Månadsarkiv: december 2011

Simtur igen

Måste bara visa nya loggan för simmet/hunddagiset/pensionatet. Känner ni igen pricken ? Snygg-Bruno fick vara med. Och så Nilaqs syster som heter Qilaq.  Sen är det deras egna djur, hunden Ludde, fåren och alpackorna =)

Ja Bruno får inte vila mycket nu. Passar på nu när jag har ”ledigt” ett par dagar =) Så idag var det dags för simning igen. Bruno var glad och hade brått in…. och försökte smita förbi duschen.

Duschad och med flytvästen på och en ”dummy” redo att ha i munnen gick han upp på rampen själv ett par steg. Extra kul för det är en brant ramp och hittills har han behövt hjälp hela vägen. Nu fick han hjälp resten av vägen och han stoppade faktiskt i en tass i det våta innan han kom på sig själv och backade igen. Varken lock eller pock hjälpte så vi drogknuffade i honom så han satt på trappen och då gled han i själv. Han greppade dock dummyn lite snett och höll den som en cigarett i framtänderna. Det såg lite kul ut men blev konstigt för honom så han stänkte ner oss med frambenen….. Nåja, det är ju förkläde som gäller när man är på simmet.

Han simmade i alla fall på bra. Mycket snurr blev det denna gång och sen tappade han dummyn och fast den skulle vara flytande sjönk den som en sten! Det visade sig senare att det var rejäla hål i den så den var helt vattenfylld …..  Så han fick ha en boll i munnen istället. Den låg bättre i munnen och då gick simningen bättre. Måste vara en balansgrej?

Efter 20 min fick han en kort paus och då passade jag på att sätta på ett ttouch-band på vänster bak. Det är en manschett med kardborrband man sätter runt det ben som ska jobba. Inga vikter utan bara ett band.

Sen fick han simma 15 min till men nu fram och tillbaka och lite svängar istället. Det gick ganska bra, han var ordentligt varm efter 20 min simning och använder vänster bakben mer då men samtidigt blir han lite tröttare och simmar inte på lika mycket med resten. Får klura lite hur man kan få han uppvärmd fortare utan att trötta ut honom.

Dusch och schamponering och back-on-track-täcket på och så in i bilen. På måndag ska vi dit igen. Nu sover han gott i sin bädd.

Annonser

Uppföljning

Snygg i gult sele

Igår var det till att gå upp lite tidigare och ta en kortare morgonrunda för det var dags för en ny resa till Söderköping. Eftersom vädret varit så konstigt ville jag ha gott om tid och det var tur. Det blåste rejält och bitvis blev det mycket att styra emot. Men vi kom fram ordentligt och även hem igen =)

I alla fall så började Bruno jaga löven så fort han hoppade ur bilen och att kissa tog en stund att komma på. Tänk vad killar är enkelspåriga ibland. Men vi har tränat in kommandot så han kom till slut på det och vi kunde gå in. Förra gången blev jag ju överraskad av att han skulle få lugnande och röntgas och denna gång blev jag överraskad av motsatsen. Vet inte om de är otydliga eller om jag blir så nervös att jag inte hör?

Först upp på vågen och den står ju och pendlar från 29-32 men sen stannade den på 29.5 kg. Förra gången stannade den på 31.5 kg så det var ju bra. Han är ”sporttrimmad” nu grabben och det är kul att det även syns på vågen. Men sen blev det möte ute i receptionen då. Veterinären Krister kom ut och klämde och kände på Bruno direkt i entrén. Han är väldigt bra med hundar och en av de få män som Bruno inte går igång på utan bara blir glad i. Annars kan han ju både klättra upp på och bita sig fast när han blir orolig men inte med Krister. Så veterinären både lyfte benet och stretchade och pressade ihop och konstaterade snabbt att Bruno fått mycket muskler sen sist. Och att han hade en mycket bättre rörlighet i knät. Och då var han ändå vaken nu.

Jag fick berätta lite hur det gått och vad jag gör och sen bokade vi in nästa besök som blir om ett halvår, ett år efter operationen då. Och då ska han röntgas igen. Men det var väldigt positivt med allt som Krister tyckte hade blivit bättre. Så hemmablind man blir!  Han tyckte väl jag ska ta Bruno i en vattentrask framöver men vi får se. Jag är inte övertygad än.

