Kategoriarkiv: Alternativmedicin

Året som gått

Det kan inte hjälpas men nu med alla sociala medier hamnar bloggen i skymundan. Lite synd och jag ska försöka jobba på att hålla den levande under nästa år – ett litet nyårslöfte 🙂 Här kommer i alla fall en sammanfattning över året.

Nilaq

20170307_091522

Efter förra årets skrämskott med livmoderinflammation och operation så har det varit en hel del med hormoner, kroppen och psyket hos Nilaq. Hon har fastnat i nåt stadium där hon växlat mellan löpbeteende och skendräktighet och pälsen har förändrats till det sämre. Väldigt jobbigt för henne och för mig och även för Frans. Så under våren började hon gå till Kari igen och tack vare det börjar hon hitta en ny bra balans. Innan det försökte jag med några kranio-sakrala behandlingar för beteendet satte sina spår i kroppen och hon mådde då bättre i kroppen men inte i psyket. Överlag verkar hon nu må bra och är glad och pigg. Vilket är bra för vi har fortsatt med ID-söken. Mest katter faktiskt och enstaka hundar har vi varit ute och sökt och det har varit väldigt roligt. Hon tycker verkligen om det och vårt samarbete i söken har utvecklats och finslipats. Hon har t ex flera markeringar för mig att hålla resa på. Sen leker vi mycket och det har också bidragit till hennes mående tror jag. Vi har ju fortfarande lite jaktbeteenden att jobba bort…..

Frans

20170630_085108.jpg

Det har varit fortsatt mycket jobb med Frans. Det har gått fram och tillbaka och det har varit väldigt jobbigt, detta att aldrig komma vidare. Vi har ju kört motbetingning, BAT och skvallerträning så länge nu och det känns ändå som att vi inte kommer bortom en viss punkt. Och så blir det inte bättre av att hela tiden utsättas för hundmöten på alldeles för nära håll. Men så har vi ju Facebook och där har jag fått en massa reklam från ett engelskt hundträningsföretag och i nån av reklamsnuttarna pratade de om NaughtyButNice-hundar…..  Så jag kollade in dom och beställde några DVDer och de var så pass bra att jag valde att gå en en online-kurs. Och deras konceptbaserade hundträning har varit den felande pusselbiten känner jag. De tänker lite annorlunda, tar med hundars personlighet och känslor och har utvecklat en konceptträning där de ”svaga” bitarna utvecklas med hjälp av olika lekar. Detta har funkat väldigt bra på Frans och jag märker att tidigare träning nu ger ett helt annat resultat. Sen har även Frans fått gå till Kari. Han är fortfarande stresskänslig och hans mage styr så mycket av hans mående och hur han lär och reagerar och även om han blev bättre av den TCM-baserade maten så gick han också upp i vikt. Men nu drar alla åtgärder åt samma håll och jag hoppas på hållbart resultat.

Kerstin

20170828_101607

Jag då? Förutom att ägna mig åt hundar och deras träning har jag funderat en hel del detta år på framtiden.Vad vill jag med företaget, med mig, med livet? Och så har jag bestämt mig för att faktiskt börja med mitt eget mående. Så sen i våras går jag regelbundet hos en osteopat och på fotvård. Plus till Kari. Nånstans måste en börja. Och nu kan jag gå och röra mig bättre. Inte hundra men efter alla problem med diskbråck och knän så har jag visst gått väldigt konstigt vilket satt sina spår i kroppen. Och medan jag gått på behandlingar har jag funderat över företaget. Ska jag fortsätta med både hundträning och fysioterapin? Hur ska det se ut? Kanske en lokal? Eller flytta? Men så har min mamma varit så pass dålig mellan varven att jag inte kan flytta iväg. Många frågor kvar som inte besvaras i en handvändning. Sen fick jag möjlighet att gå ett  8-veckors rehab-program på Bragee i september-oktober och valde att gå det. Företagsmässigt inte den bästa tiden att stänga ner men ibland blir det så. Och det var jättebra. Mycket att lära sig och testa och inte så lätt alla gånger men en härlig grupp var vi och ”kursen” var väldigt bra. Så nu i slutet av året har jag försökt att få in detta nya i livet. Samtidigt har jag gått online-kurser i hundträning och etologi. Bägge väldigt givande. Fördelen med online-kurser är ju att både lektioner och träning sker när en själv vill och det passar mig bra. Nu blev det även en instruktörsutbildning hos det engelska AbsoluteDogs som är en djupdykning i konceptbaserad hundträning. Och även detta är en pusselbit som saknats. Och jag har börjat använda det i arbetet så det känns väldigt bra. Så trots att året innehållit en del jobbiga inslag så har det även funnit roliga och positiva inslag och så här när det nästan är slut på året känns det hoppfullt inför nästa år.

