Kategoriarkiv: HD/Ledproblem

Upp och ner med Frans

20160404-sova

Ja Frans har haft en jobbig period. Igen.

När svaret på Frans blodprov kom var ALLA värden bra utom kreatinin där han låg lite högt. Nu fick jag höra att dalmatiner ligger lite högre än andra raser men det kan ju förklara hans reaktioner på njurpunkterna. Det ska följas upp med nya prover om 6 månader.

Sen röntgade vi ryggen och nacken och guess what – nästan inga pålagringar! Det var ju väldigt skönt att han faktiskt inte har ledproblem i ryggen även om han varit och fortfarande är lite stel. Då kan vi träna upp mjukheten.

Men det betyder samtidigt att det som troligen är grundorsaken till hans besvär är hans mage och matsmältning. Maghund – ja det har jag inte haft förut – tack för att jag får lära mig något nytt 😉

Så nu äter han enligt ett nytt recept med tillskott som ska hjälpa honom till en bättre matsmältning och tarmrörelser. Och så akupressur, nålar och homeopatmedel. Och så ska jag skriva en bajsdagbok 😀 Japp, notera tid, mängd, färg och konsistens på bajset han producerar. Och det blir ju mycket när man uppmärksammar det!

Nu när jag fokuserar på hans mage ser jag också ett nytt mönster. När han har mycket magsyra så kan han hosta till lite lätt. Han är då också mycket uppvarvad när vi går ut och har noll marginaler. Och då blir han manisk på att äta skräp och papper ute. Så om han hostar till så får han en näve torrfoder och så är jag redo att mata med godis direkt ute de första 10 minuterna. Sen lugnar det sig i takt med att vi kör godissök och aktivering ute. Överlag är han mycket lugnare och klarar alla sorters möten ute mycket bättre. Så trots att det inte är så kul att han inte är frisk känns det som om vi är på rätt väg.

Annonser

Nypremiär, check och spring hos veterinären

I början på mars blev det en tur till Kurvans djurhälsa. Frans och Nilaq fick träffa Mia som bl a har en 4legcheck-våg. Det är en specialvåg som mäter hur hunden fördelar sin vikt. Lite trixigt att få hunden att stå ”normalt” på 4 vågar men det gick efter ett tag. Frans mådde inte helt bra så för honom blev det ”bara” en check idag och inget sim som det var tänkt först. Och det visade sig att han står ganska jämt men lägger mest vikt på höger fram. Han vägde 30 kg enligt den vågen – 2 mindre än på veterinärens våg.

Frans 160303

Sen fick Frans vänta i bilen och så var det Nilaqs tur och hon blev misstänksam. Men efter lite träning med godis så klev även hon upp på vågen och kunde stå så det gick att läsa av. Mia hade kvar gamla checken från 2013 och det var väldigt lika faktiskt. Hon belastar också mer på höger fram men sen är det jämt mellan bakbenen. Och så var det även för 2½ år sen. Hon vägde över 36 kg vilket redan det är för mycket :-/ .

Nilaq 160303

Och för 2½ år sen….

Nilaq 131106

Nilaq fick sen prova simmet. När hon var liten fick hon simma några gånger i samband  med Brunos intensiva träning och hon var duktig att simma. Men hon ville inte, strejkade och vägrade gå nära simmet. Och eftersom det inte behövdes så lät jag det vara. Men nu skulle jag vilja att hon omvandlar lite av (över)vikten till muskler och att vi kan ha en träningsform som vi kan köra oavsett väder. Tyvärr har ju de senaste vintrarna knappt varit vintriga så snöträningen har uteblivit. Och resterande årstider har varit för varma och fuktiga för att hon ska orka träna regelbundet. Men simma kan vi göra året runt och kan då anpassa mängden efter hur vi lyckas med den andra träningen.