Ja sen var det hemfärd och då passade jag på att svänga in vid Kungens kurva och shoppa lite. Men jag valde inte de värsta rea-varuhusen utan det blev en kätting från Jula som hundarna ska få dra. Måste bara anpassa selen så den drar jämt. Kollade på weight-pull-selar man använder på muskelhundar men de var svindyra och frågan är om det behövs när hundarna inte ska dra för tävling. Då drar de ju flera ggr sin egen kroppsvikt och då behövs såklart en sån sele men så här till vardags borde en omgjord nomesele duga bra. Ska kolla runt lite.

Ja på fredag blir det röntgen av lilla fröken då. Eftersom det varit så trassligt med Bruno och tanken är att nu sätta igång med draget så behöver jag ju veta hur det ser ut där inne. Hon har ju jobbat utan belastning hittills och är väldigt säker i sin kropp men med belastning är det en annan sak.  Syrran hänger med på samma dag så får de genomlida det hela tillsammans. Så nu Bruno är avklarad kan jag ju gå och oroa mig för Nilaq ett par dagar =)

Äntligen

Av olika anledningar har simningen fått stå tillbaka och det är inte utan att en viss oro funnits i bakhuvudet över att ha skippat denna viktiga bit i Brunos rehab. Desto roligare var det när jag åkte ut med hundarna igår och Bruno fick simma igen på FHD.

Vi sa väl att efter en så här pass lång paus får man ta det lugnt och låta Bruno bestämma vad han orkar. Bruno själv hade brått in, förbi duschen, och upp på rampen. Nu bär inte bakbenet riktigt så där blev det stopp och han fick först ta den hatade duschen. Sen på med flytväst och uppför rampen med lite hjälp. Där blev det stopp. Lite skoj för det är full fart – tvärstopp. Nästan som om han kom på att ”nej men hallå, vatten var det ingen som sa nåt om!” Men med en leksak i munnen och milt våld gled han ner och sen simmade han på. Lite plask de första tagen och sen paddlade han på.

Och han simmade och simmade och simmade….. Han fick ha linor på och ligga i mitten, det är minst ansträngande och man kan styra honom bättre. Så som tidigare vände han med jämna mellanrum och då åt vänster – han är starkare på högersidan som är den friska sidan. Kul var det sa Bruno och man såg hur han njöt av att trampa på i vattnet. Det som snabbt märktes var att han nu tar i jämnt med frambenen. Tidigare tog han i mer med vänster fram och då stänkte det väldigt eftersom det hamnade över vattenytan. Nu när det var jämnt låg han hela tiden i vattnet men tog i fint. Bakbenen tog han dock inte i med så mycket, ffa vänster ”hängde” mest. Nåja, han simmade en kvart och sen blev han trött. Då fick han vila, det blev väl 3 minuter vila, och då försökte han ta sig upp men det gick att hålla honom.

Sen fick han ta en ny simtur och det lite segt först men så snart han var i simmade han bättre än första passet =) Dels började han simma mer med bakbenen och fick då simma fram och tillbaka, dels började han ta högersvängar! Nu gjorde han även sidoförflyttningar, han simmade liksom på tvären. Det kom han på alldeles själv. Och han gjorde dom år höger så rimligen tog han i mer med vänster sidas ben. Sammanlagt simmade han 25-30 minuter. Det hade han aldrig orkat ens innan operationen!

Det var förstås väldigt skoj att se hur stark Bruno har blivit sen operationen och hur bra den rehab han har fått ändå har varit för honom. Nu är det julhelg och på tisdag är det ny kontroll 6 månader efter operationen. Det blir ju röntgen och förhoppningsvis ser leden fortfarande bra ut och med alla spikar på rätt plats. Stretchingen lär vi hålla på med resten av livet och vem vet, kanske blir benet längre och längre så han så småningom kan stöda bättre med det benet också. Han ska ju inte tävla i nåt utan bara hålla för ett normalt hundliv och utan smärta. Att benet fortfarande är ”för kort” och han haltar och ibland hoppar på 3 ben verkar inte störa honom så mycket. Och nu finns utrymmet att simma minst en gång i veckan så det kommer säkert att hjälpa till.

Vattentrask

Idag var jag till Hundudden, ett hundträningscenter som även har en vattentrask, på Djurgården här i Stockholm. Jag hade bokat en tid till Bruno men han blev halt igår kväll och var det i morse med så istället fick Nilaq testa den.

De har en tysk Keipler som funkar som så att hunden sitter på en hydraulisk bänk som åker upp och kliver över i själva trasken där löpbandet matchar höjden. ”Intressant” teknik och troligen  inte en modell jag kommer att investera i när jag köper en. Som ”explosiv” hund behöll jag sele och koppel på Nilaq och det var bra för jag fick hålla hela tiden.

