Månadsarkiv: januari 2013

Flytväst?

Tror nog vi kan skippa flytvästen och köra med enkel sele. Grabben simmar ju på trots att bakre remmen inte är i…. Han sjönk ner med rumpan när han klev i precis, sen simmade han på fint.  Bara när han ska upp, då bär inte benen. Ska leta igenom hundgarderoben efter lämpligt ”simhandtag”.

Annonser

Tjoho

Idag blev det drag med några ungdomar som skulle få testa på denna aktivitet. Superskoj var det och hej vad tjejerna tog i! Och duktiga killar som tyckte det var roligt när det gick undan! När hunden sen hoppar upp och lägger sig i snödrivan förstår alla att hunden trött…Nu ligger Nilaq och sover gott efter att ha dragit ”gänget” ett par ggr.

Provade även själv att låta bägge dra mig på sparken men det behövs nog nån sorts pinne som håller isär dom, att springa jämte varandra triggar tjejerna att tugga på varandra. De ska ju inte börja bråka….

Nu verkar snön försvinna (snyft) men vi hoppas på kyla och snö i nästa vecka igen då =) Ser verkligen ut som om jag skulle behöva flytta norröver…..

Drag

IMAG0196-002
Nilaq framför sparken

Ja nu har vi äntligen snö och kyla i Stockholm och vi har kunnat träna en hel del drag under januari. Som sörlänning har jag aldrig stått på en spark tidigare men det visade sig inte vara alltför komplicerat. KickSparken ser ju inte ut som en vanlig spark men funkar som en sån.  Vår har en broms också men än har den inte behövts, det funkar utmärkt att bromsa med foten 🙂 Och ja, ibland behöver man bromsa!

Än har vi kört tjejerna en och en och de har helt olika teknik (inte oväntat eftersom de är varandras motsatser i så mycket). Nilaq tycker om när det går undan men orkar då inte dra så länge medan Qilaq inte har lika bråttom men då drar längre sträckor. Vi ska väl köra dom tillsammans också så småningom och det blir spännande att se hur de gör då. Hamnar de bredvid varandra nu blir det fortfarande bus……

Bruno då? Ja i början sprang han och skällde på sparken men nu springer han med eller bakom. Och drar Nilaq iväg i galopp går han med Qilag istället som går med sin matte i midjebälte. Det gick faktiskt ganska fort för honom att acceptera

spark
Vårt svarta vrålåk

sparken. Vi använder oss av varandra som ”hare” ibland men det behövs mer sällan nu, själva draget verkar ha kickat in för bägge brudar. Och för oss, det här är verkligen kul! Synd att Bruno inte kan dra, nästa prick kommer också få testa detta, särskilt som jag nog inte kommer våga stå på skidor efter hund. Fast man ska aldrig säga aldrig….. Tyvärr lite svårt att filma medan man står på sparken men vi får se om det inte kan bli nån liten filmsnutt i alla fall.

Bruno simmar på, nu är vi tillbaka i en gång per vecka och han har bråttom in och uppför rampen. Sen liknar det kanske mer vattengympa för seniorer men han simmar väldigt jämnt och fint nu. Vi pratade om att testa utan flytväst och med bara en sele snart och se hur mycket bärkraft han har i sina simtag. Han är så lugn och sansad nu i bassängen, helt i kontroll och nu stänker det sällan över kanten på poolen…..

Fingret, ja vad ska jag säga om fingret? Läkare och sjukgymnast är nöjda med resultatet. Jag hade nog hoppats på bättre rörlighet i det. Nu får jag sitta och stretcha det en lång stund på morgonen och lite då och då under dagen. Men handen funkar ju och förhoppningsvis kommer även känseln i fingertoppen tillbaka helt så småningom.  Nu i veckan fick jag även klartecken att använda handen fullt ut, alla hundkoppel i samma hand med andra ord 😉 Och jag kan planera vårens kurser, det har fått ligga på sparlåga så länge jag inte vetat hur fort handen skulle gå att använda.

Nilaq har precis passerat höglöpet och jag märker att jag blir mer och mer bekväm med hennes hormoner. Bruno brydde sig inte alls denna gång men det är några dagar kvar så vi får se om det kommer nån reaktion nu på sluttampen. Skönt varje gång Bruno kan koppla av trots dofter och uppvaktande trånande tik….

Vi avslutar väl med en liten simsnutt =)

Nyår m m

20120129624Ja nyårsafton är förbi och vi klarade den bra. Nilaq reagerade på eftermiddagen när det låg som en ljudmatta i bakgrunden. Det var otäckt så plötsligt fick hon nog och vek av tidigare och hem, dragandes. Men hon ska löpa när som och är lite känsligare än vanligt. Bruno brydde sig inte alls ute. Inne var Nilaq hässjig men gömde sig inte och eftersom jag inte brydde mig låg hon ändå stilla. Bruno skällde när det smällde extra högt och det fick han väl göra då. Det gick bra att äta märgben och dagen efter var de lugna och helt obrydda. Skönt. Men jag tycker synd om alla så får panik och som flyr. De flesta borde väl vara beredda på att djuren kan reagera (även om de inte gjort det tidigare) men när man läser om alla bortsprungna djur på bl a FB tycks många människor helt tagna på sängen. Synd om djuren, kanske en lärdom för människorna.

