Månadsarkiv: december 2012

Summering

Vilket rörigt år det har varit! Ska ändå försöka summera det hela….

ttouch lottas foton 070Det började med en helgkurs i TTouch i januari, den fjärde introkursen i raden. Det blev den enda TTouchkursen under året, fast det visste jag inte då.

Eftersom det var relativt varmt blev det en hel del spårande under januari.  Och en valpkurs startade i slutet av januari liksom en kurs i rallylydnad. Men det var nog lite för optimistiskt för sen kom snön och rallylydnaden blev en seg och långdragen historia eftersom vädret tvingade oss ställa in var och varannan gång. Valparna hade mer tur men så var den kursen dagtid =)  Valpkurserna avlöste varandra ända till sommaren. Det var länge sen jag hade så många valpkurser och nu var det verkligen kul igen. thaigrytaJag bytte även kost och började med LCHF vilket gjorde mig piggare och att jag mådde bättre, magkatarren bara försvann!  Några kilo gick jag väl också ner =)

Bruno simmade på under våren/sommaren och fick även några kraniosakrala behandlingar som gav gott resultat, vi hade ju juni som målsnöre, årskontrollen efter hans knäoperation. Det blev mycket behandlingar och olika träningar under hela våren. Nilaq fick hänga med på det mesta. Hon har ju sina c-höfter men en genomgång hos ks-terapeuten visade på bra flöden så hon ska ha ett aktivt liv utan överansträngning. I mars löpte lilla damen och nu märktes en liten förändring, inte lika bitchig utan mer vårdande blev hon.

20120331690-001I slutet av mars var jag på helgseminarium med Grisha Stewart som pratade om och visade BAT-metoden att arbeta med i hundmöten på ett lite nytt sätt. Det blev en träningsgrupp med några av seminariedeltagarna där vi lärde oss praktiskt hur det funkade och  både Bruno och Nilaq fick vara med – en som träningshund och en som figurant. Jag gillade verkligen BAT och hundarna med =)

I mitten på april fyllde Bruno 10 år och sista april fyllde Nilaq 3 år. Det 20120513750firades så klart med lite gott att äta och en aktiv skogstur med spår resp sakletande.  På kurssidan startade en ny rallylydnad under april och denna gång hade vi mer tur med vädret.

Maj kom och gick, mycket jobb var det då. Och en hel del hustittande blev det. Men inte hittade jag ”rätt”.  I maj fick jag växla över till Arbetsförmedlingens nya samarbetsprojekt med Försäkringskassan för återgång till arbetslivet efter långtidssjukskrivning, de kallar det för rehab. Så många idéer och projekt men ändå är allt så fyrkantigt….. Efter ett par samtal med arbetsterapeuten och deltagande på ett stresseminarium var jag efter 3 månader tillbaka på FK eftersom ”jag gör allt rätt” och ska fortsätta på samma sätt under överskådlig tid.

Allt häng i skogen gav förstås fästingarna chansen att kalasa på hundarna. Bruno verkar de inte gilla, han hade 3-4 på hela året. Och sen tidigare har han ett bärnstenshalsband (ärvt från tidigare hundar). Nilaq med sin päls smakar visst bättre. Och hon rullar sig gärna i riset. Henne hade jag en shootag på från maj månad och när den tog slut efter 4 månader blev det bärnsten på henne också, ett för långhåriga hundar. Hon har klarat sig hyfsat, ofta har jag sett dom krypa på henne och kunnat plocka dom direkt, flera har jag hittat när de precis satt sig och plockat dom då. Endast ett fåtal har suttit och blivit stora…. Men i snitt är det kanske 2 per dag. Och tidigare år har det varit betydligt fler.