På detta ställe ser simmet annorlunda ut än där Bruno simmade så jag hoppades väl att det skulle vara lättare och roligare (?) för henne. In i simmet gick ju men sen… nä hoppa upp i duschen det ville hon ju inte. Men efter lite springa runt och kolla och äta några godisar så kunde vi till slut få upp henne. Duschen var äcklig förstås men det gick fort och flytvästen gick också på fort. Sen över ramper runt och till själva bassängen gick på 1,5 sekunder men sen insåg hon väl sitt ”misstag” när hon plötsligt stod på rampen som leder ner i vattnet…. Då var det för sent. Här blev vi ett långt tag. Inga leksaker dög, inget godis var intressant. Men vi stod och väntade, hon pep och försökte ibland backa upp men där tog det stopp så hon blev ju kvar. Efter en lång stund med att locka henne med tennisboll och gummihöna så ställde hon sig på kanten till rampen och sen tog det inte så lång stund innan hon gick i. Och hon simmade som ett proffs.  Långa, fina tag med alla benen och gled runt bassängen. Rampen är ju upphissad under simningen så hon simmade runt, runt.  Jag fick ju springa längs kanten och locka men sen lyssnade hon på vänd-kommadot och simmade själv. En liten paus vid poolkanten provade vi men hon ville snabbt vidare och efter 2 varv till fick hon simma till (den nu nerhissade) rampen. Upp och skaka och via ramperna in i duschen. Och hon skakade och skakade så vi fick oss en ordentlig dos vatten. Torka och byta flytväst mot sele och sen fick hon gå ut. Mia tyckte hon kunde få prova vibben också men det kom inte på fråga utan hon ville ut och bort.

En vecka senare var vi där igen, nu som simkörkort, dvs 3 ggr med hjälp. Samma visa igen. Inte vilja upp i duschen, inte vilja gå i bassängen. Det tog nog 15 minuter innan hon var i vattnet… Väl i simmade hon lika bra igen, en liten paus och sen några varv till och så full fart upp på rampen och ner i duschen.

Skam den som ger sig. Idag var vi där igen och nu provade vi en annan taktik. Duscha på golvet, på med flytvästen (över selet) och gå runt till andra sidan för att tillsammans lyfta i henne. Hepp! Hon var väl inte mer samarbetsvillig men nu hade vi inte tramset på rampen. Så hon simmade i 10 minuter, jätteduktig. Hon fick även ligga i lina i mitten en stund men mesta tiden simmade hon runt och jag gick med henne. Sen blev hon så trött så hon började pipa och hon behövde lite hjälp uppför rampen. Men detta kan nog funka ett par gånger så kanske rampen blir roligare sen.  Så duktig min lilla tjej <3. Och imorgon blir det vilodag.

Annars har den nya maten äntligen landat, hon äter med god aptit och jag nu smyga i lite olika ”godsaker” och hon slickar skålen ren 😀 Och hon har börjat gå ner i vikt, sist vägde hon 35,5 kg på veterinärens våg alltså -3 kg….

Frans har istället fått besöka veterinären. Han har haft det jobbigt och inte mått riktigt bra. Men så diffusa symtom att det är svårt att veta vad som är orsaken. Efter att ha blivit så duktig i mycket även i hundmöten så har han haft några rejäla bakslag och hetsätandet har ökat igen. Han har fått akupunktur några gånger och då först blivit mer stressad men sen mått bättre.

Nu kissade han plötsligt inne ett par gånger och det var lite märkligt för han ställde sig och drack ur vattenskålen efter att ha varit ute och sen en timme senare rinner det till så fort att han inte hinner säga till. Han väcker mig nästan varje natt och behöver gå ut. Då äter han även gräs, det torra gula…  Han har samtidigt varit bra i magen. Sen hostade han till några gånger när han varit nyvaken.

Första misstanken var UVI så vi började med ett urinprov som dock var okej, inga bakterier, inga kristaller, inget blod. Så då blev det blodprov, ett som visar ”allt”. Samtidigt blev det en grundlig undersökning igen med tempen (normal), lyssna på hjärta (bra), titta i halsen (fin) och ögonen (fina), ryggen (öm), klämma på mage (mjuk) och tarmar (hårda). Ja det är ett pussel.