Annonser

Liten krasch

Ibland blir det för mycket. Och kommer det inte ”allt på en gång” så smyger det sig på. Nu vart det den där berömda droppen som fick allt att rinna över och jag fick ta en paus. Men mitt i allt bestämde jag mig för att själv på på TCM när nu hundarna har mått så bra av det. Så ett intensivt spring till alternativklinik  plus att drastiskt skära ner på samtliga aktiviteter tycks ha hjälpt denna gång och jag går om än sakta så framåt. Men förmodligen får jag fortsätta ett tag till med strama tyglar på mig själv och ge mig en ordentlig chans att komma igen varaktigt. Så att jag står pall med allt som händer runtikring. Nåt tycks jag i alla fall ha lärt mig! Nu gäller det att komma ihåg när jag mår bättre att inte springa iväg direkt igen.

varsnäll

Upp och ner med Frans

20160404-sova

Ja Frans har haft en jobbig period. Igen.

När svaret på Frans blodprov kom var ALLA värden bra utom kreatinin där han låg lite högt. Nu fick jag höra att dalmatiner ligger lite högre än andra raser men det kan ju förklara hans reaktioner på njurpunkterna. Det ska följas upp med nya prover om 6 månader.

Sen röntgade vi ryggen och nacken och guess what – nästan inga pålagringar! Det var ju väldigt skönt att han faktiskt inte har ledproblem i ryggen även om han varit och fortfarande är lite stel. Då kan vi träna upp mjukheten.

Men det betyder samtidigt att det som troligen är grundorsaken till hans besvär är hans mage och matsmältning. Maghund – ja det har jag inte haft förut – tack för att jag får lära mig något nytt 😉

Så nu äter han enligt ett nytt recept med tillskott som ska hjälpa honom till en bättre matsmältning och tarmrörelser. Och så akupressur, nålar och homeopatmedel. Och så ska jag skriva en bajsdagbok 😀 Japp, notera tid, mängd, färg och konsistens på bajset han producerar. Och det blir ju mycket när man uppmärksammar det!

Nu när jag fokuserar på hans mage ser jag också ett nytt mönster. När han har mycket magsyra så kan han hosta till lite lätt. Han är då också mycket uppvarvad när vi går ut och har noll marginaler. Och då blir han manisk på att äta skräp och papper ute. Så om han hostar till så får han en näve torrfoder och så är jag redo att mata med godis direkt ute de första 10 minuterna. Sen lugnar det sig i takt med att vi kör godissök och aktivering ute. Överlag är han mycket lugnare och klarar alla sorters möten ute mycket bättre. Så trots att det inte är så kul att han inte är frisk känns det som om vi är på rätt väg.

Fler turer till veterinären

20160107_092802

Frans har efter två behandlingar och med omlagd kost mått bra, fram till i förra veckan när han blev dålig i magen. Tre nätter i rad fick jag springa ut flera gånger men under dagen var han okej om än lite lös. Så jag trodde det berodde på maten eftersom jag hade lagat en ny omgång och jag hade utan att tänka lagt till något nytt – selleri. Jag har barkpulver hemma som vanligen funkar utmärkt på dåliga magar men nu räckte det inte riktigt trots att jag tillsatte det till alla måltider. Efter tre nätter med störd sömn är en inte så pigg i huvudet heller så det var först dag 3 jag började fundera om det kunde bero på någon magbacill (eller virus) och började ge lite silver morgon och kväll. Och se där så lugnade sig magen. När jag kollade med veterinären menade hon att selleri är urindrivande men knappast påverkar magen. Ja kissat mycket hade han ju gjort också dessa dagar men då fick jag svaret på varför……  Och han ska inte ha selleri. Nu är det lugnt och magen sköter sig fint. Och medan han var hysterisk igen i hundmöten förra veckan så är han lugn och fin nu.

