Månadsarkiv: oktober 2010

Olliver

Är så glad för idag fick jag ett sms om att Olliver kommit hem igen!

Olliver är en russian blue som jag pratat med när han var under året och även i början av detta år. Sen hörde matte av sig när han inte kom hem och varit borta i dryga veckan.

Att prata med bortsprungna djur är svårt på många plan:

  • man får en tidspress på sig
  • matte/husse är oroliga och djuret självt är ofta oroligt eller förvirrat
  • djuret kan vara svårt att lokalisera
  • djuret kan vara skadat och/eller sitta fast eller t o m dött
  • djuret kan ha sprungit bort på en främmande plats t ex under jakt eller semester
  • djuret kan ha rymt från sin ägare av olika anledningar

När man pratar med djur som är bortsprungna har man inte alltid tillgång till en bild eller vad man nu behöver för att skapa kontakt. Det är heller inte säkert att djuret vill bli funnet och därför inte kommunicerar. En del djur är misstänksamma av sig och vill först inhämta ”referenser” – det är okej när man ska normalprata men i ett akut läge blir det ganska fel – man har sällan tiden.

I Ollivers fall var det så att han valde att stanna ute. Han hade saker att göra och ville inte komma hem förrän han ansåg sig vara ”klar”. Han var varken skadad eller fångad. Han förmedlade att han mådde bra och så småningom skulle komma hem igen. Men när tiden går och ingen katt kommer in så är det klart att tvivlena stiger. Och i takt med att temperaturen ute faller ökar oron för hans välmående. Inte blir det lättare heller när omgivningen i all välmening försöker förbereda ägarna på att katten är död och inte kommer hem igen. Desto gladare är vi alla idag när Olliver till slut kom hem, lite smalare men välbehållen!!

Annonser

Simmat

Idag var vi iväg och simmade. Det vill säga att hundarna fick simma i bassäng. Jennie tipsade ju om ett nyöppnat hundsim på Färingsö igår och det prövade vi direkt!

Bruno var först ut och han har simmat på Öland förra sommaren när vi bodde hos Ankie som har http://www.laursenhundsim.com/ utanför Borgholm. Då gick det inte alls bra, Bruno bara plaskade och halvdrunknade och fick panik i poolen. Så efter ett par försök gav jag upp, det kändes inte lönt. Men sen i somras när han själv gått i sjön och simmat har saker ändrats.

Bilden visar Egon och Ankie i hennes sim

Idag  var det först uppför en ramp och sen djupa steg ner i bassängen. Poolen var ganska liten, 5×2,5 m,  och det var nog bra för Bruno för efter ett par plask satte han igång och simmade. Han hade ju flytväst och långkoppel på sig  så det var bara att hålla emot. Några längder fram och tillbaka och sen en leksak i munnen. Efter ett par minuter fick han vila lite, han satte sig då på ett trappsteg och hängde, och sen simmade han lite till. Det är jobbigt i början innan de får in teknik och jobbar upp kondis. Sen upp och duscha och torkas och sen var det Nilaqs tur.

Hon tyckte det var skumt både med flytväst och rampen och man fick i princip knuffa ner henne i vattnet men sen simmade hon som ett proffs! Snygga bra tag från första början, så kul att se.  Hon fick simma ett par minuter och sen upp och duscha av sig.

Varje pass är på 45 min och då ska man hinna med allt före och efter som dusch och städ. Nu när det är i början kan bägge simma på en tid, sen får det blir dubbeltider. Tror faktiskt att bägge ska få simma. Bruno för rehab och Nilaq som motion och friskvård.

Nu sover de sött…

Bruno

I tisdags var vi då på återbesök hos veterinären och röntgen.  Det behövdes bara en plåt för att ställa diagnosen: C-höft. Det var ju inte så roligt fast ändå väldigt mycket bättre än vad jag hittat på i min oro, en höft kan jag nog hantera. Jag får försöka tänka som jag gör när jag träffar andra hundar.

Planen är att

  • hitta en bra kombination av tillskott för leden
  • hitta något anti-inflammatoriskt som funkar när nu inte de vanliga preparaten gör det
  • sätta ihop ett träningsprogram för att få maximal muskling med minimal belastning av leden
  • slimma ner grabben till idealvikt (istället för nuvarande trivselvikt)

Lite ironiskt är det väl att Bruno nu i somras förvandlades till en badhund och själv springer ner och ställer sig i vågorna … Numera finns det förutom 2 hundsim även 1 Water-walker i Stockholm och så finns förstås rehabavdelningar på flera av djursjukhusen. Nu ska vi bara hitta rätt lösning för oss.

På fotot ligger lilleman och sover på röntgenbordet.

Annars rullar dagarna på. Bruno får inte leka eller rusa runt men han är duktig på att gå lös….om inte löven yr i vinden – då kan inget stoppa honom.  All mat blandas upp med havrekli för viktminskningen.  Det blir några varv på madrassen också. Så om ni som läser har några bra tips så tages de emot med tacksamhet!