Misstanken nu är att han har spondylos som gör att han får ont när han ska bajsa och därför inte tömmer tarmarna ordentligt så magen inte fungerar ordentligt och han får sura uppstötningar. I så fall dricker han vatten pga smärtstress och sen blir det jobbigt att hålla sig. Så nu ska han få hjälp att tömma systemet ordentligt och akupressur.  Tanken var att ta ett ultraljud på buken och blåsan men det lär ju även bli en röntgen på ryggen för att se hur illa det är. Stackars Frans.  Skicka gärna kärlek och healing till honom ❤

 

Fler turer till veterinären

20160107_092802

Frans har efter två behandlingar och med omlagd kost mått bra, fram till i förra veckan när han blev dålig i magen. Tre nätter i rad fick jag springa ut flera gånger men under dagen var han okej om än lite lös. Så jag trodde det berodde på maten eftersom jag hade lagat en ny omgång och jag hade utan att tänka lagt till något nytt – selleri. Jag har barkpulver hemma som vanligen funkar utmärkt på dåliga magar men nu räckte det inte riktigt trots att jag tillsatte det till alla måltider. Efter tre nätter med störd sömn är en inte så pigg i huvudet heller så det var först dag 3 jag började fundera om det kunde bero på någon magbacill (eller virus) och började ge lite silver morgon och kväll. Och se där så lugnade sig magen. När jag kollade med veterinären menade hon att selleri är urindrivande men knappast påverkar magen. Ja kissat mycket hade han ju gjort också dessa dagar men då fick jag svaret på varför……  Och han ska inte ha selleri. Nu är det lugnt och magen sköter sig fint. Och medan han var hysterisk igen i hundmöten förra veckan så är han lugn och fin nu.

Nilaq har fått behandlingar en gång i veckan och hon verkligen hatar nålarna. Hon är väldigt känslig trots att hon är så tålig i andra sammanhang och framför allt hatar hon att inte ha kontroll och kunna påverka. Bara att jämföra med kloklippning – tar jag det lugnt och ber om tassen så går det bra när hon är redo. Men hos veterinären har det blivit fasthållning och brottningsmatch. Och det gör ont i mig. Nu har veterinären i sjysst inställning så det blir pauser men ändå, när hon skriker och kastar sig är det inte lätt för det är jag som måste hålla henne. Sist provade vi på bordet och då låg hon platt men det gick ändå bättre än på golvet. Veterinären är väldigt förvånad över att jag inte har halsband på henne men jag förklarade att hon tar sig ut allt pga pälskragen, det halsband hon har som passar är egentligen bara utsmyckning.  Ett knyck och hon är lös. Selen kan hon inte ha på för nålarna ska så klart sitta precis där banden går. Så jag håller. Men jag inser också att vi måste träna för risken finns för fler veterinärbesök i framtiden och så kommer hon ju få nålar igen. Så jag har tittat på lite fryspositioner som jag tror kan funka, t ex att jag sitter på en stol och hon lägger hakan på knäna när hon är redo. Ska i alla fall testa. Behandlingarna har i alla fall gjort att hon rör sig bättre och att hon äter vilket är viktigt eftersom hon också får ny kost nu. Och hon är kräsen vad gäller mat. Så att servera vit- och rödkål med kokta korngryn och sönderkokt kalkonhals som en gryta har väl inte varit så poppis. Istället har jag sakta provat mig fram med olika kombinationer och konsistenser som att steka på högrevsfärs med riven vitkål som små burgare och servera lättstekta och varma. Då jag är usel på matlagning har jag fått fråga runt bland vänner som kan det här med mat =)  Och därifrån har vi närmat oss dagens måltid med vit- och rödkål, pumpa och sönderkokta fransyskaskivor kryddade med basilika som gick ner fint. Hon verkar t o m tyck att det är gott så förhoppningsvis känner hon att hon mår bra av maten. Hon är en riktig liten gourmet till skillnad från Frans som är en gourmand! Nu ska vi pausa men behandlingarna och istället ska jag köra akupressur hemma, ge olika örter och fortsätta med omställningen av maten. Och träna frys! Hon har ju hittills varit glad i att gå till veterinären (tills nålarna kommer fram) så förhoppningsvis fortsätter hon tycka om besöken och veterinären.