I juni blev det en utflykt till Norrland, en helgkurs i longering hos Hundraelvan i Åsmon/Näsåker. Jättetrevligt och en kul aktivering för hundarna.  Hela Nilaq 120731002sommaren körde vi på med longering på holmen och jag litade mer och mer på Nilaq när hon var lös =) I juni fyndshoppade jag även en cykel plus en cykelvagn till Bruno men vi fick inte riktigt till det. Nilaq skulle ju springa framför cykeln men ville inte det och Bruno skulle ju åka i vagnen och ville inte det…. Nåja, vi får väl en ny chans nästa vår.  I slutet av månaden åkte vi till kliniken i Söderköping och trots att veterinären var väldigt nöjd med resultatet kändes det väl sådär eftersom benet trots allt är lite för kort.

Juli blev ingen semestermånad eftersom jag var inskriven på AF så jag jobbade på. Man kan inte styra allt. Bruno fick simma varje vecka igen och nu lärde han sig att simma mot jetten. Roligt sa prickeTraveler Digital Cameran och ville inte gå i om inte vattnet bubblade =)

I augusti var det återigen  många husvisningar men inte heller här fanns ”mitt” med. Däremot fick jag tummen ur och hyrde ett separat förråd för att kunna röja undan hemma och förhoppningsvis börja renovera lite. Det var i alla fall planen. En kurs i kantarellsök hann jag också med och Nilaq löpte igen. Denna gång märktes det knappt, bara precis när hon började. Knappt någon pms alls och sen var det istället leksakerna som hon ville ha koll på och sova med. Själv fick jag maka på mig i sängen för att inte nån skulle pipa till om jag IMAG0124råkade lägga mig på en av ”valparna”……

September kom och jag fortsatte åka och titta på olika hus och drömma, packa kartonger hemma och flytta runt möbler. Tänk vad mycket man samlar på sig när man bor på samma ställe år efter år….. I mitten på månaden brann så bilen upp, jag blev stående på Nynäsvägen med läckande oljetråg och rykande motor, tack och lov utan hundar i bilen. Den gick inte att rädda med rimliga insatser så det blev adjö till lilla bilen. Tack och lov fick jag låna bil av en kompis medan jag såg över möjligheterna. En BAT-kurs och ny valpkurs startade i slutet av månaden och på helgerna åkte vi ut i skogen och plockade massor med gula och sen trattkantareller.IMAG0109

I oktober lyckades jag mitt i svampplockningen skära mig illa i fingret och det blev riktigt besvärligt. Operation av senan och nerven i fingret, armen i gips en månad och ”sjukgymnastik av finger”. 100% sjukskrivning och en lång lista på saker jag absolut inte fick eller kunde göra. Allt blev förstås tidskrävande men konstigt nog eller just därför? går ju tiden ändå. Jag har förstås petat i mig en del örter och använt mig av utrustningen för att hjälpa fingret att läka…. På sätt och vis blev detta en tvångssemester för det har varit så få saker jag kunnat göra. Tur mobilen finns där man kan sköta allt med en tumme!

När gipset åkte av i november blev mycket i vardagen lättare och när jag sen i december fick börja använda handen igen lite lätt återkom även lite av lusten. Bruno fick förstås inte simma under denna tid, jag hade ingen bil och fick heller inte köra bil, och livet blev på ett sätt väldigt enkelt och samtidigt komplicerat. geburtstagAtt inte kunna skriva obehindrat blev ett av flera oväntade problem….. I december fick jag börja köra bil och träna handen/fingret med lite mer belastning. Så nu lånar jag kompisens bil igen… Under tiden har det också klarnat vad jag ska ha för ny bil. Och konstigt nog ska det visst vara en mindre bil igen, typ halvkombi. Så förhoppningsvis kan detta lösas under januari då även sjukskrivningen tar slut igen och jag får börja jobba igen! Och packa! Så då tar nog renovering och flytt fart igen hoppas jag. Men det kommer i eget inlägg så småningom.

Nu har snön kommit, det har härligt nog varit en vit jul =) och jag passar på att önska alla som orkat läsa ända hit ett riktigt gott nytt år!! Själv tar jag en lugn kväll hemma med hundarna. De är inte rädda men jag vill heller inte att de ska bli det.  Så gott nytt år på er!!

