Månadsarkiv: augusti 2010

Stackars liten…

Diagnos: Dermatit. Behandling: raka rent, 15 dgr antibiotika, 7 dgr antiseptisk gel och mycket kärlek…..

Annonser

Nytt utseende och lite om helgen

Nu när så många bytt bloggplats och även utseende passar jag också på att byta.

Annars känns det lite trist just nu. Det har varit en jobbig helg. Jag vet att jag varit bortskämd en längre tid med friska hundar, eller ja, de får ju bra mat och tillskott för att de ska hålla sig friska, men när då sjukdom slår till blir det extra jobbigt. Nilaq har lyckats klia upp runt ena örat så det är alldeles blodigt och infekterat. Ser inte kul ut och gör nog ganska ont. Sånt här ska ju alltid hända helger, såklart. Och jag har lovat mig själv att endast åka in akut om det verkligen är akut. Jag vill inte att Lill-Loppan ska bli rädd och jag vet ju att ”stora kliniken” brottar ner och sätter på munkorg om hunden inte fogar sig direkt så jag avvaktar till måndag och vanliga vetten. Men fy vad det är jobbigt att se hunden ”lida”.’

Och Bruno har haft dagar med spel sen i onsdags och det tär nu när det är så mycket folk i rörelse. Vintertid och semestertid när folk är bortresta går det bättre men nu blir det konflikter hela tiden. Så med en kliande blodig hund och en hund som slänger sig efter cyklar och annat snabbt blir promenaderna korta och smygandes i krokarna… Jaja, allt brukar ju bli bättre varteftersom men denna helg vart inte så kul då.

Sökkurs

Så var vi då på sökkurs igår kväll, lilla Nilaq och jag. Jag visste redan i höstas att detta skulle vi testa och har sedan letat efter en kurs i personsök. Oftast är det brukshundsklubben som håller i dessa och jag har fortfarande lite delade meningar kring deras träningsmetoder (ja jag vet att de varierar från klubb till klubb och även från instruktör till instruktör och just därför blir det så dumt – det kan bli jättebra eller katastrof) och just sökkurser är det inte så många som anordnar. Men google är fantastiskt och jag är inte rädd att testa okända kort. Så nu går vi hos en kvinna som troligen inte är ”utbildad” men som tycks ha bra värderingar och tankar kring hundträning.

Jag gick en kurs i sök med Egon för kanske 6 år sen och då var instruktören aktivt tävlande i klass 3 och elit samt sbk- och hundens hus-instruktör.  Man kan träna sök på en massa olika sätt. Då jobbade vi mycket med gömda figgar och tränade intresset för sökrullen separat för att sen börja knyta ihop det.

Igår drog vi igång direkt med markering och springa tillbaka till matte (ja det var bara mattar)-övningar. Hunden fick först busa en stund med instruktören och sen skulle du hålla hunden medan hon glatt hoppade in en skogen och in bakom ett träd med leksaken. Du kopplar sen loss hunden som förväntas springa till leksaken, ta den och sen ropar du hunden till dig och den ska då springa med leksaken i munnen till dig. Ganska avancerat tycker jag som är van att dela upp momenten i mycket mindre delar men men…..

Nilaq kampade ordentligt med den nyinköpta leksaken (som mer eller mindre slets sönder) och sen när jag kopplade loss henne sprang hon fort till instruktören och tog leksaken. Jag ropade och hon sprang emot mig och sen stannade hon upp – man såg verkligen hur hon tänkte till ”hoppsan jag är ju lös så ska jag verkligen springa till matte ??” – men sen kom hon nästan fram till mig  och ställde sig att dra sönder leksaken. Jag lockade henne till mig,  kopplade henne och sprutade tubost i munnen på henne så jag kunde ta leksaken. Gött sa hon och ville ha mer =) Vi knöt ihop leksaken till kampdugligt skick och gjorde samma övning en gång till… Nu kampade och sprang hon lika fort och sen tog hon leksaken och sprang en runda med den. Men efter det kom hon nästan fram till mig. Jag belönade med ostbitar denna gång och jag fick stoppa undan leksaken. Vila. Vi körde samma övning igen efter ett tag och sen mer vila. Och en sista gång efter längre vila.

Man såg att Nilaq tyckte det var kul, hon gillar att kampa, hon gillar att springa och hitta en person bakom trädet. Jag ser ju redan nu att vi behöver jobba på att hon ska komma fram till mig med grejen i munnen och att jag helst inte ska koppla henne efter skicket eftersom hon tror det är slut på det roliga då och inte kommer att komma till mig då. Ska testa både att kampa med en annan leksak när hon kommer och kanske att springa och gömma mig när hon är på väg.

