Månadsarkiv: maj 2012

Mycket nu

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tiden går fort nu, precis som varje år vid den här tidpunkten. Allting speedar upp nu,  kanske inför stundande sommarledighet?

Här har vi haft kursavslutningar. Rallylydnaden i förra veckan gick väldigt bra trots värme och mycket folk i parken. Sammanlagt 3 olika banor fick deltagarna gå och jag filmade 2 av dom. Så jobbigt och så nyttigt att se sig själv. En del fick ett ”uppvaknande” medan andra insåg att det bara är lite finslipning innan de kan ut och tävla. Nu vill ju inte alla tävla och det behövs ju inte heller men rallyn är verkligen ”snäll” på det viset, man behöver inte alls vara perfekt för att det ändå ska se bra ut!

På valpkursavslutningen dök en enda upp, alla andra hade fått förhinder….. så kan det vara. Vi tränade en stund och sen var alla nöjda.

Igår började en ny valpkurs, 6 vovvar i varierande storlek och ålder samlades i Tanto. Och denna gång var det många barnfamiljer med så det kändes stundvist mer som barn-och-hund-kurs än valpkurs =) Får se hur många barn som kommer de andra gångerna, tror nog en del föräldrar upplevde det som svårt att hålla koll på valpar och barn samtidigt…. En ny bekantskap denna gång var hundrasen barbet, en fransk fågelhund/apportör som var precis så flamsig som fågelhundar brukar vara. Lustigt nog var det 3 svarta, rufsiga hundar i olika storlekar med. De andra två var en cocker spaniel/pudel-blandning, ”cockerpoo” och den minsta en lhasa apso/toypudel som var minstingen i gruppen. Jättesöta när man såg dom tillsammans, tripp-trapp-trull =) Sen en pekingese/tibetansk spaniel, en bulldog och en långhårig tax. Så en härlig blandning i gruppen! Ska bli kul att följa deras utveckling. De fick jobba med kontakt i olika former och att hitta rätt belöningar för just deras hund. Och så testa klickern. Allt utan att prata med hunden vilket var väldigt ovant 😉 Nu har de 2 veckor på sig till nästa gång eftersom det är nationaldag nästa vecka.

Det har blivit en hel del promenader på Långholmen som nu är som vackrast med alla träden som blommar och gräset som är så grönt.  Och gården är nu ofta uthyrd för fester och bröllop – kan det finnas en vackrare plats i Stockholm? Lätt att glömma hur fint det är när man går där varje dag.

Idag blev det dock skogen på morgonen, hann med en kort fika på klipporna också. Nilaq fick ha på sig klövjeväskorna, tomma, och under promenaden justerade jag remmar och sånt så den satt perfekt mot slutet. Provade även tjärsalvan och jag fick i alla fall inga myggbett fast det fanns både knott och mygg. Nilaq fick lite på huvudet/halsen men kanske för lite för jag plockade 4 fästingar på henne nu efter promenaden, de kröp runt i ansiktet på henne. Då tror jag förstås att brickan funkade men inte salvan? Fler tester behövs.

Bruno är pigg och glad igen, han har varit dålig i magen ett par dagar och när han inte mår bra blir mycket galet. Nu har han fått äta vom de senaste dagarna och vips funkar magen igen. Ska nog se till att alltid ha ett par burgare hemma, så här till sommaren känns risken överhängande att han får i sig nåt äckligt.

Nilaq är fortsatt skendräktig. Idag ropade hon på en valp (det var en okänd liten pudel som gick förbi) och blev lite olycklig när ”valpen” inte kom till henne. Jaha, var ska detta sluta?

Annonser

Sommar?

Tänk att jag alltid blir lika överraskad varje år. Nätt och jämnt jag hann hänga undan vinterjackan innan sandalerna kom fram =) För just nu verkar sommaren vara här. Den kan ju försvinna igen imorgon men här och nu är det linne, sommarbrallor (inte helt korta då utan piratmodellen som egentligen är väldigt osmickrande men så sköna) och så sandaler. Som människa går det ju bra att klä på sig mer eller mindre. De stackars hundarna har pälsen på året runt. Fast just nu är det mycket spring ner i vattnet. Plockade en fästing igen på Nilaq i morse, den hade suttit 1-2 dagar i alla fall. Har inte kommit förbi posten att hämta salvan men det blir väl idag eller imorgon. Hoppas det snabbt blir torrt i värmen, då avtar både mygg och fästingarna. Minsta regnskur nu så lär de ”explodera” igen.