Jag är så glad att ha hittat dessa två veterinärer och fast det är en bit är det väl värt att åka till Järna. Senast idag blev jag tillfrågad om veterinär då hundägaren hade så dåliga erfarenheter av veterinärer både på de större klinikerna och de mindre som hen hittills varit på med sina hundar men som nu gjort ett par allvarliga missar. Och jag har svårt att komma på några att rekommendera ….

Bilden är från de kalla dagarna med snö. Nu är det mest blaskeväder 😦

Ett annorlunda veterinärbesök

20151208_120710 (2)Igår var jag med Frans till veterinären för en hälsocheck. Han har ju haft besvär i ryggen, hetsäter, har varit lite dålig i magen från och till och har fortfarande lätt att stressa upp sig. Nu i helgen på kursen var det också svårt igen att lägga sig ner…. det gick men väldigt långsamt…

Jag har ju haft lite svajjiga erfarenheter av veterinärerna i närområdet men i somras var jag till Järna, Ekovet, och upplevde det besöket som mycket positivt. Den veterinären samarbetar med en  holistisk veterinär som i vanliga fall finns i Uppsala men som har börjat ha mottagning i Järna. Hon har en utbildning inom klassisk veterinär(skol)medicin och en inom TCM för veterinärer, en (i Sverige) lite annorlunda kompetens. Jag bokade en s k hälsoundersökning som utgångspunkt. När jag bokade tiden bad hon mig gå in på hemsidan och fylla i ett formulär där hon ville veta allt möjligt om hunden (8 sidor!) som skulle vara underlag för undersökningen.

Så när vi kom frågade hon lite om det jag svarat och sen gick hon noga igenom hunden. Först en vanlig genomgång med lyssna på hjärta och lungor, titt i halsen och på tänder, klämma och känna på ben, rygg, nacke.  Frans var mycket tålmodig och hon var väldigt bra i hanteringen, visade t ex stetoskopet som var lite läskigt. Sen en TCM-genomgång där hon tittade på tunga och i ögon, kände pulsen och klämde på en massa akupunkter. När det var klart fick jag lyfta upp honom på bordet och så satte hon nålar och medan de satt berättade hon vad hon hittat och kommit fram till.

Han har fortfarande ont i ryggen. Han har fått tandsten på de bakre tänderna. Han luktade illa ur munnen men hon trodde det var magen (han luktade verkligen illa hos henne..). Hjärta och lungor är fina. Han har vad som i TCM kallas kidney yang deficiency, dvs ett underskott av yang energi i njurmeridianen. Enligt TCM är njurarna ”elden under grytan” och dess energi transporteras i hela systemet till de andra organen. Underskottet kan bero på kastreringen och ryggproblemen och med ett energiunderskott i systemet behöver energi tillföras genom mat (hetsätandet).

”Behandlingen” blir några akupunkturbehandlingar, att tillföra värme i olika former och med hjälp av rätt mat. Frans behöver få hemlagad mat med långkok på rotfrukter och köttben och detta behöver då fasas in över tid. BARF är inte dåligt och Bravo burgarna var också okej men det räcker inte för lille Frans – framför allt behöver han få i sig mycket mer energi med hjälp av märgsoppa…. Och så behöver han sönderkokta rotfrukter och gärna pumpa och så skulle jag byta min hundgröt (som tydligen kyler och är bra vid inflammationer?!) mot havregryn och quinoa istället.  Så Frans kommer att vara i himmelriket när vi sätter igång. Ska bli spännande att se om han blir mindre hungrig och mindre stressad av detta. Recept ska hon mejla så då får jag sätta mig in i det hela mer ordentligt. Nu köpte jag havregryn och quinoa på hemvägen och  den gröten med lite äppelbitar i var väldigt god sa Frans. Och så får jag bli mer noga med att sätta på täcke när det fuktigt och/eller kallt ute.

