Månadsarkiv: februari 2012

Vår?

Igår blev det en runda i skogen och det blev ett verkligt test av icebugs-kängorna.  På ett fåtal ställen hade barmarken kommit fram men nästan hela slingan/stigen på 3 km var täckt av is. Hård, blank is…… På slutet mötte vi några som funderade på att vända och en hundägare som faktiskt vände pga isen. Själva travade vi på ganska bra. Men inte ens dessa superkängor var helt halkfria utan vissa bitar – typ branta backar – blev det ganska osäkra steg. Bruno går ju lös men Nilaq satt i midjebälte och nja, inte optimalt. Fast hon är duktig och lyssna och vet också att om jag håller i kopplet så drar man inte =) Filmklippen är från sjökanten där det var snö och inte is =)

Det blev lite dråpligt med Bruno – som kanske inte har sån koll – för i en brant nerförsbacke där vi tvåbenta tassade försiktigt kom han plötsligt glidande förbi sittandes på rumpan och med ett förvånat uttryck i ansiktet. Inte gick det att bara resa sig heller utan han for vidare en bit innan han fick fäste. Man ska ju inte skratta åt djuren men det var svårt att hålla sig. Han gjorde ju inte illa sig och den förvånade minen var obetalbar….

Det är ändå fascinerande hur tunn lagret av vinter var nu när det smälter och töar. I skogen var det bart nästan överallt förutom i norrläge. Och det är klart, solen når inte så högt än. Däremot var det underbart att fika. Vi har hittat en ”stuga” vid vattnet som är lite avsides och med sittbänk och utsikt över sjön. Väldigt fint och stilla. Spännande nog vågar sig folk ut på isen. Vi räknade till 4 som fiskade vid olika hål och sen kom en skridskoåkare glidande vilket hundarna tyckte var spännande. Nåja, de har väl torr kläder med sig om de trillar i….

Det är såna dagar och promenader man laddar batterierna.  Efter hasandet var hundarna mer trötta än vanligt och sov gott.

Idag började Nilaq löpa. Det var 5,5 månader sen förra gången…. Hoppas hon håller sig till hösten sen.

Annonser

Bänktesta träningen

Förförerskan

Ja idag fick vi verkligen hårdtesta jollerträningen. För på morgonpromenaden kom W och ägare ikapp oss och denna gång höll de inte tag i hans lina. Så när han fick syn på oss satte han fart rakt emot och inte lyssnade han på sina ägare. Utan i full trav – han är väldigt stilig måste jag säga – kom han till oss.

Målet var dock inte Bruno utan Nilaq. Han bromsade lite när han hörde mina nej men det avhöll honom inte att uppvakta Nilaq. Hon satt i midjebältet och därmed var de endast en koppellängd från Bruno och mig. Bruno hade jag hunnit koppla och höll i selen bakom/nära mig. Och så meckade jag runt i cirkel så inte W skulle komma nära Bruno.  Så vi dansade runt och sen gick W ifrån men kom strax tillbaka och dansen fortsatte.

Det som ändå förvånade mig var att Bruno inte alls brydde i första dansen. Han tuggade då nöjt på sin boll och dansade med. I andra omgången fick han nos på W och då började han döda bollen men han blev just arg, inte rädd. Jippi! Nilaq och W dansade ett varv till och sen kom husse och tog sin hund.  Han bad om ursäkt ett par gånger men jag orkade inte vara trevlig och prata med dom. Vad ska man säga? Olyckor händer ju och nu blev det inte katastrof. Det talar ju ännu mer för att det egentligen var ett olycksfall den gången W bet Bruno, han bryr sig egentligen inte om Bruno och hade husse inte släppt honom hade han nog inte bitit då heller.  Men jag hoppas verkligen de kommer ihåg att hålla i snöret på hunden framöver. Särskilt på koppelsidan som vi promenerar på (för att slippa alla lösa hundar!) För W kan inte motstå tjejer som luktar gott och det lär Nilaq göra ett tag framöver.  Nu var hon varken inbjudande eller avvisande men så dansade vi ju på.  Och W var inte alls intresserad av systern som han annars är förtjust i. Men jag är mest glad att Bruno var så lugn och skakade av sig allt efteråt.

