Månadsarkiv: september 2011

Återbesök

Inte utan att det varit lite nervöst inför dagens återbesök med Bruno hos Krister Julinder i Söderköping. Även om jag tyckt det hela tiden går framåt så vet man ju inte förrän röntgenbilderna är tagna och analyserade…….

Med ett par dagars ”träning” i att gå upp tidigt så åkte vi strax innan 7 och kom fram alldeles lagom till kvart i nio på kliniken. Och det var en lika häftig känsla denna gång – en stor klinik för bara oss….. De är verkligen gulliga och har förstått det här med service. Sen tar de förstås betalt för sina tjänster men det gör ju även alla andra och här får man verkligen ett personligt bemötande.

Ja det var ju upp på vågen, 31,5 kg väger han nu, en spruta och sen in på röntgen. 2 bilder togs på knät, från sidan och framifrån, och sen kände vetten  igenom leden ordentligt när hunden ändå var helt avslappnad. Ja eller avslappnad och avslappnad – nu kunde han ju även känna hur  korta vissa av musklerna är, framför allt hälsenan är kraftigt förkortad. Men det som tydligt syntes på bilderna var hur rent det var runt leden nu. Patellan låg fint med full rörelse och kanterna var snygga. Lite artros på skenbenets framsida men inte mycket alls.  Så veterinären var mer än nöjd med själva läkningen. Och verkade bli lite förvånad över att Bruno inte gick på några mediciner alls, bara tillskotten (och de gör förstås mycket).

Så nu nu kan vi fortsätta med mer rehab. Jag får jobba på hälsenan mer intensivt och det blir nog en hel del akupunktur. I och med metallen i benet kan jag ju  inte sätta in  varken el eller magnetfält…. Men nålarna funkar oavsett så det får det bli. Och så köra på med simningen.

Sen var det bara att vänta på att Bruno skulle vakna igen och det var segt. Jag hann bli lite orolig innan jag såg att han faktiskt andades….. Till slut fick han en uppvakningsspruta så kanske är han känsligare nu? På KST har hon ju jobbat med hans ansträngda andning bägge gånger så han kanske faktiskt har nåt? Usch, inte en sak till att oroa sig över tack……

Sen kommer kliniken också att skicka mig en kopia på journalen. Jag berättade lite mer om veterinären som satte diagnos på höften så tvärsäkert och som dessutom skickade med fel bilder……  De var inte imponerade av slarvet. Av en bekant som jobbar med patientförsäkringar på människosidan fick jag rådet att i första hand begära ekonomisk kompensation inkl sveda och värk. Trots allt blev det en massa simning som visserligen hjälpte lite men som samtidigt sköt den rätta diagnosen på framtiden. Och det känns faktiskt bättre. Och skulle de vägra så får jag väl anmäla till vetansvar. Jag räknade ut att bara simning plus resor har gått på 10 550 kr….. Sveda och värk på det då.

Men nu sover han gått och vi har klarat av kvällskissen också även om han fortfarande är om inte vinglig så lite snurrig. Imorgon är det säkert som vanligt igen.

PS på bilden från för 3 månader sen sitter fortfarande agrafferna i, de är ju borta nu, spikarna och tråden sitter dock där de ska.

Annonser

Föredrag

Igår var jag inbjuden att hålla föredrag om hundens etologi. Det är sammanlagt 2 dagar uppdelade på 2 helger och de ingår i en utbildning av hundinstruktörer. Så 10 förväntansfulla lyssnade intensivt. Etologi är läran om beteende fast utifrån ett biologiskt fokus som artens förutsättningar och sinnen.

Så det blev avstamp i hundens ursprung och hur arten utvecklats ur hunddjuren, vargar och hundars likheter och skillnader, hundars framavlade beteenden, mentalbeskrivningars funktion och olika flockmodeller. Det här är ju ett stort ämne med många områden att titta på så jag upplever ju att jag har lite svårt att begränsa mig – allt är ju intressant!!

Många diskussioner och frågor blev det också och dagen gick fort. Nästa gång blir det hundspråk och en djupdykning i hundraserna. Och så fick de ett kompendium och lite läxa till det tillfället också.

