Kategoriarkiv: Katter

Nilaqs årskrönika

2011 – mitt år helt klart! Det började med massor med snö – japp, Nilaqväder! I januari började jag också att löpa – då slapp jag simma! För det tycker jag är tråkigt, att simma fram och tillbaka i en bassäng…. Larvigt!

Och i februari var jag på kurs. Det var kul! Jag visar ju gärna upp mig och mina färdigheter för andra. För jag är bäst!

Sen fortsatte våren med massor med snö – mer Nilaqväder! Det var bra. Det kan liksom inte bli för mycket snö……  Och i mars började vi med sök igen. Det är så kul. Och jag springer jättefort i skogen och hittar alltid dom som gömmer sig där. Fast ibland tar springet över lite och då glömmer jag att berätta för matte att det finns nån där….  Och så går ju stilige Loke på samma kurs =)

Sen fyllde jag 2 år i april, det är väldigt viktigt så klart, för då är man vuxen och gör som man vill, eller hur? Fast ibland är det bra att lyssna på matte förstås. Men lyssna betyder ju inte att göra som hon säger alla gånger…. tänker jag!

Så när vi åkte till en stuga i maj fick jag inte vara lös ute…. det var dumt. Fast en gång glömde matte sig och då sprang jag fort ner till sjön och tillbaka. Jag var väldigt duktig om jag får säga det själv så varför måste jag ha lina på då, va? Det trista var att katterna försvann, de var mina kompisar men de har det så bra där, så jag är inte så ledsen egentligen. Jag har ju katterna på gatan hemma som jag kan jaga, hihi.

Sen blev det varmt så juni och juli och augusti var ganska tråkiga för jag blir lite slö av värmen fast i augusti började sökkursen igen och det var kul förstås. I september var jag på kurs igen och det var kul för jag fick göra många övningar och var jätteduktig och heeeelt annorlunda än vad matte trodde. Ha! Hon ska inte veta allt tänker jag. Jag passade på att löpa då också. Och sen var jag med och jobbade med matte också, fast nu stod hon och pratade en massa medan jag tog hand om folk och de hundar som var där.

Oktober var ganska trälig men söket var skoj förstås. Det ganska lurigt ibland för nu är det inte för nybörjare längre. Nej, nu är vi proffs. Ha! Är man bäst på att söka folk så är man.

I november åkte vi iväg ett par dagar för att kolla katterna men de har bestämt sig. Lite saknar jag dom, Leo i alla fall, han var min kompis. Nåja, de gör ju ändå som de vill. Och nu får jag mer tid av matte. Det är bra.

Sen gick jag och syrran och väntade på att snön skulle komma och så kom den….2 cm i 2 timmar. Fy vad lurad jag kände mig. Riktigt trist är det med gråväder. Fast det är klart, det finns lite is på pölarna ibland och dom gräver jag ju hål i och så kan jag springa i strandkanten och slita upp rötter. Det kan jag ju inte när isen ligger. Fast det är varmt och det är jobbigt. Jag hoppas så att det kommer snö snart!!! Nu har jag börjat fälla päls men när det är så varmt gör det inte så mycket, bara inte matte höll på och drog i tussarna så…..  Hon har dessutom lovat att vi ska börja dra nu, det hoppas jag ska bli kul. Bara en grej ska hon kolla innan och det kan ju inte vara så farligt eller?

Annonser

Långhelg

En helg i Småland bidde det. Åkte ner på onsdag och hem på söndag och planen var väl dels att kolla hus och dels att se om katterna ville komma hem igen nu. Några katter såg jag inte… varken vid den hyrda stugan (som de gick ut i skogen ifrån i juni) eller vid gården som ligger en bit bort. Men vid gården hade Morgan synts till, han hade fraterniserat med gårdens skogskatter och säkert ätit av maten men inte gått fram till de som bor där. Leo hade synts till vid stugan i början på september men inte efter det…. Nåja. Katterna har gjort sitt val – skogen och lantlivet vann. Jag förstår dom. Hoppas bara de klarar sig….Men de var välkomna på gården.

Att titta på hus var intressant. När bilder och texter på nätet ger en bild i huvudet blir överraskningen ibland stor när man står där i verkliga livet. Det  varierade från mossövervuxna ”projekt” till ….. ja allt annat. En del handlar förstås om hur mäklaren valt att fotografera både hus och tomt med uthus.