Ja Nilaq ska nog snart löpa…..igen. Det är 5 månader sen sist så liiiite tätt om man frågar mig. Men hon gör nog som syrran – löper 2 ggr/år men med 5 resp 7 månader emellan. Fast inte samtidigt som syrran.  Hon har varit lite grinig den senaste tiden och nu tycks hon börja svullna. Ja och så Ws intresse. Och då får jag konstatera att hennes PMS faktiskt blivit bättre. Visserligen får sig Bruno nån känga men inte alls på samma nivå och så ofta som de tidigare gångerna.

Annars rullar det på. Rallylydnadskursen har visat sig tillhöra de fåtal kurser med ”dåligt” väder:  snöfall, snöfall + iskyla, regn + ishalka de 3 ggr som varit. Nu blir det uppehåll över sportlovet så kanske det kan få vara lite bättre väder? I alla fall uppehåll?

Idag skulle vi åkt och simmat men det avbokades pga sjukdom. Gör inte så mycket för vägarna ute vid simmet är nog inte så skoj just nu och jag har ingen lust att hamna i diket….. Det blir nästa vecka istället. Sekreteraren noterar.

Såklart

Däckad Bruno

Ja men såklart det skulle bli bakslag. Tror kanske vädret är en av bovarna för de senaste dagarna har Bruno varit stelare än tidigare igen…. Så nu har jag bokat om alla hans träningspass med större spridning så han ska hinna återhämta sig mellan passen. Tur han har en sekreterare som kan sköta allt sånt åt honom!!!

Nu har vi i alla fall träffat på W ett par gånger på morgnarna. Inte regelbundet och på lite olika ställen ute på holmen. Varje gång har Bruno inte reagerat direkt på honom när han gått förbi (även nära) – men i och för sig står  Bruno med huvudet ner i korvhögen – utan han reagerar fortsatt på just doften. Men efter allt jollrande de senaste veckorna så är det en klar skillnad mot tidigare. Nu går han igång i 5 sekunder och sen lyssnar han på den tokiga jollrande matten istället =)  Så hans rädsla verkar faktiskt gå över nu. Himla skönt eftersom inget har funkat tidigare, men nu tycks det vara rätt tidpunkt för ett nytt beteende. Jag antar att det är KST som ligger bakom, att hans rädslor bearbetas och släpper. För detta joller-knep har ju inte funkat tidigare och funkar heller inte med de hundar han annars går igång på. Men jag antar att där är det fler faktorer med i leken – skrämma bort, jaktbeteende, missriktat socialt beteende, inget direkt trauma utan mer allmän osäkerhet – så den knuten får vi jobba på ett tag till. Det går ju alldeles utmärkt att möta hundar bara det finns utrymme och avstånd men folk här har tyvärr ingen direkt förståelse för en (halt) hund som vill ha lite spejs…. De som varit hans kompisar tidigare går ju också bra att träffa, där har inget ändrats trots benet.

Bakslaget nu är att Bruno istället går igång på cyklister och barn. Vilket gör att jag måste vara mer på min vakt så promenaderna ffa dagtid är inte särskilt roliga just nu. Och eftersom han sitter fast i kopplet så skäller han då istället. Och fortfarande ingenstans att gå undan och öka avståndet. Jag är så less på att folk först kommer rakt på för att sen skrika hundjävel  ….. Åh vad jag längtar efter det där stället på landet!!

Men vi har roligt också. Fortsatt kul är hans glädje i bollen. Inga spår av stress och jag minns ju hur han i början inte ens kunde få syn på en boll utan att gå överstyr. Just nu är det tennisboll som gäller, de är inte lika dyra att tappa bort i snön, fast de håller ju inte så länge. Han tycker verkligen om att leka med och bära på bollen. Sen glömmer han den lite här och där men oftast hittar vi den igen. Eller Nilaq då som är vår sakletarexpert. Då får hon lite att göra förutom att spana efter harar.