Stackars Bruno hade världens träningsvärk igår, hela dagen rörde han sig i slowmotion, så sakta så sakta. Så när jag lite käckt slängde ner honom i kanalen idag (eller drog ut honom i selen då) vart han inte glad på mig. Men han fick gå i två ggr. Det räckte med ett par sparkar med bakbenen så verkade det släppa och han gick bättre. Och i solen torkade han fort. Eftersom vi kom ut lite senare idag än på vardagarna mötte vi W idag. Jättelängesen känns det som och jag kan ju säga att det gick sådär. Visserligen dröjde det en lång stund innan Bruno la märke till W eftersom vi var på ena änden av en gräsmatta och hade godissök och W och hans ägare stod vid andra änden och pratade med andra hundägare men när vinden vände fick Bruno full nos och reagerade förstås. Nilaq hade under tiden lyckats krypa genom staketet och nerför en slänt så mitt i allt skulle jag trassla ut henne…..  Självklart hade jag helt glömt strategin med att jollra så nu stod jag och klickade (funkade sådär eftersom Bruno inte tog godis i det läget) och försökte BATa (funkade inte eftersom vi inte kunde öka avståndet) men det var inte helt kaotiskt. Tills det kom en lös hund som började leka med W som i sin tur drog husse över gräsmattan i vår riktning….. Vissa dagar är det mindre kul. Det var bara att överge alla strategier och istället ta sig därifrån. Vi tvärade genom buskagen. Varför blir det så här?

Nåja, det finns ju annat än hundmöten. Igår behandlade jag en hund som också har visat sig ha problem i ena knät. En dag kunde hunden inte resa sig och när jag undersökte henne reagerade hunden i hela bakdelen och hon gick konstigt med baktassarna, små cirklande rörelser. Jag tyckte det verkade sitta i ena knät och ev nära svansroten och skickade dom till veterinär för att dubbelskolla. Röntgen (som hundägaren hade fått tjata sig till) visade en förändring i ena knät dock inte så att de ställde en diagnos. I samtalen med hundägaren har hon kommit på att hunden faktiskt från och till har haltat men det har ju gått över varje gång och hon har då inte gått vidare med det. Nu är knät svagt (benet viker sig när man klämmer till på insidan), andra bakbenet överansträngt och även en förändring i L7S1 (korset) syntes på röntgen.  Hunden har gått upp i vikt, troligen för att hon skonat sig själv, och nu är det många behandlingar, simning och till viss del medicinering som gäller för att få rätsida på det hela.   Lärdomen av detta är att har man återkommande hälta på hunden ska man absolut kolla upp det!! Idag finns ju även borrelia och anaplasma som kan sätta sig på lederna…. (det hade inte denna hund tack och lov!!) Hunden kommer att bli bättre men förändringen kommer förstås att finnas kvar. Nu ska matte få köra ttoucher längs rygg och bakben så hoppas jag det påskyndar läkningen.

Idag är det inte så mycket planerat utan jag och hundarna ska över till lilla mamma senare idag, det är ju hennes dag idag!

Långdistans

Simningen idag var både överraskande och rolig. Bruno trillade i förrgår och satte  sig på rumpan två trappsteg längre ner och igår verkade han ha lite jobbigt och idag  var han ganska stel på morgonrundan….Dessutom hade vi sprungit ut flera ggr i natt med dålig mage 😦

Så kommer vi till simmet och när han står med flytvästen och bollen uppe vid kanten är han ganska taggad. Som vanligt jobbigt att ta sig i – trappsteg ner mot speglande vattenyta – och första ”varvet” blev väldigt plaskigt för han hittade inte bollen fort nog….. 😉 Men sen….. Runda efter runda med lugna fina simtag, kort stopp på trappen och sen i igen. Han skötte sig i princip helt själv 🙂 Och han simmade i 30 minuter plus lite ”häng”. Nu sover han sött!!

