Månadsarkiv: juni 2012

Paket

En avi  brevlådan……och jag hämtade paketet idag =)

Hmm, är det inte ganska litet?

Fast det var visst ”compact”….

Om man viker ut det……

…hittar man hjulen….

…som ska monteras på ”buren”….

….aha!!

Klar att invigas! Fast däcken måste pumpas…..

Annonser

Andas ut

Upp 5.30 i morse som planerat, en kort(are) morgonpromenad och sen iväg.  Framme i Söderköping kvart i nio, en snabb rastning  av bägge hundar och så in med Bruno.

Jag älskar den här kliniken där varje hund tas emot som en rockstjärna 🙂 Bruno vägdes, ca 32,5 kg, och sen klämde veterinären Krister på honom. Han var väldigt imponerad av Brunos  muskler! Nu är det svårt att veta om han överdriver men han sa i alla fall att han var van att se smala hängande stumpar efter en sån här operation, inte ett fullmusklat starkt ben som tål att stå på. Han tyckte att jag hade gjort ett bra jobb. Det var ju kul att höra. Bruno dansade runt och tyckte det var mysigt med uppmärksamheten men han går inte överstyr med dessa två, veterinären eller med djurvårdaren vilket gör mig extra glad. Som så många blev de förvånade över att han fyllt 10 år, han är ju så pigg och aktiv.

En bild ville de också ta och det gjordes utan lugnande. Bruno lät sig hanteras så snällt och låg stilla medan en plåt togs. Han fick förstås mycket beröm. Bilden visar status ganska tydligt, om man tittar där spikarna sitter så är det en enda bit med ben nu. Spikarna har fixerat en den stora benbiten som låg löst mellan knä och underben och som nu sitter där den ska. Lite artros kan man se dels på knäskålens ”undersida” (mot höger) och dels på underbenets ovansida (mot vänster). Möjligen kan den senare ge upphov till nya problem och som vetten sa, på en ung hund hade man gått in och putsat. Men Bruno kommer troligen inte hinna få besvär av detta.  Så nu är utmaningen att behålla musklerna och hålla dom i fin form. Och de vill gärna ha en film då och då. Och självklart får jag höra av mig om det skulle vara nåt.

På hemvägen ringde jag och bokade in en ny simtid 🙂

Nervöst

Imorgon ska vi till Söderköping och här går jag som en äggsjuk höna och funderar och blir mer och mer nervös. Egentligen vet jag ju status,  har svårt att se att någon direkt överraskning ska dyka upp på röntgen eller i undersökningen. Ändå funderar jag på hur det nu ser ut och kanske mer, vad jag hade kunnat göra annorlunda, om jag missat nåt som hade gett ett ”bättre” resultat? Eller om jag t o m kan göra nåt nu, idag, ikväll, som på nåt sätt får benet att bli längre och normalt till imorgon?

Tvisten med veterinären har inte lösts. Han erbjöd en i mina ögon futtig kompensation och sen har han inte svarat på mitt senaste brev. Imorgon har  jag facit i hand så sen får det gå till ansvarsnämnden. Så får jag se vad de säger. Det är förstås glädjande att kliniken har ändrat sina rutiner och skickat röntgenapparaten på service men det som skett har skett.  Kanske är det mitt fel trots allt som inte ifrågasatte undersökningen och diagnosen direkt? Som försökte göra det bästa av situationen?  Det är nog bra att en utomstående tar sig en titt.

Hur mår Bruno då? Ja detta regniga väder är inte det bästa för honom. Sol och värme vill han ha, då orkar han mer och är gladare.  Men på det hela är det okej. Har beställt en ny örtblandning för lederna som han ska få äta över sommaren och tills vi ska träffa homeopaten igen i augusti. Den ska både rensa och bygga upp. Hoppas han tål det och att det gör någon effekt. Om det fortsätter med detta blöta väder är det inte kul för plutten, det blir kortare promenader och mindre kuperat.