Igår gjorde hon en kul grej förresten. Eller ja….. Vi gick en skogsstig och med all snö var det en smal upptrampad stig som man gick på. Plötsligt stannade hon till och fokuserade på en snödriva och så gjorde hon ett perfekt ”sorkhopp”. Upp igen och lyssnade och så nästa hopp. Sen körde hon runt lite med nosen och när hon lyfte huvudet igen tyckte jag det räckte med stress för vad det nu var under snön. Och då kilar det plötsligt en liten mus över snön! Jättesöt var den och Nilaq lät den löpa. Mycket beröm fick hon. Tror hon i detta fall kanske var mer nyfiken på vad det var som pep under snön? Duktig var hon och den lilla musen fick leva vidare. Synd man inte har ”autofilmning” i såna lägen =)

Idag började vi dagen men en härlig promenad i skogen tillsammans med C och hennes hund Asta. Hundarna gillar varandra och vi gick och avhandlade alla livets små  och stora ting. Så härligt med vänner där man bara pratar på som om det inte har gått någon tid alls sen sist.  Nilaq fick även springa lös en längre stund och skötte sig exemplariskt.  Tror hon har lite dålig kondis faktiskt, men så får hon ju inte springa lös hur som längre tyvärr.  Den som var ”busigast” var faktiskt tant Asta som smet iväg och åt saker i skogen vilket blir jobbigt eftersom hon är allergisk mot mycket =(. Samtidigt blir man glad av att se en äldre hund, 11 år, som fortfarande har mycket bus i kroppen trots artros och sträng diet. Bruno blev lite trött i slutet och då börjar han ge sig på Cs ben men då fick det bli koppel en stund och sen gick det okej igen.

Nu sover hundarna gott och jag ska planera veckans aktiviteter.

Liten uppdatering

Overall + BOT-täcke =)

Kan ju vara dags för det vad gäller Bruno.  Nu har det gått 4 veckor sen Bruno fick sin behandling och svullnade upp i tassarna. Det gick tack och lov över efter ett par dagar – vänster framtass och höger framtass byttes av och sen blev det ”normalt” igen – och efter det har han inte haft något liknande. Han har känts ganska fräsch i kroppen, det går även framåt med den fysiska träningen.

Vi har nu kört simning en gång i veckan och en 3 km skogspromenad i veckan och i förra veckan gick vi upp på 2 x 3 km skogspromenader i veckan och då även lite dragpass i det. Jag hade nog räknat med att han skulle visa svagheter eller träningsvärk men han springer glatt på. Visserligen är han haltare på kvällarna men det har han varit även med lägre intensitet i träningen. Så fysiskt verkar han fortsatt bli starkare. I söndags blev det 6km-rundan och även den har han fixat utan träningsvärk eller mer hälta.

Mentalt har han dock haft ett par riktigt ”autistiska” promenader får man säga. Ofta är det utomhus det märks mest, att allt blir jobbigare och allt vi möter triggar mer. Och det växlar dessutom. Ena gången är det en hund som han går igång på nästa gång bryr han sig inte om hunden men om cyklisten på andra sidan gatan. Nu har de spolat is på lilla fotbollsplanen och barnen som åker skridskor i sina hjälmar ger honom smärre psykbryt. Även på håll. Jag undrar verkligen hur hans sinnen fungerar???

Apropos hundar så har vi förstås inte mött W på hur länge som helst men imorse kom de och gick om oss. Bruno varken såg eller hörde trots att de hejade på oss utan först när vi gick ikapp dom längre fram och han fick upp doften reagerade han. Alltså är det doften av W som triggar.  Och jollrandet funkade bra, han avbröt sitt bolldödande och tog en godis istället.  Sen när en unge på en snowracer/kälke drogs förbi oss längre fram så  blev han galen och där hjälpte varken jollrande eller kontaktljud….  Enligt förra ägaren har det ju aldrig hänt något där en kälke/pulka/snowracer varit inblandad men det triggar Bruno väldigt så det vette sjutton vad det är han ser…..

Ja Brunos sinnen.Nosen är aktiv och han äter nu diverse skit ute. Alltid hungrig och dessutom hittar han nu både gammalt bröd och andra delikatesser. Hästbajset är en nyupptäckt smarrighet i skogen. Nåja, jag lever i hoppet att det är nyhetens behag ….. Synen verkar fortsatt knepig. Ibland har han en synskärpa som en örn och ibland missar han helt. Kan hundar ha brytningsfel? Sakna djupseende?  Nåt är det… Han verkar ju inte fara illa men han blir rädd ibland och om han har ”blinda” stunder måste ju jag vara mer alert. Kanske därför han är så klumpig i hundspråk mellan varven? Hörseln är ju också selektiv men han är ju trots allt prick.