(skippa gärna ljudet, det blev mycket pladder ;))

Varmt

Ja vad ska man säga, det är varmt nu. Det märks på hundarna och på en själv. Fördelen av att inte behöva flera lager med kläder uppvägs lätt (enligt mig) av mängden insekter, fästingar, ständiga svettningar som drabbar en. Bruno verkar inte tåla värmen bättre i år. Måste nog kolla hans hjärta igen, hittills har han bara haft ett lätt blåsljud (hos vissa veterinärer) men han flåsar och sackar efter nu på längre promenader. Nilaq verkar inte bry sig men är mycket lugnare och lägger sig gärna ute. Minns när jag för två somrar sen trodde det berodde på mognad, hahaha, det kunde jag ju få tro 😉

Idag var det skogspromenad och det var så där. Myggen var väldigt svultna om jag säger så, de kastade sig över oss direkt och det gjorde att det var bara att knata på, inga pauser i skuggan =( Stående kaffepaus vid vattnet där det ev fläktade en aning, i alla fall var det mindre mygg där. Det kröp en fästing på stumpan när vi kom hem och sen hittade jag en till efter nån timme. Det är verkligen det som är skillnaden mellan bärnstenen och brickan, med brickan kryper de runt ganska länge så man hinner ta dom. Idag kom tjärsalvan med posten så den ska jag testa mot myggen och stumpan mot fästingarna!

Ikväll är det behandlingar på schemat och imorgon ska vi åka och simma igen. 27 grader i vattnet håller dom, nästan lite för varmt nu! Då blir det holmen i morgon bitti och med detta väder slalom mellan mat- och andra rester på gräsmattorna….

Annorlunda

Ibland dyker det upp lite annorlunda träningsuppdrag. Idag var jag på ett sånt. En levnadsglad vuxen boxer som aldrig gått kurs utan har vuxit upp med ”sunt förnuft”. Drar som en tok i koppel. Utfall mot andra hundar. Och nu ska en släkting passa hunden. Släktingen tar sig runt med elmoppe….

Sånt här gör mig glad! Dels att det finns människor som inte bara ger upp och tror det inte ska gå men också att man tänker lägga tid på att träna hunden.  Nu är jag inte så insatt i elmoppar men jag tog med mig lite attiraljer och vi testade helt enkelt.

Steg 1 var att få kontroll på hunden så han inte kan dra omkull familjemedlemmar eller släktingen på elmoppen eller hela elmoppen. Så dags att testa halti-selen i nya sammanhang. Den har en koppelring på ryggen och en framme på bröstet och ställs in med flera remmar för att sitta bekvämt och inte skava eller trycka fel. Lite pyssel är det förstås att ställa in selar men sen satt den som en smäck. Och hej vad hunden kunde gå fint. Den fungerar som så att banden framme på bröstet (sitter som en svensk spårsele) är två band som hålls ihop med en ring. Den ringen sitter även kopplad till halsbandet (säkerhetsdetalj) men det är bröstremmen som dras åt något om hunden drar och fortsätter hunden då dra så vänds den mot föraren  liknande vgw-bältet. Men här kan man växla mellan rygg- och bröstring antingen med 2 koppel eller med ett jaktkoppel, dvs hakar i vardera ände. Ett sånt dubbelkoppel hade jag med mig också och det funkade väldigt bra att gå med. Självklart beröm till hunden när han gick fint. Check.

Steg 2 att gå jämte elmoppen. Här vart det lite trixigt att hitta fäste för hunden. Kan man inte hålla kopplet i handen fanns inte så mycket att välja på så vi la till slut kopplet runt ryggstödet. Och sen hunden i kopplet och jag med extra koppel bakom hunden. Off we go! Här måste jag säga att jag blev glatt överraskad. För den glada boxern som annars drar som en tok sprang glatt med moppen när den började åka. Och där gick alt sprang han. Så även jag och det var väl lite överkurs att jogga i solen…. Hej så otränad man är =(. I alla fall tog vi en runda där vi kunde prova olika tempon inkl kisspaus och det gick alldeles galant! Check!