Läger

I helgen var vi på dragläger! Nu valde vi att åka fram och tillbaka istället för att bo kvar men trots det (eller tack vare?) blev det 2 välfyllda dagar i Åkers styckebruk.  Lägret var en födelsedagspresent av Qilaqs matte och de var förstås med =) Så lördag morgon åkte vi iväg från Stockholm med 2 hundar, en massa bra-att-ha-saker och en cykel. Vi var 13 hundar + arrangörernas 5 hundar och respektive ägare till dessa på lördagen, några färre på söndagen. Fina omgivningar och ganska platt landskap och de flesta deltagarna var nya inom draget. Det var ju även vi för vinterns övningar var helt bortglömda…..

E lånade en trehjuling och hade hunden i midjebälte och jag hade min MB med ”hundstång” på men då monterad som en ”antenn” på styret och kopplet satt fast i styret. Eftersom det var så många ”snabba” hundar med ville vi starta sist för att slippa en ivrig schäfer i rumpan 😉 Så när vi slutligen drog iväg mötte vi första ekipaget som då på väg i mål…. Fast det visade sig att föraren hade rutin och 2 huskies och körde korta rundan så hon kom fram väldigt mycket fortare…. Alla andra valde långrundan på 2 mil med checkpoint efter 13 km. Ingen match tänkte vi, men vi började tänka om efter en timme på vägen. Det tog evigheter! Inte minst för att bakhjulet på min cykel hoppade ur ett par ggr innan jag fick teknisk support =) Så vi hade telefonkontakt under vägen och så småningom kom även vi fram till checkpointen. Där valde vi dock att bryta och åka bil tillbaka med hundarna i hundbox. Lite fika och pratstund blev det först och jag fick sträcka ut ryggen….

Själva draget kändes ojämnt. Vissa bitar gick bra men andra inte så. Mest beror det väl på ovana för vi störde varandra ganska mycket. Ändå var det kul att åka tillsammans. I alla fall var både hundar och vi trötta och det var skönt att komma hem och vila! Nilaq ville inte ut på kvällskissen, hon lyfte inte ens huvudet när jag försökte.

Dag 2 blev det kortrundan på 7 km och den passade oss nog bättre. E lånade en dog scooter och den är inte lika tung som trehjulingen. Första hälften av rundan var samma som lördagen och där gick det tungt med många avbrott.  Andra hälften gick riktigt bra, då när vi åkte på nya vägar. Kanske var hundarna rädda att det skulle bli lika långt och jobbigt? De travade på bra i jämnt och fint tempo. Nu trampade jag en hel del med tanke på Nilaqs höfter men mellan varven drog hon på. E blev så pass förtjust i dog scootern att den fick följa med hem =) Vi hade dock inte lika många bra-att-ha-saker i bilen och cykelhållaren rymde bägge hjulingarna. Så nu ska vi leta upp sjyssta grusvägar runt stan och köra in milen i benen på både hund och matte. Nilaq slocknade även på söndagskvällen, helt slut var hon. Men idag var hon sitt vanliga jag, kanske aningen stel men även jag har lite träningsvärk så det är inte mer än rätt!

Det var ett väldigt trevligt arrangemang som anordnades av Draghundshjälpen. Smart med teknisk support som kom och hjälpte om det tjorvade (mitt bakhjul, en punka) och som skjutsade tillbaka utmattade deltagare. En del teori hanns med på söndag innan körningen och banan var väl märkt med skyltar som på tävling. Väldigt kul och passar nog många hundar.

Tillbaks på banan

Underbart nog (fast med en liten kvarvarande orokänsla i magen) tycks Bruno helt ha återhämtat sig nu. Trots värmen kan och vill han gå ordentliga promenader i skogen. Denna vecka har vi provat på några gamla favoriter: Nackareservatet och Kärsön. Nu har vi iofs även när Bruno varit hängig gått i Nacka men då den korta runda vi gick när Nilaq var valp, en runda som i vanlig takt tar 35 min och som i valptempo och med pauser tog 1½ timme. Den har  tagit allt mellan 50-70 min med Bruno. Men nu gick vi runt hela Dammtorpssjön och den rundan var mer backig än jag mindes, har ju inte gått den på kanske 5 år…. Trots värme, backar och pauser så  var Bruno pigg och glad hela rundan. Och inte överdrivet trött efter mat och vila heller.