Nilaq har fått behandlingar en gång i veckan och hon verkligen hatar nålarna. Hon är väldigt känslig trots att hon är så tålig i andra sammanhang och framför allt hatar hon att inte ha kontroll och kunna påverka. Bara att jämföra med kloklippning – tar jag det lugnt och ber om tassen så går det bra när hon är redo. Men hos veterinären har det blivit fasthållning och brottningsmatch. Och det gör ont i mig. Nu har veterinären i sjysst inställning så det blir pauser men ändå, när hon skriker och kastar sig är det inte lätt för det är jag som måste hålla henne. Sist provade vi på bordet och då låg hon platt men det gick ändå bättre än på golvet. Veterinären är väldigt förvånad över att jag inte har halsband på henne men jag förklarade att hon tar sig ut allt pga pälskragen, det halsband hon har som passar är egentligen bara utsmyckning.  Ett knyck och hon är lös. Selen kan hon inte ha på för nålarna ska så klart sitta precis där banden går. Så jag håller. Men jag inser också att vi måste träna för risken finns för fler veterinärbesök i framtiden och så kommer hon ju få nålar igen. Så jag har tittat på lite fryspositioner som jag tror kan funka, t ex att jag sitter på en stol och hon lägger hakan på knäna när hon är redo. Ska i alla fall testa. Behandlingarna har i alla fall gjort att hon rör sig bättre och att hon äter vilket är viktigt eftersom hon också får ny kost nu. Och hon är kräsen vad gäller mat. Så att servera vit- och rödkål med kokta korngryn och sönderkokt kalkonhals som en gryta har väl inte varit så poppis. Istället har jag sakta provat mig fram med olika kombinationer och konsistenser som att steka på högrevsfärs med riven vitkål som små burgare och servera lättstekta och varma. Då jag är usel på matlagning har jag fått fråga runt bland vänner som kan det här med mat =)  Och därifrån har vi närmat oss dagens måltid med vit- och rödkål, pumpa och sönderkokta fransyskaskivor kryddade med basilika som gick ner fint. Hon verkar t o m tyck att det är gott så förhoppningsvis känner hon att hon mår bra av maten. Hon är en riktig liten gourmet till skillnad från Frans som är en gourmand! Nu ska vi pausa men behandlingarna och istället ska jag köra akupressur hemma, ge olika örter och fortsätta med omställningen av maten. Och träna frys! Hon har ju hittills varit glad i att gå till veterinären (tills nålarna kommer fram) så förhoppningsvis fortsätter hon tycka om besöken och veterinären.

Jag är så glad att ha hittat dessa två veterinärer och fast det är en bit är det väl värt att åka till Järna. Senast idag blev jag tillfrågad om veterinär då hundägaren hade så dåliga erfarenheter av veterinärer både på de större klinikerna och de mindre som hen hittills varit på med sina hundar men som nu gjort ett par allvarliga missar. Och jag har svårt att komma på några att rekommendera ….

Bilden är från de kalla dagarna med snö. Nu är det mest blaskeväder 😦

Ett annorlunda veterinärbesök

20151208_120710 (2)Igår var jag med Frans till veterinären för en hälsocheck. Han har ju haft besvär i ryggen, hetsäter, har varit lite dålig i magen från och till och har fortfarande lätt att stressa upp sig. Nu i helgen på kursen var det också svårt igen att lägga sig ner…. det gick men väldigt långsamt…

Jag har ju haft lite svajjiga erfarenheter av veterinärerna i närområdet men i somras var jag till Järna, Ekovet, och upplevde det besöket som mycket positivt. Den veterinären samarbetar med en  holistisk veterinär som i vanliga fall finns i Uppsala men som har börjat ha mottagning i Järna. Hon har en utbildning inom klassisk veterinär(skol)medicin och en inom TCM för veterinärer, en (i Sverige) lite annorlunda kompetens. Jag bokade en s k hälsoundersökning som utgångspunkt. När jag bokade tiden bad hon mig gå in på hemsidan och fylla i ett formulär där hon ville veta allt möjligt om hunden (8 sidor!) som skulle vara underlag för undersökningen.

