BAT-seminarium med Grisha Stewart

Grisha visar hundmöten med sina "hundar"

Grisha Stewart är en amerikansk hundtränare som har sin hundskola i Seattle/USA. Hon är klickertränare och har utifrån erfarenheter med sin egen hund (har vi hört den förut????) utvecklat BAT som står för Behavior Adjustment Training, alltså beteendemodifikation =) Seminariet heter BAT1000 och det är visst en baseballterm…..

Numera arbetar hon framför allt med människoaggressiva hundar men hon möter även starkt hundaggressiva hundar, de som CM kallar för ”redzone”-hundarna och som hon rehabiliterar med BAT. ”Vanliga” hundaggressiva hundar får gå kurs tillsammans istället, en s k growley dogs class. Hon verkar filma all träning och det hade vi nytta av under seminariet. Sverige är ett i raden av länder (Polen, Littauen, Storbritannien, Norge och kanske nåt mer?) på hennes Europaturné och hon har faktiskt redan varit i Sverige en gång, i fjol då Bob Bailey höll ett seminarium i Stockholm.

Vi började förstås med en del teori där Grisha gick igenom grunder och förutsättningar så som koppelteknik, säkerhetstänk kring träningen, lämpliga kriterier att arbeta efter m m. Men det var praktiken som dominerade, vi fick se hur det funkar både med demohundar och med filmer hon visade från sina träningar. Seminariet var inriktat på träning av ängsliga och aggressiva hundar men även en del annat kom fram i filmer, diskussioner och i arbetet med hundarna på plats.

Grisha själv var härligt opretentiös. Medan vi tittade på filmerna sa hon med jämna mellanrum att ”här gjorde jag fel”, ”här missade jag signalen”, ”här borde jag ha avbrutit” osv. och det är kändes uppfriskande. De positiva resultaten kom ändå, en tröst om man ibland skulle missa eller strula till det, vilket väl alla gör?  Och så är det så nyttigt att se missar, för nånstans lär man sig mer när det blir fel än när det blir rätt i varje steg och försök. Så det var en väldigt bra sak. Hon hade också satt slowmotion på vissa frekvenser och även speedat upp tempot i vissa snuttar, på så sätt blev både hundspråket och människors agerande väldigt tydligt. Pedagogiskt och tydligt. Många filmsnuttar handlade om hennes egen hund, Peanut, som var den hund som fick henne att utveckla BAT. Peanut är en border collie/whippet mix som hon tog från hundstallet när han var 11 v, mitt i hans rädsleperiod, vilket visade sig ge problem med människor och ffa barn. Ingen fick ta på honom, gå emot honom, titta på honom….  Lydnadsträning och agility gick bra så länge de var ensamma. Så hon började jobba med motbetingning, dvs förknippa det läskiga med roliga saker/aktiviteter och han blev bättre men inte bra. Då började hon med Control unleashed övningar (en metod som Leslie McDewitt har utvecklat så hunden ska kunna fokusera och arbeta även med störningar inpå, t ex på utställning) och han blev bättre men inte bra. Som Grisha sa, hon tränade Peanut i 5 år och han blev inte bra så slutsatsen var ju att metoderna inte fungerade men det tog tid innan den poletten trillade ner….

Sen började hon arbeta med det hon kallar functional rewards, funktionella belöningar. En teknik man även använder på t ex autitiska barn som lär sig uttrycka sin behov på så sätt. När de kan förmedla vad de vill ha så får de det vill ha. Då blir belöningen att de får det de vill ha. Det är samma tänk i BAT för hund.  När hunden visar vad den vill får den det den vill ha. Sättet att visa det på är ett tydligare hundspråk. Hunden belönas när den visar tydliga signaler. Belöningen i BAT är minskat eller ökat avstånd. När det är ängsliga och/eller aggressiva  (egentligen utåtagerande) hundar är det ÖKAT avstånd och när det är frustrerade hundar som egentligen bara vill hälsa och leka men som går överstyr är det MINSKAT avstånd som är belöningen. Men inte alla hundar är så självklara och ibland vill även en frustrerad hund ha ökat avstånd. Man får testa!
Sen använder man även s k bonusbelöningar i form av godis, lek, kel men det sker alltid efter den funktionella belöningen.

Så här ser det då ut med en hundaggressiv hund: hunden får syn på hund2=triggern och stannar. Föraren håller kopplet slakt men skulle hunden inte stanna av sig själv håller föraren emot tills hunden stannat och släpper sen efter. Vänta på att hunden har tittat klart och tittar bort/sniffar på marken/gäspar/nyser. Markera med ”bra” eller ”yes”, vänd om och spring gärna baklänges så hunden hänger med dig. Ev kan man då ge en godis (bonus) när man kommit en bit bort men ju snarare man kommer bort från godiset, desto bättre. Gå emot hund2 igen och kanske går hunden nu ett-två steg närmare innan den stannar/du stoppar den. Vänta på en signal från hunden, markera den, vänd om och jogga bort. Man kan använda en klicker för markeringen men eftersom hundar då förväntar sig en godis är det inte lika bra.