Första dagen blev det trakten Bottnaryd – norr om Ödeshög. Flera av husen var fina men inte läget. Ett hittade vi aldrig trots gps och vägbeskrivnig (som stämde överens!). Inget var perfekt men flera gav bra idéer och väckte tankar. En del i testet var att i tätorten (Ödeshög) handla något i affären/apoteket och att äta. Orten klarade detta test med bravur. Folk hejjade glatt och var hjälpsamma.

Andra dagen blev det trakten Skeppshult – Bredaryd, mot Halland till. Första huset låg precis utanför Skeppshult och det var jättefint och hade i princip ”allt” – tills jag såg kraftledningarna på tomten bredvid och sen insåg att alla träden bakom huset var döda….. Hmmm.  Sen var det 2 hus runt sjön Bolmen som gps’en gick i spinn på. Jag vet inte vad som hände men till slut kändes det som om jag körde runt i cirklar….. Till slut gav jag upp och körde till tätorten Bredaryd istället. Det gav inte mersmak så den trakten stryker jag. Tredje dagen ägnades åt kattsökande och promenader.

Den fjärde dagen (på hemvägen) blev det området öster om Eksjö och och ut mot kusten,  närmare bestämt Västerviks kommun,  som gjort ett gott intryck tidigare. Husen var inte toppen direkt men folk var trevliga och landskapet ”kändes bra”. Sen på hemvägen passerade jag både Kisa och Åtvidaberg men där kände jag mig inte alls hemma….

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare men jag tror nog att detta blir till hjälp i fortsatt letande.  Sen fick jag en ganska bra uppfattning om vad man får för pengarna även om jag inte var inne i nåt av husen. Och bilden av vad jag letar efter har klarnat, alltid något!

Hundarna tyckte i alla fall mycket om att komma iväg så här. Bruno blir så lugn och harmonisk, inget koppel behövs på honom och han gick nu och nosade och markerade viltspår under våra skogspromenader. Så söt. Och så tar han lyckliga skutt. Nilaq var vild och galen, så synd att hon inte kan få springa fritt men hon låser så på viltet så det är bara att glömma. Men hon njuter förstås även hon av skogen och lugnet. Intressant var att hon nog fick sina ”skenvalpar” natten fredag/lördag (den 11/11/11 !) för sen vaktade hon vardagsrumsbordet skarpt mot Bruno. Det fick hon inte fortsätta med förstås och hon såg själv ut att undra var detta kom ifrån. Och sen ville hon inte åka ifrån stugan varken lördag eller söndag – hennes små var ju kvar!! Det är första gången hon visat detta, undrar om det tilltar med åldern? Vi får se. Här verkar hon ha glömt sina valpar igen…..

TTouch fortsättningskurs

Riekje

Så har den äntligen varit, kurs 2 i TTouch. Vi var ett glatt och förväntansfullt gäng som samlades i Hundcenters lokal i Västberga. Tyvärr hade några fångats in av elaka baskilusker och kunde ej komma.

Vi som var där med och utan egna hundar fick en härligt proppad helg med Riekje van Zanten som är utbildad TTouch practitioner. Hon hade även med sig en kollega, Janine Morris Opheim, som är från Australien och numera bor i Norge. Så Janine kommer att börja hålla kurser i Norge snart =)

Nu blev det nästan lyxkurs för oss med 2 instruktörer och även vackert väder så vi kunde jobba i olika grupper både ute och inne. Vi repeterade först några ttoucher och fick även nya idéer till när man använder de olika ttoucherna. När man lär sig dom verkar alla likadana men det är de inte, en del går på djupet och andra är mer ”snälla” och de har olika funktioner. Vi testade förstås först på varandra och denna gång märkte alla skillnaderna mer tydligt. Sen tränade vi på hundarna en stund och sen var det dags för markarbete.

Qilaq i driving line med Riekje, Janine & matte Eva

Markarbete innebär att man leder hunden på olika sätt, med ett eller fler koppel, ensam eller med flera personer genom olika banor eller över olika hinder. Det kan tyckas lite larvigt hur detta ska påverka hunden i kroppen och knoppen men du kan göra ett enkelt test – borsta tänderna med fel hand. Det går förstås men du kommer att märka att du måste anstränga dig på ett annat sätt och du blir medveten om muskler på ett nytt sätt. Lite så funkar markövningarna, hunden måste fokusera mer och märker då hur den använder kroppen. Och det i sin tur gör att man rör sig lite annorlunda även när man gör ”som vanligt” igen.