Hundarna var med och Nilaq tyckte det var toppen med alla dessa klappande  händer som fanns överallt och bara för henne. Bruno tyckte det var jobbigare, han har ju svårt i nya miljöer och med nya människor och hundar. Men han hade en egen soffa och ligga i så han kunde koppla av och sova mellan varven.

Själv slogs jag lite med av-materialet. Min tanke med blädderblock och ställning som jag hade med mig var väl bra men jag hade inte tänkt på att fixa ställningen så den kunde stå bra på ett bord/hylla så det blev lite vingligt. Men det gick. Och nu har jag en månad på mig till nästa gång så förberedelserna blir lättare denna gång. Ska bara försöka att inte ta med ”för mycket” igen.

Tjoho

Ganska stolt är jag över lillloppan! Igår var det sök igen. Nu var det  en månad sen vi var där och under sista 10 dagarna har vi endast tränat peka-övningen som jag fick via mejlen. Det har väl gått sådär med den eftersom detta att bli fasthållen är en dålig idé enligt Nilaq (samtidigt som hon inte har nog egenkontroll att bli stående tills hon får ett frikommando). Men det har gått okej.

På väg upp genom skogen mötte vi både orienterare och joggare och en hel del hundar. Nilaq har blivit så duktig på alla dessa möten, helt lugn och fin promenerar hon på med mig. Hon fick ha långlinan på så hon hade utrymme men valde att gå nära mig.

Igår skulle vi söka efter en ”okänd” person, ja det var ju en av de andra kursarna =) och inte skulle vi få veta åt vilket håll vi skulle skicka hunden utan det skulle den själv lista ut. Och jag måste – utan att skryta men väldigt stolt – konstatera att vi var de som lyckades bäst. Både schäfern och mallen som bägge är otroligt duktiga var inte så tydliga i att plocka upp vittringen av den gömda figgen. Eller om jag läser Nilaq så bra? I alla fall skickades de åt fel håll, där det var tomt, och skulle då enligt regelboken kallas in igen och skickas på nytt.  Schäfern blev då förvirrad och började trava runt med rullen i munnen istället för att söka på nästa skick och mallen kom inte in alls utan drog över på rätt sida av sig själv. Medan Nilaq var jättetydlig när hon fick upp vittringen och hon fann Johan direkt ute i mörkret.  Ibland är det extra kul!!

Annars har just detta varit ett litet problem, inte att markera från stigen utan att gå ut och söka utan att ha fått vittring på figgen. Så det mallen gjorde är nåt jag egentligen förväntar mig av Nilaq. Hon vill inte bli inkallad när hon är ute och söker, faktiskt inte!

Nu har Nilaq fått sin lilla sökväst också. Rosa camo, brodyr och en insydd sele med ring att fästa kopplet i.

Resterande gånger kommer att flyttas till lördagar, det är så pass mörkt nu att man inte ser nåt längre och att springa med hunden blir farligt. Undrar hur mycket folk som då är i skogen?

Hur bra blev det här då?

När jag tog över Bruno för snart 3 år sen kunde jag fort konstatera att han skiljde sig från tidigare hundar på ett tydligt sätt – han kunde inte söka godis med nosen! Så länge han såg vart jag kastade så sprang han dit och hittade godisarna men han om han råkade gå över ett ”godisområde” reagerade han inte alls. Han jobbade med synen, inte med nosen.

Efter ett tag insåg jag att Bruno inte heller markerade som tidigare hundar. Istället för att gå och nosa och lyfta på benet lite då och då så ställde han sig och kissade när han kom ut, gick promenaden och kissade igen nån gång under promenaden.

Sen visade en alternativbehandling med kvantmedicin att han hade en eller flera frakturer på näsbenet. Även homeopaten som jobbar med irisdiagnostik frågade om han hade problem med nosen och andningen?  Jag frågade förra matten om han kanske varit i en olycka (kunde ju inte fråga rakt ut det jag tänkte- har ni drämt honom över nosen?) men hon menade att han aldrig råkat ut för något under tiden hos henne och jag hade ingen anledning att ifrågasätta henne. Så om det hänt nåt hände det antingen när matte inte var med= eller redan hos uppfödaren.

