeln som följer elledningarna över hällar och spångar. Vid sjön blev det en paus där vi avnjöt varsin chai latte och guvadgott det var, mer som godis än te…  Hundarna fick dricka sig otörstiga och sen gick vi längs med sjön. Bruno var pigg och glad så vi fortsatte längs sjön tills den nästan tog slut. Här hade ingen av oss gått tidigare så gps’en åkte fram =) Jag hade kommit på att spela in promenaden efter en stund, medan vi gick längs ledningarna, och på den kartan ser man ju lite av omgivningarna. Vi hamnade lite snett och var på väg in i en hage men vi vände och gick istället genom skogen. Vilken skillnad det var i temperatur. Längs sjön åkte jackan av för det var så varmt men i skogen var det både isigt och kyligt och jackan åkte på efter en stund. Isigt var det tyvärr hela vägen nerför mot ängarna där vi följde draghundsslingan. Och flickorna drog verkligen nerför isstigarna! En teori vi har är att de springer för att inte halka? Eller om de tävlar med varandra? Nåja, vi överlevde och på ängarna var det varmt och soligt igen. Enstaka hundar med ägare såg vi där men annars var vi själva hela rundan. Och Bruno skuttade pigg och glad. Vi tog sammanlagt 2 pauser, fikat vid sjön och sen en kortis i skogen, men annars var vi igång hela tiden. Lite hjälp behövde han över alla fallna stammar men han hjälpte till med att sätta upp framtassarna och sen kliva med baktassarna. Han litar ännu inte riktigt på sin hoppförmåga men grenar skuttar han glatt över. På em-rundan gick det långsamt så jag antar att han har lite träningsvärk nu. Hundarna är mer än nöjda och har sovit så där djupt och avslappnat hela eftermiddagen.

Fredag

(Nåt gick fel så den las inte ut igår,,,,)

Idag var det simdags igen En hel månad har gått sen sist pga sjukdom och strul men nu så. Och Bruno var duktig! Både att gå i och att simma. Först ett par omgångar så där och sen med jetten på och så lite i vanligt vatten igen. Så här såg det ut när han klev i:


Dagen hade annars börjat som vanligt med en promenad på holmen som tyvärr innehöll några mindre skojiga delar. Flera hundmöten på vägen men de gick bra, Bruno var lugn och Nilaq med. Ute på holmen mötte vi upp Qilaq med matte och gick sen vår vanliga runda – till stockarna där det ska hoppas upp och ner och göras konster uppe på stockarna samt leta godis – vidare till stranden där vi krafsar i isresterna och letar godis – genom koloniträdgårdarna och till gården där vi gör lite tricks och letar godis och sen har vi börjat gå genom skogen istället för längs vattnet tillbaka. ”Skogen” är väl att ta i men det är bergsknallar och träd och buskar och ett litet kärr som nu är istäckt. Harar och räven springer däruppe och hundarna har mycket att nosa efter längs stigarna.

Här följer en del ”gnäll” så den som inte vill kan sluta läsa nu =)

Nu rubbades våra cirklar dock ordentligt då W plötsligt kom ikapp oss vid stockarna. Lös, utan koppel/lina och ffa utan ägare. Han hade siktet inställt på Nilaq som nu är i eller nästan i höglöp. Det var rakt in i kaosrutan. Brunos sele i vänster hand, Nilaq flexihandtag i höger hand, W på språng emot oss trots mina vrålade NEJ.

Så börjar dansen – jag halar in Nilaq med en hand, försöker stå mellan W och Bruno, W försöker kliva upp på Nilaq, jag drar till så hon kommer ur hans grepp men snubblar till, W vill upp igen, jag drar henne nu intill mig, W vill upp igen och där fick han första sparken i bröstet. Bruno har hållt sig ganska lugn men med W bara metern ifrån brast det för honom och han dödar bollen och skäller mot W som försöker kliva upp igen och får spark nr 2 i bröstet. W ser lite förvånad ut, Nilaq ser vilsen ut hon gillar ju W men inte så här. W försöker igen och får spark 3 nu i sidan. Nu äntligen fattar W och vänder bort och QIlaq och hennes matte kan gå emellan och driva bort W från oss.

De får undan honom men varken Nilaq eller Bruno lugnar sig förrän han är 30-40 m bort, då har vi kontakt igen. Nu kommer ägarna sakta över en knalle, de ser W vid stockarna med Qilaq och oss där vi står och ropar att det går bra. !?!??!?! Ja så kan man ju säga när man inte sett vad som hänt =(. W kommer i alla fall på inkallning och blir kopplad. Varken Qilaqs matte eller jag var särskilt glada, jag gick undan med hundarna som nu var helt ok så de fick leta lite godis. Ägarna fick en lång föreläsning både om vad som hänt och hur illa det hade varit på väg att gå när de låter W springa lös utan uppsikt. De fick också höra – än en gång  – att vi går på denna sidan där det råder koppeltvång just för att slippa lösspringande hundar. Jag orkade inte prata med dom också utan sa bara att jag var förbannad för det som hände, faktiskt utan att skrika på dom vilket jag nog egentligen ville göra. Så de dröp av. Hoppas hoppas att de äntligen fattar. Och hoppas Bruno inte faller tillbaka till hata-W-stadiet….

Vi gick sen vidare och stannade en stund vid stranden där adrenalinet släppte. Då kommer lillfluffen T springandes, även han lockad av Nilaqs dofter. Senast i förrgår kom han fram till oss, lös, och matte lovade ha koll på honom och koppla honom. Jag vrålar NEJ T vilket matten hör och hon börjar också vråla på hunden. Så jag blir själaglad när lilltuss stannar och sen lyssnar på matte. Men fy vad trött jag är på dessa ständiga konflikter med andra hundägare som tror att det bara är att släppa hundarna och som inte har någon koll…. Jag vill faktiskt inte behöva sparka på en hund som bara följer sin natur =(

Nog för att jag själv har hundarna lösa men då är det stenkoll som gäller. Känna ibland som om det bara är jag och några få som tänker så. Varför? Varför är det jag och mina hundar som måste uppfostra deras hundar? Så trött på det….. Det finns ju bra hundägare också som antingen har samma syn eller som respekterar våra önskemål men de är så få….

Men nu är det helg och imorgon avslutning på valpkursen! Ska fixa klart med diplom och övningar. Och på söndag blir det en längre skogspromenad, det ska blir skönt.