Vi lär oss tarantula!

Senare på eftermiddagen blev det mer träning på varandra för hundarna blev trötta av att ttouchas och ledas och att behöva tänka!!

Under helgen lärde vi oss både flera nya ttoucher som ger en större kroppsmedevetenhet, som ger avslappning och som hämtar tillbaka hunden i kroppen om den t ex låser sig i ett hundmöte.

Sen jobbade vi även med koppelövningar och det var väldigt kul att se hundarna svara med att söka sig närmare bara för att vi ändrade hur vi höll i kopplet. I vissa övningar blev man som ägare verkligen överraskad över hundens reaktion, trots allt har man en bild av hur hunden ska bete sig och när den visar en annan sida och ett annat beteende får man sig en tankeställare.

Flera av deltagarna jobbar med hundar eller har haft problem med sina hundar och vi fick alla mycket med oss. Jag kan bara önska att fler hund/djurägare kan få lära sig denna teknik och tankesätt.  Vi fokuserar så på mediciner och traditionell träning – när man då ser hur påverkade hundarna blir av att vi skiftar balansen i kroppen på dom och att vi är mer närvarande och kommer ihåg att andas så händer små underverk. Det är magiskt!

Själv kan jag berätta att Bruno idag rör sig bättre, han har skiftat balansen i kroppen och använder det opererade benet mer, sätter det mer rakt i linje och lägger mer tyngd på det. De lastbilar han vanligen skäller på ignorerade han helt. I jobbiga hundmöten avbröt han snabbt och tog kontakt med mig, han vände sig t o m bort och la sig ner med en hund han tidigare han tidigare gick igång på i 180…. Då börjar man nästan gråta av glädje =)

Om du bor i eller har möjlighet att resa till Stockholm så kommer en introkurs den 21-22 januari 2012. Även den hålls på Hundcenter i Västberga så det är begränsat antal platser. Gör gärna en intresseanmälan redan nu eftersom bokningar har börjat komma. Det kommer att ge dig och din hund massor!

Om du vill  läsa mer om metoden finns info bl a på  http://tellingtonmetoden.se, htp://ttouch.com, http://ttouch.de och http://www.tilleyfarm.co.uk/.

Mitt mål för 2011

Mål vet jag inte direkt men planer finns ju! Om de är realistiska är en annan sak…

Med Bruno är det förstås fokus på rehab i första hand. Bara benet blir ”bra” tror jag mycket annat blir bättre. Jag vill även jobba vidare med hans stress och att han kopplat små hundar till smärtan i knät, där får vi försöka hitta lämpliga träningshundar.  Det vore kul att kunna ta upp rallylydnaden igen, det tyckte vi båda var jätteroligt.

Med Nilaq är målet att träna olika saker och utveckla vår relation vidare. Det blir nog en fortsättning i sök och sen börja med agility.  Stumpan behöver verkligen fysiska utmaningar. Om det nu går att få ihop det? De kurser jag tittade på var på samma dag….

Själv vill jag utveckla verksamheten vidare, vet inte exakt hur och i vilken riktning men jag har mer att ge och ska hitta en bra kanal för detta. Kanske lite personlig utveckling skulle sitta fint?`Tycker ju att jag gör sånt lite då och då men kanske borde jag testa coaching eller nåt? Har även utbildningar jag är mer än sugen att gå men som just nu känns dessa orealistiska i tid och pengar.

Sen hägrar ju den där flytten trots allt…. Tittar på olika alternativ men känner mig splittrad – bara det här med att flytta från Stockholm och bygga upp allt på nytt både jobb och privat. Orkar och vill jag det? Jag har ju flyttat en hel del i min tidigare ”karriär” och även om det är kul och spännande så är det också kämpigt.  Mest troligt (grundat på tidigare erfarenheter) så faller en bit på plats och sen lägger sig de andra bitarna som i ett pussel. Vi får helt enkelt se vad framtiden har med sig.

PS Katterna får gärna flytta hem igen men det kan jag ju bestämma bäst jag vill.

