Månadsarkiv: december 2010

Gott Nytt År!!

önskar jag er alla!! Ljuslyktorna i bakgrunden får symbolisera ett lugnt och smällarfritt men roligt firande av årsskiftet. Själv kommer jag att vara hemma igen i god tid innan det brakar loss, djuren ska inte behöva genomlida detta ensamma. Även om de inte är rädda så är de påverkade.

Skål för ett gott nytt!!

Kerstin, hundarna Bruno & Nilaq samt huskatterna Leo & Morgan

Annonser

Omplacering som TV underhållning

Under hösten beslöt SVT att spela in en ny underhållningsserie som ska handla om omplaceringshundar. Tanken att lyfta även begagnade hundars status känns ju bra.  Frågan är om detta program verkligen kommer att ha den effekten?

Från början var arbetsnamnet ”Hund i familjen” och både SKK och Hundskyddsföreningen sa sig stå bakom programmet. På Adventskonferensen hävdade Hans Rosenberg från SKK att de INTE har ett samarbetsavtal eller är inblandade på något vis men att de tillfrågades om programidén och då tyckte den var bra. Idag svär sig både SKK och Hundskyddsföreningen fria från allt som har med programmet att göra.  Inspelningen pågår för fullt och nu heter programmet ”Huset fullt av hundar”.

Programmet produceras av Meterfilm. Meterfilm är mest kända för sina underhållningsprogram som ”Idol”, ”Ensam mamma söker”, ”Svenska Hollywoodfruar”, ”Bonde söker fru”, ”Körslaget”, m fl. Själva skriver de att de också har en stor produktion av lärorika och underhållande fakta- och featureprogram där ”Äntligen hemma”  och ”Lyxfällan” har blivit riktiga långkörare. Och nu ska de alltså göra ett program om omplaceringshundar.  Med tanke på att underhållningsfaktorn är stor eller t o m väldigt stor i ovan nämnda program får man väl utgå ifrån att även ett hundprogram ska innehålla mycket drama för att möta kraven på tittarsiffror. Och detta ska visas i SVT.

Så hur skaffa drama i ett program om omplaceringshundar? Jo man tar en familj som får bo ihop med olika hundar och sen rösta ut en hund i taget tills ”den optimala kamraten” är kvar! Varje beslut ska tas efter en dags samvaro med hunden under överinseende av en hundcoach med olika aktiviteter anpassade till hund och familj. En programledare guidar familjen i sina beslut. Om det inte vore för att det är levande varelser som inte själva får välja om de vill vara med som utsätts för detta kunde jag kanske skratta åt både upplägg och idé men med tanke på mina egna erfarenheter från omplaceringsverksamhet, egna och andras omplaceringshundar och mina utbildningar inom hund så fastnar skrattet i halsen. Det är fel på så många plan.

På Meterfilm är det 2 personer som är ansvariga: Tina Röed som har mångårig erfarenhet av både träning av hundar och filmarbete med hundar, bl a har hon en modellagentur för djur. Hon har själv 2 aussies. Den andra personen är Inger Scharis som jag inte alls känner till men hon har läst vid Linköpings universitet och har själv aussie. Hundcoachen är inte namngiven. Programledaren är Claudia Galli som de flesta nog minns från Let’s Dance. Hon är förutom skådespelerska även utbildad hundinstruktör och problemhundskonsult på Hunden hus. Det är alltså samma ställe som jag har min utbildning ifrån. Visserligen är det lite skillnader i utbildningen mellan de olika årgångarna men jag har svårt att tro att hundens behov, etologi, stress  m m inte alls togs upp under hennes utbildning. Alla inblandade menar på att detta är ett fantastiskt tillfälle för omplaceringshundar att få synas.

Nånstans måste det ha snurrat till rejält i huvudet på de inblandade. Att på fullt allvar tro att omplaceringshundars status kommer att höjas när man dag för dag röstar bort en hund som inte ”passar”, hur ska det höja status? När man får testa EN DAG och är det jobbig så ryker hunden, hur ska det visa på ett ansvarsfullt hundägande? Alla som seriöst jobbar med omplaceringar vet att det handlar dels om noggrann matchning av hund och familj innan utplacering och dels om flera veckors tid innan hunden landar i nya hemmet med sina nya människor. Man bygger ingen relation och visar hela sin personlighet på en dag.