Annonser

Bilfunderingar

Foto1786Äntligen får jag köra bil igen !!!! och just nu lånar jag Es bil. Men jag letar och har under tiden funderat mycket och länge på vad jag ska ha nu när jag ska ha en? Senaste var ju en kombi och med två hundar i 30+ klassen har de och ev bagage gott om plats. Oftast åker jag ju själv utan medpassagerare även om det finns tillfällen när vi är fler och även fler hundar. Och tygråttor….

Med gamla bilen fick jag ju problem med att Nilaq inte ville åka bil, inte hoppa in, inte vara i bilen. Nu när jag under hösten/vintern fått låna resp åka med i en ”liten” bil med hundarna på baksätet så älskar hon att åka bil! Så – ergo – en kombination av avundsjuka och separation – avundsjuk på att Bruno får åka i baksätet och ”separationsångest” för att hon känner sig isolerad från oss andra i skuffen. Bruno satt ju redan på baksätet för bak skällde han oavbrutet. När han kom till mig satt han i bur i baksätet men den var så liten så så snart han klarade att sitta ”öppet” åkte buren. Nu när de bägge rullar ihop sig i baksätet bredvid varandra är det lugnt och glatt. Så en halvkombi är definitivt ett alternativ. Fast just nu hittar jag bara kombibilar….. Äsch då.

Och sen kommer ju detta med säkerhetsaspekten in i bilden. På baksätet kan de i och för sig sitta i varsitt bälte och det går ju alltid att skärma av med nät eller galler mellan baksäte och framsätena. Med en 5-dörrars kan de då hoppa in från sidan på varsin plats och mellanrummet för fötterna kan fyllas ut med nån sorts förvaringsbox och en dyna över. Ev bagage eller extrahundar kan alltid åka bak. Och en takbox för långresor kan ju inte vara så svårt.  Eller?

Och om jag då kollar modeller så lutar det nog mot en ford igen eller kanske en golf eller polo, om jag hittar en för ett bra pris. Golf var min första bil =) och focusen funkar bra för oss. Men det finns ju fler sorter …

Att det ska vara så svårt?

Bilkörning

image
Kanske inte så skoj väder för bilkörning....men det förra veckan det 🙂

Sen i tisdags var det enligt sjukgymnasten okej att köra bil igen – i alla fall lugnt och sansat.

Nu har jag ju ingen bil för tillfället men fick låna en bil. Och det var så härligt att köra!! Så på eftermiddagen blir det en tur till simmet så ska Bruno få plaska i det varma våta.

ADVENTureDogConference 2012

Bild

Årets konferens handlade om jakt: hundens jaktlust, behov att få jaga, olika typer av jakthundar, olika typer av jakt osv. Upphovet till temat var det nya förslaget till djurskyddslag där möjligheten att få jaga inte nämns uttryckligen.  Så frågan blev – är det ett beteende som hunden behöver få utföra för att ha ett drägligt liv? Eller har det kanske avlats bort på alla utom just jakthundarna? Behöver vi bry oss om ev behov……..?

Det var ganska rörigt innan om vilka föredragshållarna skulle bli och inte blev det mindre rörigt under dagen pga dubbelbokningar och sjukdom. Ulrika Förster, en av Davids ”gamla” elever hoppade in som moderator och gjorde ett bra jobb! Inte så lätt att styra upp folk som pratar om sitt favoritämne =)

Först ut var i alla fall Leif Andersson, professor i molekylär husdjursgenetik, som snyggt och prydligt visade att bara för att hundens utseende har förändrats genom medveten avel så försvinner inte grundläggande beteenden. Vita tecken, ändrat hårlag osv ändrar inte hundens beteende. Han tittade på experimentet med Belyaevs rävar i jämförelse med olika hundraser och konstaterade att även om man kan isolera genen som styr vita tecken kan man inte se att den kan påverka beteendet som sådant – hundarna blir inte snällare av att de får vita tecken…… Han tog boxern som exempel, där avlar man främst på heterozygoter för att få vita tecken och inte bara helbruna hundar och där man som baksida kan få helvita hundar. Men nån skillnad i beteende har man inte kunnat se mellan färgvarianterna …. Han hade gärna sett att någon upprepar ”Belyaevs rävar” men då utgick från vilda och inte farmade rävar….