Andra husdjur i mitt liv

De som har varit ”mina” har varit 3 guldhamstrar, 4 hundar och 2 katter. Sen har förstås kompisars hundar och de hästar jag ridit regelbundet varit viktiga under den perioden. Men om vi håller oss till de egna djuren så är det ffa 2 katter som förgyllt min tillvaro.

När jag efter många års kringflackande liv insåg att jag skulle kunna ha djur var jag först inne på katt. Konstigt nog har jag alltid gillat både hundar och katter. Men då blev det hund.  Efter många år med hund/ar  blev jag sugen på katt igen. Jag hade träffat flera trevliga såna och tänkte att det skulle vara mysigt med en egen. Efter lite forskande insåg jag att det skulle vara bättre med 2 och  valet föll – inte oväntat – på omplaceringar. Jag hittade snart ett par på blocket; Leo och Morganoch de flyttade hem till mig efter ett par råddiga veckor (katterna har även en egen flik). De stackars katterna var nog ganska chockade då och att komma till ett hem med två stora hundar var kanske inte vad de tänkt sig.

Den första veckan såg jag dom knappt men lådan användes och maten försvann ur skålen (nej hundarna kom inte åt) så de var okej. Och sen började de synas och studera hundarna och mig. Ofta satt de högt upp på olika hyllor – jag hade skruvat fast en massa extra hyllor på väggarna – och de tittade ner på oss dödliga…..Efter ett tag satt de på borden istället. Det tog nog ett år innan de gick på golven…. Men då hade hundarna slutat jaga dom också =)

Morgan, den lite mer blyge, kelgrisen, är den som vill ligga i knät och som kräver sina kelstunder. Han blir sur om man inte tar sig tid för honom. Morgan är otroligt vig och studsar glatt upp på bokhyllan (205 cm) eller på det nu lite skrangliga katttornet. Han är kräsen i maten och ganska liten i formatet. Morgan är social men med sina utvalda. Då ska han ligga i knät och spinna och man ska hålla honom i famnen. Han behöver närhet. Inte lika äventyrlig som brorsan men gärna ute och han jagar om han kommer åt. Men sen vill han in och sova om nätterna. Han är kräsen i maten och ganska tunn i kroppsbyggnaden.  Mycket kelig och kan kärleksbitas. Han fixar gärna med håret med folk…. Hans päls är halvlång och sidenblank och han är en bruntabby som skiftar i grått.

Leo, den lite drumlige, äventyraren, är den som  glatt leker med hundarna och som är fullt nöjd med att maten serveras och man finns hemma att serva honom. Han kan nån gång vilja bli klappad men det måste inte vara så. Han är matglad och lägger lätt på sig. Leo är väldigt stabil och social. Fika betyder för honom att hoppa upp på köksbordet och vara med. Han ligger gärna på ryggstödet eller på stolen bredvid, inte gärna i knät och att bli buren är under hans värdighet.  Han älskar att ligga gömt, t ex i garderoben eller i en korg högst upp på en hylla….. När han är på goshumör får man gärna klappa magen men bara när han vill. Han är äventyraren som gärna drar iväg på turer. Jag har hämtar ner honom ur flera trädtoppar….  Egentligen borde han vara utekatt men inte i stan…

Varken hundar eller katter var ja vana vid respektive men de hittade snart ett sätt att umgås. Katterna har aldrig använt sina klor på hundarna och hundarna har aldrig använt tänderna på katterna.

Nilaq tog över Egons roll och leker med katterna, ffa med Leo. De ligger gärna och gosar tillsammans på sängen – Nilaq nosar av magen på Leo och Leo tassar henne runt nosen. Morgan är fegare och håller avstånd men han rusar inte iväg längre när hundarna rör sig.

Bägge katter har varit med på semestrar i Europa och har varsitt pass. På resan brukar vi väcka ett visst intresse när jag öppnar bilen på rastplatser och folk får syn på alla djuren. Likaså på hotellen…..Katterna är väl inte så förtjusta i själva bilresan men väl i att vara på nya ställen.

I juni 2011 valde bägge att ta semester i Småland men förhoppningsvis kommer bägge in igen till hösten. De har varit ute förut på långvistelser så jag försöker att inte oroa mig.