Så när vi kom frågade hon lite om det jag svarat och sen gick hon noga igenom hunden. Först en vanlig genomgång med lyssna på hjärta och lungor, titt i halsen och på tänder, klämma och känna på ben, rygg, nacke.  Frans var mycket tålmodig och hon var väldigt bra i hanteringen, visade t ex stetoskopet som var lite läskigt. Sen en TCM-genomgång där hon tittade på tunga och i ögon, kände pulsen och klämde på en massa akupunkter. När det var klart fick jag lyfta upp honom på bordet och så satte hon nålar och medan de satt berättade hon vad hon hittat och kommit fram till.

Han har fortfarande ont i ryggen. Han har fått tandsten på de bakre tänderna. Han luktade illa ur munnen men hon trodde det var magen (han luktade verkligen illa hos henne..). Hjärta och lungor är fina. Han har vad som i TCM kallas kidney yang deficiency, dvs ett underskott av yang energi i njurmeridianen. Enligt TCM är njurarna ”elden under grytan” och dess energi transporteras i hela systemet till de andra organen. Underskottet kan bero på kastreringen och ryggproblemen och med ett energiunderskott i systemet behöver energi tillföras genom mat (hetsätandet).

”Behandlingen” blir några akupunkturbehandlingar, att tillföra värme i olika former och med hjälp av rätt mat. Frans behöver få hemlagad mat med långkok på rotfrukter och köttben och detta behöver då fasas in över tid. BARF är inte dåligt och Bravo burgarna var också okej men det räcker inte för lille Frans – framför allt behöver han få i sig mycket mer energi med hjälp av märgsoppa…. Och så behöver han sönderkokta rotfrukter och gärna pumpa och så skulle jag byta min hundgröt (som tydligen kyler och är bra vid inflammationer?!) mot havregryn och quinoa istället.  Så Frans kommer att vara i himmelriket när vi sätter igång. Ska bli spännande att se om han blir mindre hungrig och mindre stressad av detta. Recept ska hon mejla så då får jag sätta mig in i det hela mer ordentligt. Nu köpte jag havregryn och quinoa på hemvägen och  den gröten med lite äppelbitar i var väldigt god sa Frans. Och så får jag bli mer noga med att sätta på täcke när det fuktigt och/eller kallt ute.

Behandling * 2

Idag var det återbesök för hundarna hos Helena för lite kraniosakral terapi.

Nilaq markerade för drygt en vecka sen i ländryggen.  Hon naggade ett område, såg besvärad ut när jag rörde henne där och pälsen både riste och stod åt alla håll. … Tänkte diskbråck men hon verkade inte ha direkt smärta utan mer obehag. Kändes ju sådär efter att hon nu rört sig så fint och ledigt efter behandlingen i april. Helena hittade mycket riktigt irritation och hon tippade på lätt nervpåverkan och ev liten diskutbuktning i L6-7-S1…. Nu blir ta det lugnt ett par dagar. Det får bli sköna promenader och mindre lek och bus!

Frans tycker jag har rört sig bättre sen första behandlingen i april och även fått mer koll på bakdelen. Han har även fått flera omgångar healing. Nu kändes början på länden normal 🙂 så fokus låg på korset som fortfarande var ”en klump”. Det tog en stund för honom att lugna sig men sen kunde han faktiskt ligga på sidan och blunda! och Helena kunde jobba igenom hela ryggen. Nu får även Frans ta det lugnt ett par dagar…

Kul ändå att se att träning o behandling ger resultat. Och skogspromenader är ju trevliga 🙂

Uppdatering

Hoppsan, det vart visst maj innan jag kom på att uppdatera här…. Så är det nu när FB finns. Lite synd faktiskt eftersom det blir korta inlägg där. Men det är väl så det är, för många olika platser ….