Sen kom det jag tyckte var dagens teoretiskt obehagligaste föreläsning om höga impulsljud och skotträdsla eller hjärnskada? Det var Annette Säljö, forskare i cellbiologi, som redovisade olika forskningsresultat från militären, dels om vad som händer när nedsövda grisar utsätts för starka ljud resp tryckvågor under vatten och dels undersökningar av amerikanska krigsveteraner, både två- och fyrbenta, som kommit hem med bestående  hjärnskador och livslång PTSD. Föredraget kändes obehagligt både tanke på de stackars grisarna och med tanke på  effekterna soldaterna beskrev / hundarna uppvisade efter att ha utsatts för stark och långvarig eldgivning.  Att hjärnan är så oskyddad….

Därefter var det dags att titta på hundens förmåga att följa ett spår eller eftersökshundens spårtrogenhet med Björn Forkman, professor i etologi. Har inte hört honom tidigare men hört om honom och han var en trevlig föreläsare. Intressant hur få hundar som faktiskt spårar ett specifikt djur och inte bara vad som råkar finnas i skogen eller att de kliver av spåret efter en kort sträcka. Och det blev tydligt hur mycket hundar styrs negativt av sina förare även i spåret eller söket. Eller som han sa, ju mer erfarna hundarna blir desto sämre presterar de….

En annan trevlig föreläsare var Karolina Westlund, etolog, som pratade om Panksepp´s emotionssystem. Att djur har känslor är visst fortfarande mycket omdiskuterat i forskarkretsar även om vi som har hund nog har vetat det länge =) Att djur som får välja att uppleva positiva känslor (medelst elektroder i hjärnan) väljer detta och väljer bort negativa känslor känns ganska självklart och jag kopplar ju gärna detta till att hundar föredrar upphetsning framför rädsla eller smärta även om inte föredraget sa just det……

Sen kom ett föredrag om hundens luktsinne och precis som på konferensen 2002 var det egentligen en expert på insekter som föreläste och det blev vääääldigt teoretiskt. Denna gång var det Fredrik Schlyter, professor i ekologi, som fick en att tappa tråden…. Synd för ämnet som sådant är ju spännande.

Kjell Bräster från SKK pratade om jakthunden och viltsvinsjakt och varför vi vill ha ensamhundsjakt i Sverige och inte tillåter packjakt. Bortsett från det etiska i att hundarna i pack hetsar och sliter sönder bytet blir hundar för upphetsade i pack och därmed dumdristiga och lättare skadade medan en ensam hund agerar klokare och försiktigare när den möter viltsvin. Han berättade även om hur man använder drivande, ställande och gärna en vaktel/jämthundsblandning i viltsvinsjakt.

Faror i skogen med Ib Ahlén från Agria hörde jag inte för jag åkte hem och rastade hundarna men jag skyndade mig tillbaka för första föredraget efter lunchpausen som jag sett fram emot: Relationens betydelse för jaktbeteendet med Mattias Westerlund, jakthundsdressör. Detta visade sig vara ett riktigt stolpskott och dagens praktiskt obehagligaste föredrag. Dels var nivån på föredraget påfallande lägre än de andras, han valde t ex att visa inspelade filmsnuttar på sig själv på storbilden istället för att prata själv, men framför allt så gick han runt och vrålade NEJ på scenen så vi i publiken fick tryckvågsskador ….. Tveksamt vad detta skulle ge mer än varningsklockor hur man INTE ska jobba med hund. Det handlade inte alls om hur relationen påverkar jaktbeteendet som jag trodde…..