Eftersom Nilaq ändå behöver röra på sig har jag nu beställt en täckt cykelvagn. Här har de börjat köra runt i lådcyklar med plats för barn eller hundar framför cykeln men jag beställde en vagn man hänger på bakom cykeln. Ingen aning om han kommer att vilja kliva in i den ens men om han gillar den kan vi göra små utflykter där Nilaq (och jag) får anstränga oss – hon kan dra lite – och Bruno kan följa med. Visst kan han vara hemma själv också om Nilsq och jag ger oss iväg en stund men med hans bakgrund vill jag inte lämna honom själv för ofta, det räcker att de är hemma själva när jag jobbar. Framför allt kommer den till användning när vi ska över till lilla mamma då alternativen är gå eller ta bussen. Och ingetdera är riktigt bra för Bruno. Buss i en riktning funkar men hem är han trött och hetsar gärna upp sig…. Och gå hela vägen orkar han inte riktigt trots pauser =(  Så håll gärna tummarna för oss imorgon!!

Pälshund

Kan meddela för de som undrar (?) att Nilaq nu fäller. Eftersom hon fällde och bytte till sommarpäls i januari borde det inte vara så farligt nu efter bara några månader tänkte jag. FEL!!! Försöker kamma henne en stund varje dag vilket tolereras men inte gillas. Drar även de tussar som sticker ut under promenaden men då blir hon snabbt irriterad =/ Bruno jagar gärna tussarna när de flyger iväg….  Så nu är det ”en ica-kasse” på 2 dagar som rasar av och hemmet ser ut att vara täckt av spindelväv…. Själv ser jag ut som en björn eftersom vi sover i samma säng och ja, där är det mycket hår nu…. Får ta en ordentlig omgång i tvättstugan om någon vecka med extra torktumling (hoppas den inte storknar) så är det nog okej igen. Det är trots allt bara 2 ggr om året. Och som vanligt funderar jag på om man ska skicka iväg ullen på kardning och spinning? Den är så lätt och mjuk och varm, skulle bli kalasvantar, sockor osv. Och det är ca 2 kg hon tappar, så det är rejält med ull. Nu ser hon så liten och spinkig ut, men hon har faktiskt lagt på sig lite sen i vintras då hon var en sparris. Men vi går ju längre och mer i skogen och hon har fått börja klövja.

PS Istället för att longera idag satsade malamuten på en hare som hon jagade genom koloniträdgårdarna. Oförberedd tappade jag rullkopplet =(  Jag var inte glad och hon stissig så träningen gick inte alls.  Midjebälte får det bli igen några dagar.

Longeringskurs

Hundraelvans vandrarhem

I helgen som var deltog jag i en longeringskurs för hundar. Lite udda kan tyckas men det visade sig vara en rolig och lärorik kurs.  Jag åkte upp på fredagen och kom fram 40 minuter innan kursen skulle starta och hann gå en liten runda med vovvarna innan teorin började.

Gruppen bestod av ett glatt gäng på 7 personer.  Sen fanns där förstås arrangören Åsa Tova Bergh som driver Eget bevåg och Hundraelvan och hennes ljuvliga rottisvalp Duga.

Instruktören Ove/Uwe, Skihpar Doganalytics, bor i Umeå men kommer ursprungligen från Tyskland där man använder longeringen både i avståndslydnaden och när man arbetar med problemhundar. Själv hittade han denna träningsform under sin utbildning till beteendeanalytiker på Hundcampus. Efter denna helg tror jag det kan bli en hit även i Sverige.

Varför longering? Hästar longeras och där jobbar man även med markarbete. Inom TTouch arbetar man också med att leda runt djuren i bestämda former för att medvetandegöra dem på sin kropp. Med hundar känns det lite konstigt först. Och longering kan man ju tro att det mest är för motionen, men det är mycket mer.