Presentation

Hittade en ganska kul lista på Emelies blogg. Jag provar och ser hur många inlägg jag orkar =)

Hela listan är:

Dag 1 – Presentera dig själv
Dag 2 – Presentera din hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renras eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2011

Och idag börjar jag med att presentera mig själv. Det får bli relaterat till hund då =)

Jag föddes för nu ganska många år sen i Tyskland. Mamma svenska och pappa tysk. En lillebror har jag, vi var som tvillingar under uppväxten för det skiljer bara ett år mellan oss. Som liten var jag den som alltid klappade alla djuren och den som djuren spontant kom fram till. Jag vet inte hur många kattungar jag burit i famnen och frågat om de får följa med hem? Men så blev det inte. När mina föräldrar skiljde sig när jag var 7 år flyttades jag till Sverige med mor och bror. Men det blev årligen resor ner till pappa på sommarlovet så djur fanns det ingen plats för. Jag var väl 10 när jag fick en guldhamster, det var vad mamma trodde att vi barn mäktade med och nu som vuxen ger jag henne rätt. Det var jobbigt nog att mata hamstern, leka med den, göra rent buren (hände inte så ofta) och plocka maskrosblad och gräs ute. Och då var det inga promenader …. Efter 3e hamstern (på ca 2 år) blev det inga fler egna djur. Jag började istället rida på ridskola men inte så där regelbundet. Vi reste fortfarande ganska mycket och under tonåren var det grannars och kompisars hundar som jag gick ut med och vars katter jag klappade på. Ridningen tog jag upp igen när jag bodde i Tyskland först som student och sen på jobb. Men jag fick släppa den när det visade sig att första egna hunden inte alls gillade hästar eller stallet.

Sen kom en period där jag reste mycket i arbetet, bodde utomlands, och det var roligt och utvecklande och jag hade vänner i många olika länder och pratade många olika språk – kanske därför hundspråk senare inte kändes så svårt? Men efter ett antal år runtom i världen bestämde jag mig för att ”hemma” trots allt är i Sverige. 1994 flyttade jag hem för gott. Och då kunde jag skaffa djur! Först var jag inne på katt men sen blev det hund. Hundägandet öppnade upp för ett helt nytt liv, både kul och jobbigt. Ett tag funderade jag på allvar om jag skulle göra mig av med hunden igen men vi tog oss igenom det och senare blev det en hund till. Nu är jag inne på hund nr 3 och 4. Strax innan jag tog hund nr 2 flyttade jag till den delen av Södermalm som jag fortfarande bor i, nära Hornstull och Långholmen. Jag bor själv och det gör att man får planera sin tid kring djuren och även göra avkall på vissa saker men jag anser att jag vunnit så mycket på att ha djur.

Allt jobb med första hunden ledde till en utbildning inom hund och när jag jobbat ett tag med hundkurser och problemhundar gick jag utbildning till hundfysioterapeut. Under den utbildningen gick jag in i den berömda väggen och så här i efterhand är det fullt förståeligt. Jag hade ett säljjobb på dagarna, byggde upp min egen verksamhet med hundkurser på kvällar och helger, två egna krävande hundar, jag startade upp och jobbade på ett hunddagis på södermalm, gick en utbildning i Göteborg och var aktiv i ideella föreningar….. Det tog några år att komma tillbaka till halvtid och där har jag befunnit mig ett tag nu. Planen är att under de kommande åren komma tillbaka till 100% men som alla säger, det tar tid och man måste ha tålamod. Det har inte jag. Så jag lärde mig att meditera och efter att i 2 års tid ha somnat bums gav det mig nya insikter och väckte även nya sidor hos mig som det här att prata med djur. Det kan verka flummigt för många men för mig har det varit en naturlig utveckling, det har kommit efterhand. Sen har jag även lärt mig mer om homeopati och örter. Men där har jag förstås även påverkats av mina tyska år eftersom många specialister där har dubbelkompetens både inom human- och veterinärvården.

Idag jobbar jag med djur främst hundar och deras ägare. Dels med hundträning och rådgivning som hundkurator eller hundpsykolog, det finns så många titlar i hundvärlden, och dels med skador som hundfysioterapeut. Det är väldigt roligt även om det stundvis är riktigt slitigt. Hålla kurser och föredrag är också väldigt roligt. Jag hoppas kunna fortsätta många år till nu när jag hittat det jag ska jobba med och som jag uppenbarligen har talang för.