Igår filmade jag Bruno under promenaden och skickade sen filmen till Krister i Söderköping, det är ju nu 2 år sen operationen.

Och idag gick vi Kärsön vid Drottningholm. Först hade jag tänkt gå gamla elljusspåret som är några kilometer och på slät väg. Men så ville hundarna ner till vattnet på småstigarna och det slutade med en runda på närmare 6 km som även var backig och delvis ordentligt svårgånget. Nu blev det en hel del pauser vid vattnet men ändå, Bruno knatade glatt på. Nån knölig backe behövde han lite hjälp men annars gick han på.

När vi var på klipporna kom båten till Drottningholm och dom vågorna var inte att leka med, trodde nästan han skulle åka i då med det suget men icke, han stod kvar stadigt!

Avslutningsvis en liten film på Bruno som skäller på vågorna och springer runt på klipporna ….

Jobbiga veckor

I förra veckan vek sig plötsligt Brunos ”friska” bakben när vi var ute. Han har ju inte riktigt varit sig lik efter sövningen, både att han känns frånvarande men även att han ”rosslar” när han sover. Veterinären sa ju att hjärtat var bra så jag bokade dels healing och dels en kraniosakralbehandling. Healingen fick ihop honom lite och efter ks fick han bättre styrsel på benen igen. Men jag märkte ingen skillnad på andningen. Så jag var ganska övertygad om att det var dags för Bruno att få somna…. Men så blev det lite kyligare och han blev piggare igen och nu är han som vanligt igen. Ändå har jag inte kunnat skaka av mig känslan att det snart är dags. Men så mötte vi en hundägare idag som sa att Bruno är ju så pigg och glad, man blir så glad av att träffa honom…. Och så mår han just nu. Så nu hoppas jag att han ändå får en fin sommar, farbror Brun.

Fröken Fjun är nu i kort kort med bara spetsbyxor och yvid svans . Och lite lätt pmsig igen då, men håller hon schemat är det löp i juli. Hon är ialla fall pigg och glad. Nu i värmen har hon läst kapitlet  om bad i retrieverboken och har gått ner i varenda ”tjärn” eller pöl, gärna att jag ska kasta ut hennes dummy och hon hämtar in den. Kul och nytt beteende, får se hur länge hon gör så. Hon har även fått lite egna extra promenader när Bruno varit hängig och till viss del har hon uppskattat dom. Men hon vill gärna att vi går allihopa.  

Själv är jag nästan frisk igen, hostan är seg, men jag kan i alla fall prata utan ständiga hostattacker. Tur det eftersom en koppekurs började i veckan.

Bilen gick inte igenom besiktningen, hela avgassystemet måste bytas. Konstigt att det inte hörts /känts? Nu blev det en dag på verkstan. Passade på att dammsuga och torka av bilen invändigt också =)

April, april

Ja då har påsken passerat med råge, vi är i april! Måste vara åldern som gör att tiden flyger förbi? Vintern släpper sitt grepp sakta men säkert och istället knoppas träd och buskar. Och jag ryser. Men men, bara löven kommer blir det bättre så jag hoppas på en explosiv lövsprickning =)

När solen är framme så värmer den ordentligt men trots det är det is och snörester kvar på de platser jag brukar gå och hålla kurser så mycket av ”utejobben” har jag fått skjuta på. Fast en hundmöteskurs startar på onsdag och en valpkurs ikväll. Nu efter klockomställningen kan ju även vardagskvällarna utnyttjas, man ser och behöver inte frysa ihjäl 😉  Men lite råddigt blir det att göra om i kalendern och flytta olika kurser fram och tillbaka. Förresten blir det nog en TTouchkurs i juni. Det var över ett år sen sist så det är skoj!

Bruno fortsätter simma en gång per vecka och han simmar utan flytväst. Nu sist gick han i alldeles själv, simmade sina rundor, tog en paus, simmade ett par varv till och sen ville han gå upp. Känns lite slappt och stå och snacka med poolägaren men Bruno sköter ju allt själv – tänk att han blir 11 år på söndag….

