Kategoriarkiv: Bruno

Äntligen höst

IMAG0394Har nog sällan längtat till hösten som i år. Eller mer att sommaren ska ta slut, Det har varit en jobbig sommar, förlusten av Bruno, en trasig rygg som aldrig vill bli bra, en hund som inte vill göra nåt i den kvava värmen…. Skönt med en ny årstid och förhoppningsvis ny energi.

Ja farbror Brun har lämnat ett enormt tomrum efter sig. Inser ju hur mycket tid och omsorg och resurser han har krävt de senaste åren och nu när han inte finns längre så är allt så annorlunda. Nilaq får nu både tid och utrymme som hon håller på att fylla.  Många saker är så mycket enklare med bara en hund och ffa med en fungerande och frisk hund.  Med Nilaq behöver jag aldrig fundera eller planera så mycket utan vi kan ägna oss åt olika aktiviteter och vara ”spontana”. Hon tycks heller inte sakna eller sörja Bruno. Första månaden var väl lite jobbig när jag gick hemifrån men sen släppte det också. Så hon verkar trivas med att vara själv just nu.

Intressant nog håller hundägarna i området mer avstånd till oss nu. De kanske tror att vargen åt upp den gulliga disneyhunden? Eller så ser de rovdjuret tydligare när hon går själv? Fast de som kände oss tidigare kommer nära och hälsar förstås, Jag trodde ju Nilaq skulle bli mer social som ensam hund men det verkar inte alls bli så. Hon är väldigt noga med vilka hundar hon vill hälsa på och de är få. Just under löpet blev ju hanarna  mer intressanta men nu är vi i vår vanliga bubbla igen, Lika bra det tänker jag.,

Många frågar om det blir en ny prick och det kommer det att bli. Men just nu har jag fullt upp med en hund och allt annat som livet bjuder på. Och jag vill ju fortfarande ha det där lilla huset på landet med tomt och skogen inpå. Så det kommer en ny dalmatiner så snart det bara går!  Och jag träffar rätt hund!

Ryggen har tagit mycket energi och gjort livet mer besvärligt. Regelbundna behandlingar hos kiropraktorn hjälper ju men det tar lång tid detta. Och värst har nog varit att inte kunna köra/åka bil för jag har saknat skogspromenader. Har börjat lite sakta med det men det är helger (inga bilköer) som funkar hyfsat, fast inga långturer än. Köra vardagar funkar inte alls, just att jobba med gas- o bromsfoten ger kramper och smärta som sitter i. Att sätta sig ner går på kvot, jag måste planera hur mycket jag kan sitta under en dag och sen står jag så mycket som går alt ligger ner. Lyfta går inte alls, böja mig framåt kan jag bara göra i samband med stretchingen. Så det här med att packa ihop o fixa till lägenheten har jag fått skjuta på, igen.  I oktober har  jag fått tid till magnetröntgen, undrar vad det kommer att visa….?

Hundpromenader och träning går i alla fall. Så lite hundkurser o träning har jag ändå kunnat syssla med. Och Nilaq får ju träna med mig. Longeringen har vi börjat med igen, det är så kul. Hon gillar att få springa fort och sen är vi väl inte så himla avancerade men roligt har vi. Klickern har jag också plockat fram igen., Det blir lite trix och så jobbar vi med slalomet i agilityn (fast med tältpinnar som jag har med i fickan). Kul och hjärngympa. Parkour kör vi också. Ja, det har jag väl tränat med alla mina hundar sen 90-talet men nu har det fått ett fint namn 😉 Draget har legat nere pga ryggen och värmen men lite optimistiskt (väldigt mycket!) är jag anmäld till ett dragläger i slutet av september. Jag hoppas det ska gå men vi får se. Jag har ju en cykel och enligt kiropraktorn ska cykla funka så länge jag inte hänger framåt över styret… Men än har jag inte vågat testa. Tur är väl att jag ska gå mycket, det funkar bäst =)