Att kastas in i och sen ut ur en familj, vad gör det med de inblandade hundarna? Är alla så superstabila att de klarar detta? Varför omplaceras de från början? Vad händer med dom hundar som åker ut och som åker tillbaka i sitt gamla hem? Vad händer när de ev ska träffa sin nästa familj? Hur ska detta höja omplaceringshundars status???

Om man vill protestera finns kontakt mai både på Meterfilms sida (scrolla ner) http://meterfilm.se/vill-du-medverka-t%C3%A4vla-eller-vara-publik och på SVTs sida http://svt.se/hundifamiljen. Läs gärna djurskyddets pressmeddelande om detta på http://www.djurskyddet.se/se/press/pressmeddelanden/2010/svt-utnyttjar-hemlosa-hundar-for-underhallning

Själv önskar jag att de inblandade hade tänkt ett varv till, att de med utbildning hade kommit ihåg sina kunskaper och att de som lämnat ut hundar till detta hade funderat över om detta verkligen är rätt sätt att hitta ett nytt hem till sin kamrat. Men det är jag det.

En objektiv historia?

Har man en omplaceringshund så finns ju alltid en historia som börjar innan man själv kommer in i bilden. På den tiden jag var aktiv i Föreningen HOPP mötte jag hundägare som inte alltid fick ihop den historian de fått med den hund de hade i kopplet.  Grunden stämde men sen var hunden annorlunda mot vad de fått beskrivet för sig, dvs hur omplaceringsansvarige fått beskrivet för sig eftersom den gamla och den nya familjen inte träffades.  Hunden utvärderades ju alltid innan den togs in för omplacering men visst går man på historian familjen ger en.

Ibland var hunden ”lättare” än vad man trodde den skulle vara, den reagerade inte alls så mycket eller var så rädd eller påverkad som man trodde den skulle göra eller vara. Ibland var den ”värre”. Det är inte alltid så lätt att veta om det är en förskönad historia man fått eller om hunden helt enkelt visar andra beteenden med andra människor. Säkert en blandning av bägge. En lugn och erfaren hundägare kan ju ge hunden trygghet i situationer den kanske kände sig utlämnad och otrygg i med en osäker hundägare. Sen tillkommer ju att har familjen bestämt sig att omplacera så beter man sig annorlunda mot hunden och det är klart den känner det och reagerar på det. Och i den nya familjen där den förhoppningsvis möts av intresse och kärlek blir hunden en annan hund. Inte så konstigt.

Därför pratar man om smekmånad, en period där hunden bara ska landa i den nya familjen, bekanta sig med alla och lära sig grundreglerna som gäller i familjen. Under den perioden finns ingen direkt energi för träning utan den behövs för att hitta sin roll och relationer till de olika personer och djuren man ska bo med. Vi vet ju alla hur det är att börja ett nytt jobb, hur trött man är på kvällarna och hur jobbigt det är att lära sig hur kopiator och kaffemaskinen funkar, namnen på kollegorna osv. Lite liknande att placeras om som hund, eller katt för den delen.  Efter smekmånaden vet man mer om varandra och då kan man ägna sig åt träning och utflykter till nya platser m m.

Under smekmånaden brukar en hel del beteenden visa sig som inte alltid stannar kvar. Men de visar vad hunden varit med om. Ibland är det ”bra” beteenden som att den lägger sig i ett annat rum när man äter. Eller sätter sig ner vid alla övergångsställen. Ibland är det mindre bra beteenden som visar sig, som att hunden snappar i luften bredvid ansiktet när man säger ”nej”. Eller står på två ben och skriker så fort man får syn på en annan hund.

Jag har även sett det på mina egna hundar. Egon var ju en omplacering liksom Bruno. Egons historia var ju väldigt rörig eftersom han bott på så många ställen innan han hamnade hos mig och stannade. Så klart att hundstackarn var förvirrad. Om dessutom alla personer som hanterade honom under det första året hade olika tankar om hunduppfostran och  var olika personligheter så är det inte konstigt att hunden tappar fotfästet och kanske inte riktigt vet vad som gäller. Och den osäkerheten i sig påverkar så klart hunden. När jag sa ”nej” kom 2 beteenden fram – han slängde sig på rygg framför mig för att direkt studsa upp igen eller han hoppade upp och snappade i luften så man kände vinddraget i ansiktet för att landa i stående eller sittande. Jag vet inte hur man gjort för att lära in nej eller i vilka sammanhang man använt det men det skilde sig markant från mitt sätt att träna. I Egons fall var det jag som lärde om – jag lärde mig att inte säga nej. Så effektivt att jag än idag inte säger nej =)

Bruno har väl en mer vanlig bakgrund eftersom han bott i samma familj hela sitt liv.  Om honom fick jag en sammanhängande historia av omplaceringsansvarige.  Det uppenbarades först med omplaceringen att familjen inte berättat allt. Inte av illvilja (tror jag) utan för att de var så vana vid hans beteende att det var normalt för dom. De hanterade det på sitt sätt och det fungerade för dom. Och kanske hade de inte så mycket att jämföra med.

