Månadsarkiv: juni 2013

Bruno

Bruno 2013

 
Så kom då den fruktade dagen. Sista dagarna har Bruno haft svårt att kissa igen trots bra pH. Men han har varit glad så jag höjde dosen ”medicin” och hoppades på det bästa. Men sen blev han mer och mer flåsig och tappade orken. Han klarade knappt våra 7 trappsteg i porten. På onsdag kvällen låg han och andades så tungt och jag kontaktade vår veterinär som gör hembesök men hon hade tid först på måndag. Igår morse var urinen mörk, brunrosa. Men han var hyfsat pigg, vi gick runt lilla Reimersholme, sakta men han bar sin älskade boll och letade godis i gräset. Han åt när vi kom in och sov en stund. Sen var vi ut vid 14 och då var han sämre. När vi kom in ville han varken dricka eller äta….. Jag förstod att det inte gick att vänta till måndag och ringde runt till några kliniker. Vi fick komma in akut till Djurakuten. När vi kom dit vid halv 4 fick vi vänta i eget rum. Nilaq var med. Personalen var fantastisk, kom och kollade oss med jämna mellanrum. Veterinären kom vid fem,  jag drog hans historia och hon såg ju hur Bruno var och var helt på samma linje. Så han fick lugnande och somnade till även om han inte var så borta som de senaste gångerna när han varit svår att väcka igen. Betalning och arrangemang fixades, alla papper skrevs på. Kl 18 stannade hjärtat efter överdosen sömnmedel och Bruno följde med Egon. Nilaq gick och luktade på Bruno och la sig igen. Vi fick sitta ”hur länge vi ville”, det var skönt att få lite lugn och ro med Bruno, pratade även med min kompis på telefon. Pussade på Bruno och sen gick vi. Om några veckor ringer de så får vi hämta askan.
 
Även om det var väldigt jobbigt och väldigt sorgligt, jag kan inte sluta gråta, så var det rätt beslut. Bruno var klar och ville iväg från denna kropp som blev så tung och smärtsam på slutet. Men jag saknar honom fruktansvärt mycket. Hur jobbig han än kunde vara så höll han en stor del av mitt hjärta och min själ och det tog han med sig. Nu kan jag bara hoppas att han kommer tillbaka som lovat även om jag inte riktigt kan förlika mig med tanken på en jack russel terrier….
 
IMAG0314
 
 
Annonser

Tillbaks på banan

Underbart nog (fast med en liten kvarvarande orokänsla i magen) tycks Bruno helt ha återhämtat sig nu. Trots värmen kan och vill han gå ordentliga promenader i skogen. Denna vecka har vi provat på några gamla favoriter: Nackareservatet och Kärsön. Nu har vi iofs även när Bruno varit hängig gått i Nacka men då den korta runda vi gick när Nilaq var valp, en runda som i vanlig takt tar 35 min och som i valptempo och med pauser tog 1½ timme. Den har  tagit allt mellan 50-70 min med Bruno. Men nu gick vi runt hela Dammtorpssjön och den rundan var mer backig än jag mindes, har ju inte gått den på kanske 5 år…. Trots värme, backar och pauser så  var Bruno pigg och glad hela rundan. Och inte överdrivet trött efter mat och vila heller.

Igår filmade jag Bruno under promenaden och skickade sen filmen till Krister i Söderköping, det är ju nu 2 år sen operationen.

Och idag gick vi Kärsön vid Drottningholm. Först hade jag tänkt gå gamla elljusspåret som är några kilometer och på slät väg. Men så ville hundarna ner till vattnet på småstigarna och det slutade med en runda på närmare 6 km som även var backig och delvis ordentligt svårgånget. Nu blev det en hel del pauser vid vattnet men ändå, Bruno knatade glatt på. Nån knölig backe behövde han lite hjälp men annars gick han på.

När vi var på klipporna kom båten till Drottningholm och dom vågorna var inte att leka med, trodde nästan han skulle åka i då med det suget men icke, han stod kvar stadigt!

Avslutningsvis en liten film på Bruno som skäller på vågorna och springer runt på klipporna ….

Jobbiga veckor

I förra veckan vek sig plötsligt Brunos ”friska” bakben när vi var ute. Han har ju inte riktigt varit sig lik efter sövningen, både att han känns frånvarande men även att han ”rosslar” när han sover. Veterinären sa ju att hjärtat var bra så jag bokade dels healing och dels en kraniosakralbehandling. Healingen fick ihop honom lite och efter ks fick han bättre styrsel på benen igen. Men jag märkte ingen skillnad på andningen. Så jag var ganska övertygad om att det var dags för Bruno att få somna…. Men så blev det lite kyligare och han blev piggare igen och nu är han som vanligt igen. Ändå har jag inte kunnat skaka av mig känslan att det snart är dags. Men så mötte vi en hundägare idag som sa att Bruno är ju så pigg och glad, man blir så glad av att träffa honom…. Och så mår han just nu. Så nu hoppas jag att han ändå får en fin sommar, farbror Brun.

Fröken Fjun är nu i kort kort med bara spetsbyxor och yvid svans . Och lite lätt pmsig igen då, men håller hon schemat är det löp i juli. Hon är ialla fall pigg och glad. Nu i värmen har hon läst kapitlet  om bad i retrieverboken och har gått ner i varenda ”tjärn” eller pöl, gärna att jag ska kasta ut hennes dummy och hon hämtar in den. Kul och nytt beteende, får se hur länge hon gör så. Hon har även fått lite egna extra promenader när Bruno varit hängig och till viss del har hon uppskattat dom. Men hon vill gärna att vi går allihopa.  

Själv är jag nästan frisk igen, hostan är seg, men jag kan i alla fall prata utan ständiga hostattacker. Tur det eftersom en koppekurs började i veckan.

Bilen gick inte igenom besiktningen, hela avgassystemet måste bytas. Konstigt att det inte hörts /känts? Nu blev det en dag på verkstan. Passade på att dammsuga och torka av bilen invändigt också =)