Två cirklar

Själva träningen sker på cirkel som sätts upp med hjälp av pinnar och plastband. Cirkeln kan vara från 10 m i diameter upp till 50 m beroende på hund. Vi hade 2 cirklar på 10 m vilket kändes

Uwe och Luna visar hur man börjar.
Det kan gå undan!

lagom stort för oss nybörjare. På sikt ska man inte ha markeringar alls utan kunna styra hunden även på en öppen plan.

Longering är uppdelat i flera steg. Dessa kan tränas i olika ordning, det anpassas efter hunden. Ett stort plus på denna kurs var just att träningen anpassades till de olika ekipagen. Olika hundar och olika förare, alla jobbade med samma steg men i ”sin” ordning. En vallhund har t ex lättare för riktningsväxlingar än ökat avstånd medan jakthundarna har lättare för att arbeta på avstånd än att byta riktning fort eller följa ett sitt eller liggkommando.

Piia leder Tara längs cirkeln

Det första steget för alla var dock att gå med hunden i koppel längs bandet. Du går på insidan och hunden på utsidan. Hunden ska hela tiden hålla sig utanför bandet och gå i ditt tempo. Går den in i cirkeln tar du vänligt men

Emma och Amillo som följer med löst

bestämt ut den igen. Drar den sig utåt går du inåt mitten. Nosar den eller stretar den så går du på och väntar på att hunden tar kontakt med dig vilket du belönar med beröm och godis.  Klicker blev snabbt överkurs eftersom det var så många andra saker att hålla reda på inte minst när vi bytte till långlina så vi arbetade genomgående med beröm/marker + godis.

I nästa steg ska du bygga upp en förväntan framåt så enligt devisen ”beröm för beteende, belöna för position” ska alla belöningar ges utanför cirkeln och på så sätt att hunden vill fortsätta framåt. Du får alltså småspringa framåtlutad med godis i ena handen som hunden ska sträcka sig efter och få….

Hanna skickar Hera mot leksaken

När hunden börjar förstå och går på framåt med dig kan man även belöna med leksak och kamp utanför cirkeln. Du kan även arbeta med target och skicka hunden mot den.

Ett annat steg är att träna vändningar. Hunden ska då bli mer uppmärksam på ditt kroppsspråk och växla från vänstervarv till högervarv och tvärtom.

Lena och Vilja jobbar på avståndet i långlina

Att öka avståndet till hunden behöver också tränas och byggas upp. Nu behöver man en långlina istället för koppel eller hunden lös om det går eftersom vi drar oss mer mot mitten och hunden ska fortsätta springa runt utanför plastbanden.

Monica och Saga har fin kontakt på avstånd

Så det är många steg och delar i longeringen! Alla ökar kontakten och samspelet mellan hund och förare och passar väldigt bra för att få en bättre avståndslydnad. När grunden sitter lägger man till fler och fler svårigheter. T ex att köra flera i samma cirkel eller samtidigt på bägge cirklar. Man kan ställa upp (agility)hinder längs med cirkeln som hunden ska ta medan den springer runt. Man kan lägga ut störningar i form av mat eller leksaker som hunden ska ignorera medan den springer runt. Man kan lägga eller sätta hundar runt cirkeln och hunden ska passera dom medan den springer runt cirkeln. Ja det finns massor av variationer och störningar att träna med hjälp av longering.

Jag jobbar med att ”trycka ut” Nilaq

På bilden jobbar jag på att ”trycka ut” Nilaq från cirkeln så hon ska söka sig emot mig  – vi bygger upp ett mentalt koppel.

Hundarnas egen lilla ”skamvrå”

Nilaq tyckte det var kul men dels var det varmt och dels vill hon inte tjata momenten så vi kom väl så långt att hon glatt sprang i långlina runt cirkeln med kontakt och bytte riktning när jag bad henne. Vi ska fortsätta träna så snart jag skaffat pinnar och plastband. Bruno fick också testa och han sprang glatt runt lös och bytte riktning även han. Men han knixade till med benet på lördagen så det blev ingen  mer träning  för honom på söndagen. Tyvärr tyckte han att det var otroligt jobbigt med de andra hundarna så han kommer inte kunna följa med på kurs i fortsättningen som ”sällskap” (bara som deltagare) eftersom han inte klarar att sitta själv i bilen heller.