Nu är det maj månad och Frans har bott här i dryga fyra månader. Från att ha varit väldigt stressad med mycket oro i kroppen, ostabil mage, kraftiga utfall mot mötande hundar (och springa ikapp små och skrämma dom), konstant hungrig och sökande efter ätbart i alla former börjar saker och ting falla på plats. De långa promenaderna och regelbundna dragrundorna har ihop med lite massage och healing fått överskottsenergin ur honom. De fasta rutinerna har gjort att han lugnat ner sig på promenader och i hundmöten. Han har t o m fått några hundkompisar =)

Jag har varit på kraniosakral behandling med bägge hundar och då löste hon upp spänningar i Frans ländrygg vilket gjort honom mer rörlig i ryggen och han fick bättre balans. Magen är nu stabil, han äter 3 ggr om dagen och godis däremellan och även om han fortfarande snor mat om han kommer åt och även snabbt glufsar i sig det han hittar ute så är han mindre hysterisk kring mat.

De första dagarna fick han ju en del tillsägelser av Nilaq men nu kan hon blänga till när han inte uppför sig eller ge ett kort morrknorr och han lugnar ner sig direkt. Han väntar även på sin tur men är inte rädd utan bara artig. En bestämd och snäll storasyster har gett honom  bra riktlinjer. Märks också ute hur mycket han orienterar sig efter henne. Ändå är de olika eftersom hon inte bryr sig så mycket om främmande hundar och han inte om vilt eller skramlande ljud. Barnen i kvarteren vill gärna klappa och det får de ibland.

Hundmöten har gått lite fram och tillbaka men nu går de flesta bra bara vi tar ut avståndet t ex genom att vänta att den andra passerar så vi inte krockar eller byter trottoar. Han har börjat skvallra spontant vilket är kul eftersom han då inte låser på målet längre. Han får fortfarande inte gå lös så mycket eftersom jag inte litar helt på honom men när vi tränar är han fokuserad så då funkar det bra.

Dragrundorna har varit en bra aktivitet både för att bilda teamkänsla och för att bränna energi. Nilaq kan ju inte heller gå lös hur som så att få springa på är ren lycka =)  Att byta från snö till barmark gick över förväntan. Trodde nog det skulle gå alldeles för fort och bli läskigt men min lilla sparkcykel har visat sig vara tålig och stadig genom kurvor och över rötter. Och skivbromsarna är en gudagåva 😉 Visserligen varmt och på slutet av rundan men ger en bild….

Vi har även varit på kurs hos Östra aktivitetsgruppen för att få grönt kort i drag. Jättekul helg och springa fick andra göra med Nilaq och Frans och nu har vi kortet.

Förutom drag har vi även lagt en hel del spår. Eller provat oss fram i spårskogen. Nilaq är mer för sök men ett kortare blodspår går bra. Frans har varit ganska förvirrad och hellre velat följa min doft än skanken så han fick leta reda på mig istället! Spårandet ska vi fortsätta med under sommaren är det tänkt för där är det inte lika värmekänsligt.

Sen går jag klickertränarutbildningen på Canis hundskola avd Stockholm detta år. Det är viktigt att vidareutbilda sig och detta är en djupdykning i klickerträning. Nu när Frans kom är det honom jag går med och Nilaq får lära sig på sidan om. Frans tycker det är jättekul men det var inte alldeles lätt i början.

Och som om det inte räckte så var det dags för Kognitionsdag 2 hos Maria på Furface. Hundars känslor skulle utforskas denna gång med olika övningar ur forskning och litteratur. Och hundarna kände mer lika än när det var problemlösning. En rolig dag i Bålsta med mycket skratt.

Ja det var lite om vår vår. Det kommer mera. ska verkligen försöka skriva mer här igen =)

April, april

Ja då har påsken passerat med råge, vi är i april! Måste vara åldern som gör att tiden flyger förbi? Vintern släpper sitt grepp sakta men säkert och istället knoppas träd och buskar. Och jag ryser. Men men, bara löven kommer blir det bättre så jag hoppas på en explosiv lövsprickning =)

När solen är framme så värmer den ordentligt men trots det är det is och snörester kvar på de platser jag brukar gå och hålla kurser så mycket av ”utejobben” har jag fått skjuta på. Fast en hundmöteskurs startar på onsdag och en valpkurs ikväll. Nu efter klockomställningen kan ju även vardagskvällarna utnyttjas, man ser och behöver inte frysa ihjäl 😉  Men lite råddigt blir det att göra om i kalendern och flytta olika kurser fram och tillbaka. Förresten blir det nog en TTouchkurs i juni. Det var över ett år sen sist så det är skoj!