För ungefär ett år sen blev Brunos luktsinne bättre, det märktes framför allt när jag la spår. Från att ha stått och nosat i evigheter på samma ställe och inte kunnat riktningsbestämma spåret så där väldans bra började han jobba på riktigt bra i spåret.  Även godisar hittades bättre – fast han ville fortfarande helst se dom kastas ut =)

Nu under KS-behandlingarna hittade terapeuten problem i andningen redan första gången och en massa problem i skall-, tung- och nosbenen andra gången. Efter denna andra behandling som var för 5 veckor sen har Bruno nu börjat nosa mer intensivt. Han kan stå och nosa och nosa och nosa i evigheter. Ibland blir han glad, ibland blir han arg och morrar. Ibland börjar han klappra tänder och dregla och det har jag faktiskt inte sett alls hos honom tidigare. Så nog tycks luktsinnet vara påkopplat!

Det är ju jättebra…..men med det blir vi nu stående och stående och stående under promenaderna för nu har ju Bruno massor att ta igen i doftsvängen!! Och det frestar på  lite men det får jag och Nilaq ta så klart. Det är ändå häftigt att ett sinne har återaktiverats.

Sen sist

Nu kommer hösten och det blir mer att göra, så det blir kanske inte alltför täta uppdateringar i bloggen framöver. Vi får se.

Veckan efter helgkursen i TTouch har jag förstås intensivt studerat Brunos gång och han fortsatte att sätta benet rakt i ca 10 dagar. Det är jättebra även om det betyder att nya muskler måste byggas och han tröttnar fortare igen. Nåja, det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Nu ska jag repetera övningarna vi gjorde på kursen och se om han vrider benet rätt igen. Det har inte blivit så mycket simning för honom tyvärr men jag ska försöka få till det framöver.

Nilaq gick in i höglöp i slutet på förra veckan och därmed blev det ingen sökträning på torsdagkvällen. Nu går hon och trånar högljutt så fort hon får syn på eller nos på en hane med kulorna kvar. Hon står och smackar, gnyr och viker undan svansen och skulle hon inte vara kopplad skulle dom stackars pojkarna inte ha en chans. Men förhoppningsvis är det över snart igen. Denna gång hade det gått 8 månader sen förra löpet och det känns himla bra. Hoppas hoppas att hon nu löper hon en gång om året. Hon kändes inte lika hormonell heller denna gång. Lillan börjar bli vuxen =)

Ja det blev ingen sökträning men vi fick en läxa via nätet. En peka-övning där hunden hela tiden får utdelning när den följer dit jag pekar. Det ska vi träna till nästa tillfälle!

Det har varit avslutning på valpkursen också och det var kul att se hur duktiga alla blivit. Både hundar och ägare har utvecklats massor. Vi gick en liten promenad med olika övningar och hinder och alla klarade det galant. Och det är inte så lätt med fokus när promenaden är i Tanto med bangolf, joggare, hundar, picknickare (inte så många men några satt där i gräset) och ändå kunde de fokusera på sina ägare. Bra jobbat! Vi hade tur med vädret även denna kväll så det tackar vi vädergudarna för.

Jag fyllde år i början på förra veckan men numera är det inget jag firar direkt. Det blev en middag och lite vin och sen var det bra. Bästa presenten var förstås helgkursen och resultatet den gav.

Sen gav jag mig en alldeles egen present så här på höstkanten, en behandling i kranio sakral terapi, som jag var på idag. Himla spännande. Det är ju en sak att se hunden få och reagera och en annan sak att själv få…. och reagera =) Kände mig väldigt pigg efteråt men sen kom det som träningsvärk i kroppen. Vi pratade mycket om känslor som fastnar i kroppen och det fanns väl en hel del som ville ut! Men nu åkte de liksom runt. Jag hoppas detta ska ge ett bättre resultat än kiropraktorn som jag de senaste åren fått uppsöka minst en gång per år för ryggens skull. Den blir ju inte bättre heller av att ha och jobba med hundar som kan skutta till och dra nåt snett.  Ryggont är inte att leka med och jag vill helst att det inte blir sämre, har så många vänner med trasiga ryggar och vet hur kämpigt de har det. Så nu ska jag jobba med att hitta en ny tyngdpunkt i kroppen och få en bättre balans igen. Kanske ska ta hjälp av ttouch-tekniken? En kroppslinda kan man ju ha under kläderna =)

TTouch fortsättningskurs

Riekje

Så har den äntligen varit, kurs 2 i TTouch. Vi var ett glatt och förväntansfullt gäng som samlades i Hundcenters lokal i Västberga. Tyvärr hade några fångats in av elaka baskilusker och kunde ej komma.