Bruno får regelbundet ttouch och han är överlag mer avslappnad och harmonisk i sitt sätt. Han får fortfarande tugganfall men nu mer att han tuggar på sin bädd eller en boll eller ett ben. Ibland kan han fortfarande tugga i luften men ganska sällan. Nu gör han snarare långa slick i luften och det är ju mer en  lugnande signal. Så på det stora hela går det framåt.

Nu när det blivit kallt så försöker jag verkligen tänka på att klä på Bruno om vi ska stå stilla något ute. Han gillar egentligen inte ”kläder” men han har vant sig ganska bra. Overallen är fortfarande sisådär men bara den är på och vi börjar gå så är han inte så berörd. Synd att passformen inte är så bra. Eftersom Bruno har en djup bröstkorg med en kort kropp hamnar han mellan storlekarna.  Nu har han den mindre som då är lagom lång i kroppen och okej i benen men tight över bröstet.  Tack vare det (för hand!!) isydda blixtlåset håller den ihop. Och nu har jag kommit på hur jag tänkte när jag sydde i det med öppningen i ryggslutet. Om jag öppnar blixtlåset ”nerifrån” sitter det ihop i halsen och blev  mycket lättare och klä på! Synd att jag glömde det. Ibland är man för smart för sitt eget bästa hahaha. Och har han på sig overallen efter simmet är han i princip torr när vi kommer hem. Praktiskt!

Nytt dragförsök

Igår blev det ett nytt dragförsök med hundarna. Denna gång utgick vi ifrån att skaklarna hänger efter hunden och hade ett meterlångt (kort) koppel plus en expander mellan hund och skaklar. Eftersom det inte finns nåt stag har vi satt ihop skakeländarna med en karbinhake och så hakar vi kopplet i det. Funkar. Hundarna verkar inte bry sig om att allt ligger på backen eller hänger i luften så länge det inte åker in i rumpan på dom.

Som förra gången drog vi –  denna gång jag – pulkan första biten så hundarna kunde rasta av sig ordentligt och vi tagit oss nerför första riktigt branta backen. Hundmöte hann vi också med och det gick bra eftersom jag kunde gå av vägen med pulkan efter.  Så länge Bruno gick pulkan så skällde han ingenting! Tror den triggar jakten i honom när den är framför och retas……

Först ut att dra var Qilaq som glatt gick i täten med pulkan efter sig. Denna gång fick hon även dra i en uppförsbacke och då passade jag på att filma.

Sen fick hon i omgångar dra själv och få hjälp att dra. Hon orkade ganska länge faktiskt. Värre var det nog för matten som joggade med i hundens takt….. Medan Qilaq drog på fick mina gå i midjebälte och en bra bit bakom. Och de fick dra hela tiden….. Olika stilar som man kan se: Bruno stadigt framåt i jakten på pulkan före oss, Nilaq mer tjoho.

Sen blev syster trött och då fick Nilaq dra en stund. Även här en uppförsbacke som Eva filmade. (ligger på facebook så ingen film här tyvärr)

Nilaq drar 120207

Sen drog Qilaq igen resp Eva då resten av rundan faktiskt. Allra sist ut var Bruno. Han var nog trött då efter att ha sprungit efter pulkan så länge men sista lätta backen upp mot parkeringen fick han ta med Evas hjälp.

Det märks att hundarna blir väldigt nöjda även om det egentligen bara är en ”aktiv promenad”.  Ska försöka få till fler tillfällen så länge snön finns kvar =)

Rehab på hemmaplan

Mycket av Brunos träning i rehabsyfte har skett på hemmaplan så jag tänkte dela med mig lite av vad jag gjort och hur jag tänkt. Kan ju ge tips till andra tänker jag?