I alla fall fick Nilaq först åka upp, sen kliva över, och sen åka ner i vattnet. Väl i vattnet sattes löpbandet igång och sen var det bara att traska på. Efter 10 minuter i olika hastigheter stannades och höjdes löpbandet igen, hon fick kliva över på bänken, blev torkad och sen sänktes bänken. Hon hade bråttom av kan jag säga. Bilden högst upp är när hon torkas efter traskandet.

Vad tyckte hon då? Ja inte såg hon glad ut. Och hon pep hela tiden. Svårt att veta om det var själva gåendet eller att det var 30 grader i vattnet vilket är bra varmt för en malamute.

Ska se hur hom blir efteråt nu och ev kör vi igen. Bruno ska också få prova när han är bättre igen. Nu ska han få simma igen på fredag till att börja med och se om det kan få fart på benet igen.

Det var nästan omöjligt att fota medan löpbandet var igång eftersom jag fick hålla i damen hela tiden men ett par bilder från området blev det.

”Kolla matte, den hunden har grävt ner sig i trappen, hur gjorde den då? ”

”Julgran har de också”

”Jag kanske kan få en bulle i cafet?”

”Är det vår tur nu”?”

Räven raskar

Bor man i en storstad – Stockholm räknas ju dit – räknar man egentligen inte med större vilt än kaniner och råttor (jag tycker nog råttor ingår i begreppet vilt). Men här har vi räv. Det finns två och den ena har vi mött flera gånger på morgonpromenaden. En ung hane ser det ut att vara, fin är han, smidig och välnärd. Det finns ju gott om mat här tack vare att soporna ofta lämnas på backen som råttorna smaskar i sig. Han är iInte särskilt skygg heller. De gånger jag sett han har han noterat hundarna men först när de visat intresse – Nilaq går ju igång på honom – springer han sin väg. Första gången sprang han inte så långt utan stannade och väntande en stund på gräsmattan tills han insåg att vi trots allt gick den vägen. Andra gånger har han bara travat i en båge runt oss. Han tycks förstå att många hundar är kopplade. Vid ett tillfälle satte en vinthund efter honom men han sprang in mellan båtarna i marinan och så var den saker klar. Det ska även finnas en äldre hona, kanske hans mamma? vid kyrkan. Där bor det också mycket mat och utsikten är fin. Nån gång har rävhanen travat över bron, så där nonchalant som unga pojkar kan vara. Man får hoppas att han hittar en flickvän så det blir mer räv och färre råttor i området.

Annars har veckan varit både lugn och välfylld på en och samma gång. Trots stundande jul har jobben fortsatt strömma in. Delvist beror det nog på att vädret just nu är det värsta för ledproblem, fukten och ett par plusgrader sliter hårt.

Vädret har också tagit på Bruno. Han har varit mer halt ett tag och även om han var på behandling i förra veckan och det släppte en hel del är han fortfarande lite mindre bra än innan temperaturen föll mot nollan. Det vore ju bra om det kunde bli under -5 så fukten binder och lederna mår bättre igen!! På måndag ska han få prova vattentrask. Jag tror egentligen inte att det kommer att funka med honom men vill ändå testa. Sen har vi planerat in simning framöver.

Eftersom det kom en liten skatteslant har hundarnas julklappar inhandlats: Bruno har fått ett nytt täcke. Efter ett långt velande fram och tillbaka blev det ett back on track regntäcke. Tog med det gamla täcket för att mäta storlek och det blev bra. Egentligen är storleken (55 cm) för liten så t ex huvan passar inte alls men i övrigt sitter täcket som en smäck. Eftersom det är ofodrat är det bra mycket smidigare än det gamla. Nu har han ju sina fleecetröjor att ha under om det blir kallt men Bruno är ju inte frusen av sig. Och han verkar trivas i täcket. Det känns lite som en skaljacka i tyget så fattar ni hur smidigt det är.

Betydligt svårare var det att hitta en bra julklapp till Nilaq. Det slutade med att hon fick en wubba. Det är inte alldeles lätt att hitta något till damen eftersom hon inte är rädd om saker direkt utan helst sliter sönder. Täcken behöver hon inte, en riktig dragsele verkar vi inte behöva denna ”vinter” heller. Men leksak är ju inte fel. Särskilt i inkallningsträningen som ständigt pågår. Nu hittade jag en vatten-wubba som jag tyckte passade, tjock orange bävernylon, ingen pip och mjuk boll innanför…. Den är helt mosad efter 2 promenader men lever fortfarande. Väldigt uppskattad blev den.  Så med klapparna redan utdelade blir det märgben på julafton tror jag.  Aldrig fel liksom.