Varför ska man inte använda godis? Ja enligt Grisha, och vi såg det själva tydligt med vissa hundar under demonstrationerna, så händer 2 saker: hundar man tränat mycket med – och det har ju de flesta i regel, dvs testat många olika saker och då belönat – dessa hundar går gärna in i ”tränings-läge” = jag ska hålla ögonkontakt med matte/gå fot/göra cirkuskonster – och glömmer då bort hund2=triggern. När hunden tappar fokus från hund2 tappar den även den sociala kontakten och slutar engagera sig i den andra hunden och det är just den kontakten vi vill att hunden ska lära sig att hantera på ett bättre/annorlunda sätt. Utan godis hamnar fokus istället på hund2 och när vi arbetar med funktionella belöningar hålls fokus på hund2 och hunden lär sig att då att hantera sociala kontakter med andra hundar på ett nytt sätt. BAT ger hunden nya coping skills. Och det oavsett om hunden är rädd för andra hundar, dvs helst undviker närkontakt, eller om den är aggressiv, dvs vill skrämma bort den andra eller t o m attackera den.

Under hela träningen är det viktigt att hunden är lugn. Det kräver förstås att man är i en miljö där man har kontroll över hundens triggers. Därför kan det vara svårt att börja träningen under promenaden för då kan det bli många oplanerade möten med triggers. Men när man kommit en bit på väg brukar det funka bra i vardagen. Om hunden går överstyr eller visar tecken på att gå överstyr bryter man och tar en lång paus eller fortsätter en annan dag. Hunden ska vara i ett mentalt skick där den kan lära sig och då får den inte vara stressad.

Generellt är träningspassen 45-60 minuter per gång och sker helst en gång/vecka. Om hunden har väldigt jobbigt tycker Grisha att man ska undvika oplanerade möten mellan dessa set-ups där allt regisseras och kanske bara rasta hunden på lugna ställen. Om man kör längre pass behöver hunden pauser emellan. Som i all inlärning behöver hunden pauser för att smälta lektionen. Under seminariet var det hundpass på lördagen och på söndagen men t ex en av hundarna som visade sig ha problem inte bara med hundar utan även med människor blev det ett kort pass på 3 minuter på lördagen och ett kort pass på 5 minuter på söndagen. Han klarade inte mer i den miljön. Den hund som var mer frustrerad än arg och som var klumpig i lek med andra hundar orkade jobba 10 resp 15 min. Och det var kul att se hur han gjorde sina framsteg från hoppeskutt med gnäll och pip till fokuserad och ganska lugn med enstaka gnäll och som kunde hälsa riktigt fint på sin triggerhund.
Ja triggerhundarna hade fullt upp under demonstrationerna och de var alla väldigt duktiga.

Sessionerna är ofta uppbyggda efter samma schema

• möte rakt på med stillastående trigger
• möte rakt på med trigger i rörelse  i
• gå parallellt med varandra
• följa john
• osv

Vad vinner hunden på BAT? Ja det vi kunde se och som vi diskuterade en del under helgen var att hunden vann tillbaka kontrollen över mötet med sin trigger. Med BAT-träning lär sig hunden nya förhållningssätt och får en ny strategi att lösa ”problemet”. Och med den nya strategin försvinner ”problemet”. Så hunden som är rädd behöver inte längre fly undan utan kan vara kvar i situationen längre för den vet att den kan gå när den vill. Och den arga hunden behöver inte längre morra eller bitas för den lär sig att den inte tvingas närmare än den klarar av och kan gå ifrån om det blir –  hundspråk respekteras när man är tydlig.

På söndagen delades vi in in grupper och fick jobba med varsin hund. Då vi var så många grupper, 4 per hund, lottades en grupp fram som faktiskt fick visa upp träningen för alla.  De som var hundtränare hade kanske  lite lättare för denna uppgift än de som var intresserade hundägare, men det blev väldigt bra även för oss som tittade på.

Vi fick inte filma något av träningen men det ligger mycket på youtube. Här är en film där Grisha tränar sin egen hund Peanut med barn. Barnen står längs gångvägen och varje gång Peanut ger en lugnande signal vänder Grisha och ökar avståndet igen. Nu är barn som barnen är och står inte stilla…

När det är en hundaggressiv hund hon arbetar med kan det se ut så här:

Gå in på youtube och sök ahimsadog så hittar du fler filmer. Även på sidan functionalrewards.com hittar du  filmer.  För den som inte hade möjlighet att komma finns boken att köpa.

Sammanfattningsvis var det två intressanta dagar där kanske inte allt var nytt men där jag fick en hel del nya idéer.  Jag gillar hur BAT passar ihop både med TTouch (som Grisha använder sig av, hon samarbetar med en TTouch practitioner) och med SATS (vilket Grisha använder man hon kallade det för något annat??). Just att jobba på hundens villkor tilltalar mig väldigt. Det lilla jag testat på mina hundar funkade bra, nu ska jag se om jag kan få ihop en träningsgrupp och jobba med och även jobba med strukturerat med mina egna hundar.