Månadsarkiv: augusti 2012

Torka

Och då syftar jag inte på vädret eftersom jag tycker det har varit en bra sommar i år – utan i bloggen.  Det har varit en del energikrävande saker nu i sommar och sen tog lusten och orken liksom slut. Så jag bestämde mig att inte fortsätta skjuta det framför mig utan faktiskt ta några dagar ledigt.
Och ska det vara ledigt på riktigt så måste jag åka bort 🙂 . Efter en hel del letande så här i sommarens sista stund bokade jag en liten stuga i skärgården några dagar. Men det blir inte alltid som planerat och istället för skärgården blev det sjuksängen 😦 Trist och inte så ”laddande” som planerat men det är ju typiskt. Nästa lucka i kalendern blir i mitten av september. Så jag ska försöka få ihop ett par lediga dagar då. Jag älskar ju hösten, den ger mig energin som jag tappar under sommaren, så på sätt och vis är det bästa tiden på året att ha semester.

Även om orken varit låg har det ändå varit en del aktiviteter. Vi longerade friskt ett par pass i veckan men efter att senaste passet urartade i ett ”slita sönder leksakerna-jag vill inte samarbeta”-pass med Nilaq får nog longeringen vila ett tag. Hormonerna svallar så nån gång inom de närmaste 2 (?) månaderna är det löp på g. Hon är väldigt slickig nu och kissar med lyft ben…… Och så humöret. Men även om hon haft några ”anfall” av bitchighet har det varit just enstaka händelser.

De senaste veckorna har jag promenerat en del i Ågesta.  Det blir lätt så när man återupptäcker gamla favoriter. Nilaq har fått välja vilken väg vi ska gå och  det är alltid lika roligt eftersom hundarna har helt andra idéer om var man ska gå. Så hon har hittat på olika rundor över ängarna och upp till sjön och sen tillbaka genom skogen. Lustigt nog har hon själv valt rundor på ca 1 ½ timme ….

Har även passat på och testat appen Runkeeper och den funkar ju även om den skrämde halvt ihjäl mig när den plötsligt pratade, men det kan man ju stänga av. Har laddat ner och testat lite olika appar men de är egentligen same same, det handlar faktiskt mer om vad man själv tycker är bekvämt att använda för det är så små skillnader. En kul detalj med t ex MapMyWalk var att man kan välja alternativet Dogwalk, det var ju lite skoj. Och så fick jag lära mig att man i Runkeeper kan spela in t ex hur man lägger sitt spår och sen gå det och se hur pass man följer det genom att inte spara emellan (tack Linn!). Så det ska jag prova nästa gång vi spårar.

Med Bruno går det lite upp och ner. Jag provade att inte massera/tänja hans ben ett par veckor för att se hur pass stabilt det är men det vart inget bra. I alla fall inte ihop med simningen. Mer halt igen och stelare är facit. Nu ska vi simma 1 gg/v och massera/ultraljuda/novafona 2 ggr/v så håller han förhoppningsvis ihop bättre.  När han är i bassängen vill han ha jetstrålarna på och det tar ju mer på honom.  Våra simpass är nere på 10 -15 minuter igen men det ska väl bli längre i takt med att han orkar mer…  Han är fin i kroppen men tror han får en grym träningsvärk av simningen när han får sånt motstånd. Nu i värmen går även Nilaq i och simmar men bara ute. Önskar att hon gillade simma i bassängen men man kan inte få allt.

Inspirerad av andras kreativa idéer plockade jag fram symaskinen härom dagen. Började på en specialsele till Bruno och en dragsele till Nilaq. Ska se hur det blir….eller om maskinen åker ut igen, haha. Det är ju länge sen nu och även om det är som att cykla så glömmer man bort alla små knep….. Vi får helt enkelt se hur det går! Numera finns sjukt mycket roliga tyger även lite plastiga som tål smuts och väta bra. Bävernylon i alla ära men mönstrat är roligare!

Annonser

Helgen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag blir det bilder på leriga hundar =) I lördags tog jag en runda med hundarna vid Ågesta. Det var mysigt, vi hade skogen nästan för oss själva och jag gick en lite annan sträckning. Eller inte så annorlunda men jag följde draghundsslingan och den brukar jag bara gå bitvis. Började med en stadig uppförsbacke vilket varken Bruno eller jag uppskattade men sen var det mer som vanligt, fast det blev som att gå rundan baklänges….  Denna gång testade jag en ny app, Runkeeper. Den pratade! Vilket var både kul och irriterande.  Kanske bra ffa om man springer?

Det var delvist ganska blött efter regnen och i värmen som var hoppade hundarna nog i precis alla lerpölar de hittade och de var många 🙂 Det blev en liten paus vid den nästan helt igenvuxna Kvarnsjön och hundarna fick leta lite godis och plaska på medan jag drack medhavd kaffe. Att kaffet alltid är så mycket godare ute! Bruno var pigg och glad hela tiden och hoppade över trädstammar och andra hinder. Nilaq fick också springa lös en liten stund vilket hon klarade väldigt bra men så efter en stund blir det liksom mer spring och mer fart och längre avstånd och sen var hon ”borta”. Men bara ett par minuter tack och lov innan hon kom tillbaka och sen fick hon då gå i koppel resten av rundan. Det är lite lustigt med Nilaq, det är ju inte så att hon sticker direkt utan hon är duktig och håller kontakt men sen kommer ett ögonblick där hon fått upp farten lite och inte kan sluta springa och sen när hon kommer tillbaka är hon nöjd och låter sig gärna kopplas. Om jag bara kunde vara säker på att hon inte skulle dra om det blev ett möte med vilt kunde hon gärna få gå lös men det var ju detta med impulskontrollen. Och det blir tydligt i longeringen just detta med lite rusher för att sen vara mer sansad. Får se hur det blir med kallare väder sen i höst.

