Månadsarkiv: september 2010

Nytt i parken

Här i Stockholm har det dykt upp något nytt i parkerna – bajspåsestationer! Egentligen är det konstigt att det dröjt så länge för i andra länder har man sen länge insett att om bajspåsar finns lätt tillgängliga finns inga ursäkter för hundägare att inte plocka upp efter hunden. Särskilt om dessa stationer följs av soptunnor! Och visst kan även ”ordentliga” hundägare stå utan ibland och nu kan man förhoppningsvis då hitta en station i omgivningen. Här i Stockholm är det de olika stadsdelarna som köpt in delvist reklamfinansierade stationer från www.TiksPac.eu.

SKK körde visserligen en ”plock upp!”-kampanj för några år sen men det var i form av klistermärken…. Nej detta tror jag nog mer på! Och ett extra plus är förstås att påsarna är komposterbara.  Så detta får gärna sprida sig vidare!! Så kanske vi slipper ”skitsnacket” i framtiden!

Annonser

Dagen D

Det har väl inte undgått någon att det var val igår =) Tack och lov röstade jag tidigare och därmed vart dagen ”ledig”. Så som de senaste söndagarna blev det en tur till skogen. Först promenad där de medföljande tvåbenta hittade oväntade mängder trattisar och sen la vi lite olika spår till hundarna. Tibbe Asta fick testa id-spår och eftersom hon känner mig sen tidigare vart det jag som fick ”vimsa bort mig” och sitta i skogen och bli hittad. Asta löste uppgiften alldeles utmärkt, hon visste direkt  vilken doft hon skulle följa och tvekade inte en sekund där vi delat på oss. Och hon viftade på svansen när hon kom fram =) Nilaqs syster Qilaq  fick också ett id-spår, nu fick hon leta efter Astas matte Carin som väntade snällt i skogen.  Ett långt spår som Qilaq jobbade fint i om än lite fort.  Bruno fick ett personspår med leksaker i som Qilaqs matte Eva hade lagt. Han var lika noga som alltid och säkrade första delen ordentligt, sen blev han mer säker och gick rakt på slutet. Och som avslutning fick Nilaq göra ett par sök på Eva. Första blev lite förvirrat men sen kom hon på att detta har vi gjort förr och sprang så fint. Sista skicket tog hon spåret istället för att springa rakt, både när hon kom och rapporterade och när hon skulle visa. Det är så kul att se hur hon jobbar och tycker det är kul! Nu ska hon få börja  promenera med rulle i halsband på sig för att vänja sig vid det.

Sen hände en sak som väl blir en kul anekdot att ”berätta för barnbarnen”. När vi kommit tillbaka från promenaden och satt hundarna i bilen för att ta en snabb fika och börja lägga spår fick vi plötsligt finbesök på parkeringen. Det var kungen som kom gåendes med 2 hundar och ett par välklädda säkerhetsvakter. Lite kul att han är ute så här.  Han skämtade också om ”bilen full med hundar” och att vi inte skulle släppa ut dom. Men sen kommer hans lösa terrier fram till min bil och Bruno reagerar ju vanligen med att skälla hejdlöst så jag bad om att kalla in hunden – respekt funkar ju åt bägge hållen – men ingen reaktion på det inte. Alla tittade istället på mig som ett ufo. Hallå!! Lite vanligt hyfs kanske? Jag upprepade mig ett par ggr tills en säpokille ingrep och hämtade terriern. Jag hade ingen aning om att det var därför man har säpo, haha.  Hade varit ett perfekt tillfälle att dela ut visitkort !! Sen åkte sällskapet iväg och vi fick fika i lugn och ro.

Tänk om livet alltid kunde vara så?

Idag blev en sån där bra dag som man ska plocka fram och minnas längre fram när dagarna kanske inte är så toppen…..

Den började med en underbar långpromenad i skogen på Lovön (nära Drottningholm för utsocknes) i sällskap av Nilaqs syster Qilaq och matte. Tjejerna skötte sig fantastiskt och fick springa fritt (ja min i 30 m lina då) i skogen. Bruno som jagar linan sprang han med…. =) Under tiden plockade vi svamp, hittade faktiskt lite kantareller om än ganska små, och fingersvamp. Kanske fanns det fler godsaker men då ska man veta vad man kan plocka och det gjorde inte vi. Solen sken och vi var i princip ensamma i skogen. Hundarna  njöt och kunde även doppa tassarna i Mälaren.

Sen var det hem och hundarna fick stanna hemma medan jag fixade lite ärenden på stan.

Och sen var det sökkurs på kvällen. Och Nilaq var jätteduktig. Nu springer hon verkligen ut och söker. Hon tar sin leksak i munnen och springer till mig och när jag kopplat henne så visar hon på figuranten, kursledaren idag. Första gången såg Nilaq figgen gå iväg och andra gången skedde det i smyg. Hon var ändå taggad och tog vittringen redan på stigen innan vi var helt framme. Och hon tycker det är superkul, hela hunden lyser =)

Ja så tänk om livet alltid kunde vara så, dagar med roliga aktiviteter där alla sen är nöjda och belåtna och där djur och människor kunnat njuta av tillvaron tillsammans.

Sökträningen fortsätter

Nu har Nilaq och jag gått halva sökkursen och det har väl gått lite fram och tillbaka. På kursen jobbar vi med framlängeskedjning och lägger till detaljerna varteftersom. Framlängeskedjning betyder att man lär in de olika momenten i den ordning de ska utföras.