Sammanfattningsvis kan följande sägas om longering

  • är relationsbyggande eftersom man arbetar på kommunikation mellan hund och förare
  • ökar hundens uppmärksamhet på föraren
  • ökar hundens kontakt med och dragning mot föraren
  • ökar förhoppningsvis avståndslydnaden när det utförs rätt
  • är en aktivitet där hunden både måste tänka och röra sig samtidigt
  • kan vara en motionsform

Åsa kommer snart att ge ut en bok i ämnet för de som tycker detta verkar intressant. Jag har filmat lite men är inte klar med redigeringen än så de kommer kanske i helgen.

Framåt

Idag var det dags för Bruno att få en ny behandling. Det var 2 månader sen sist och det har hänt en del. Vi åkte ut till Tungelsta och inte till Gärdet med den branta trappan….Denna gång var han så lugn! La sig ner och somnade i princip. Vaknade till när hon höll på på huvudet och nosen men var lugn och  somnade nog till igen.  Och han kändes stabil och balanserad i kroppen och bakdelen. Det har jag ju sett i rörelserna, hur han hoppar över stockar nu 🙂   Andningen jobbade hon med också, det sitter inte i bröstkorgen utan högre upp och till slut landade vi på nosen igen. Undrar om det skulle synas något på en röntgen? Det verkar inte vara en fraktur i nosbenet utan en störning i de mjukare delarna, där även doftcellerna sitter, och där förbindelsen mellan hjärna och nos sitter.  Ska leta fram en bild och studera. Det vart lite jobbigt för Bruno men jag får väl se om han får ännu bättre luktsinne nu! Efteråt var han så trött och nu sover han gott i korgen. Nilaq följde glatt med till bilen men hoppade inte in utan fick stanna hemma själv.

Igår var det dags ny träff med boxern som ska lära sig springa bredvid en elmoppe. Jag hade ju klurat ett tag hur vi ska träna att köra längre sträckor med elmoppen i olika hastigheter och köpte sen en begagnad mountainbike via blocket. Så idag lassade jag in ”vraket” i bagageluckan och sen gav vi oss ut på en tur.

Det gick väldigt bra! Vi hade både hundmöten och möte med barn och bollar (han är tydligen bolltokig) men hundvakten är så underbart klok och lugn och hunden lyssnar på henne. Så där sitter han och äter en köttbulle medan ungarna studsar bollar runt honom!

Sen upptäckte jag hur kul det är att cykla! Som tonåring cyklade jag hela tiden men sen jag har bil har det inte blivit så mycket cykling direkt. Men ska ta upp det igen, det var kul!! Och jag tänker att Nilaq skulle gilla att dra mig på cykel…. =)

Annars är det mycket nu. Jag hatar när folk får vänta men det kan inte hjälpas, jag är fullbokad! Och nu i helgen är det kurs. Jag åker upp till Norrland, yapp!, och ska gå en kurs i longering med Nilaq. Bruno följer förstås med och vem vet, kanske får han prova han med?

Pejl

Idag blev det spår =) Och för Bruno blev det ett viltspår, en skank utan blod, och han fick gå spåret löst. Så jag fäste mobilen på honom och filmade medan han sprang och spårade. Han är ju så söt, ska säkra och dubbelsäkra. Spåret fick ligga lite längre, kanske 40 minuter, så han var betydligt säkrare idag. Det finns ingen bild av spåret som jag lade men man ser ju ”linjen” hur han tog det. Och eftersom jag fick grejja med filmerna från BAT-träningen så blev det även en snitsigare film från spårandet 🙂