Vi som var där med och utan egna hundar fick en härligt proppad helg med Riekje van Zanten som är utbildad TTouch practitioner. Hon hade även med sig en kollega, Janine Morris Opheim, som är från Australien och numera bor i Norge. Så Janine kommer att börja hålla kurser i Norge snart =)

Nu blev det nästan lyxkurs för oss med 2 instruktörer och även vackert väder så vi kunde jobba i olika grupper både ute och inne. Vi repeterade först några ttoucher och fick även nya idéer till när man använder de olika ttoucherna. När man lär sig dom verkar alla likadana men det är de inte, en del går på djupet och andra är mer ”snälla” och de har olika funktioner. Vi testade förstås först på varandra och denna gång märkte alla skillnaderna mer tydligt. Sen tränade vi på hundarna en stund och sen var det dags för markarbete.

Qilaq i driving line med Riekje, Janine & matte Eva

Markarbete innebär att man leder hunden på olika sätt, med ett eller fler koppel, ensam eller med flera personer genom olika banor eller över olika hinder. Det kan tyckas lite larvigt hur detta ska påverka hunden i kroppen och knoppen men du kan göra ett enkelt test – borsta tänderna med fel hand. Det går förstås men du kommer att märka att du måste anstränga dig på ett annat sätt och du blir medveten om muskler på ett nytt sätt. Lite så funkar markövningarna, hunden måste fokusera mer och märker då hur den använder kroppen. Och det i sin tur gör att man rör sig lite annorlunda även när man gör ”som vanligt” igen.

Vi lär oss tarantula!

Senare på eftermiddagen blev det mer träning på varandra för hundarna blev trötta av att ttouchas och ledas och att behöva tänka!!

Under helgen lärde vi oss både flera nya ttoucher som ger en större kroppsmedevetenhet, som ger avslappning och som hämtar tillbaka hunden i kroppen om den t ex låser sig i ett hundmöte.

Sen jobbade vi även med koppelövningar och det var väldigt kul att se hundarna svara med att söka sig närmare bara för att vi ändrade hur vi höll i kopplet. I vissa övningar blev man som ägare verkligen överraskad över hundens reaktion, trots allt har man en bild av hur hunden ska bete sig och när den visar en annan sida och ett annat beteende får man sig en tankeställare.

Flera av deltagarna jobbar med hundar eller har haft problem med sina hundar och vi fick alla mycket med oss. Jag kan bara önska att fler hund/djurägare kan få lära sig denna teknik och tankesätt.  Vi fokuserar så på mediciner och traditionell träning – när man då ser hur påverkade hundarna blir av att vi skiftar balansen i kroppen på dom och att vi är mer närvarande och kommer ihåg att andas så händer små underverk. Det är magiskt!

Själv kan jag berätta att Bruno idag rör sig bättre, han har skiftat balansen i kroppen och använder det opererade benet mer, sätter det mer rakt i linje och lägger mer tyngd på det. De lastbilar han vanligen skäller på ignorerade han helt. I jobbiga hundmöten avbröt han snabbt och tog kontakt med mig, han vände sig t o m bort och la sig ner med en hund han tidigare han tidigare gick igång på i 180…. Då börjar man nästan gråta av glädje =)

Om du bor i eller har möjlighet att resa till Stockholm så kommer en introkurs den 21-22 januari 2012. Även den hålls på Hundcenter i Västberga så det är begränsat antal platser. Gör gärna en intresseanmälan redan nu eftersom bokningar har börjat komma. Det kommer att ge dig och din hund massor!

Om du vill  läsa mer om metoden finns info bl a på  http://tellingtonmetoden.se, htp://ttouch.com, http://ttouch.de och http://www.tilleyfarm.co.uk/.