Steg 3 var hundmöten som förstås är oundvikliga. Först förbi en hundrastgård med hundar på insidan och vi rullade förbi. Det var svårt för vår stackars boxer men här funkade det att öka tempot lite och rulla förbi, då hade han fullt upp att springa med. Liten paus en bit längre fram så  han fick lugna sig igen. Sen hundmöte längs vägen och här testade vi att stanna med moppen emellan vovven och den mötande hunden. Han fick sätta sig och äta godis. Och se där, visserligen tittade han till på hunden och reste sig halvt men satte sig igen och tog en godis till. Vi väntade så de verkligen hunnit förbi och sen fortsatte vi. Sen förbi hundrastgården igen och denna gång sprang hundarna längs med staketet och skällde ut oss. Och visst försökte boxern att vända sig och svara på skällandet men med lite fart i moppen tog vi oss förbi. Paus, godis och när vovven var  lugn fortsatte vi igen. Check!

Det var så långt vi hann idag. Nu ska de få öva detta några ggr innan vi ses igen. Då ska vi träna mera med moppen och även titta på koppelgående, hundmöten och börja lite med inkallning både för gående och med elmoppe. Skoj!!

Ikväll är det avslutning på rallylydnaden. Två har fått förhinder så de är bara tre. Vi får se hur det går i värmen och folkhavet i parken (antar jag). Det blir även ett test av en annorlunda skylthållare. De som tillverkar vgw-bältet gör även dessa. Ser lite fladdrigt ut men men, ett test ger svaret om de duger eller inte.

Nio

En mix av hund, bäver, känguru och ekorre….

Nu har Nilaq haft på sig bärnstenshalsbandet i 9 dagar och resultatet är okej men kanske inte  strålande. Efter varje promenad i skogen har jag hittat fästingar – vanligen 2-3 st som  kryper och 2-3 st som jag hittar 1-3 dagar senare när de suttit och sugit ett tag……. Det är ju det som är problemet,  har de hunnit krypa in i pälsen är de svåra att upptäcka =( Jag har testat luskam men jag kommer inte ner i underullen med den utan att det nyps  och det som kryper i täckhåren syns ju….. Några promenader verkade inga krypa på henne (glad!!) men jag hittade dom då dagen därpå…

Efter promenader här i området har hon däremot inte fått fästingar. Förra året hittade jag dom även efter ”parkpromenader” så jag antar att det ger ett skydd men inte totalt.

Nu har hon magneten på sig, den ska hålla till början på augusti och sen blir det bärnsten igen. Jag beställde ändå tjärsalvan, kanske kan jag ha lite på benen på henne? Den ska sitta kvar vid vattenplaskande (kanske inte simning då) också….

Bruno har under denna tid inte haft en endaste fästing. Varken krypande eller sittande. Undrar hur han gör?

BAT

Igår kväll träffades några entusiaster (vad annars en fredagskväll?) för att träna hundmöten enligt BAT, en träningsmodell för att utöka hundens handlingsalternativ i sociala situationer. Jag har skrivit om seminariet här.

Vi träffades i Gröndal på en parkering under Essingeleden och det visade sig vara en bra träningsplats för de flesta som kom gående gick en bra bit ifrån och vi hade en helt okej ”träningsplan” utan störningar.  Vi delade  upp uppgifterna mellan varandra: en filmade själva träningen och då främst den reaktiva hunden,  en skrev ner vad vi gjorde och hur hunden reagerade, en stod eller gick med sin decoy-hund på det avstånd som bestämdes innan och en gick emot med sin reaktiva hund. Kändes oerhört strukturerat och seriöst 😉

Vi tränade hundmöten med 3 hundar och hade 2 hundar som var icke-reaktiva (decoy) som hundarna tränade emot. Framför allt i början är det viktigt att hunden som ska tränas möter en hund som inte reagerar på hundar. Längre fram kan gärna 2 reaktiva hundar träna med varandra.

Bruno var först ut och decoy var ZigZag, en pumitik på 11 år. Hon är världens coolaste pumi och de har träffats även om det var ett tag sen. Träningen går ut på att när hunden man går med visar en (oftast lugnande) signal så ökar eller minskar man avståndet till decoyhunden beroende på om hunden är en socialt osäker hund eller en ”frustrated greeter”.