I alla fall drog jag imorse loss ett ben från leksaken (en blå bläckfisk) och tog med. Promenadkompisen ville gärna testa att kampa och gömma sig så vi gjorde det på vår lekäng där vi brukar hänga och leka med hundarna. Jag kopplade både Nilaq och Q och när E (och Bruno) hade gömt sig släppte jag Nilaq…. som sprang fort fort och hämtade benet!! Och sen ropade jag in henne och hon kom nästan fram till mig. Jag släppte Q och skulle ta en Nilaq men vad gör den lilla tokan om inte sväljer benet!!! Inte vad jag tänkt mig men vad göra? Det är ju mjukt tyg så det händer säkert inget men ändå…

Vad kan man dra för lärdom av detta? Stadigare leksak att kampa med!!!

Nu ska jag skriva i den träningsdagbok vi fick på kursen (super idé!!) och så får jag klura lite på  både leksak och inkallningsträning =)

Hundarnas skyddsängel

Ja idag var det en person jag verkligen respekterar som kallade mig det! Det värmer verkligen även om jag själv kanske inte ser mig som en ängel direkt. Men denna person har sett mig kämpa först med Egon och sen med Bruno, två hundar som kanske inte hade fått leva om inte vi hade träffats. Nu har jag fått dela dessa underbara individers liv som samtidigt har varit en kamp.

Särskilt som jag nu kan jämföra med Nilaq…. Att det kan vara så enkelt att ha hund!?!?!? Men ängel…? Nja, det är stort. Och där kickar ödmjukheten in. Men visst är det trevligt när någon faktiskt ser att man kämpar och är mån om. Någon som inte behöver säga något men som gör det ändå…. Det värmer.

Tack!

Mer om stress

Jag blev ombedd att ge några exempel på stress hos hundar och vad man kan göra.  Och eftersom det är ett av mina favoritämnen gör jag gärna det =)

Självklart är det viktigt att försöka hitta en orsak till stresskänsligheten. Det kan vara genom vaccinationsskada (valpsjuka ger hjärnhinneinflammation), ärftligt, genom sjukdom som epilepsi, genom skada genom olycka, eller genom att man forcerad inlärningen. Har man en fysisk orsak kan man dra nytta av en behandling. Men ibland kan man inte hitta en direkt orsak. Man kan ändå arbeta med stressen.

En av de viktigaste åtgärderna när man har en stressad hund är att skapa fasta rutiner. Med fasta rutiner lär sig den stressade hunden hur situationer kan hanteras. När hunden märker att samma situation hanteras på samma sätt gång efter gång efter gång kan den börja slappna av lite eftersom den vet vad som kommer att hända härnäst.  Det kan tyckas som en enkel och larvig sak men för en hund som blir förvirrad av många intryck ökar förvirringen om samma situation hanteras på olika sätt från gång till gång. Den kan då inte se ett mönster och utan mönster kan vad som helst hända och när vad som helst kan hända blir det kaos i hjärnan och stressen stiger över toleransnivån.

När stressen stiger kan inte intrycken sorteras längre och hunden kan (över)reagera på det som händer runtikring t ex med ett utfall, ett nafs, skällande eller fysisk rörelse – antingen springa bort eller runt, runt, kanske jaga svans (jaga svans är inte alltid ett uttryck för stress men kan vara det). När stressen stiger får hunden ofta ett tunnelseende. Hunden kan därför bli rädd vid hastiga rörelser eller ljud. Om den sitter fast t ex i koppel kan den inte längre fly och då kommer frysa eller fäkta istället.  Därför upplevs många ggr stressade hundar som aggressiva och opålitliga när de i själva verket kämpar med att hantera omvärlden.

Vad kan då vara situationer som utlöser stress hos hunden? Ja det är förstås olika men det är inte ovanligt i följande situationer: att gå ut på promenad, att det kommer gäster,  att man möter andra hundar/barn/joggare ute. Ibland kan även det som är roligt skapa stress, t ex  att träna/gå kurs, att åka bil/buss, att leka med andra hundar.

Att ”träna bort” stress går i princip ut på att lära hunden att reagera annorlunda när den blir stressad. Denna träning skiljer sig inte så mycket från klickerträning även om man inte alltid kan använda en klicker eftersom den i sig kan stressa hunden. Detta är en balansgång för blir hunden stressad blockeras inlärningsförmågan. Så det gäller att hela tiden se till att hunden går upp i en lagom nivå av stress. Så pass att vi kan få en reaktion men inte så pass att den inte kan lära sig. Detta kräver en hel del fingertoppskänsla och att man kan läsa hunden!