Avslutning på sökkursen och Bruno

Igår var det sista gången och det var väl både trist och lite skönt. Skönt för att det verkligen är bäcksvart i skogen nu på kvällen vilket gör hela träningen lite småfarlig – att springa efter en malamute i full fart när man inte ser vart man trampar kan inte rekommenderas, inte heller att släppa lös samma malamute i mörker eftersom det är lite för lätt att trigga igång jakt på smådjur istället för på en figge som sitter stilla. Men trist för att det har varit så himla kul och Nilaq har verkligen imponerat stort.

Inte hade jag trott att hon skulle lära sig så pass bra på dessa veckor. Från att knappt kunna hålla en grej i munnen och inte komma ändå fram till mig när jag ropade in henne så kan hon nu

  • springa ut och söker på egen tass även på redan utplacerade figgar
  • ta leksaken i mun bara man pekar på den (den hänger i ett halsband under hakan och dinglar)
  • springa hela vägen tillbaka till mig med leksaken i munnen
  • låta sig kopplas villigt
  • leda mig hela vägen upp till den hittade figgen

Och hon lyser hela hunden när hon ska få springa. Kastar sig iväg även när de andra skickar sina hundar så man får vara redo och hålla emot….

Nu ska vi försöka träna vidare själva under vintern och så blir det nog kurs igen i vår när snön försvinner. Då blir det ju ljusare på kvällarna dessutom! Alla delar ska finslipas så jag kommer nog plocka isär dom i mindre moment och träna separat.

Lite roligt var att kursledaren också är lite impad över Nilaqs framsteg nu på slutet. Och hon berättade att när hon själv började träna för många år sen med sin tervurens så var det mycket svårt att få plats på BK där de menade att det endast var ett fåtal raser som överhuvudtaget klarade av sökarbetet.  Det var väl schäfer, rottis, belgarna och kanske nån till….Undrar vad de säger idag? Om vi nu kommer så långt som till tävling.  Nu är inte tävling i sig ett mål men om så vore det ju lite kul att se minerna för tjejen har ett bra driv i söket. Hon blir överlycklig över att hitta och visa figgarna.

Ja sen har vi då Bruno. Som från och till har gått lite orent och nån gång haltat lite. Och som plötsligt har hoppat på 3 ben… Igår hade vi tid hos veterinären och han konstaterade att det troligen sitter i höfterna. Han tog blodprov för att kolla ev borrelia men det var (tack och lov) negativt. På tisdag blir det röntgen för att utesluta knä/korsband, det gick inte att känna i vaket tillstånd eftersom Bruno förvandlades till en planka.  Nu blir det metacam 10 dagar och koppelvila för stackars Bruno…

Mera TTouch

Ja det hoppas jag att det ska bli. Efter endagskursen i Bålsta i augusti och efter att både ha läst på mer om metoden och letat efter en lämplig lokal har jag nu bjudit in Riekje att komma till Stockholm i februari 2011 för att hålla helgkurs i ttouch/tteam. Det blir i djurgymnasiets lokaler = stor inomhushall där det ska finnas plats både för teori och praktik med hundar. Inbjudan kommer förstås även på mejlen. Det här blir bra tror jag, så perfekt för många hundar med olika rörelseproblem, stress eller hanteringsproblem. Det är ju aldrig fel att fördjupa relationen till sin hund, eller hur?

Det går framåt

Nu när vi närmar oss slutet på sökkursen är det kul att se hur långt hundarna kommit. Eftersom vi efter 2 ggr  delades upp i två grupper har jag inte vetat hur de andra jobbat men nu i höstmörkret tränar vi ihop igen och igår fick vi se 2 av de andra deltagarna. De har tränat tidigare och har riktiga sökhalsband.  Vi har istället ett ”låtsashalsband” med leksaken fastknuten så den hänger och dinglar under hakan. Lite omständigt men effektivt visade det sig när jag satte på Nilaq halsbandet med taxen fastknuten i. Hon har haft på sig halsbandet på en eller två kvällsrundor.  Nu började hon bita i taxen igen men efter några minuter fick den hänga ifred. Sen när jag skickade ut henne tog hon den i munnen bara figgen petade på den –  precis som de ska göra i detta mellansteg.  Och sen tog hon den själv när figgen pekade mot den i ett senare skick.  Så duktig, tjejen.

.

På fotot har både Bruno och Nilaq fått span på något intressant

Spännande nyheter på gång

Ikväll var jag på en intressant föreläsning/ demonstration. Det handlade om kraniosakralterapi för hund, en alternativ behandlingsform som är relativt ny människosidan och som funnits några år på hästsidan. Nu är det dags att utveckla terapin på hundsidan.

KranioSakral terapi är en mjuk metod att behandla skallens och ansiktets alla ben i förhållande till ryggradens kotor ända ner till bäckenet och korsbenet. Stort fokus hålls på deras samband till den yttersta av de tre hjärnhinnorna som finns inne i kraniet och i ryggradskanalen ända ner till sakrum/ korsbenet. Man rättar till små felställningar som i sin tur påverkar och påverkas av precis allt i hela kroppen.