Ibland kan det vara bra med direkt kontakt mellan gamla och nya ägaren och ibland är det bättre att det går genom en tredje person. Efter ett tag när alla landat i det nya brukar det gå bättre att även ta direkt kontakt.  Då har den akuta smärtan lagt sig i gamla familjen och vardagen infunnit sig i nya familjen.

Ibland finns det ju ingen gammal ägare kvar att fråga, t ex vid dödsfall. Då står den nya ägaren med helt öppna kort och har ingen att fråga. Och om en tredje part är inblandad så vet de sällan något mer om hunden, de kan ju inte heller fråga andra än möjligen en släkting. Men ofta löser sig även såna fall bra. Hundar är så anpassningsbara och bara de känner sig välkomna så gör de sitt bästa att smälta in i nya familjen med nya vanor och allt.

Oavsett om man väljer en valp och får följa dess utveckling till vuxen och färdig hund eller om man väljer en begagnad hund med dess historia och personlighet så är det en rolig resa man gör.  Även gamla hundar lär sig och alla hundar anpassar sig till sitt nya hem vare sig de är 8 veckor eller 8 år.

I mitt hem kommer det alltid att finnas plats för en begagnad hund liksom det alltid kommer att finnas en prickig hund.

Det här med kläder

Emelie undrade vad Bruno fick för overall. Det blev den enkla från Hurtta. Fast jag ångrade mig faktiskt så snart jag kom hem och skulle prova den på Bruno.  Muddarna som satt i slutet av resp ben var i ett slinkigt tunt tyg som inte var särskilt stretchigt och de var så smala att det inte gick att få i tassarna i dom…. Så för att kunna prova overallen var jag tvungen att klippa bort muddarna. Värdelöst!! Men sen satt overallen jättebra på honom. Dagen efter var vi och simmade och då visade det sig att en blöt hund är väldigt sträv så overallen blev ”för liten” och knäppningen i ryggen, 5 kardborrsnuttar om 3  cm, släppte hela tiden….. så på kvällen satte jag mig och sydde i ett blixtlås istället. Då blev det bra igen!! Men jag tycker ju inte att man ska behöva klippa bort delar och sy i ett blixtlås för att plagget ska funka. Nu hade jag ett passande blixtås liggande och kan sy hyfsat men det är ju inte alltid så…. Nåja. Nu funkar den! Bruno tycker den är jobbig att gå i med benen men han är ju inte så förtjust i kläder egentligen. Men dagarna det var så kallt fick han ha på sig overallen, sen teflontäcket och selen över det. Allt i svart så det såg ganska bra ut. Han blev väldigt söt ….. son att vara ute i pyjamasen =) Men nästa gång jag behöver en overall kommer jag beställa den från Equafleece i UK, visserligen dyrare men de andra plaggen jag köpt därifrån har varit super och hållit bra.

Sen undrade Monica vad Bruno får för tillskott och sånt nu när han har HD. I maten har jag inte ändrat så mycket mer än mängden.  Nu får han en liten portion färskfoder, Nordic +, typ 1/6 av korven per dag. I den får han alla tillskott: 2 tabletter aktiv hund (glukosamin m m ), 2-5 tabletter biosynov (gurkmeja men hans mage reagerar så han kan inte få full dos varje dag), 1-2 mått colostrum (för magen), 1 mått brännässla (c-vitaminer m m) och standards fiskolja. Utöver färskfodret som han får efter em-promenaden får han fryst vomburgare och fryst kycklingben som 2 mellisar. På promenaden blir det ganska mycket godis. Han tränas ju fortfarande och det dyker hela tiden upp situationer som han inte riktigt klarar men mångt och mycket går väldigt bra. Jag ser ju nu också hur smärtpåverkad han är vissa dagar och då blir det korta rundor em och kväll. Däremot är vi egentligen alltid ute i 2 timmar på morgonen. Nu simmar han 2 ggr/v och jag tycker nog att han musklat på sig på vänster bakben. Kommer så småningom sätta på en liten vikt men ännu får han simma fritt, han har ju nu kommit på att det är kul =) Ska förbi veterinären snart och kolla vikten och berätta för dom hur det går.