Annonser

Bruno

Bruno 2013

 
Så kom då den fruktade dagen. Sista dagarna har Bruno haft svårt att kissa igen trots bra pH. Men han har varit glad så jag höjde dosen ”medicin” och hoppades på det bästa. Men sen blev han mer och mer flåsig och tappade orken. Han klarade knappt våra 7 trappsteg i porten. På onsdag kvällen låg han och andades så tungt och jag kontaktade vår veterinär som gör hembesök men hon hade tid först på måndag. Igår morse var urinen mörk, brunrosa. Men han var hyfsat pigg, vi gick runt lilla Reimersholme, sakta men han bar sin älskade boll och letade godis i gräset. Han åt när vi kom in och sov en stund. Sen var vi ut vid 14 och då var han sämre. När vi kom in ville han varken dricka eller äta….. Jag förstod att det inte gick att vänta till måndag och ringde runt till några kliniker. Vi fick komma in akut till Djurakuten. När vi kom dit vid halv 4 fick vi vänta i eget rum. Nilaq var med. Personalen var fantastisk, kom och kollade oss med jämna mellanrum. Veterinären kom vid fem,  jag drog hans historia och hon såg ju hur Bruno var och var helt på samma linje. Så han fick lugnande och somnade till även om han inte var så borta som de senaste gångerna när han varit svår att väcka igen. Betalning och arrangemang fixades, alla papper skrevs på. Kl 18 stannade hjärtat efter överdosen sömnmedel och Bruno följde med Egon. Nilaq gick och luktade på Bruno och la sig igen. Vi fick sitta ”hur länge vi ville”, det var skönt att få lite lugn och ro med Bruno, pratade även med min kompis på telefon. Pussade på Bruno och sen gick vi. Om några veckor ringer de så får vi hämta askan.
 
Även om det var väldigt jobbigt och väldigt sorgligt, jag kan inte sluta gråta, så var det rätt beslut. Bruno var klar och ville iväg från denna kropp som blev så tung och smärtsam på slutet. Men jag saknar honom fruktansvärt mycket. Hur jobbig han än kunde vara så höll han en stor del av mitt hjärta och min själ och det tog han med sig. Nu kan jag bara hoppas att han kommer tillbaka som lovat även om jag inte riktigt kan förlika mig med tanken på en jack russel terrier….
 
IMAG0314
 
 

Tillbaks på banan

Underbart nog (fast med en liten kvarvarande orokänsla i magen) tycks Bruno helt ha återhämtat sig nu. Trots värmen kan och vill han gå ordentliga promenader i skogen. Denna vecka har vi provat på några gamla favoriter: Nackareservatet och Kärsön. Nu har vi iofs även när Bruno varit hängig gått i Nacka men då den korta runda vi gick när Nilaq var valp, en runda som i vanlig takt tar 35 min och som i valptempo och med pauser tog 1½ timme. Den har  tagit allt mellan 50-70 min med Bruno. Men nu gick vi runt hela Dammtorpssjön och den rundan var mer backig än jag mindes, har ju inte gått den på kanske 5 år…. Trots värme, backar och pauser så  var Bruno pigg och glad hela rundan. Och inte överdrivet trött efter mat och vila heller.

Igår filmade jag Bruno under promenaden och skickade sen filmen till Krister i Söderköping, det är ju nu 2 år sen operationen.

Och idag gick vi Kärsön vid Drottningholm. Först hade jag tänkt gå gamla elljusspåret som är några kilometer och på slät väg. Men så ville hundarna ner till vattnet på småstigarna och det slutade med en runda på närmare 6 km som även var backig och delvis ordentligt svårgånget. Nu blev det en hel del pauser vid vattnet men ändå, Bruno knatade glatt på. Nån knölig backe behövde han lite hjälp men annars gick han på.

När vi var på klipporna kom båten till Drottningholm och dom vågorna var inte att leka med, trodde nästan han skulle åka i då med det suget men icke, han stod kvar stadigt!

Avslutningsvis en liten film på Bruno som skäller på vågorna och springer runt på klipporna ….

Jobbiga veckor

I förra veckan vek sig plötsligt Brunos ”friska” bakben när vi var ute. Han har ju inte riktigt varit sig lik efter sövningen, både att han känns frånvarande men även att han ”rosslar” när han sover. Veterinären sa ju att hjärtat var bra så jag bokade dels healing och dels en kraniosakralbehandling. Healingen fick ihop honom lite och efter ks fick han bättre styrsel på benen igen. Men jag märkte ingen skillnad på andningen. Så jag var ganska övertygad om att det var dags för Bruno att få somna…. Men så blev det lite kyligare och han blev piggare igen och nu är han som vanligt igen. Ändå har jag inte kunnat skaka av mig känslan att det snart är dags. Men så mötte vi en hundägare idag som sa att Bruno är ju så pigg och glad, man blir så glad av att träffa honom…. Och så mår han just nu. Så nu hoppas jag att han ändå får en fin sommar, farbror Brun.