Vidareutbildning är viktigt för mig, det är så lätt att fastna i tankemönster och sluta ta till sig kunskap och idag försöker jag att gå nånting varje år trots de koncentrationssvårigheter som finns kvar. Och även om jag är mycket kritisk till vissa saker i hundvärlden försöker jag ändå att se med öppet sinne. Sen finns det vissa principer jag inte backar ifrån som t ex att våld, smärta och förtryck inte hör hemma i någon sorts träning.

De flesta aktiviteter idag rör sig kring djuren. Vistas i skogen och i skärgården, gå kurser och lära mig mer är sånt jag gärna gör. Hyra en stuga och på så sätt se olika delar av landet är också kul. Läsa böcker älskade jag tidigare, idag är det svårt att hålla fokus men fackböcker = hundböcker går bättre än skönlitteratur. Konstigt nog kan jag lösa korsord? I perioder håller jag på med handarbete och jag har även sytt och stickat kläder till (första) hunden. Sen har jag som de flesta släkt och vänner jag umgås med mer eller mindre regelbundet. Fast de icke-hundägande vännerna har minskat drastiskt i antal….

Att ha eller inte ha en katt….

Ja i tisdags åkte jag på en lite längre utflykt. Bilen gick ner till Småland, lilla Hestra som väl mest är känd för sina handskar och för skidområdet Isaberg. Det var i skogarna runt som vi hade hyrt en stuga över Kristi himmelfärdshelgen och det var där katterna trivdes lite för bra så de stannade kvar.

Nu hade Morgan, den gråspräckliga katten, skickat en massa hemlängtan och efter att han även synts vid stugan åkte jag ner. Det är 39 mil enkel riktning så det tar ju en stund. Men hundarna var ju med och även mamma följde med som sällskap. Så vi hade ganska kul. Vi var framme vid 15-tiden och blev kvar till halv sju. Men ingen katt kom. Han var nog där men det där sista steget, att ge upp friheten och komma in, det blev för stort. Nåja. Hundarna fick tonfisken, jag fick en massa nya myggbett men  vi klarade oss utan fästingar.

Ja det var ju 39 mil hem igen. Konstigt nog är det ju aldrig lika kul att köra tillbaka, särskilt med ogjort ärende, men vi stannade och fikade och fick oss en hel del skratt även på hemvägen. Hundarna var nog de som tyckte det var tråkigast för det blev bara en massa bilåkande och en pyttepromenad i skogen. Nilaq var  väldigt missnöjd med detta och uttryckte det också högljutt.

Väl hemma ställde jag in kattburen i källaren igen så får vi se när det blir aktuellt igen. Kanske på senhösten…. Då kanske bägge vill komma in igen för i snön vill de nog inte bo ute….

Long time no blogg…

Det var ett tag sen jag bloggade, de senaste veckorna har det varit upp och ner.

Kristihimmelfärdshelgen tillbringade vi i Småland. Har inget eget landställe så då och då hyr jag en stuga i vårt avlånga land. Denna låg mitt i skogen utan grannar nära. Det var underbart!! Tror inte jag skulle kunna bo så permanent (?) men som semester är det verkligen balsam för själen. Bruno hade nog inte koppel på en enda gång under helgen. Nilaq fick vara i långlina (30 m) och snurra men det var mycket vilt och så här i maj/juni är jag inte bekväm med att hon kanske hittar bebisar i skogen och det vore dumt och tragiskt. En liten skogstjärn fanns nära och dit tog vi någon promenad. Dock gjorde myggen att jag inte ville stanna där för länge. Fy vad jag blev myggbiten…. Vid ett tillfälle kom Nilaq loss och då sprang hon ner och badade och kom tillbaka direkt. Så hon var duktig men jag litar inte på henne…. Katterna drog tyvärr på egna äventyr och blev faktiskt kvar. Men jag tror de söker sig till människorna när de vill komma hem igen, jag lämnade lappar i stuga och byns affär. Vi får se efter sommaren. Det är inte första gången. I alla fall var det underbara dagar. Och jag var duktig och använde inte datorn och mobilsurfade inte heller mer än nåt enstaka tillfälle. Så skönt! Det enda då var den lilla tröskeln jag envisades med att snubbla på varje dag och det resulterade i att min gamla skada höft / länd / kors revs upp med inflammation och smärtor.