Nilaq fick sitt leksaksspår! 7 leksaker utlagda med 5-10 m mellanrum, några gömda men de flesta intill ett träd eller en sten.  Hon trodde ju först att det var saklet igen och efter att ha hittat den första ”av en slump” rusade hon förbi andra och tredje men sen gick hon tillbaka till 3e och insåg att det hade legat nånting där! Så då följde hon spåret och tog alla saker. Duktig tjej. Men hon tycker att spår är träligare (jobbigare?) än söket, det syns på kroppsspråket. Under söket leker hon med varenda sak hon hittar, i spåret markerar hon. Den gömda dummyn drog hon fram men sen var hon snabbt på väg på mot nästa. Men det gick att få henne och spåra och det var det jag ville se. Nästa gång blir det saklet igen.

Qilaq fick ett kort men klurigt id-spår. En skank och en leksak som vi drog jämte varandra och sen delade vi på oss, matte gick med skanken och jag med leksaken. Det var leksaken Qilaq skulle hitta. Spåret blev väl inte ens 200 m men som sagt, det skulle vara klurigt, inte långt. Men hon är ju så duktig så utan att tveka en endaste gång tog hon spåret och valde direkt leksaksspåret och hittade den lilla leksakshunden! Sen ville hon fortsätta spåra men på tillbakavägen hamnade vi så pass nära skanken att hon fick markera den. Och det var det hon gjorde. Sen var hon bara intresserad av leksaken.  Med henne spelade vi in både läggande och gående däremot blev filmen för usel…. Teknik och handhavande

Detta bildspel kräver JavaScript.

!

Vila….?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite orolig var jag nog efter äventyret i onsdags. Men Bruno verkar ha klarat det över förväntan. Lite träningsvärk dagen efter men på fredag när simning var bokad så hade det släppt och han simmade på 🙂 Lite plask i början och sen jämna fina tag. Men denna gång  var det lite ”synproblem” igen, han simmade in i sargen flera gånger…. Och på slutet (40 min senare!!) simmade han inte till trappen utan in i den skålformade sitsen bredvid….. Nåja, det var ändå kul att se att träningsvärken gått över så fort och hur pass stark han ändå är. Han är snygg i kroppen nu också, ordentligt musklad med tydlig midja.  Önskar man kunde säga detsamma…..

Vi har ändå tagit det lite lugnt med motionen fredag-lördag och imorgon får det bli skogspromenad igen. Kanske även spår när det nu inte blev något i onsdags? Vädret är ju minst sagt omväxlande så jag bestämmer oss nog i morgon bitti 😉

Igår var det dags för ett nytt träningspass i BAT. Fredag igen, en dag när inga jobb är inplanerade och det verkar vara så för flera i gruppen 😉 Men denna gång var det inte så lugnt på parkeringen i Vinterviken för det var Parkteater så hur många bilar som helst och en hel del hundar….  Så det blev skolgården istället och där kom det mopeder och trixcyklar i rasande fart …..   Liten brist i planeringen gjorde att vi egentligen hade en massa deoyhundar förutom Bruno som var träningshund. Han fick börja och eftersom han var väldigt trött och skällig redan i bilen fick det bli mot ZigZag, samma som  förra gången. Fantastiskt nog gick det bra trots mopeder och cyklar nära, hundar som skällde på håll och en frestande ”tävlngsledare” som han både knaprade och klängde på… Men hon var mest fascinerad över att en annan hund än hennes gjorde så 😀 Nilaq fick vara decoy till en pinscher och det gick också bra. Mycket är ju för att öva OSS i tekniken. Det är lätt att det blir fel om vi sen ska träna andra och andras hundar och inte är säkra på hur vi ska bete oss eller vad vi ska titta efter. Tekniken är ju extremt enkel men så många saker kan gå fel när man jobbar med djur. Och vi upptäcker hela tiden saker som kan förbättras eller göras annorlunda.