Fröken Fjun är nu i kort kort med bara spetsbyxor och yvid svans . Och lite lätt pmsig igen då, men håller hon schemat är det löp i juli. Hon är ialla fall pigg och glad. Nu i värmen har hon läst kapitlet  om bad i retrieverboken och har gått ner i varenda ”tjärn” eller pöl, gärna att jag ska kasta ut hennes dummy och hon hämtar in den. Kul och nytt beteende, får se hur länge hon gör så. Hon har även fått lite egna extra promenader när Bruno varit hängig och till viss del har hon uppskattat dom. Men hon vill gärna att vi går allihopa.  

Själv är jag nästan frisk igen, hostan är seg, men jag kan i alla fall prata utan ständiga hostattacker. Tur det eftersom en koppekurs började i veckan.

Bilen gick inte igenom besiktningen, hela avgassystemet måste bytas. Konstigt att det inte hörts /känts? Nu blev det en dag på verkstan. Passade på att dammsuga och torka av bilen invändigt också =)

Försommar

IMAG0275Och plötsligt var vi i slutet på maj. Bruno fyllde 11 år i mitten på april och Nilaq blev 4 år till valborg. Maj bara ”försvann” och nu är det snart juni.

Här i Stockholm har det varit en snabb parad av blåsippor, vitsippor, violer och nu liljekonvaljer, smultron och kärringtand. Hepp.
Alla träden har slagit ut och det är nu GRÖNT ute. Fästingarna har vaknat och det har även myggen.

Bortsett från valpkursen har inga kurser blivit av, om det beror på det konstiga vädret? Nu får det vila till efter sommaren så ser jag vad det blir av det hela. Men TTouchen fick plötsligt liv så det blir en helgkurs nu den 1-2 juni. Det ska bli roligt även om jag inte håller den. Men det är ju en så bra kurs så det är kul att intresset =)

Här har vi haft en hel del sjukdomar, det är väl ffa jag själv och Bruno som drabbats men förhoppningsvis blir det bättre nu. Så vi ser framåt och hoppas att saker och ting blir som de ska vara. Eller om de redan är som de ska vara? Då är det dags att omprioritera i livet. Igen.

April, april

Ja då har påsken passerat med råge, vi är i april! Måste vara åldern som gör att tiden flyger förbi? Vintern släpper sitt grepp sakta men säkert och istället knoppas träd och buskar. Och jag ryser. Men men, bara löven kommer blir det bättre så jag hoppas på en explosiv lövsprickning =)

När solen är framme så värmer den ordentligt men trots det är det is och snörester kvar på de platser jag brukar gå och hålla kurser så mycket av ”utejobben” har jag fått skjuta på. Fast en hundmöteskurs startar på onsdag och en valpkurs ikväll. Nu efter klockomställningen kan ju även vardagskvällarna utnyttjas, man ser och behöver inte frysa ihjäl 😉  Men lite råddigt blir det att göra om i kalendern och flytta olika kurser fram och tillbaka. Förresten blir det nog en TTouchkurs i juni. Det var över ett år sen sist så det är skoj!

Bruno fortsätter simma en gång per vecka och han simmar utan flytväst. Nu sist gick han i alldeles själv, simmade sina rundor, tog en paus, simmade ett par varv till och sen ville han gå upp. Känns lite slappt och stå och snacka med poolägaren men Bruno sköter ju allt själv – tänk att han blir 11 år på söndag….

Nilaq får fortsatt gå lös eller i långlina (i skogen) när vi går själva och sköter sig fint. Bra kontakt, bra avstånd, lyssnar fint. Hoppas, hoppas det håller i sig. När vi går med syster kan vi inte vara lös dock, då blir det bus och upphetsning och där slår det över både i spring och tackling av syster och vi vill ju inte att de ska ryka ihop. Men å andra sidan händer mycket annat kul som kompenserar ofriheten och hon verkar nöjd med flexi/hundbälte-lösningen.

Sen hann vi dra några gånger till, då på isen. Det är kul! Och nu tror jag vi kan fortsätta med cykel när det blir barmark – och innan det blir för varmt. Har även tittat på en 3hjulingar men då är vi tillbaka på problemet med förvaring och transport. Den passar nog bäst om man bor på landet och kan starta från tomten…

Vad mer…..? Bilen rullar fortfarande på men nu drar det ihop sig för besiktning. Ett litet orosmoln men det är ju bara att ta det.