Och ett mysterium hade vi – första morgonen hittade jag en död näbbmus vid vattenskålen och frågan är vem var det? Jag tror ju på Nilaq fast Morgan huskatt var inne och skulle kunna vara skyldig…. Bruno har intresset men skulle han döda? Ett mysterium!

Väl hemma blev det panik eftersom jag blev helt orörlig och knappt tog mig ut med hundarna. Att komma ur sängen var ett helt projekt och med mycket tårar. Men efter några besök hos min underbara kiropraktor, ett par vändor på min madrass och med midjebälte på hundpromenaderna blev det bättre. Och denna vecka har jag  börjat kunna jobba igen lite smått. Så nu är allt flyttat till nästa vecka och efter midsommar.  Jag har inte planerat någon semester i år, det blir nog små utflykter som den i helgen istället.

Nu i helgen är det dags för en ny introkurs i TTouch/TTeam i Västberga. Riekje van Zanten kommer hit och håller en kurs igen. Det ska bli intressant och just nu är jag glad att vi ska vara inomhus. Och i september blir fortsättningskursen som redan är i det närmaste fullbokad!

Sen har det varit lite runt Bruno med han får ett eget inlägg!

En kul sak till är att en tavla blev klar under helgen och den kunde jag hämta nu i veckan. Alla djuren är med, även änglarna, och den blev väldigt lyckad!! Konstnärinnan fångar personligheterna så bra men så träffar hon nästan alltid djuren hon ska måla förutom alla foton hon vill ha för att få rätt känsla.

Katternas årskrönika

Efter en rad krismöten hela dagen kommer här även katternas årskrönika!

Ja just det. Matte höll på att glömma bort oss – som vanligt – hundarna verkar ju ha nån specialstatus i huset. Men nu har vi sett till att få vår egen krönika.

Vi har nästan hela året fått betrakta världen från våra utkiksplatser. Det betyder inte att året varit händelselöst. Vi börjar med Leo:

Året började med en massa snö. Det betydde snö ute på gatan som vi spanade på men även snö i hallen och ibland isbitar som var roliga att leka med. Så när hundarna hade släppts in och matte klätt av sig hoppade jag ner och smög ut i hallen. Man fick vara snabb, innan matte hann tillbaka med sopborsten.  Sen satt jag och fnissade när hon trampade i blöta pölar lite överallt på golven  =)

Det här året innebar också ökade krav på mig, t ex att ta hand om Nilaq som höll på att växa upp. Hon var ingen valp längre och ibland behövde hon en kompis att prata med och bara vara med… Bruno kändes inte lämplig för ett så ansvarsfullt uppdrag och Morgan, ja med hans attityd mot hundar…. Nej det blev min uppgift. Så det blev många tillfällen som jag fick rycka in och finnas till tass när Nilaq behövde prata eller bara ha ett stöd i tillvaron.

På vårkanten blev det en utflykt med bilen. Matte var försåtlig och lyckades lura både mig och Morgan.  Vi stuvades in i burar och i bilen på ett högst förödmjukande sätt! Tack och lov var pinan snart över och vi fick istället utforska ett nytt hus. Matte lät oss också gå ut och jag tog genast chansen att utforska omgivningarna. Tyvärr råkade jag ut för ett litet missöde som slutade med mera förödmjukelse för min del…. Det tog veckor innan sista kådbiten försvunnit ur pälsen igen.

Sen kom sol och sommar. Och jag hade nästan hunnit glömma bilfärden när det var dags igen. Matte stoppade in mig i buren igen (!) och så bar det av söderöver. Flera dagar reste vi och gjorde ”övernattningar” på olika ställen. Då fick man komma ut och lufta på sig över natten, äta, dricka och gå på lådan. Tyvärr var möjligheterna att gömma sig begränsade så matte fångade in mig varje morgon igen, suck. När  vi äntligen var framme visade det sig vara ett ganska trevligt ställe. Det fanns en balkong att vistas på och gott om platser att vila, spana och gömma sig på. Och några blommor att äta på. Vi fick åka till veterinären och göra en ”hälsokoll”. Helt onödigt, jag är ju kärnfrisk! Och ett äckligt piller petade hon i oss, bläää.  Sen åkte vi hem till Sverige igen. Det var ganska jobbigt att resa så många dagar i värmen. Tack och lov har jag sett matte massera så jag använde mina kunskaper på Nilaq som hade lite ont i huvudet.

