Månadsarkiv: juni 2011

Söderköping

Så var det dags idag att åka till Söderköping för att träffa Krister Julinder och få en ordentlig utredning av vad som egentligen är Brunos problem. Dagen började så där med att Brunos mage ville ut både halv 4 och kvart över 5 på morgonen. Nåja, tur man gick och la sig tidigt kvällen innan.

Vi kom iväg och utan större trafikproblem och med en liten paus var vi framme strax före 11. Jag hade med mig plåtarna jag fått och dessa läste de in och kollade direkt. In med Bruno och prata och sen ge lugnande och röntga igenom.

Var ska jag börja? Höften var enligt specialisten inget problem. Ryggen såg fin ut, bara smärre pålagringar. Så vems var ryggen på den plåt veterinären gett mig? Problemet lokaliserades  istället till vänster knä. Han kände direkt hur stelt det var och röntgen visade att det var flera problem. Dels satt det en lös benbit strax under patella (knäskålen). Sen såg det ut som att det var en massa där det inte ska vara något….. ? Krister trodde det kunde vara den trådbildning som kroppen gör för att steloperera leden. Pålagringar på baksidan av leden, där böjen ska vara ”ren”.  Lite böjande av sovande hund visade ju klart att han faktiskt varken kan sträcka ut benet helt eller böja det helt. Och det gick med höger knä.

Rekommendationen blev att gå in och titta och så reparera hela leden. Kostnad troligen 20-25000. Detta var jag ju inte riktigt beredd på och hade faktiskt inte planerat för det heller. Jag ringde försäkringsbolaget för prel besked. Nu var det ju inte höften utan knät så då borde det ju gå på försäkringen. Journal skrevs snabbt och faxades in. Vänta vänta. Ringa igen. Nä hä, ingen hade sett faxet. Vänta lite till. Ringer igen. Och då ringer de till kliniken samtidigt. Nej. Ersätts inte. Det är en gammal skada, ev medfödd, och därmed ersätter de inte. Så där står jag. Alternativet var i princip att låta honom somna in för prognosen var dålig. Stadig försämring, mer smärtor, mindre rörlighet. Inget alternativ. Inte med en glad 9-åring. Det gick bara inte. Så vi dealade. Jag hade ju pengar för Borås, 12000,  och det skulle de få nu.  Resten på 3 månader beroende på. Så otroligt sjysst och kanske också för att Krister blev nyfiken på hur det såg ut där inne. Intressanta fall lär man sig ju på!

Så jag skrev på papprena och de satte igång och själv åkte in till Söderköpings centrum, promenerade med Nilaq som fått sitta i bilen hela tiden och åt lunch. Nilaq badade i de strömma kanalerna. Det är väldigt fint och pittoreskt – nej jag åt ingen glass – men mer än 1½ timme fixade jag inte, sen var jag tillbaka. Strax efter kl 15 kom de och hämtade mig. Bruno låg då och skakade under en filt på uppvak. Krister visade plåtarna och berättade vad han gjort.

Det var värre än han trodde (story of my life/dogs). Massor med benbitar runt patellan. Trådarna hade delvist redan blivit till brosk. Han skar upp hela vägen på bägge sidor om patella, en s k release, och f’läkte upp för att kunna rensa ur ordentligt. Bort med benbitar, brosk, trådbildning.  Bort med alla pålagringar. 3 spikar genom benet för att stabilisera leden.  Metalltråd spänd i sicksack för att dra ihop leden till funktion.  Sy igen i 4 lager plus staples hela vägen.  Nu ska det ta 6-8 veckor för metallen att växa in i benet. Rehab blir det förstås för Bruno måste lära sig gå med nya knät. Massage, stretching. Simning så småningom förstås. Troligen vattentrask också.  Ja ni fattar.

Hur mår han? Ja efter att ha skrikit som en gris när han vaknade upp och varje gång han slog i med benet verkar han väldigt snabbt ha fattat att inte belasta benet alls och inte röra det så mycket. Det skedde en lite olycka i bilen på höjd med Södertälje, dvs bara 20 min hemifrån men allt går ju att städa. Jag baxade in honom först och bäddade ner honom i korgen på golvet. När jag var ut och hämtade Nilaq valde han att gå ur korgen och bajsa i vardagsrummet (favvoplatsen framför alla) så jag tog ut honom på en liten runda trots allt. Och då verkade han mer stadig och skrek inte en enda gång. Men han är hög som ett hus på morfin just nu och jag ska fylla på inför natten. Nu blir det antibiotika i 15-20 dagar och morfin i 5 dagar. Bruno är ju en kämpe och har uppenbarligen hög smärttröskel som många dallisar. Han ville absolut upp i fotöljen och sova, inte i korgen på golvet. Även om det blev bökigt.  Han får ha selen på så jag kan lyfta om det behövs. Måste leta fram tratten också, eller en pyjamas med ett ben?