Bruno var först ut. Han fick gå emot och så fort han ”upptäckte”  Ziggen så klickade jag, vände och gick därifrån. Godisen fick han när vi gått ifrån en bit. Upprepade direkt och nu markerade jag med ett ”bra!” istället, vände och gick därifrån. Här ville han inte ens ha en godis, att öka avståndet räckte.  Det var ganska svårt att läsa hunden snett bakifrån, kopplet ska helst vara 2 m långt så hunden får valfrihet, och då hamnar man ganska långt  bakom som hundförare. I alla fall blev det ett tredje ”möte” och sen blev det paus i bilen och vi utvärderade. Det hade ju gått jättebra och grundtanken i BAT är också att inte pressa hunden över vad den klarar. Samtidigt blir det så ”lätt” eftersom hunden lyckas varje gång….  Det syntes så tydligt i och med att Bruno blev lättad och glad när han fick springa därifrån, jag förvånades ändå av att han inte ville ha en godis utan hellre ville öka avståndet.

Så Bruno var lugn och ”skötte” sig utmärkt i dessa 3 första möten. Efter en paus blev det 3 repetitioner till och vi kom riktigt nära, från de första 40 m till kanske 10 eller 15 m. Varje gång vänder vi bort och gick/sprang kanske 10 m. Sen kom det plötsligt en polisbil och parkerade och poliserna gick iväg.  Vi fortsatte att träna. Men sen kom en till och – hejsan! – det var en hundbil så när de öppnade bakluckan blev det lite mycket extra störning! Men de var snälla och stängde luckan igen. Efter sina 3 övningar fick Bruno vila ut ordentligt i bilen. Så vi bytte hund och flyttade iväg träningen så vi inte skulle gå mot poliserna och deras hundar som stod kvar på parkeringen.

Nästa hund var en ”spanjor”. Även här var ZigZag decoy-hund. Tyvärr hamnade vi lite mer på vägen nu och det kom faktiskt bilar så det var inte så bra men vad ska man göra. Det blev ändå 3 x 3 okej repetitioner. Intressant nog valde spanjoren redan vid 3e närmandet att helt strunta i ZigZag, nosa i backen och gå förbi! Så den matten bad att få köra mot Nilaq istället. Så jag hämtade stumpan som ju nu är så skendräktig så hälften vore nog. Hon piggade dock på sig lite när hon spanade mot skogen =) 3 nya repetitioner med spanjoren och nu blev han mer intresserad av decoy-hunden, såg faktiskt lite flörtigt ut…. Men han skötte sig fint och efter sammanlagt 9 repetitioner fick även han långvila.Även den matten tyckte att det kändes som om det gick för lätt!

Jag märkte också att som decoy-förare var det svårt att se vad som hände eller hur diskussionerna gick eftersom jag var på sånt långt avstånd hela tiden plus att jag fick jobba med Nilaq som ju skulle se snäll och blid ut 😉

En liten utvärdering och sen körde vi tredje och sista hunden, en äldre vavvatik. Även denna gång mot Nilaq. Nu hade poliserna åkt igen så vi kunde vara på parkeringen som var en mycket bättre plats.  De först 3 repetitionerna skällde vavvan till varje gång så vi ökade på avståndet ännu mer och Nilaq fick sitta och titta bort. Och då gick det bättre! Men de är snabba att larma di sma!! Paus igen och de sista 3 repetitionerna fick vi gå fram och tillbaka, fram och tillbaka och utan att titta åt vavvans håll. Lite knivigt när hunden hellre vill a) jaga kaninerna eller b) gräva gropar men Nilaq var ändå väldigt samarbetsvillig. Hon måste ha undrat varför vi skulle knata mellan pelarna hela tiden men gjorde det.  Och även detta gick riktigt bra. Så skoj att se hur hundarna verkligen svarar på träningen.

Nu ska det förstås sammanställas och klippas ihop och och och innan det är klart att se och läsa. Men vi blev alla sporrade att snart träffas igen för en ny träningsomgång. Förhoppningsvis kommer de andra som inte kunde idag också då. Och sen tänker jag att när vi tränat lite mer med våra hundar och känner och säkrare så kan vi plocka in andra hundar som behöver hundmötesträning.  Och nästa gång tror jag Bruno ska få jobba mot vavvan. Småhundar är ju det värsta numera….