Sen följde ett panelsamtal om hunden och jaktbeteendet där en del poänger gjordes, mest kanske av Petra Andersson, doktor i filosofi, som ägnat sig mycket åt etik och moral kring att vara djurägare, vilka skyldigheter har vi när vi väljer att ha husdjur? Vidare deltog ”sliträvarna” Per Jensen, professor i etologi, och Curt Blixt, sakkunnig i hundens mentalitet. En rolig vinkling om kommunikation mellan hund och människa stod Gisela Håkansson, professor i lingvistik, för. Samtalen hade kunnat fördjupats men var okej och leddes av Linda Atmer och Karolina Lasses, även de Davids elever.

Samtalet avlöstes av ett föredrag om vildsvinshunden och det var Mikael Schepler, jakthundsinstruktör, som tillsammans med sin far har en viltsvinsanläggning i Östergötland, en av två i Sverige. De föder upp viltsvin som inte görs tama och testar och tränar jakthundar på att söka upp och ställa dessa utan att attackera. Unga galtar utan betar ”skrämde” hundarna genom att springa och stånga dom – inga skador men en viktig lärdom. Här togs också olika typer av jakthundar upp och hur de lärde sig att vara aktsamma runt viltsvin.

Därefter berättade Lasse Johnsson, jakthundsdressör och känd i goldenkretsar mer om den apporterande hunden Bl a pratade han om hur retrievern kom till, skillnader mellan sorterna och hur de kom till Sverige. Han nämnde att det tidigare även fanns gula flattar…..

Lite mer prat från panelen, bl a om tollarens annorlunda beteende i jakten och sen kom ett föredrag om eftersökshunden och där hade Lars Bromby (?) med kort varsel hoppat in. Det tyckte jag var intressant att lyssna på eftersom han jobbar praktiskt med eftersök på allt slags vilt i samband med bl a godsjakter och trafikskador. Han tog upp bl a att hundarna ska vara lugna före och under arbetet. Och att han alltid arbetar med två hundar, en noggrann spårhund som vill just spåra och en lösjaktshund som på slutet får leta upp och ställa eller själv avliva viltet . Och jag tänker att det är ju precis så Nilaq och hennes syster arbetar (när de fått chansen), systern spårar en individ och vill inte ha skanken på slutet, Nilaq söker upp skanken och sliter ner den. Det perfekta jaktteamet =) Och de behöver varandra i jaktarbetet. Här kom det upp frågor om hur blodspår som aktivering och proven skiljer sig från det praktiska arbetet och det blev ganska tydligt att skillnaden är stor.

Avslutningsvis pratade David Selin som arrangerar konferenserna om jakten som behov ur ett hundägarperspektiv. Han plockade isär jakten i olika sekvenser och hur vi kan använda detta i berikningen;  att få hoppa upp efter eller få gräva fram ”bytet”, att få springa efter en sorts linbana där – om hunden tappar bytet – det ”smiter” iväg, att få slita och dra för att komma åt eller att få ”döda” ett byte. Tänket påminde mig mycket om instuktörskursen i viltspår där Nelson och jag blev frälsta =) Till sina grönländare hade han t ex en boomerboll för elefanter (stor som en pilatesboll) och det önskar Nilaq sig i julklapp =).  Han pratade även om vårt ansvar att tillgodose hundarnas olika behov – bollvallning för vallhundar, viltspår, balans och skogsagility. Avslutningsvis var det nog tydligt för de flesta att alla hundar behöver få jaga i en eller annan form och om inte annat så ska de i alla fall få utlopp för behovet genom berikning. För vad händer om vi inte tillgodoser behovet? Hundar som jagar andra hundar, ibland som ”pack” i en hundrastgård? Hundar som jagar ryttare på hästar? Hundar som jagar människor…..? Tänkvärt.

På det hela en intressant dag även om jag gärna hade grottat ner mig mer i vissa delar men så är det nästan alltid. Och så var det som alltid kul att träffa ”hundfolk” och nörda en hel dag =).