Direkt efter operationen var det total vila och hjälp att gå som var det viktiga. Det tar 72 timmar innan allt slutar blöda och stabiliseras och under den tiden kan man möjligen lägga på kyla för smärtlindring och bortforsling av svullnader och slaggprodukter. Bruno t ex behövde fysisk hjälp att ta sig fram så svag var han och ingen hund tycker om att visa sig svag, särskilt ute.  Samtidigt behöver hunden röra lite på sig för att hålla igång cirkulationen som i sin tur bidrar till snabbare och bättre läkning. Så kan hunden inte gå kanske en speciell bärsele som den från Redog eller en handduk under magen kan hjälpa den. Eller en sele typ webmaster från Ruffwear som du hittar på bl a Naturkompaniet. Med Bruno använde jag en handduk som stöd. Det behövdes mest i vår lilla trapp men även vissa sträckor ute. Nu ska man inte gå långt men att stå och hänga ute en stund mår hunden ofta bra även om den behöver stöd för att inte trilla omkull. Har man stora ytor av hala golv hemma så behöver dessa antingen skärmas av eller täckas av mattor så hunden inte halkar omkull.

När den akuta fasen är över så är det dags för minipromenader. Hunden kan själv bestämma hur långt den orkar och hur många pauser den vill ta på vägen. Här kan det vara smidigare med sele än halsband om man måste hjälpa och hålla under vilan. Beroende på vilken sorts operation hunden genomgått läker det förstås olika fort och hunden kan börja belasta olika snabbt. Men de första 2 veckorna får man ta det lugnt.  Välj hellre plana ytor och lätt kuperad terräng att gå på än i väldigt kuperad terräng eller långa trappor. Man behöver inte helt undvika backar och trappor men håll det på en rimlig nivå.

Efter 2 veckor när stygnen är tagna kan någon form av vattenterapi vara bra. Antingen simma i bassäng eller gå i vattentrask. Det beror förstås på operation och omfång av skada. Även en liten hund som i sig är lätt i kroppen kan behöva komma iväg och få simma eller traska åtminstone ett par gånger. Fördelen med bassäng är att hunden helt slipper bära sin vikt med hjälp av en flytväst och den kan ändå röra sig ordentligt. Nackdelen är att hunden i början bara rör de ben den kan och man behöver hjälp av utbildad personal för att träna upp hunden. Fördelen med vattentrasken är just att man kan kontrollera exakt vad hunden ska träna på med hjälp av löpbandet och mängden vatten.  Nackdelen med vattentrasken är att det kan blir slitigt för hunden om den gått och lärt sig använda ”fel” muskler en längre tid.  Och det finns olika modeller där vissa är bättre för bakdelsskador (lutbar ramp) och andra bättre för framdelsskador (rak ramp). Det går med bägge att ganska fort komma upp i större styrka och börja bygga muskler.  Precis som för människor är det ett uppskattat inslag i rehabdelen och idag finns bassänger och traskar lite varstans i landet. Med Bruno blev det simning.

Hemma kan man förstås också göra en hel del. Dels är det bra att massera och stretcha men se till att någon som kan visar hur man gör. Det finns även fler böcker som i text och bild visar hur man ska göra. Hundar tycker ofta det är skönt att blir ompysslade men har de ont kan de reagera om man kommer åt en öm punkt.

TTouch är en annan beröringsteknik som stimulerar läkningen och nerverna vilket är bra efter alla större ingrepp. Mer om ttouch hittar du bl a på ttouch.com och tellingtonmetoden.se.  Till skillnad mot t ex stretching så kan man inte göra något fel utan det går bra att arbeta helt efter en bok. Det finns en hel del böcker på engelska med många bilder. Även kroppslindorna kan göra att hunden kliver annorlunda och bättre.

