Månadsarkiv: september 2013

Läger

I helgen var vi på dragläger! Nu valde vi att åka fram och tillbaka istället för att bo kvar men trots det (eller tack vare?) blev det 2 välfyllda dagar i Åkers styckebruk.  Lägret var en födelsedagspresent av Qilaqs matte och de var förstås med =) Så lördag morgon åkte vi iväg från Stockholm med 2 hundar, en massa bra-att-ha-saker och en cykel. Vi var 13 hundar + arrangörernas 5 hundar och respektive ägare till dessa på lördagen, några färre på söndagen. Fina omgivningar och ganska platt landskap och de flesta deltagarna var nya inom draget. Det var ju även vi för vinterns övningar var helt bortglömda…..

E lånade en trehjuling och hade hunden i midjebälte och jag hade min MB med ”hundstång” på men då monterad som en ”antenn” på styret och kopplet satt fast i styret. Eftersom det var så många ”snabba” hundar med ville vi starta sist för att slippa en ivrig schäfer i rumpan 😉 Så när vi slutligen drog iväg mötte vi första ekipaget som då på väg i mål…. Fast det visade sig att föraren hade rutin och 2 huskies och körde korta rundan så hon kom fram väldigt mycket fortare…. Alla andra valde långrundan på 2 mil med checkpoint efter 13 km. Ingen match tänkte vi, men vi började tänka om efter en timme på vägen. Det tog evigheter! Inte minst för att bakhjulet på min cykel hoppade ur ett par ggr innan jag fick teknisk support =) Så vi hade telefonkontakt under vägen och så småningom kom även vi fram till checkpointen. Där valde vi dock att bryta och åka bil tillbaka med hundarna i hundbox. Lite fika och pratstund blev det först och jag fick sträcka ut ryggen….

Själva draget kändes ojämnt. Vissa bitar gick bra men andra inte så. Mest beror det väl på ovana för vi störde varandra ganska mycket. Ändå var det kul att åka tillsammans. I alla fall var både hundar och vi trötta och det var skönt att komma hem och vila! Nilaq ville inte ut på kvällskissen, hon lyfte inte ens huvudet när jag försökte.

Dag 2 blev det kortrundan på 7 km och den passade oss nog bättre. E lånade en dog scooter och den är inte lika tung som trehjulingen. Första hälften av rundan var samma som lördagen och där gick det tungt med många avbrott.  Andra hälften gick riktigt bra, då när vi åkte på nya vägar. Kanske var hundarna rädda att det skulle bli lika långt och jobbigt? De travade på bra i jämnt och fint tempo. Nu trampade jag en hel del med tanke på Nilaqs höfter men mellan varven drog hon på. E blev så pass förtjust i dog scootern att den fick följa med hem =) Vi hade dock inte lika många bra-att-ha-saker i bilen och cykelhållaren rymde bägge hjulingarna. Så nu ska vi leta upp sjyssta grusvägar runt stan och köra in milen i benen på både hund och matte. Nilaq slocknade även på söndagskvällen, helt slut var hon. Men idag var hon sitt vanliga jag, kanske aningen stel men även jag har lite träningsvärk så det är inte mer än rätt!

Det var ett väldigt trevligt arrangemang som anordnades av Draghundshjälpen. Smart med teknisk support som kom och hjälpte om det tjorvade (mitt bakhjul, en punka) och som skjutsade tillbaka utmattade deltagare. En del teori hanns med på söndag innan körningen och banan var väl märkt med skyltar som på tävling. Väldigt kul och passar nog många hundar.

Annonser

Äntligen höst

IMAG0394Har nog sällan längtat till hösten som i år. Eller mer att sommaren ska ta slut, Det har varit en jobbig sommar, förlusten av Bruno, en trasig rygg som aldrig vill bli bra, en hund som inte vill göra nåt i den kvava värmen…. Skönt med en ny årstid och förhoppningsvis ny energi.

Ja farbror Brun har lämnat ett enormt tomrum efter sig. Inser ju hur mycket tid och omsorg och resurser han har krävt de senaste åren och nu när han inte finns längre så är allt så annorlunda. Nilaq får nu både tid och utrymme som hon håller på att fylla.  Många saker är så mycket enklare med bara en hund och ffa med en fungerande och frisk hund.  Med Nilaq behöver jag aldrig fundera eller planera så mycket utan vi kan ägna oss åt olika aktiviteter och vara ”spontana”. Hon tycks heller inte sakna eller sörja Bruno. Första månaden var väl lite jobbig när jag gick hemifrån men sen släppte det också. Så hon verkar trivas med att vara själv just nu.

Intressant nog håller hundägarna i området mer avstånd till oss nu. De kanske tror att vargen åt upp den gulliga disneyhunden? Eller så ser de rovdjuret tydligare när hon går själv? Fast de som kände oss tidigare kommer nära och hälsar förstås, Jag trodde ju Nilaq skulle bli mer social som ensam hund men det verkar inte alls bli så. Hon är väldigt noga med vilka hundar hon vill hälsa på och de är få. Just under löpet blev ju hanarna  mer intressanta men nu är vi i vår vanliga bubbla igen, Lika bra det tänker jag.,

Många frågar om det blir en ny prick och det kommer det att bli. Men just nu har jag fullt upp med en hund och allt annat som livet bjuder på. Och jag vill ju fortfarande ha det där lilla huset på landet med tomt och skogen inpå. Så det kommer en ny dalmatiner så snart det bara går!  Och jag träffar rätt hund!

Ryggen har tagit mycket energi och gjort livet mer besvärligt. Regelbundna behandlingar hos kiropraktorn hjälper ju men det tar lång tid detta. Och värst har nog varit att inte kunna köra/åka bil för jag har saknat skogspromenader. Har börjat lite sakta med det men det är helger (inga bilköer) som funkar hyfsat, fast inga långturer än. Köra vardagar funkar inte alls, just att jobba med gas- o bromsfoten ger kramper och smärta som sitter i. Att sätta sig ner går på kvot, jag måste planera hur mycket jag kan sitta under en dag och sen står jag så mycket som går alt ligger ner. Lyfta går inte alls, böja mig framåt kan jag bara göra i samband med stretchingen. Så det här med att packa ihop o fixa till lägenheten har jag fått skjuta på, igen.  I oktober har  jag fått tid till magnetröntgen, undrar vad det kommer att visa….?

Hundpromenader och träning går i alla fall. Så lite hundkurser o träning har jag ändå kunnat syssla med. Och Nilaq får ju träna med mig. Longeringen har vi börjat med igen, det är så kul. Hon gillar att få springa fort och sen är vi väl inte så himla avancerade men roligt har vi. Klickern har jag också plockat fram igen., Det blir lite trix och så jobbar vi med slalomet i agilityn (fast med tältpinnar som jag har med i fickan). Kul och hjärngympa. Parkour kör vi också. Ja, det har jag väl tränat med alla mina hundar sen 90-talet men nu har det fått ett fint namn 😉 Draget har legat nere pga ryggen och värmen men lite optimistiskt (väldigt mycket!) är jag anmäld till ett dragläger i slutet av september. Jag hoppas det ska gå men vi får se. Jag har ju en cykel och enligt kiropraktorn ska cykla funka så länge jag inte hänger framåt över styret… Men än har jag inte vågat testa. Tur är väl att jag ska gå mycket, det funkar bäst =)