Nilaq får fortsatt gå lös eller i långlina (i skogen) när vi går själva och sköter sig fint. Bra kontakt, bra avstånd, lyssnar fint. Hoppas, hoppas det håller i sig. När vi går med syster kan vi inte vara lös dock, då blir det bus och upphetsning och där slår det över både i spring och tackling av syster och vi vill ju inte att de ska ryka ihop. Men å andra sidan händer mycket annat kul som kompenserar ofriheten och hon verkar nöjd med flexi/hundbälte-lösningen.

Sen hann vi dra några gånger till, då på isen. Det är kul! Och nu tror jag vi kan fortsätta med cykel när det blir barmark – och innan det blir för varmt. Har även tittat på en 3hjulingar men då är vi tillbaka på problemet med förvaring och transport. Den passar nog bäst om man bor på landet och kan starta från tomten…

Vad mer…..? Bilen rullar fortfarande på men nu drar det ihop sig för besiktning. Ett litet orosmoln men det är ju bara att ta det.

Mindre kul är resan som kanske inte blir av. Hade tänkt åka ner till Tyskland med hundarna och eftersom det var ett tag har Brunos rabiesvaccin gått ut. Borde alltså åkt ner med honom förra året. Och homeopaten från en ny vaccination eftersom det går så hårt på nervsystemet…. 😦  Mejlade jordbruksverket för att se om ett blodprov på antikroppar kan användas istället? Enligt tillverkaren har ju vaccinet en mycket längre hållbarhet är 3 år och Bruno har ju regelbundet vaccinerats tidigare. Men JV sa nej, blodprovet kan ej ersätta vaccinationen. Så då står jag i valet och kvalet. Sista gången blev han dålig vilket jag då trodde berodde på att de gav honom ALLA vacciner på en gång,  inte bara mot rabies, och jag delar helst upp i olika omgångar. Men då är det kanske just rabies han reagerade på? Är inte riktigt värt att sabba allt vi åstadkommit under de senaste åren tänker jag. Samtidigt vet jag ju att organisationen vill se honom i livet om det bara går….. Alltid är det nåt.

Mars

Hm, skulle ju skriva mer regelbundet men hej vad tiden går…. Nu har vi mars! Nästan mitten av mars t o m =)

Vintern har fortsatt grepp om Stockholm och jag verkar vara en av de få som gillar det? Tycker att det är så här ”vårvintern” ska vara – kall, snö, blå himmel och sol. Kan det bli bättre? Inspirerad av, ja vaddå?, har jag gett mig ut på skidor vid 2 tillfällen. E på spark med Qi dragandes och jag på längdskidor med Nilaq i bälte och Bruno springandes lös bredvid. Skidor och pjäxor grävde jag fram ur förrådet. Edsbyn, utan valla med nån spännande tygremsa under och ”musfällor”. Pjäxorna i svart skinn med blå snören. Bambustavar till detta. Allt från slutet av 70-talet…..  Japp =) Förvånande nog gick bägge turer över all förväntan. Men så höll vi oss på sjöisen, Flaten, där det är platt och skare! Nästa vinter, om det blir nån vinter, kanske det kan bli på land men det känns läskigare med träd, backar och andra överraskningar. Nilaq drar men i typisk malamutefart, dvs långsamt. Bruno springer lugnt med och då är han kroniskt halt och snart 11 år. Men det är skönt och vi har jättekul.

Bruno simmar fortsatt och efter 2 pass utan flytväst hade han ett sämre pass och då åkte flytvästen på igen. Nu har han fått ännu en behandling hos Helena och jag tror han kan simma utan igen snart.

Senaste veckorna har även hundmöten gått bättre igen. Kan vara en kombination av droppar, behandlingar och träning tänker jag. Senast häromdagen var han helt oberörd av en lös ”byracka” som sprang emot oss skällandes med ragg över hela ryggen och en matte som stod och skakade en skrammelburk….. T o m när den hunden var på väg fram till oss var han mer intresserad av godisen (och min barska tillsägelse fick hunden att lomma av och till matte som stod kvar med sin burk). Tror faktiskt Bruno kan börja figga på hundmöteskurserna =)