Förutom det man gör hos en hundfysioterapeut eller sjukgymnast finns det även en del övningar man kan göra, både inomhus och ute.  Många hundar spänner sig väldigt i ryggen oavsett var problemet började och för dom kan det vara jätteskönt och nyttigt att få stretcha ut sin rygg.  För detta kan man med fördel använda sig av en pilatesboll, det finns runda och det finns äggformade. Låt hunden rulla upp på den mjukt – locka med en godis – och håll bollen så den inte rullar. Hunden märker efter några gånger bara att det är skönt och inte svårt och kan då själv hasa upp på bollen bara man håller i den.  Har hunden haft förlamningsproblem kan detta också vara bra när den ska lära sig att stå och balansera igen. Pilatesbollen kan även användas så hunden får stå med frambenen på och balansera ut kroppen och även kliva upp helt på bollen med alla fyra tassar. Detta är ffa när hunden har läkt ordentligt och behöver jobba upp sina mikromuskler och balansen i kroppen. I början håller man bollen stilla och hjälper hunden men det går ganska fort att hunden kan själv.

Sen är det bra att få kliva. Antingen i en stege som ligger på golvet eller genom olika täta snår ute eller något annat hinder på marken. Har man litet hemma kan man sätta en expanderstång i en dörröppning och låta hunden kliva fram och tillbaka.  Hunden ska helst lyfta ett ben i taget. Så det ska gå ganska sakta och ofta är det bra att ha på koppel, särskilt i början. Vart efter hunden blir säkrare och får en bättre balans i kroppen kan hindret/na höjas. Men de ska aldrig vara högre än bröstkorgens lägsta punkt. Även mjukt underlag är bra att kliva runt på. Antingen i en mjuk säng och då gå runt och gå, inte lägga sig att vila!  eller på en luftmadrass på golvet eller liknande. Det finns även uppblåsbara barnleksaker som passar storleksmässigt till de flesta hundar.  På så sätt tränas mikromuskulaturen som hunden behöver för att kunna röra sig säkert på fyra ben.

När hunden börjar bli stadigare i kroppen och det är dags att jobba med styrkan i muskulaturen så finns det olika övningar man kan göra. Traditionellt så kastar man boll i grustag, där hunden får springa uppför i gruset och på så sätt bygga upp bakdelsmuskulaturen. Men detta är en ganska grov metod som passar friska hundar bättre än de som har en skada och går på rehab. En snällare variant på denna övning är en kopplad hund i sele, en boll och så rullar/kastar man bollen framför hunden och håller emot i kopplet så hunden får dra eller springa ikapp bollen med ditt motstånd. Avstånd, motstånd och underlag kan varieras efter hunden fysiska nivå.

Om hunden simmar är det dags att arbeta med jetstrålar.  Det kan vara dags att lägga på vikter på något eller alla benen, t ex  med viktmanschetter. Ska alla benen  eller hela kroppen stärkas kan det vara dags att börja klövja. Viktigt att prova ut väskan så den sitter stadigt och att vikterna, t ex små vattenfyllda (frysta) pet-flaskor inte hasar runt okontrollerat.  För klövjning ska ryggen förstås vara okej.

Nu kan även promenaderna bli längre och längre. Gärna mer och mer kuperad terräng och lämna stigarna mer och mer för att traska i vildmark där hunden får lyfta på benen ordentligt och jobba med balansen.  Under vinterhalvåret kan hunden få pulsa i snön.Var bara försiktig med ishalka så inte skador rivs upp igen eller nya tillkommer.

Hunden kommer att få träningsvärk så tänk på att utöka längd och tid över tiden och inte för fort.  Snart kommer hunden att röra sig som tidigare eller t o m bättre.

Självklart ska du under hela tiden försöka ha en god kontakt med veterinären och stämma av så du inte går för fort fram.

Dragsport

Har man malamute måste man ju prova drag, eller hur? Även dalmatiner har ju visat framtassarna i drag, vanligen med föraren på skidor, nåt som kallas för skijoring internationellt. 

Fast det här med dragutrustning visade sig vara inte alldeles lätt. Boendes i stan känns släde som svårhanterligt, man ska nog ha snö och fritt fram direkt utanför dörren då. Längdskidor har jag inte stått på sen 70-talet. Men så fick Qis matte tag i en segebaden-pulka med skaklar för tvåbening. Och efter att ha sågat bort ett stag tog vi med pulkan och skulle testa med hundarna idag. Qilaq provdrog en liknande pulka förra vintern fast då fäste man 2 koppel enkelt i pulkan. Det tyckte Qi var jättekul så vi trodde att detta skulle funka bra med henne.