Vad kan vara problematiskt när man jobbar med stress? Att gå upp i stress i sig är varken dåligt eller farligt. Det som gör stress till ett problem är när hunden inte kan varva ner mellan de stressutlösande tillfällena. Om hunden t ex har svårt att sortera intryck från början och blir uppjagad av detta – att inte hinna med – och sen hamnar i situationer som ger mer intryck att hantera så har hunden en väldigt liten chans att fixa detta. Så pauser där hunden får varva ner ordenligt och komma till ro är mycket viktiga i denna träning. Och med vissa hundar betyder det ätt man kan utsätta dom för endast ett intryck och sen måste man skapa en paus. Nytt intryck ny paus. Det är nog lätt att förstå att det inte är så enkelt att hela tiden tillrättalägga detta. Och det är därför träningen måste börja i en störnings- och stressfri miljö där man kan kontrollera alla intryck hunden utsätts för. Fysisk aktivitet är också viktigt för att dämpa stress. Eftersom adrenalin och kortisol går ut i systemet behövs fysisk rörelse för att få ner nivåerna igen. Så kan man gå med hunden eller släppa den i en inhägnad (och detta inte utlöser nya stressreaktioner) är det bra. Det är även behovet av fysisk rörelse som ibland gör att hunden börjar hoppa, springa, dra i kläder.

Lika viktigt för att lyckas med träningen är att man som tränare/ägare behåller sitt eget lugnt vad hunden än hittar på. För det som händer i träningssituationen är att hunden i något läge kommer att reagera som den brukar, t ex genom att skälla och hoppa på ägaren. Och detta beteende får inte förstärkas utan vi vill att hunden ska lära sig att reagera annorlunda när den blir ”stressad”. Därför ignorerar vi ”stressbeteendet” och belönar det nya beteendet. Och för att kunna ignorera måste man vara redo för allt hunden hittar på. Biter den måste jag kanske ha kläder som skyddar. Skäller den måste jag ha en plats där det inte kommer in någon och ber en att tysta ner hunden,  klättrar den på väggarna måste jag se till att den inte kan skada sig eller kommer ut,  osv

Att träna bort stress tar tid och är en process där man hela tiden måste ta hänsyn till hundens gränser. Man kan inte jobba fortare än vad hundens nervsystem kan klara av att bearbeta och reagera på. På sätt och vis jobbar man ju med hundens förmåga till självkontroll men det som är en ganska lätt träning med en frisk hund blir ett långt projekt med en stressad hund. Så att få ha ett bollplank och tillgång till en tränare brukar vara avgörande för hundägare för att orka.

Men som sagt, medaljens framsida är en arbetsvillig och alert hund som man kan ha mycket roligt med!!

Stressfilter

För många år sedan – 2004 – var jag på en s k Adventskonferens  om hundar där temat var uppfödning. Egentligen inte alls min grej – jag har inte, kommer inte någonsin, föda upp hundar, men dessa konferenser var mycket intressanta så jag gick och fick mig bl a flera mycket bra föreläsningar om stress och hur den ärvs till livs. Då hade jag Egon, en omplacerad hane som var  förkroppsligandet av vad stress kan ställa till med och hur det kan yttra sig.

Egon var i dalmatinerkretsar känd som ”den där svåra hunden” som en av de mest kända uppfödarna hade omplacerat inte en utan  fyra-fem ggr sammanlagt med hem och olika jourhem innan han hamnade hos mig och fick stanna.  Då var han 1 år. Idag kan jag lugnt erkänna att även om det kanske fanns en mening med att vi fann varandra så var jag galen som tog honom, det blev en resa som visserligen lärde mig massor men som även körde slut på mig fysiskt och mentalt. Men visst blev det bra i slutändan. Egon blev verkligen ”min” och en fantastisk hund så småningom även om vägen dit var både lång och krokig.

I alla fall var betydelsen av stress och hur viktigt det var att undvika stress hos våra djur den föreläsning Per Jensen från Linköpings universitet höll och det var många liljeholmens som tändes i min skalle under denna halvtimme. Tyvärr hände inte detta hos alla…. . Nåja, jag som levde med en stresshund förstod precis vad föreläsarna pratade om. Att det filter vi alla har eller borde ha inte alltid fungerar. Och att när det inte fungerar och intrycken strömmar in ohindrat i hjärnan uppstår många problem för individen och för ägaren. För många intryck att bearbeta helt enkelt. Hos Egon var det definitivt så och han tog som sagt tid att reda ut.