Adventskonferens

Så har den då genomförts, årets ADVENTure Dog Conference. Eftersom hundarna går före kom jag dit vid 12 och då hade redan ett flertal pratat. Staffan Thorman som är förbundsordförare i SBK och David Selin från HUNDutbildningsgruppen som arrangerar konferensen hade öppnat det hela och Thorman var den som sedan modererade dagen. Alla var väldigt tillsnoffsade och det berodde förstås på att TV var där och filmade =) Konferensen styrdes hårt, alla har ju en tendens att dra över tiden när man pratar om sitt favoritämne, så det tilläts 1 fråga från publiken efter varje föredrag.

Ingvar Ernblad (TV-producent) hade startat dagen med att prata om ”Från idé till program – om Hundkoll m.m.”, Barbro Börjesson (hundtränare) och Lotta Strömland (producent) hade därefter pratat och även visat avsnitt ur hundskolan i Go´kväll. Även Hundcoachen Fredrik Steen hade hunnit berätta om sitt program och inte minst hade ”Görel – hundinstruktören från helvetet” som är ett inslag i humorseriern Mia & Klara presenterats av Klara Zimmergren (tv-programledare & humorskådespelerska).

Vidare hade fågelhundstränaren Bengt Rödseth presenterat sina metoder som bygger på ”Mannen som talar med hundar (Cesar Millan)” och Anna Lindgren från Jordbruksverket hade pratat om vilka regler som gäller när hund medverkar i tv. Och allmänt om var gränsen går mellan lagligt och olagligt i hundträning.

Dessa var alla (förutom Barbro Börjesson) även med i den avslutande paneldiskussionen där en del frågor knöt an till det som dessa personer pratat om.

Det jag personligen lyssnade på var följande: ”Ägarens betydelse vid hundproblem”/Linda Atmer (biolog). Hon var väldigt vetenskaplig och redovisade bl a olika studier om hundproblem och vad man kunnat hitta för samband. Det visade sig att hundägaren inte hade någon direkt påverkan till att problemen uppstod utan det som verkligen påverkade var rasvalet, dvs man hade köpt fel sorts hund till den livsstil man har.

Detta följdes av ett föredrag om ””Energiernas” betydelse för hundträningen”/Hanno Essèn (docent i teoretisk fysik, ordförande i Föreningen Vetenskap och Folkbildning) men han använde det mesta av tiden till att i allmänhet såga pseudovetenskapliga ämnen som homeopati, scientologer, zonterapi och bermudatriangeln innan han konstaterade att energi är mekanisk eller inneboende och kan inte ändras eller överföras med tankekraft.

Detta ganska raljerande bidrag följdes av en absolut favorit – Per Jensen (professor i etologi) som nog kan prata om vad som helst och fängsla publiken.  Han talade idag om ”Social organisation och rangordning hos hundar” och konstaterade att hunden hade avlats fram för samarbete med människan och att hela dominansteorin bygger på antaganden som efter närmare studier har visat sig inte stämma . Han kommer ut med en bok i ämnet 2011 och den måste man ju köpa =)

När humöret var på topp var det dags att titta på ”Gör om oss: makeover-programmens kulturella konventioner och betydelser”/Anna Edin (fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap) som redogjorde för vilka faktorer som gjort dessa program så populära. Intressant jämförelse med religiösa riter gjordes – bekännelsen (att vara en dålig hundägare) och botgörelsen (om du gör detta blir du förlåten och en bättre hundägare) och det har ju sina poänger. Hon jämförde också nanny-programmen och hundträningsprogrammen.

Detta följdes av allas vår Anders Hallgren (psykolog), som pratade om ”Bakom symtomen” och redovisade det han pratat om de senaste årtionden – smärta och understimulering som orsak till problemen.

Sen kom ett föredrag om hur hundprogrammen har påverkat hundsverige med Reino Oskarsson (dressör) och han påpekade att det faktiskt var väldigt svårt att göra denna sorts program och att man ska vara glad om det blir så lite fel som möjligt eftersom tv har sån genomslagskraft. Sen pratade han om vad han hellre skulle vilja se i programmen – uppfödarens ansvar och rasvalet. Han var den ende som inte hade en PPTpresentation….