Så nu går vi här bland krossat glas, raketrester och lyktrester. Annars har vi våra vanliga fröjder. Brunos hatobjekt W har vi fortsatt ofrivillig kontakt med. Ägarna låter honom springa fritt trots att han söker upp oss på ”koppelsidan” av holmen. Och han skiter fullkomligt i om de kallar på honom. Han respekterar min röst ganska bra och lommar iväg igen efter ett tag men nu börjar Nilaq snart löpa och då står jag där igen. Och nu när Bruno varit sämre orkar han inte gå långa promenader utan då är det holmen som gäller. Att prata med dom har inte hjälpt, att skälla på dom har inte hjälpt. Jag undrar vad jag ska göra för att de ska börja respektera mitt önskemål om att han inte kommer fram till oss? Han uppvaktar så klart Nilaq men då kommer han på bara 5 m avstånd från Bruno och det fixar inte Bruno. Om W vill para sig måste jag gå emellan och vad händer då med Bruno? Jag tror inte W skulle attackera honom nu men jag kan inte vara säker, ägarna upprepar envist sitt mantra om att ingen av deras hundar accepterat dalmatiner…. Och de syns sällan till i dessa lägen och sen när vi väl ses är de mest imponerade av att W lyssnar på mig… Suck.

I övrigt så funkar handen långsamt bättre med betoning på långsamt. Nu kan jag i alla fall klippa klor igen så hundarna är inte så eftersatta längre. Nilaq har också snart fällt klart och börjat sätta ny päls så det är inte lika hårigt hemma heller och kräver inte ständig dammsugning. Fingret tränas regelbundet men fy så stelt och svullet det fortfarande är ibland. Har fått en ”stödstrumpa” att ha på nätterna men jag vet inte om det gör någon skillnad. Men jag kan i alla fall köra bil =) Nu ska jag bara hitta en ny bil och det var inte så lätt. Modell, miltal, skick, pris, mycker som ska stämma =)

Tyvärr försvann ju all snö eller blev till is så det kunde ju vara roligare att vara ute och gå trots icebugs. Och mörkt vart det igen. Hade ju hoppats kunna träna drag lite sakta men nu får vi se. Kanske kommer det lite snö igen?

Smärthantering

bruno7Lille Bruno har det inte lätt just nu. Eftersom han tappat i muskulatur, ffa de små fina som är bra för balansen och finliret, blir han extra sårbar för väderläget. Det har ju varit relativt kallt och därmed torrt i luften ett tag. Nu är temperaturen kryper upp kommer fukten och det blir reumatikerväder…. Och Bruno påverkas förstås negativt av detta. Sen det började töa har morgonpromenaden urartat i att han dels slickar och nafsar i mina ben, dels klänger sig fast. Han påverkas säkert också av att det är löptider och ishalka och kanske även av smällandet, eller om han blir mer känslig för miljön när han har ont? Hans mage tål ju inte smärtstillande så bra och visst kan man hitta en kombo av smärtstillande och magsårsmedicin men jag vet inte. Men efter operationen fick han gå på tramadol en vecka och det tålde han så nu har han fått en tablett om dagen och peppar, peppar så tycks det funka. Inget han ska gå på länge då det är morfinliknande och beroendeframkallande men en korttidsbehandling just nu.

Jag har fått frågan varför Bruno gör som han gör med sin benfixering och jag har verkligen funderat en hel del över det. Jag har förstås fått många ”goda råd” som handlat om allt från dominans till omriktat (över)sexuellt beteende men jag tycker inte det passar på Bruno. Han är en mjuk hund, väldigt följsam och nästan lite dumsnäll. Definitivt den mjukaste av mina hundar. Så (bortsett från att jag ändå tror mer på etologernas rön) dominans går bort. Sexuellt beteende kräver att Bruno ser människor som sexuella partner. Han verkar dock inte upphetsad och juckar och försöker para sig utan mer att han vill han hålla fast en, han sitter fastklamrad som en levande fotboja. Men nu undrar jag om det inte istället kan vara så att när han får ont söker han en kick som smärtstillande? Hundar söker ju adrenalinkickar med utfall eller springa som galningar fast de borde halta och gå sakta. Jag har sett hans klamrande som ett utslag på stress och smärta är förstås också stressande men kanske ligger det i en kombination av bägge? Kanske söker Bruno ibland lustkänslan som smärtstillande?Den tanken får jag nog ta och låta gå runt i skallen lite….. Nu när han får sin tablett har han faktiskt slutat leka fotboja.