Här hade vi städdag i föreningen idag  och det är ju alltid samma skara som samlas för att göra jobbet….. Och eftersom vi inte har grovsoprum och de flesta saknar bil samlas skiten i källaren och på vinden istället. Men när man är några stycken går det förvånansvärt fort att bära ut allt för vidare transport till tippen. Tror aldrig vi varit klara med ”allt” efter 50 minuter redan? Ja de som skulle köra till tippen var nog inte klara förrän bra mycket senare men ändå.

Nu blir det lite filmredigering så gott det går och Kommmisarie Lewis 🙂

Äventyr

Igår när det var röd dag åkte vi ut på Adelsö, en av mälaröarna som ligger granne med Birka, för att med Qilaqs matte ta en promenad och sen lägga spår. Skank var tinad, 10 leksaker hopplockade till Nilaq som skulle få ett leksaksspår och godis skuret i småbitar för alla hundarna. Vi kom ut med 9-färjan från Munsö och var väl framme hos E och Qi  strax efter. Det är så kul att se LYCKAN hos hundarna att träffas ”oväntat” trots att vi ses nästan varje dag på morgonpromenaden.  I valet och kvalet över promenad kom vi på att det fanns en naturstig som verkade trevlig. Den hade vi ”hittat” när vi la ett långt spår till Qilaq i vintras, då när vi fortfarande var inne på SWDIs spårutmaning. Så vi tog bilen till parkeringen där leden ”startar” och började gå. Vi hade inte med oss så mycket för vi skulle ju inte gå så långt….. Däremot kom jag ihåg att kleta lite tjärsalva på mig mot ev mygg.