Detta bidrag följdes av ”Vem vill hjärna vara stressad?” med Cilla Danielsson (coach och utbildare) från Hundens hus. Till min överraskning blev det mycket fokus på bestraffningar och hur de ska utdelas för att fungera… kändes lite oväntat. Hon redogjorde också för en studie i stress med möss som utsattes för elchocker varefter man mätte hur stora magsår de fick. En obehaglig studie och resultatet var inte oväntat- musen som inte kunde påverka sin situation och fick elchocker lite då och då hade störst magsår. Jag hade gärna sett en starkare koppling till just tv-programmen….

Sen kom ”För- och nackdelar med hund-tv” med Memea Mohlin (hundägarcoach). Eller det skulle vara det men snabbt övergick det till att hon visade filmer och berättade hur hon lär in ordet nej…… Kändes tyvärr både illa förberett och förvirrat. Mycket konstigt.

I paneldebatten deltog Jeppe Stridh (Hundkoll), Fredrik Steen (hundtränare), Bengt Rödseth (Gyllerboda Hundcenter), Reino Oskarsson (dressör),     Ingvar Ernblad (pensionerad TV-producent), Hans Rosenberg (SKK), Memea Mohlin (hundägarcoach), Staffan Thorman (förbundsordförare SBK), Curt Blixt (mentalbeskrivare m.m.), Lars Werdelin (paleontolog), Anna Lindgren (Jordbruksverket), Per Jensen (professor i etologi), Carin Holmberg (fil. dr. i sociologi), Klara Zimmergren (tv-programledare & humorskådespelerska), Åsa Klint (SBK), Ingrid Tapper (biolog), Åsa Hagelstedt (Djurskyddet Sverige) plus en jag missade namnet på, tror hon var från Djurskyddsinspektörernas Riksförening.

Bra sammansättning men tyvärr blev det väl ingen brinnande debatt precis.  Det hänvisades förstås en del till tidigare föredrag, t ex Barbro Börjesson som i det visade avsnittet hade sagt ”det ska göra ont” till hundägaren och detta var det både jordbruksverket och djurskyddet som reagerade på. Jordbruksverket påpekade att de amerikanska programmen ofta använder i Sverige olagliga hjälpmedel, att det enligt gällande lagar inte får göra ont och uppmanade även alla att anmäla alla övergrepp till Länsstyrelsen oavsett om det är kursledare, deltagare eller hundägare man bevittnar. Det pratades en del om TV-producenternas ansvar och där togs bl a det kommande programmet om omplaceringshundar som ska röstas ut varje vecka av de familjer de får provbo i upp. SKK fick en hel del kritik för att de står som samarbetspartner i projektet, något Hans Rosenberg bestred. Det diskuterades även om det kanske fanns ett intresse hos media för program som visar det positiva livet med hund istället för program som bara handlar om problem. Bengt Rödseth menade att ”vem fan vill skaffa hund” när man ser alla dessa problemprogram” vilket socionomen  Carin Holmberg snabbt svarade på att ”vem fan vill skaffa barn? när man ser alla nanny-programmen”.  Rödseth verkade tycka att det mycket låg i den svenska mentaliteten att få problemhundar, det problemet hade inte sett i t ex Storbritannien….  Fredrik Steen till slut sista ordet och sa då att alla i publiken verkligen hade en massa åsikter och att man istället för att kritisera de svenska programmen så hårt borde vara glada att det överhuvudtaget görs program om hundar.  Kändes som om han var besviken över att inte då stående ovationer ….?

Avslutningsvis kan väl sägas att några nog hade missförstått ämnet och istället gjorde reklam för sig själva.  Andra försökte att bena upp ämnet så gott det gick. Det väcker mycket känslor, detta med hundträning. Men ska en favorit från dagen väljas så är det helt klart Per Jensen. Och om någon var och lyssnade 9-12 vill jag gärna ha ett referat =) Ska försöka hitta sändningstiden på tv också! Och grunna lite mer på allt som sades under dagen.

Simmelisim

Har redan lagt upp på FB men passar på att även lägga upp en filmsnutt här att se.

Det är Bruno som simmar frisim och han här övervunnit både skräcken för vatten och det läskiga att vara i en bassäng och inte bottna…..

Och film 2 är på Nilaq som från första stund paddlade på som ett proffs.

Och idag köpte jag en fleeceoverall till grabben. Han gillar den väl inte riktigt men eftersom han blir genomblöt i simmet och sen ska ut i kylan får man ha den på och sen täcke över.  Bilder kommer, lovar.  Imorgon ska vi ut igen. Nilaq löper och får stå över.