Månadsarkiv: november 2015

Var är vintern?

skogenTiden går fort och plötsligt är det strax jul…. Och var är vintern? Mörker är inte så kul och jag gillar kyla så detta som pågår just nu i Stockholm (och andra delar) är verkligen inte kul. Lerigt och nollgradigt. Hundarna längtar nog också efter snön. Nu är det ofta fuktigt i luften och snålblåst, inget skönt alls.

Vi har varit på kraniosakralt igen. Nilaq lite akut för hon snubblade till i trappen med frambenet vid två tillfällen och det är inte normalt för henne. Hon visade inget i rörelserna men hon har skällt på andra hundar vilket inte heller är hennes vanliga jag. När Helena gick igenom henne var höfterna helt okej,  men frampartiet gjorde rejält ont. Så ont så hon morrade och visade tänderna. Helena fick fortsätta efter en stund men vi ska tillbaka igen. Jag har funderat på när hon kunnat skada sig så pass eftersom muskelskador i bogen nästan alltid är höghastighetsskador men kan inte riktigt peka på ett speciellt tillfälle. Däremot minns jag att hon halkat till nån gång på blöt gräsmatta när hon sprungit efter bollen och att Frans tacklade henne när de började leka i våras. Inte så hon visade något direkt men det är det enda jag kan komma på. Nu har hon ju fått en del healing under sommaren och då har framdelen kommit upp så hon har väl fått primärskadan nån gång under sommaren.

Frans fick också en behandling och där har hans rygg blivit så mycket bättre och rörligare. Även han har ju fått healing under sommaren och uppenbarligen har det hjälpt honom så nu var han dels väldigt duktig under behandlingen och lät Helena jobba på och på slutet släppte det helt i ländryggen. Nu har vi tyvärr dragförbud för tillfället med tanke på Nilaq men det ska bli kul att se hur han rör sig i selen nästa gång vi kommer ut. Han har ju haft svårt att fatta galopp utan istället travat galet fort men nu hoppas jag det ska vara lättare för honom att växla gångarter. Även hans beteende påverkas ju av ryggen och relationer och självförtroende sitter ju i länd- och korsryggen så jag tror att hans ökade lugn i hundmöten beror på att hans rygg är bättre. Han behöver nu inte komma tillbaka förrän till våren/sommaren.

Nu när året går mot sitt slut är det också avslutning på två kurser. Dels healingkursen, alpoda för djur och växter, som vi hade avslutning på för någon vecka sen. En väldigt rolig kurs där allt fokus legat på djur, både tama och vilda, växter och moder jord. Det har tagit ett tag att bli bekväm med frekvensen men nu älskar jag den. Så det blir kul att fortsätta använda den både på egna och andras djur.

Den andra kursen som tar slut är klickertränarutbildningen hos Canis hundskola. Det blev lite knas för mig i och med att jag var dålig i augusti och inte kunde gå helg 3 så den ska jag gå i december. Och sen är jag klar eftersom jag gick helg 4 i oktober. Rörigt ja, men det blir bra. Nu blir det en helt annan grupp men jag hoppas det går bra. Får vara extra tydlig med att Frans vill ha utrymme ffa första dagen. Det har varit ett intressant år men djupdykning i klickerträning så som Canis ser den dvs extremt strukturerad och det har varit nyttigt för mig. Nu kommer det en instruktörsutbildning men den är jag inte så intresserad av. Mer om det kommer en tränar2-del. Vi får se. Annars får vi nöta på själva. Finns ju många forum där en kan bolla både teknik och idéer. Jag har i alla fall tagit med mig många nya tankar kring upplägg av övningar och som de säger –  en kan alltid bli bättre.

På jobbsidan fortsätter jag samarbetet med Cissi på Sirius hundcenter. Vi har haft hundmöteskurser ihop under året och båda tycker det funkat bra och gett mervärde så nästa år ska vi dels ha hundmöteskurser men också en läsa hund-kurs. Det ska bli roligt och intressant.

Sen har jag och hundarna ställt upp och ”gått vilse” så att Eva med Qilaq och Lotta med Åke fått träna sina id-hundskunskaper. Väldigt kul att se hur duktiga id-hundarna är och nyttigt att bli påmind om att ALLA djur kan råka smita. Och när de inte hittar tillbaka snabbt så kickar urinstinkter in och de blir svåra att kalla in som under en vanlig promenad. Så nu har jag gjort i ordning smellers på resp hund eller ja, sparat päls i varsin tät burk så vi kan göra smellers om olyckan skulle vara framme. Det är tydligen ett stort problem att ha just en specifik smeller som bara luktar av det bortsprungna djuret. Ofta finns fler dofter på t ex filtar och täcken av ägaren eller andra husdjur. Men vi är redo – och så hoppas jag att vi aldrig någonsin hamnar i den situationen.

glasburkar

Annonser