Det är en trevlig och vacker led med många tydliga blåa markeringar och en del av det mysiga är att den går genom omväxlande natur. På en ö tror man ju inte att det ska växla så pass som det gör.  Eftersom det är en vikingaö finns även en del gravfält. Leden är totalt på 12/16 km beroende på sträckning och jag har ingen aning hur långt vi faktiskt gick på den. Vi gick på öns östra sida och delvist var det lite blött men egentligen inga problem att hoppa mellan tuvorna. Så glada i hågen knatade vi på och hundarna verkade också tycka om vägen. Det hade varit tal om regn och morgonen var kylig så vi hade ganska ordentligt med kläder på oss men efter ett tag kom solen fram och vi njöt av den vackra naturen. Mycket viltsvin finns på ön så vi såg många uppbökade ställen. Men eftersom vi gick och pratade kände s det ändå tryggt. Vi passerade hästhagar med nyfikna hästar  innan vi kom till ett utsiktstorn som samtidigt är öns högsta punkt med hela 54 m ö h =) och där tog vi en paus. Då hade vi gått 1½ timme och Bruno började bli trött så det kändes som en bra plats att pausa på och slänga ut lite godisar till hundarna. Vi hade ju inget fika med men satte oss en stund och skrev en liten hälsning i den gästbok som låg i en låda vid tornet. Vi fortsatte i alla fall oh nu vart det mer kuperat både upp och ner. Sen kom vi till en söt liten strand där hundarna fick dricka och svalka sig. Sen hamnade vi i ett område med  fritidshus som övergick till större hus och vägar med gatlyktor (!). Här började Bruno se väldigt trött ut och eftersom vi inte visste hur långt till leden skulle gå innan den skulle ”svänga tillbaka” mot parkeringen igen beslöt vi oss att gena. Vi vet ju alla att genvägar är senvägar men det verkade så enkelt att komma ut till vägen och sen följa en stig i skogen längs vägen…..  Så vi tvärade först genom området, Sättra, som hade en stor hage med långhåriga kor/tjurar – som Nilaq tyckte var spännande och Bruno läskiga – och när vi kom ut till ringvägen gick vi in på en skogsstig på andra sidan. Där stötte vi på elledningar som borde korsa den blåmarkerade leden längre fram så vi följde ledningarna och här var det mycket blöta ställen och nu märktes att vi var lite trötta. Men då dök blåa markeringar på träden upp och bytte av de röda vi sett från vägen och in i skogen. Så glada i hågen följde vi dessa och undrade lite när den skulle vinkla av…..? Efter ett tag verkade vi komma längre och längre bort från ”vår” sida av ön (tur man har gps!!!)  och vi stötte på en ny stig som gick åt rätt håll så vi växlade till den. FEL!!! Men det märkte vi för sent. Först blev det blötare…. så pass att det dök upp vattenfyllda diken till Nilaqs förtjusning. Något mindre kul för mig som tack vare midjebältet nästan landade i diket själv…. Vi tog oss över alla diken och fortsatte och nu blev det istället snårigt….. Det finns snår och det finns SNÅR. Detta var det sistnämnda. Så högt att man inte så något, varken vart man klev eller vart man var på väg. Och de snärtade ganska bra. Halt och gropigt att kliva, man såg ju inget…. Hundarna tyckte nog det var ganska kul om än jobbigt. Så med ökande djungelkänsla (en machete hade inte suttit i vägen) kämpade vi oss framåt genom snåren. Och då tappade jag bort Bruno! Qilaq och E gick före oss,  Nilaq gick i bälte och fullt fokus på att ta sig fram så jag var säker på att Bruno gick alldeles bakom mig. Tills jag vände mig om och insåg att det gjorde han inte alls. Inget såg man heller, inte ens vart jag kommit ifrån men det var bara att vända och kämpa sig tillbaka. Jag ropade men till skillnad mot Egon som då kunde skälla är Bruno tyst. Jag ropade och ropade och kämpade på åt det håll jag trodde han kunde vara och Nilaq fattade ingenting men så plötsligt såg jag Bruno. Han hade helt enkelt fastnat i snåren. Inte så han satt fast men han kom varken fram eller tillbaka och visste nog inte åt vilket håll vi ”försvunnit” och då blev han stående, lille farbror Brun….. Vi vände igen och fortsatte att gå men  det dröjde inte länge så ”fastnade” Bruno igen men nu hann jag se det. Det fick bli koppel på honom också. Så en hund framför som delvist drog och en hund bakom som jag stundtals fick dra…..  Tur ingen filmade. Och så snåren och sen blev det blött igen…. Nu var det definitivt läge för gps’en för vi förstod ju att den där leden, den skulle vi nog inte hitta. Och tack vare den moderna tekniken  tog vi oss ut till vägen via åkrar och snår och sen gick vi längs ringvägen till parkeringen. Eller det blev E och Qi som gick till bilen för Bruno tog ”slut”. Det gick så långsamt så långsamt och många pauser i skuggan. Men så är det när man är 10 år och har ett halvdåligt ben.  Så vi slog oss ner och inväntade skjutsen till det efterlängtade fikat =) En hel babypool med vatten fanns också att dricka ur. Det uppskattades av hundarna! Aldrig har kaffet varit så gott som efter den turen! Vi var rörande överens om att skjuta spåraktiviteter till en annan dag….

Lätt uppvilade blev det fästingkoll och 2 kröp på Bruno (som inte haft en endaste hittills) och på Nilaq plockade jag 15 stycken. En hade hunnit sätta sig, över ögat, en sån där liten skit. Så den fick sitta tills vi kom hem. De andra avlivades på plats. De där nyckelbrickorna som telefonsäljare ringer och tjatar om är väldigt bra för att mosa fästingar med kan jag meddela =) Här såg vi också att myggen undvek den som hade tjärsalva på sig så mot mygg verkar den effektiv. Inte lika mot fästingar dock…. Men den luktar inte så illa, mer rökt än tjära faktiskt.

Vi hann med 4 färjan tillbaka och det var okej med trafik mot stan så vid fem var vi hemma igen. Hemma testade jag ett tips från FB om att ta bort fästingar med flytande tvål på en bomullstuss, att de släpper självmant då och det ville jag förstås prova….. Men nej, det funkar inte.

Alla bilderna är lånade på nätet denna gång.