I söket betyder det att hunden springer ut till figuranten i skogen, tar ”rullen” dvs en markering som hänger på halsbandet i munnen och springer tillbaka till föraren som kopplar hunden och sen visar hunden föraren var figgen sitter.

Eftersom jag under så många år  lärt mig att dels dela upp momentet i pyttebitar och dessutom sätta ihop dom så man börjar med den sista delen och sen lägger på en del framför och sen en till framför, s k baklängeskedjning, är det en utmaning i sig att träna på detta vis. Det är verkligen nyttigt!!!

Var har vi problem då?

  1. Ja det ena är att Nilaq inte velat komma fram med rullen för att bli kopplad. Hon får ju springa lös och ska hon kopplas = friheten försvinner. Så i torsdags satte jag på en långlina. Det gick bra. När vi provade löst i fredags under promenaden kom hon fram direkt!
  2. Det andra är att hon släpper rullen. Ännu är rullen en leksak och hon tar den villigt i mun men sen spottar hon ut den när hon ska springa till mig. Vi har inte tränat apportering så att bära saker kan hon inte sen tidigare. Apportering var heller inget krav inför kursen.
  3. Hon har haft svårt att påvisa figgen i koppel men i fredags sprang hon dit med mig för första gången.

Det märks tydligt att hon behöver en natt att smälta det vi gör på kursen. Man får heller inte köra för många repetitioner per träning.

För mig blir det ganska tydligt att baklängeskedjning verkligen blir enklare för hunden att ta till sig. Efter kursen tror jag att jag kommer att träna de olika momenten separat och sen sätta ihop dom på nytt och se om inte det kan få det att släppa.

Men det är hemskt kul och Nilaq tycker det är jättekul. Nu hoppas jag att vi kan fortsätta träna under vinterhalvåret fram tills nästa kursstart för det blir nog en till i vår.

Födelsedag!

Hösten är här och idag fyller jag år. Inget jag brukar fira mer än med lite god mat med familjen och i år blir det middag på restaurang. Najs. Dagen får börja med hundaktiviteter nu när det äntligen är väder för sånt =)

Blommor har jag inte hunnit få än så jag ger mig själv en bukett gladiolus, en kvarleva från åren jag jobbade i Sovjet där det var standardblomman för alla tillfällen….

Ha en bra dag och ha kul med vovven!

Redan september

Hej vad tiden går. Hinner inte uppdatera som jag skulle vilja men så är det ibland. Därför blir det lite olika saker denna gång…

Lill-Loppans kind läker. Bilden är flera dagar gammal, nu växer pälsen ut och skorpan är helt borta. Och det är full fart igen =)

Valpkursen började i måndags och det var 5 förväntansfulla hundägare med sina valpar som samlades i Tanto. Roligt nog 2 vattenhundar, en spansk och en portugisisk och sen en salig blandning med grand danois, yorkshireterrier, dansk-svensk gårdshund och en sjätte hund, en blandis, kommer nästa gång. Och i nästa vecka startar en grupp till. Och där finns platser kvar!

Dagen innan, på söndagen, var jag på kurs i Bålsta. Riekje van Zanten höll en kurs i TTouch/TTeam. Detta är en sorts kroppsterapi som bygger dels på rörelsearbete, lite som sjukgymnastik, dels på massage. Används mycket på hästsidan men passar alla inkl människan. En intressant och lärorik dag med mycket tips och idéer att testa och ta till sig.

Kroppslindor, eller body wraps, används också som en del i terapin. Mer info på engelska på http://mekuti.co.uk/bodywraps.htm (bilden lånad därifrån). Info på svenska hittar du på http://www.tellingtonmetoden.se/home.html. Har hunnit testa på ett par hundar och tyckte mig se en skillnad. Ena hunden blev alldeles lugn när den fick en linda och det var häftigt. Tror det kan vara mycket användbart!! Bruno kommer att få testa detta.

Mindre roligt var att en av valpägarna på kursen råkat ut för en otrevlig situation. En av de anställda /ägaren? i en stor zoobutik på södermalm hade lyft den reserverade valpen som i panik huggit mot ansiktet. Reaktionen hade varit att mannen drämt valpen i backen och tryckt till den. Hur kan man chocka en valp så? Om man nu absolut måste lyfta en främmande hund måste man väl först läsa av hunden och kanske fråga ägaren om det är okej? Eller ser även butikspersonal hundar som saker? När det dessutom handlar om en ras som är reserverad mot främmande…..?!? Och hundägaren trodde att det var så man ska behandla hundar och hade så fort hunden varvat upp tryckt ner valpen i backen…. När ägaren hört min syn på saken och vad jag tyckte man bör göra om valpen blir lite ”ostyrig” blev h*n väldigt fundersam, men tog till sig infon. Jag fick senare ett mejl om att h*n kände att ”mitt” sätt var det som passade bäst till den egna personligheten. Att avleda istället för att konfrontera kommer att leda till ett lyckligare hundägande i längden.  Med en tillitsfull relation till vovven som lär sig lita på sin ägare.  Som det ska vara!! Men det är fruktansvärt att detta gammeldags ”fascistiska” sätt att behandla hundar på lever kvar så envetet…..