Hemma igen var det snabbt gamla vanor.  Även jobbet att vara stöd till Nilaq fortsätter och sen gör jag förstås stor nytta i hemmet. Tack vare mig får matte bl a  bädda om ofta. Och jag grejjar en del i garderoben som jag gärna går in i och rumsterar om i. Sen har jag kommit på att matte blir duktigare att plocka upp efter sig om jag pinkar på sånt hon låter ligga på golvet. Hon blir ju lite irriterad men det uppvägs av att jag har så kul och känner mig så nöjd. Så detta år har varit helt okej faktiskt även om resorna var i jobbigaste laget.

Och Morgan: Typiskt att jag ska komma sist! Bara för att man råkar vara fysiskt minst. Kan ju jag inte rå för, eller?  Jag är ju samtidigt den smidigaste av oss, moooahahaha. Vad ska jag berätta då? Tycker det mesta rullat på som tidigare detta år. Jag smyger runt och verkar i det dolda. Helst sitter jag i knät eller på ryggstödet när matte jobbar. Hon bytte fåtölj så jag har ingen lika bra plats att sitta på nu.

Resan till Värmland var ingen succe, det var åka bil och sen kallt och snö där så jag satt i alla fall inne. Och sen åka bil igen.  Vad är det för kul med det? Då var resan till Tyskland bättre. Jobbigt med värmen och att sitta i bilen men bra ställe att vara på.  Jag hittade en fin spanarplats som fungerade bra. Ibland är det bra att vara lite mindre. Sen hängde vi ju mycket i värmen och vi behövde inte göra något direkt. Det kallas  visst semester. Jag utforskade även lägenheten noga och hittade lite olika platser som jag trivdes på och där ingen störde mig. Jag dras ju till kreativa miljöer så en av platserna blev påskrivbordet så klart. Och där fanns en hel del papper och annat att riva bland. Och två tangentbord, hehe. Men de var inte på så ofta så fast jag promenerade runt på dom hände inte så mycket…

Sen fanns ju många fönster att titta ut genom och balkongen då. Men den blev för varm på dagarna….

Sen åkte vi hem igen och det var skönt. Under hösten bestämde jag mig också för att trots allt gilla läget med hundarna och allt och slutade bry mig så mycket om dom och då slutade dom jaga mig. Men jag kommer aldrig att förstå hundar, de är verkligen konstiga. Jag fattar inte att Leo tycker dom är så kul? Men han är ju inte som jag är han inte Leo. Jag är en knäkatt så det så. Nej nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Tror jag sätter mig och petar på matte så hon kliar på mig istället för att data.

Olliver

Är så glad för idag fick jag ett sms om att Olliver kommit hem igen!

Olliver är en russian blue som jag pratat med när han var under året och även i början av detta år. Sen hörde matte av sig när han inte kom hem och varit borta i dryga veckan.

Att prata med bortsprungna djur är svårt på många plan:

  • man får en tidspress på sig
  • matte/husse är oroliga och djuret självt är ofta oroligt eller förvirrat
  • djuret kan vara svårt att lokalisera
  • djuret kan vara skadat och/eller sitta fast eller t o m dött
  • djuret kan ha sprungit bort på en främmande plats t ex under jakt eller semester
  • djuret kan ha rymt från sin ägare av olika anledningar

När man pratar med djur som är bortsprungna har man inte alltid tillgång till en bild eller vad man nu behöver för att skapa kontakt. Det är heller inte säkert att djuret vill bli funnet och därför inte kommunicerar. En del djur är misstänksamma av sig och vill först inhämta ”referenser” – det är okej när man ska normalprata men i ett akut läge blir det ganska fel – man har sällan tiden.

I Ollivers fall var det så att han valde att stanna ute. Han hade saker att göra och ville inte komma hem förrän han ansåg sig vara ”klar”. Han var varken skadad eller fångad. Han förmedlade att han mådde bra och så småningom skulle komma hem igen. Men när tiden går och ingen katt kommer in så är det klart att tvivlena stiger. Och i takt med att temperaturen ute faller ökar oron för hans välmående. Inte blir det lättare heller när omgivningen i all välmening försöker förbereda ägarna på att katten är död och inte kommer hem igen. Desto gladare är vi alla idag när Olliver till slut kom hem, lite smalare men välbehållen!!