Bruno fortsätter simma en gång per vecka och han simmar utan flytväst. Nu sist gick han i alldeles själv, simmade sina rundor, tog en paus, simmade ett par varv till och sen ville han gå upp. Känns lite slappt och stå och snacka med poolägaren men Bruno sköter ju allt själv – tänk att han blir 11 år på söndag….

Nilaq får fortsatt gå lös eller i långlina (i skogen) när vi går själva och sköter sig fint. Bra kontakt, bra avstånd, lyssnar fint. Hoppas, hoppas det håller i sig. När vi går med syster kan vi inte vara lös dock, då blir det bus och upphetsning och där slår det över både i spring och tackling av syster och vi vill ju inte att de ska ryka ihop. Men å andra sidan händer mycket annat kul som kompenserar ofriheten och hon verkar nöjd med flexi/hundbälte-lösningen.

Sen hann vi dra några gånger till, då på isen. Det är kul! Och nu tror jag vi kan fortsätta med cykel när det blir barmark – och innan det blir för varmt. Har även tittat på en 3hjulingar men då är vi tillbaka på problemet med förvaring och transport. Den passar nog bäst om man bor på landet och kan starta från tomten…

Vad mer…..? Bilen rullar fortfarande på men nu drar det ihop sig för besiktning. Ett litet orosmoln men det är ju bara att ta det.

Mindre kul är resan som kanske inte blir av. Hade tänkt åka ner till Tyskland med hundarna och eftersom det var ett tag har Brunos rabiesvaccin gått ut. Borde alltså åkt ner med honom förra året. Och homeopaten från en ny vaccination eftersom det går så hårt på nervsystemet…. 😦  Mejlade jordbruksverket för att se om ett blodprov på antikroppar kan användas istället? Enligt tillverkaren har ju vaccinet en mycket längre hållbarhet är 3 år och Bruno har ju regelbundet vaccinerats tidigare. Men JV sa nej, blodprovet kan ej ersätta vaccinationen. Så då står jag i valet och kvalet. Sista gången blev han dålig vilket jag då trodde berodde på att de gav honom ALLA vacciner på en gång,  inte bara mot rabies, och jag delar helst upp i olika omgångar. Men då är det kanske just rabies han reagerade på? Är inte riktigt värt att sabba allt vi åstadkommit under de senaste åren tänker jag. Samtidigt vet jag ju att organisationen vill se honom i livet om det bara går….. Alltid är det nåt.

Terapi

Traveler Digital Camera
Kan man få sova nu?

Idag var både Bruno och jag hos Helena i Tungelsta för lite kraniosakral terapi. Bruno har ju varit okej sen sommaren och utan bil kom vi liksom av oss. Nu var det dags igen. Trots simning upplever jag att hans balans har blivit lite sämre och sen håller han på med sin andning/snarkande. Idag det blev mest andningen hon jobbade med och sen avslutningsvis bakdelen. Många av de problem hon tidigare känt av i hans kropp fanns inte kvar och jag har ju märkt att mycket har blivit så bra att jag faktiskt glömt hur det var! Lite jobbigt var det emellanåt men mesta tiden låg han stilla och njöt (?) med mig bredvid. Efter en timme var han ganska mör och sen var det min tur.

Ländryggen har bråkat med mig sen i julas, om det är pulsandet/ halkandet i snön, sparkåkningen eller om det bara blivit så ändå vet jag inte men det är inte kul att ha ont i ryggen. Och så ville jag att hon kollade fingret eftersom det fortfarande blir blått ibland och varken sjukgymnast eller läkare kan förklara eller verkar veta varför….. Ryggen var bara skönt och nu ska jag fortsätta stretcha så länd och kors stannar i rätt läge. Fingret hade ett eget liv visade det sig, det hängde inte riktigt ihop med resten av kroppen eller de andra fingrarna. Här kändes det ändå upp i nacken när hon höll på. Rehaben fortsätter jag förstås med, i mars ska jag ju tillbaka och visa upp hur det går. Och med optimal cirkulation ska det väl bli bra.