Avslutning på sökkursen och Bruno

Igår var det sista gången och det var väl både trist och lite skönt. Skönt för att det verkligen är bäcksvart i skogen nu på kvällen vilket gör hela träningen lite småfarlig – att springa efter en malamute i full fart när man inte ser vart man trampar kan inte rekommenderas, inte heller att släppa lös samma malamute i mörker eftersom det är lite för lätt att trigga igång jakt på smådjur istället för på en figge som sitter stilla. Men trist för att det har varit så himla kul och Nilaq har verkligen imponerat stort.

Inte hade jag trott att hon skulle lära sig så pass bra på dessa veckor. Från att knappt kunna hålla en grej i munnen och inte komma ändå fram till mig när jag ropade in henne så kan hon nu

  • springa ut och söker på egen tass även på redan utplacerade figgar
  • ta leksaken i mun bara man pekar på den (den hänger i ett halsband under hakan och dinglar)
  • springa hela vägen tillbaka till mig med leksaken i munnen
  • låta sig kopplas villigt
  • leda mig hela vägen upp till den hittade figgen

Och hon lyser hela hunden när hon ska få springa. Kastar sig iväg även när de andra skickar sina hundar så man får vara redo och hålla emot….

Nu ska vi försöka träna vidare själva under vintern och så blir det nog kurs igen i vår när snön försvinner. Då blir det ju ljusare på kvällarna dessutom! Alla delar ska finslipas så jag kommer nog plocka isär dom i mindre moment och träna separat.

Lite roligt var att kursledaren också är lite impad över Nilaqs framsteg nu på slutet. Och hon berättade att när hon själv började träna för många år sen med sin tervurens så var det mycket svårt att få plats på BK där de menade att det endast var ett fåtal raser som överhuvudtaget klarade av sökarbetet.  Det var väl schäfer, rottis, belgarna och kanske nån till….Undrar vad de säger idag? Om vi nu kommer så långt som till tävling.  Nu är inte tävling i sig ett mål men om så vore det ju lite kul att se minerna för tjejen har ett bra driv i söket. Hon blir överlycklig över att hitta och visa figgarna.

Ja sen har vi då Bruno. Som från och till har gått lite orent och nån gång haltat lite. Och som plötsligt har hoppat på 3 ben… Igår hade vi tid hos veterinären och han konstaterade att det troligen sitter i höfterna. Han tog blodprov för att kolla ev borrelia men det var (tack och lov) negativt. På tisdag blir det röntgen för att utesluta knä/korsband, det gick inte att känna i vaket tillstånd eftersom Bruno förvandlades till en planka.  Nu blir det metacam 10 dagar och koppelvila för stackars Bruno…

5 reaktioner till “Avslutning på sökkursen och Bruno

  1. Visst är det kul när hundarna överträffar ens förväntningar? Att tävla kan ju vara en utmärkt sporre för tränandet också!
    Inte kul med sjuka djur det är då jag brukar överväga att samla på frimärken iställen. Men förhoppningsvis är det något som inte är så allvarligt som Bruno känner av, vi håller tassar och tummar!

  2. Ja det är roligt med positiva överraskningar =) Sen blir det ju så att har man lågt satta förväntningar är det lättare att bli överraskad. Ja tävling kan det kanske bli men då får det bli dagtid när det inte rör sig så mycket i skogen =)

    Stackars Brunos mage har tyvärr reagerat på metacamet så då blir det en paus ett par dagar så hoppas jag kunna börja med det igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s