Och det blir nu en lugn kväll och ett par lugna dagar för oss. Även om det känns surt att försäkringen backar så tror jag att Bruno när allt är överståndet tack vare operationen kan få ett normalt hundliv igen och bli riktigt gammal =) Och det är värt allt.

Nedan en bild på Brunos ben i all sin prakt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer om kliniken kan du läsa här
 

Annonser

Mer om Bruno

Det ska visst inte vara lätt…. Medan jag nu väntat på att få en tid i Borås fick jag ett mejl av en patients matte som undrade om jag kontaktat Artroskliniken i Söderköping. Där hade man justerat den operation som gick snett på Blå stjärnan i Göteborg. Och de hade väl varit ganska kritiska till hur ingreppet hade utförts. Eller vad man inte hade gjort kanske…… Jag mejlade i alla fall och de vill såklart göra en komplett utredning. Av ekonomiska skäl – försäkringen täcker inte hd  – vill jag gärna ha en ungefärlig kostnadsuppskattning innan men det gick inte. Däremot fick jag gärna skicka in bilderna från oktober. Jag scannade in dom och kvaliten blev väl sådär men klinikchefen såg direkt på bilderna av ryggen att det var L7S1 och spondylos. Detta har inte alls nämnts och själv såg jag först nu när jag skulle scanna in bilden på höften att det fanns en till bild…. Vid undersökningen visade veterinären ju bara den på höften. Jag blir så trött. Min känsla av att det är nåt mer har alltså varit rätt. Just nu är jag förstås ganska less på detta med veterinärer. De är också människor men hur glömmer man bort en bild? Så efter detta korta utlåtande på bilder av dålig kvalitet blir det nog en resa till Söderköping innan jag går vidare med Borås.

Filmen i början av inlägget är på Bruno (och lite Nilaq) in action. I klippet ser man hur Bruno rör sig just nu. Han har varit mindre halt än han är nu. Det är när han glömmer bort sig som han använder vänster bakben, annars håller han mest upp det. Och han lägger sig ner när vi blir stående en stund. Om detta kan bli bättre är det fantastiskt. Han ska ju inte behöva ha så ont.

Fortsättning följer.

Ett eget inlägg om Bruno

Ja det har varit en del fokus på Bruno också så han kan få ett eget inlägg tänkte jag! Dels har jag ju kontrollerat pH-värdet i urinen med jämna mellanrum och har sett det sjunka från 5,5 till mellan 6 och 6,5. Där har det stannat av.

Den 26 maj lämnade jag in ett nytt urinprov på analys. Veterinären ringde 2 dagar senare och meddelade att INGA kristaller hade funnits i provet. Jippiii!! Det har ju sett okej ut när han kissat men man vet ju inte.Vem kan se kristaller med blotta ögat? Men, veterinären menade att pH är för surt och behöver bli mer basiskt/alkaliskt. Hon rekommenderade bikarbonat-tabletter. De finns på apoteket och ges dagligen och sen får man mäta och sen vad som händer. Hon vill ha urinprov inlämnade var 3-4 månad för analys. Känns okej, tror att det kan vara ett bra sätt att ha koll så han slipper få tillbaka gruset.

Jag skrev även om detta i Brunos egen blogg (på tyska såklart för hans fans!) och hans gamla matte skrev då att han hade haft problem med stopp 2006. Då hade de kollat med ultraljud och sen satt honom på specialfoder i 6 månader och sen var det bra…..  Jag vet inte om detta nämndes alls när jag tog över honom? Men kanske visste inte omplaceringsgruppen detta. Känns som om infon hade varit bra att ha. Man ska verkligen försöka få med all info när man omplacerar djur, både stora och små bitar, rätt vad det är behöver man ha den.  Och gärna skriftligt så man kan gå tillbaka och kolla vid behov.

Nåja, blåsan är nu under kontroll. Då var det höften då. Under våren har det gått framåt och jag tycker att Bruno rört sig bättre ffa sen det blev över +15 grader ute. Leder är ju temperaturkänsliga och fuktkänsliga så när vädret blir varmt blir leden ofta smidigare. Men nu från slutet på maj tycker jag Bruno har tappat igen.  Han har även varit skälligare och gjort mer utfall igen. Och jag tror att höften blivit sämre helt enkelt. Så nu har jag kontaktat Borås för att boka en tid för att sätta in goldimplantat. Metoden kallas goldtreat eller guldakupunktur och jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg.