Just nu försöker jag hitta fler deltagare till helgkursen i TTouch. Jag är så fascinerad av att se hundar förändras under bara en helg och tycker verkligen att kursen är super. Nu är det 3e intron på bara 12 månader och alla har varit så nöjda. En fortsättning har vi också hunnit ha. Men av nån anledning blev det på denna kurs, som går 21-22 januari i Västberg, stopp efter de första anmälningarna. Nåja, det är några dagar kvar innan jag måste avboka lokalen så jag tror ju det ska komma in fler. Mer info om kursen utifall du är intresserad hittar du på hemsidan. Eller läs gärna vad Eva Bodfält skrev i sin blogg efter sitt deltagande med Zakk.

Ha en trevlig 4e advent, snart har vi midvinter och sen blir det ljusare igen!

Tungelstatur

Igår var det dags igen för en tur till kraniosakralterapeuten (jobbigt lång titel!) med Bruno. Det var 6 veckor sen sist och den sista tiden har inte varit så bra för Bruno. Han har både haft problem med kli i öronen och en svampinfektion som  blossat upp i tassar och på magen….. Nåja, det går ju att göra något åt men jag undrar om det beror på vädret, hälsan eller något annat? Han har även varit mer halt de sista dagarna, delvist hoppat på 3 ben och reagerat mer på hundar och ljud ute……

Så när vi kom dit var det en glad Bruno som trampade runt i rummet och kollade läget. Han la sig ner och var väldigt lugn denna gång. Hon ”fastnade” snabbt  i ländryggen och större delen av timmen blev hon kvar där. En ”ordentlig propp” var det visst. Tydligen var även njurarna påverkade så hon tyckte jag skulle sätta nålar om nån vecka för att stötta. Hon trodde det snarare var mentalt än fysiskt – Bruno har ju inte ätit några mediciner sen juni och de borde ju ha rensats ur kroppen vid det här laget. Det kan ju förklara att han reagerat mera på ljud och bilar igen, njurarna hänger ihop med rädslor. Efter en lång stund verkade det ändå släppa för då la sig Bruno på sidan och suckade så där djupt som de gör när de kopplar av =) och sen låg han väldigt stilla.

I alla fall tills hon kom till huvudet som fick sig en omgång, fram över nosen igen och på pannan. Bruno gillar inte det, han försöker dra undan huvudet då och lite får man hålla honom i början. Det är lustigt när hon jobbar för hans andning påverkas medan hon håller på. Denna gång kom det som ett pipljud, det har han inte annars. Men efter ett tag blev det väl bättre, pipljudet försvann igen och han la sig ner igen och viftade på svansen =) Nosen var visst skönare än pannan. Jag har ju märkt i alla fall 2 tillfällen när han blivit alldeles varm om pannan även om det inte varit så långa stunder. Men jag blir vaksam då eftersom Egon blev varm om huvudet och han hade ju sina anfall…… Nu har  Bruno aldrig haft ett anfall vad jag vet men det sitter fortfarande i. På slutet var han lugn igen och andades djupt och avslappnat, han låg på sidan och blundade och såg ut som om han log….. Sötisen. När han skulle stå upp sen var han alldeles vinglig som om han var full. Men jag tänker att efter massage kan man ju bli lite yr också, detta är säkert nåt liknande. I bilen hem var han lugn men skällde på hundar och människor utanför och eftersom vi hade ett ärende förbi däckverkstan kunde han inte slappa hela vägen hem.

Idag var Bruno väldigt glad och pigg igen på morgonpromenaden. Även om han fortfarande var lite mer halt så hade han mer spring i benen nu. Och glad som sagt.

Nästa gång ska vi dit i mitten på januari. Tänker nog ta med Nilaq då på en genomgång. Hon är frisk men i vår fyller hon tre år så en genomgång sitter inte fel. Ibland sprätter höger bakben lite mer än vänster i galoppen och nåt problem i höften vill vi då rakt inte ha!! Tanken är ju att börja dra lite smått om det kommer snö i vinter. Och så har vi hennes hormoner. Om inte annat får jag väl bekräftat att hon är frisk =)

Nu har det börjat bli rejält halt ute. Sen i måndags har det varit is på alla små pölar på holmen men inget alls i vattnet. Nilaq tycker det är skoj med isen, hon sätter en framtass på så isen spricker och sen skuttar hon glatt vidare…. Men så betyder hennes namn också ”första tunna isen” på grönländska så det passar henne som handsken =) I alla fall känns det bra om Bruno har kolla på alla fyra benen. Själv rör man sig som Bambi på isen men det finns ju broddar och de åker på nu.