På söndagen gick vi vid Flaten med C och henne Asta. Tyvärr kom Nilaqs sämre sidor fram, det är nog löp på gång igen, om en sådär 2 månader, och hon gav sig på Asta 2 ggr. Först la hon tassen på henne när vi hade möte med bärplockare och Asta som är tibbe kan larma på människor. Det tyckte inte Nilaq var bra och la en tass på ryggen och då lackade Asta förstås men det blev mest fräs. Sen när vi satt och fikade var Nilaq väldigt gosig med C och efter en stund rök hon på Asta som svarade och de höll väl på lite för länge så jag slängde min ståltermos i backen och de bröt. Inga skador alls, det låter ju alltid mer än vad som händer, men det kändes onödigt att låta dom hålla på. Så nu får Nilaq kalk på maten igen och jag hoppas det dämpar henne. Och tanken på kastrering kommer ju igen eftersom valpar inte är aktuellt och nu är hon dryga 3 år så det vore väl inte fel.  Men eftersom hormonerna nu dragit igång får jag vänta till våren. Och våndas lite mer över beslutet.

Mitt i skogen drabbades vi plötsligt av oljud, ganska otippat en söndagsmorgon. Det visade sig vara ett ”beachparty” på den strand vi annars går ner på, fikar och låter hundarna bada vid. Lite egenhändiga avspärrningar längre fram på vägen och en otrolig ljudnivå kändes sådär. Men tydligen hade någon annan tröttnat för sen passerade polispiketen och en extra bil oss på väg dit….

Igår åkte jag även och tittade på hus. Dels ett som jag sett utvändigt redan och var nyfiken på och dels ett utvändigt. Det första var gulligt och fint men inte ”mitt” och dessutom var de anmärkningar som fanns i besiktningsprotokollet alla kring ev fuktskador….  Det andra var fint och låg bra som lantställe men kanske lite långt ut som permanentboende. I alla fall om man ska åka sträckan de flesta dagarna i veckan. Så projekt rensning fortsätter i väntan på att rätt hus dyker upp 😉

Ledig dag

Ja vad gör man när man har en ledig dag?  Tränar hund =)

Vi började tisdagen med ett longeringspass på Långholmen. Det var inte så värst strukturerat men kul hade vi. Den ocensurerade versionen visas i filmen….

Sen åkte vi ut till Lovö kyrka och la spår med ett par andra. Det blir alltid lite annorlunda när en annan har lagt spåret. Bruno fick ett viltspår igen och nu gick jag det efter 50 min. Det var lite lika torr mark och så hade det ju regnat dagen innan så det var väldigt bra nivå för farbror Brun. 2 omkullfallna träd rakt över spåret fick han också lösa. Det första gick han runt och det andra hittade han ett ställe han kunde hoppa över. Denna gång säkrade han inte heller lika mycket utan var verkligen på spåret, jätteduktig. Han fick gå lös så då blev det heller inte att jag råkar hålla tillbaka honom. De som lade spåret var imponerade av att en hund kan gå så lugnt i spåret…. (de hade en samojed).

Nilaq fick ett leksaksspår med 10 saker däribland 2 godispåsar eller ja det är pennfodral med godis i och så stängda med blixtlås. Hon låg på som sjutton och det var bara de som var över knähöjd som hon inte markerade = 2 st. Nu är hon verkligen fokuserad på just spår. Roligt! Slutapporten var ena”godispåsen” så den öppnades högtidligt och hon fick äta alla godisar.  Hon hade kunnat fortsätta vilket är bra inför nästa spår.

Själv la jag ett bruksspår till ena grönisen som ska tävla i helgen. Och det slår mig hur fantasilösa tävlingsspåren är…. 300 m med 2 vinklar, 5 apporter. Allt i gräs. Men det är ju bra träning att lägga såna spår också och som matten sa, efter tävlingen kan vi lägga roliga spår igen =)

Idag började vi dagen med promenad vid Flaten och E följde med fast hon var hundlös. Så hon tog Nilaq. Mysigt hade vi och satt och fikade alldeles vid vattnet. Bruno fick hämta in sin boll i det långgrunda vattnet och Nilaq leta flytgodisar. Sen kastade vi bollen samtidigt som en grej åkte ur fickan och det räcker för att Bruno ska missa…. Efter 10 stenar och 2 pinnar som Bruno inte heller ”såg” och efter att Nilaq tokrusat runt på stranden istället för att hämta bollen (hon hade koll men ville inte blöta ner sig) var det bara att ta av sig skorna och vada ut i det svala. Och då fick Bruno spelet och började springa i vattnet runt mig och leka grävskopa med munnen…..  Jag blev ganska blöt men vad vi skrattade.

Idag börjar PRIDE-festivalen så nu lär det vara livat i kvarteren fram till söndag då den är över igen. Fram tills dess ska vi undvika buskar och snår…