Jag mötte även många hundar i mitt arbete som verkade ha problem med att sålla intrycken, som verkade sakna detta filter och som därigenom blev oerhört stressade av att inte kunna sålla, inte förstå, inte hinna bearbeta intrycken de utsattes för. Och genom arbetet med Egon och senare alla dessa hundar växte ett träningsprogram fram i syfte att dels hjälpa hunden om inte bygga upp ett filter så hantera intrycken. Men också olika alternativ för ägaren att ta till när man hamnade i situationer som utlöser stress hos hunden.

Många år senare kom Bruno in i mitt liv och även han tycktes sakna ett filter. Men nu var det något jag kunde hantera och hjälpa honom med, att sortera intryck och hantera vardagen.  Och det som händer med hundar som får hjälp är att de bli lugna och harmoniska. Även om man får räkna med bakslag så blir hunden i grunden så mycket lugnare av att man tränar och som ägare lär sig att bete sig på ett visst sätt och därigenom ger hunden det stöd den så desperat behöver. För medaljens framsida är att dessa hundar är väldigt alerta och snabblärda och ofta tycker mycket om att jobba. Men de behöver mental ”arbetsro”. Och det är den arbetsron som saknas när intrycken sköljer över dom osållat. Och det är då stressen kommer och ställer till det.

Nu kanske någon tänker ”DAMP/ADHD”-hund! Och vi vet ju alla att man inte sätter den typen av diagnoser på hundar. Men visst finns det likheter – oförmågan att kunna bearbeta intryck, ofta svåra att söva, blir lätt rastlösa och utåtagerande….. Men egentligen spelar ju en diagnos ingen roll. Utan det vi ser är problemet och att vi där kan gå in och hjälpa hund och ägare för en bättre tillvaro.

Så den resa som påbörjades med Egon och som nu fortsätter med Bruno har verkligen varit mycket lärorik och intressant om än vissa stunder väldigt jobbig.

Efter semestern

Nu är vi hemma igen och det har gått en dryg vecka där gamla rutiner, den s k  vardagen, har återupplivats.  Djuren är ändå fantastiska som snabbt anpassar sig både till att matte går och jobbar och till de gamla promenadstråken. Själv märker jag en seghet som har svårt att släppa och egentligen borde man väl ha den riktiga semestern nu när kropp och själ gått ner i varv =)

Men så ser det ju inte ut utan istället är det blick framåt och planerande av jobb i form av kurser, jag kommer äntligen ha en valpkurs igen!, enskilda träningar som ska planeras utifrån kundens och mina förutsättningar, och självklart behandlingar av hundar.

Sen ska vi ta ett nytt ryck E och jag och förhoppningsvis komma igång med vårt drömprojekt. Tiderna ser ju klart annorlunda ut nu och i dessa valtider ska väl starten av nytt företag ha alla odds för sig!! Så håll tummar och tassar att vi kan dra igång under hösten.

Om en vecka börjar sökkursen jag ska gå med Nilaq och sen är jag mycket sugen på en kurs som TTouch Practitioner Riekje van Zanten ska hålla i slutet på augusti. Den skulle vara toppen för Bruno tänker jag, man ska jobba med olika fysiska övningar för att stärka upp balansen i kroppen och för att jobba med rädslor och nervositet hos hunden. Tyvärr bara en dag och jag vet inte om det kanske blir mer frustrerande än lärande? Än finns tid att tänka….

Apropå att tänka så något jag verkligen hoppas på är det optimala fästingskyddet. Efter en promenad i våtmarker för ett par dagar sen kröp nej inte hundratals men ett 40-tal fästingar på lilla fröken. Jag stod nog en kvart och plockade och plockade kryp i alla storlekar från mini-mini svarta till stora brunsvarta äckel. Då har hon dels en bricka som ska göra henne ”osynlig” för dom och olja som ska avskräcka. Vill ju inte ha gift på hundarna av många anledningar men önskade att det faktiskt funkade det som utlovas… Nu var det bara en som satt sig under bilfärden (plockade 3 krypande till efter hemfärden) och en nästa dag men ändå. Så trist! Och faktiskt det värsta jag sett hittills. Tur jag kommit över min spindelfobi ganska bra vid det här laget =).

Nej, nu ska vi ta en tur till IKEA och kanske hitta lite kul att förgylla tillvaron med.

Ha det så gott!