Tyresta

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag ska jag iväg på kusinträff utan hundar så vad passar bättre än att börja dagen med en skön långpromenad? Var lite i valet och kvalet vart vi skulle gå men kom på att det var länge sen vi gick i Tyresta. Så dit styrde jag kosan. Med sol och lagoma temperaturer blev det en skön tur. Vi mötte nån hundägare och nån joggare annars hade vi skogen för oss själva =) 5,7 km på 1 timme 37 min inkl pauser.  Som fortast gick vi 14 km/h och medel låg på 3,5… Men det går fortare under längre sträckor nu när det är varmt och Bruno börjar får upp tempot 😀

På tillbakavägen gick vi dock på ”stora vägen” och där kom det många människor förstås men det är bara sista biten. Bruno kunde därför gå lös nästan hela vägen och Nilaq fick gå i midjebälte. Synd att det inte går att lita på henne, hon skulle ju kunna få springa i egen takt men men, kan man inte behärska sig så kan man inte.

Upptäckte en kul funktion i sportstracker-appen som spelar in våra rundor. Eftersom jag tog lite bilder lades de in i själva appen. Så nu ser man var bilderna togs 😉 Vi gick medsols och starten är stora parkeringen vid Tyresta by.

PS Hittade ett äckel på Nilaqs hals som nog suttit i minst 2 dagar men idag tycks inga nya ha klivit på 🙂

Poolen

Efter 7 veckors uppehåll var det dags för simning igen för Bruno. Man vet ju aldrig hur det ska gå efter ett uppehåll men jag är nöjd:

Filmen är lång och avslutas lite abrupt när minneskortet blev fullt. . Bruno gick själv uppför rampen, så pass stark är han bak nu. Fortfarande lite svårt att styra benet (Tobbe får ”lyfta” det över kanten)  men paddlar på bra med det. Och så fick han ju fullt upp med TVÅ bollar. Och han fick in båda i munnen lite senare. När jag ser filmen nu blir jag sugen på att lägga in pratbubblor till Bruno eller kanske en voice-over  – han gör så många munrörelser!

Nu får vi se hur pass trött och träningsvärk det blir efter denna simtur.

Test

http://www.elvingsson.com/fastinghalsband

Igår kom bärnstenshalsbandet för långhåriga hundar. Så nu pågår det stora testet eftersom man får lämna tillbaka om det inte funkar. Jag har ju testat med vanligt bärnstenshalsband men det funkar inte på pälsfia men detta med bärnstensrullar ska funka…. hoppas jag. Igår kväll tog jag av det halsband med magneten som trots allt  funkar ganska bra (fast bara i max 4 månader sen måste man köpa en ny) och i morse satte jag på Nilaq bärnstenen istället. Och så åkte vi ut i skogen. Efter den rundan brukar det krypa 1-2 fästingar på henne och ibland har jag inte sett dom och de har hunnit sätta sig :P.  Det är gott om grönska och vatten så det är mycket fästingar längs den rundan. Och vi stannar ju till här och där t ex när det ska grävas valpgropar…. Men Nilaq har väl haft 3-4 stycken hittills och det är ändå ganska okej. Hennes syster har haft 10 hittills, Bruno har inte haft några i år. Att jämföra med förra året då Bruno hade 2-3 st och några krypande, Nilaq hade krypande efter varje morgonpromenad och kanske 10-15 som satt sig. Men då var vi ju även i Småland där de ”attackerade” oss första dagen :(.

Medan vi gick idag såg jag faktiskt inga alls på henne utan först efter att vi stannat till på gräsytorna vid sjön så kröp en på henne. Inga vid bilen. Men när jag kom hem kröp en på henne. Har inte sett fler och då har jag stirrat så hon tyckte det blev jobbigt. Och det är oftast så jag hittar dom, att jag ser dom röra sig, kanske en vana efter dalmatinerna? Rörliga prickar….  Att köra fingrarna  igenom ger inget, förrän de har satt sig, annars har man bara en massa päls mellan fingrarna 🙂

Här bor vi!

Annars är det fortsatt valpvarning. Bebben får hänga med ut ibland på kortpromenaden på eftermiddagen. Och så ska den sova i sängen. Bruno tog den häromdagen och tuggade på den och då såg stumpan väldigt bekymrad ut men sa inget. Jag bytte till en boll istället så fick hon bebben och Bruno hade ändå nåt prickigt att tugga på. Alla nöjda 😀

Tillägg 120511:  Jag hittade 2 äckel till efter ca 2 timmar, en som satt sig och en som kröp runt på Nilaq.  Hittills helt ok resultat faktiskt.