Mindre kul är resan som kanske inte blir av. Hade tänkt åka ner till Tyskland med hundarna och eftersom det var ett tag har Brunos rabiesvaccin gått ut. Borde alltså åkt ner med honom förra året. Och homeopaten från en ny vaccination eftersom det går så hårt på nervsystemet…. 😦  Mejlade jordbruksverket för att se om ett blodprov på antikroppar kan användas istället? Enligt tillverkaren har ju vaccinet en mycket längre hållbarhet är 3 år och Bruno har ju regelbundet vaccinerats tidigare. Men JV sa nej, blodprovet kan ej ersätta vaccinationen. Så då står jag i valet och kvalet. Sista gången blev han dålig vilket jag då trodde berodde på att de gav honom ALLA vacciner på en gång,  inte bara mot rabies, och jag delar helst upp i olika omgångar. Men då är det kanske just rabies han reagerade på? Är inte riktigt värt att sabba allt vi åstadkommit under de senaste åren tänker jag. Samtidigt vet jag ju att organisationen vill se honom i livet om det bara går….. Alltid är det nåt.

Mars

Hm, skulle ju skriva mer regelbundet men hej vad tiden går…. Nu har vi mars! Nästan mitten av mars t o m =)

Vintern har fortsatt grepp om Stockholm och jag verkar vara en av de få som gillar det? Tycker att det är så här ”vårvintern” ska vara – kall, snö, blå himmel och sol. Kan det bli bättre? Inspirerad av, ja vaddå?, har jag gett mig ut på skidor vid 2 tillfällen. E på spark med Qi dragandes och jag på längdskidor med Nilaq i bälte och Bruno springandes lös bredvid. Skidor och pjäxor grävde jag fram ur förrådet. Edsbyn, utan valla med nån spännande tygremsa under och ”musfällor”. Pjäxorna i svart skinn med blå snören. Bambustavar till detta. Allt från slutet av 70-talet…..  Japp =) Förvånande nog gick bägge turer över all förväntan. Men så höll vi oss på sjöisen, Flaten, där det är platt och skare! Nästa vinter, om det blir nån vinter, kanske det kan bli på land men det känns läskigare med träd, backar och andra överraskningar. Nilaq drar men i typisk malamutefart, dvs långsamt. Bruno springer lugnt med och då är han kroniskt halt och snart 11 år. Men det är skönt och vi har jättekul.

Bruno simmar fortsatt och efter 2 pass utan flytväst hade han ett sämre pass och då åkte flytvästen på igen. Nu har han fått ännu en behandling hos Helena och jag tror han kan simma utan igen snart.

Senaste veckorna har även hundmöten gått bättre igen. Kan vara en kombination av droppar, behandlingar och träning tänker jag. Senast häromdagen var han helt oberörd av en lös ”byracka” som sprang emot oss skällandes med ragg över hela ryggen och en matte som stod och skakade en skrammelburk….. T o m när den hunden var på väg fram till oss var han mer intresserad av godisen (och min barska tillsägelse fick hunden att lomma av och till matte som stod kvar med sin burk). Tror faktiskt Bruno kan börja figga på hundmöteskurserna =)

Typiskt

Idag var det simdags igen. Vi åker en gång i veckan nu och även om Bruno inte ens simmar en halvtimme så tycks det ge resultat. Idag hade han så bråttom in, hann knappt duscha av honom, innan han stod uppe på kanten (han gick själv uppför branta rampen) och inte skulle han ha flytväst på inte. Så gick han i och som förra gången vi testade utan väst så sjönk han ner med rumpan så han låg som en kork…. Men denna gång paddlade han på bättre så det blev inte en massa plask (och blöta människor) utan nu kom han snabbt upp i rätt läge! Och så simmade han utan väst och med bollen i munnen…. Så stolt han såg ut! Och typiskt nog hade jag ingen kamera med och mobilen hängde kvar i jackan…..

Nåja, förhoppningsvis gör han om det nästa vecka! Det blev lite knivigt att få upp honom så jag satte på honom västen för att få ett handtag. Hela bakstället darrade men benen bar så snart han kom på plan mark igen. Det är trappstegen upp ur poolen som blir för höga. Nu ska jag komma ihåg att ta med extra sele som han kan ha där.