När en kropp befinner sig i ohälsa kan hela systemet bli kraftigt påverkat och det kan leda till olika rotationer, låsningar och glidningar. Det kan göra så man får en vriden kropp, att kroppen blir osymmetrisk och det i sin tur kan

Bilden lånad från http://kshasthund.net/ ……. påverka alla kroppens olika system. Man utvärderar under behandlingen  om det finns olika rotationer, låsningar, glidningar eller en obalans och sen korrigerar man det. I denna terapi visar nämligen kroppen själv vad den vill ha för behandling, kroppen guidar terapeuten.  Det är en fysisk behandling även om den är väldigt mjuk. Men eftersom allting är en helhet så kommer man även att ha en känslomässig och mental effekt när man släpper på gamla spänningar så att cellminnet påverkas.

De två hundar som var med ikväll som demohundar visade tydliga förändringar efter bara ett par minuters behandling. Inte ens riktiga behandlingar utan mer en ”hitta felen”-övning som i sig redan sätter igång läkningsprocessen. Och bägge hundar visade endast tecken på stort välbefinnande.

Kursen startar i mars 2011 så nu ska det sparas pengar och planeras tidsmässigt för resor till Göteborg med hundarna. Detta ser jag fram emot!!!

För dig som  vill läsa mer om behandlingsformen och kurserna hittar info på http://kshasthund.net

Vilken vecka

Ja denna vecka har det rört på sig =)

I måndags var det valpkurs i Tanto och nu när vi träffats några ggr är det så roligt att se utvecklingen. Dels har ju de små valparna blivit större – det är inte bara grand danois valpen Sally som växer! – men även vad de orkar koncentrera sig nu och hur duktiga både valpar och ägare har blivit. Det var mindre kul att lampan som ska lysa upp planen aldrig tändes….Så ganska snabbt stod vi i mörker…..

På tisdagen var det först besiktning av bilen och det var lite nervöst, det är trots allt en Ford 97 och rosten börjar synas…. Men bilen fick bara en anmärkning, lampan vid reg.-skylten var trasig. Hurra!! Även om rosten i sidobalkarna nog blir ett problem snart.

På kvällen startade grundkursen i rallylydnad. Superkul! 3 hundar och mattar mötte upp i Tanto – lyktan fortfarande trasig – och vi jobbade med kontakt och följsamhet och gick igenom 6 skyltar. Nu får de jobba en vecka så ska vi se hur det gått för dom med träningen. Felanmälde lampan så jag hoppas den lyser igen nästa vecka!!!

Onsdag var det valpkurs med grupp 2 och denna flyttade jag till mina kvarter. Tyvärr blev det inte alls som jag tänkt mig. Vi skulle vara inne i en ”kaninbur”, dvs en liten inhägnad fotbollsplan med belysning, men självklart skulle några spela fotboll just då och eftersom detta inte är min plats = förtur var det bara att hitta en plats på gräsmattan istället. Så det blev en lektion i miljöträning istället med fotbollsspelandet, alla joggare och cyklister, friluftsgymmet och så bussarna som stannar med ett pysande…. Men det gick väldigt bra under omständigheterna. Det var även dags för deltagarna att redovisa sin ras arbetsbakgrund och alla hade gjort läxan med bravur!! Så vi pratade lite om hur man kan utnyttja dessa egenskaper hos hunden i träningen t ex med belöning och aktivering/berikning.

Efter lektionen blev det en kort repetition med hund 4 på rallylydnaden som inte kunde komma på tisdagen så han fick en snabbgenomgång då istället. Nästa tisdag blir de då 4 i gruppen.

Torsdag var det en rad ärenden som skulle klaras av. Vilket inte riktigt lyckades. Så jag var mer än irriterad när jag kom hem igen. Men en runda med hundarna senare var det okej igen. Och sen skulle vi på sökkurs med Nilaq. Hämtade upp Loke med matte på vägen och det var bara vi två som kom denna gång. Så det blev intensivt. Nilaq fick gå 3 skick och 2 av dessa dubbla, dvs på 2 figgar. Hon är så duktig. Trots att hon var hysteriskt taggad och kastade sig mot allt och alla så fokuserade hon på söket. Fortfarande svårt att springa ut när hon inte ser figgen springa ut och svårt att inte springa runt och leka med leksaken – den är sååååå kul – istället för att komma in och få påvisa i koppel. Men nästsista och sista skicket satte jag på en lina och då blir det ju inte samma spring. Jag kom också på mig själv med att inte ge anvisningar när jag skickar ut henne. På promenaderna får hon reglerna varje gång hon släpps men här har jag bara sagt sök. Sista skicket fick hon sina regler + sök och hej vad hon sprang ut fint. Tänk att det alltid är hos föraren man hittar felet när man börjar fundera! Det är häftigt att se farten och glädjen i att springa ut i skogen och hitta figgen och springa tillbaka med grejen i munnen. Min duktiga tjej!

Idag är det fredag och nu kom kvittot på veckan = ryggen vill inte vara med. Av någon anledning hamnar stress och jäkt i ryggen med värk. Och inte hjälper det att hundarna är lite dragiga nu med höstblåsten… Bara att avboka och dra täcket över huvudet. Men nu är det helg och då får det bli nosarbete och skogen = den bästa medicinen!!