I Sverige görs operationen av en enda veterinär på Blå stjärnan i Borås. Personen har växlat genom åren, nu är det Åsa Strömberg som gör det. Jag pratade med henne på telefon och fick ett bra intryck. Enligt henne hade det gett effekt på 100% av hundarna och även om det inte går på försäkringen anses det vara ett bra alternativ för djur som inte tål mediciner osv.

Att det inte går på försäkringen beror på att det inte kan sägas vara en vetenskaplig och beprövad metod som det måste vara för att bli godkänt av försäkringsbolagen. Metoden är ju väl beprövad med mycket goda resultat men eftersom man inte exakt kan förklara varför den funkar mer än att guldet avger joner som verkar smärtstillande och antiinflammatoriskt så anses metoden inte vara vetenskaplig….. Tydligen ska en amerikansk veterinär göra en vetenskaplig studie inom snar framtid och kanske ser det annorlunda ut om några år men än så länge får man betala själv. Så igår ringde jag och ville boka en tid och de skulle återkomma så snart de visste. Inget är som väntans tider. Tänk om telefonen kunde ringa…!!!

Mitt i allt detta med fokus på sjukdomar och problem så är Bruno en glad kille. Han är så underbart positiv i sin läggning. Tror han är den mest positiva hund jag haft faktiskt. Trots att han driver en till vansinne mellan varven så blir man fort på gott humör med honom. Och han försöker hela tiden vara till lags och göra rätt. Han är verkligen söt den hunden.

Long time no blogg…

Det var ett tag sen jag bloggade, de senaste veckorna har det varit upp och ner.

Kristihimmelfärdshelgen tillbringade vi i Småland. Har inget eget landställe så då och då hyr jag en stuga i vårt avlånga land. Denna låg mitt i skogen utan grannar nära. Det var underbart!! Tror inte jag skulle kunna bo så permanent (?) men som semester är det verkligen balsam för själen. Bruno hade nog inte koppel på en enda gång under helgen. Nilaq fick vara i långlina (30 m) och snurra men det var mycket vilt och så här i maj/juni är jag inte bekväm med att hon kanske hittar bebisar i skogen och det vore dumt och tragiskt. En liten skogstjärn fanns nära och dit tog vi någon promenad. Dock gjorde myggen att jag inte ville stanna där för länge. Fy vad jag blev myggbiten…. Vid ett tillfälle kom Nilaq loss och då sprang hon ner och badade och kom tillbaka direkt. Så hon var duktig men jag litar inte på henne…. Katterna drog tyvärr på egna äventyr och blev faktiskt kvar. Men jag tror de söker sig till människorna när de vill komma hem igen, jag lämnade lappar i stuga och byns affär. Vi får se efter sommaren. Det är inte första gången. I alla fall var det underbara dagar. Och jag var duktig och använde inte datorn och mobilsurfade inte heller mer än nåt enstaka tillfälle. Så skönt! Det enda då var den lilla tröskeln jag envisades med att snubbla på varje dag och det resulterade i att min gamla skada höft / länd / kors revs upp med inflammation och smärtor.

Och ett mysterium hade vi – första morgonen hittade jag en död näbbmus vid vattenskålen och frågan är vem var det? Jag tror ju på Nilaq fast Morgan huskatt var inne och skulle kunna vara skyldig…. Bruno har intresset men skulle han döda? Ett mysterium!

Väl hemma blev det panik eftersom jag blev helt orörlig och knappt tog mig ut med hundarna. Att komma ur sängen var ett helt projekt och med mycket tårar. Men efter några besök hos min underbara kiropraktor, ett par vändor på min madrass och med midjebälte på hundpromenaderna blev det bättre. Och denna vecka har jag  börjat kunna jobba igen lite smått. Så nu är allt flyttat till nästa vecka och efter midsommar.  Jag har inte planerat någon semester i år, det blir nog små utflykter som den i helgen istället.

Nu i helgen är det dags för en ny introkurs i TTouch/TTeam i Västberga. Riekje van Zanten kommer hit och håller en kurs igen. Det ska bli intressant och just nu är jag glad att vi ska vara inomhus. Och i september blir fortsättningskursen som redan är i det närmaste fullbokad!

Sen har det varit lite runt Bruno med han får ett eget inlägg!

En kul sak till är att en tavla blev klar under helgen och den kunde jag hämta nu i veckan. Alla djuren är med, även änglarna, och den blev väldigt lyckad!! Konstnärinnan fångar personligheterna så bra men så träffar hon nästan alltid djuren hon ska måla förutom alla foton hon vill ha för att få rätt känsla.