Bilen tycks gå bra =) Första gången jag vågat mig på att köpa privat så lite pirrigt är det. Det enda som jag hittat som kanske är knas är centrallåset. Det verkar leva ett eget liv, det knäpper till i det under färd ibland. Trodde först hundarna kom åt med nosen men nej. Och bakdörrarna verkar inte alltid låsas upp när man låser upp framdörren. Däremot låser hela bilen. Nåja, det kan man leva med och det går säkert att åtgärda. Nu ska den fixas till med solfilm. Drog på en extra klädsel invändigt som kanske håller håren lite på kant, lämpligt nog sålde de såna på Lidl så nu är även jag fyndshoppare där 😀 Bägge hundar sitter på baksätet med bälte i sele. Kanske inte supersäkert men bägge får separationsångest om de sitter bak. På baksätet lägger de sig snällt ner alt tittar ut genom fönstret. Sen kanske de kan flytta bak när det är iordninggjort och ”mysigt”.

Nån sorts reklam måste också upp men det var lite svårare. På förra hade jag endast text men bild är ju trevligare. Loggan kanske?

logga

Eller bilden jag har på FB? Kanske dags för en ny logga helt enkelt!

ny-logga92

Får fundera lite på det….

Lösträning

Bruno lufsar på
Bruno lufsar på
IMAG0220
Kolla matte, det har gått nån här!
IMAG0221
Nilaq på höjden

Jag har tidigare skrivit om kontroll kontra tillit i hundträning. Det fick jag ju ångra eftersom Nilaq efter detta visade att kontroll, det hade jag definitivt inte och min tillit, den utnyttjade hon grovt. Vilket har lett till att hon inte fått springa lös i skogen på vääääldigt länge. Eller nån enstaka gång under väldigt bestämda former och absolut inte tillsammans med sin syster. Jag har nog lidit lika mycket av detta som hon……

Nåja. Tiden har gått och vi har under våra promenader tränat skvaller av allt vilt kombinerat med ”name&explain” (som ingår i SATS) av jaktens olika faser. T ex har vi när vi har mött harar eller rådjur stått kvar tills hon lugnat ner sig igen och sen när hon tagit kontakt med mig fått belöning för detta, ibland med godis eller – om hon varit väldigt upphetsad – med att få följa efter en bit. Samtidigt har jag försökt namnge t ex ”spår”, ”spana”, ”jaga”, ”tala om” när hon fått nos på, fått syn på, satt efter resp markerat ett spår i snön. Och så har hon fått beröm för detta. Eftersom ”jaga” är en förbjuden aktivitet har jag bett henne att ”spana” istället och så belönat henne när hon stannat upp och tittat istället. Oftast funkar det, ibland inte….. men jag har försökt att konsekvent ta tillvara alla tillfällen. De kommer ju ofta plötsligt och det är det som försvårar en planerad  träning men det har funkat okej.

Idag fick jag chans att se hur pass all denna träning har format henne. Vi gick själva i skogen på en entimmesrunda och hon fick efter kanske 300 m gå lös. Hon var lugn och sansad. Det ska erkännas att jag gick på helspänn i början och när vi kom till ställen där vi ibland möter vilt, resp där spåren korsar. Hon var jätteduktig! Höll ett lagom avstånd, vilket jag tycker att 20-50 m är (vana från dalmatinerna), hon tog ofta kontakt med mig, hon kom och hämtad godis med jämna mellanrum osv. Även när hon fick nos eller spanade i skogen räckte det med beröm så kom hon snällt och tog en godis. Och så fick hon fortsätta vara lös som belöning. Vid ett tillfälle ville jag koppla henne eftersom vi skulle passera ett stråk där rådjuren har korsat stigen men hon gnölade till och jag förstod att om jag då kopplar henne så sabbar jag ju denna upplevelse. Så hon fick fortsätta lös med förmaningen ”fortsätt att sköta dig, det här går ju jättebra”.  Så ändå fram till gården i skogen var hon lös och fick även klättra lite. När vi kom till gården kopplade jag båda hundarna och då vart det ”rättvist”.  Bruno lufsar ju bakom mig men han är inte pålitlig i trafik och bilvägen börjar där….

Det är ju så mycket roligare med promenader om hunden kan vara lös! Nu kommer ju snart 1 mars och då går det inte men kanske i långlina då….? Hennes intresse har ju inte försvunnit…. Men spår, drag, sök, longering och bus på Långholmen tillsammans med viltträningen har gett resultat som kommer henne till godo. Nu hoppas jag att det håller i sig!

En liten skakig film bjuder vi också på, där ser man hur lugn hon är =)