Vi började med att rasta och värma upp hundarna i 10 minuter så då fäste vi pulkan i midjebältet på Eva! Det av oss chansen att se hur hundarna reagerar på pulkan….

Det var inte så vi tänkt oss….. Efter en stund satte vi Qilaq framför pulkan. Eller försökte. Hon gillade inte skaklarna, alls, utan försökte fly. Hm. Provade med Nilaq. Samma sak. Hon snurrade runt och ville inte ha nåt med pinnar bakom sig!! Antar att det är därför man har en båge till hundar…..

Så vi fortsatte ett tag till med den duktiga ”hunden” Eva framför pulkan =)

Jag kan ju säga att visst drog hundarna men inte pulkan utan mig.

Efter ett tag provade vi på nytt men nu med kopplet fäst i skaklarna som vi satte ihop med en karbinhake! Det såg stabilt ut. Qilaq fick testa först…

Och det gick riktigt bra! Så hon fick dra en stund och jag gick en bit bakom med hundarna så inte Bruno skulle skälla heeeela tiden. I detta läge funkade inte bollen heller utan den spottade han ut och sprang sen ikapp pulkan så fort han fick vara lös. Eftersom Bruno drog som en dåre hela promenaden kändes det överflödigt att sätta honom framför pulkan i detta skede. Om några gånger har han förhoppningsvis lugnat sig och då kanske det funkar.

Men Nilaq kunde ju få testa. Jag har ju regeln att sitter hon i midjebältet/expander så får hon dra, håller jag i kopplet så drar man inte….. Så att det fanns visst motstånd bakom henne var inget konstigt alls. Frågan är om hon fattade att hon drog en pulka?

Lite söt var hon när hon ville ta ett till varv på promenaden!
Det blev en kort bakluckefika innan hemfärd så vi hann prata igenom äventyret. Även om det idag inte blev som vi tänkt så har vi nu lite idéer om hur vi kan göra nästa gång, förhoppningsvis redan på tisdag!

PS Bruno fryser egentligen inte men får ha overall på sig under täcket för att jag är lite nojjig, när det blir pauser i kylan är jag rädd att han ska stelna till för mycket.

Nytt försök

Idag var vi iväg och simmade igen. Ja eller Bruno fick ju hoppa i då, själv stod jag med förkläde vid poolkanten och kom med glada tillrop. Det gick riktigt bra. Idag var han glad och taggad och ville i poolen. Han tvekade lite när han skulle i – bollen gled iväg längre och längre – och han pratade högljutt innan han gled ner och tog bollen i munnen. Och när han har fått grepp på den så släpper han den inte!  Och han tog i bra. Fortfarande blir det plask när han vänder medsols och ska ta i med vänster och inget plask när han vänder motsols och simmar mot trappen…. Men Tobbe styrde upp med kopplet och så fick jag gå fram och tillbaka och locka. Blev inte alltför blöt denna gång.

Kort paus och sen ett par varv till och då var han mer varm och plaskade mindre så då satte vi på jeten. Och det är ju lite kul att se gnistan i ögonen tändas och så söker han sig im mot strålen.Men för att inte överdriva blev det bara ett par minuter och sen fick han vila. Fast sen valde han att ta ett varv till och simma fritt innan han var klar. Sötisen.

Denna gång hade jag med overallen eftersom det är så kallt men jag är inte nöjd med den. Trassligt att få på och storleken/passformen är inte optimal. Ska se om jag inte  ska beställa en overall från equafleece i alla fall. Deras tröjor sitter väldigt bra på Bruno och overallen ser bra ut på bild oavsett hundras. Kostar en slant men om den funkar är det ju värt det.

När vi åkte hem var det så där vintervackert. Först snöade och sen kom solen eller soldiset och så snöröken som for över vägen. Tyvärr blir det kassa bilder men man får spara i minnet istället.

Igår kom mina Icebugs. Sköna var dom och hittills har jag inte halkat till. Hoppas de håller bättre än kängorna innan som var slut efter 3 månader – då fläkte de isär helt…. Men dessa verkar välsydda. Och trots att pälsfia slängde sig efter nåt i nerförsbacken i midjebältet så gick det att stå pall även på isfläckarna. Måste bara bli van vid dom flexibla dubbarna =)