Bruno

I tisdags var vi då på återbesök hos veterinären och röntgen.  Det behövdes bara en plåt för att ställa diagnosen: C-höft. Det var ju inte så roligt fast ändå väldigt mycket bättre än vad jag hittat på i min oro, en höft kan jag nog hantera. Jag får försöka tänka som jag gör när jag träffar andra hundar.

Planen är att

  • hitta en bra kombination av tillskott för leden
  • hitta något anti-inflammatoriskt som funkar när nu inte de vanliga preparaten gör det
  • sätta ihop ett träningsprogram för att få maximal muskling med minimal belastning av leden
  • slimma ner grabben till idealvikt (istället för nuvarande trivselvikt)

Lite ironiskt är det väl att Bruno nu i somras förvandlades till en badhund och själv springer ner och ställer sig i vågorna … Numera finns det förutom 2 hundsim även 1 Water-walker i Stockholm och så finns förstås rehabavdelningar på flera av djursjukhusen. Nu ska vi bara hitta rätt lösning för oss.

På fotot ligger lilleman och sover på röntgenbordet.

Annars rullar dagarna på. Bruno får inte leka eller rusa runt men han är duktig på att gå lös….om inte löven yr i vinden – då kan inget stoppa honom.  All mat blandas upp med havrekli för viktminskningen.  Det blir några varv på madrassen också. Så om ni som läser har några bra tips så tages de emot med tacksamhet!

7 reaktioner till “Bruno

    1. Tack för länken och pussar =) Bruno viftar på svansen!

      Nej det var väl inget jubel direkt. Man ska ju vänja sig också. Har inte haft kända höftproblem på tidigare hundar. Nelson hade ju ont i ryggen och det blev diskbråck så småningom men det är en annan sak. Mycket handlar ju om att planera och tänka. Trappor kan vi lätt undvika och jag kan ju behandla med mitt. Vi går mycket på mjukt underlag, undviker asfalten. Leken kan jag bryta. Det blir lite mer promenad i koppel nu. Men det funkar. Bara löven slutar blåsa för det kan han inte motstå =)

  1. tråkigt. 😦 men som du skriver finns det ju mycket man kan göra för att hjälpa och underlätta. när vi fick vår diagnos (inte samma ju men ändå liknande behandling) bestämde jag mig för att se behandlingen som lite annorlunda och rolig aktivering, för det är det ju faktiskt. man gör saker man kanske inte gjort annars. hoppas han kommer funka bra med lite hjälp!

  2. Klart jag hellre vill ha en frisk hund men om jag ser tillbaka så har ju alla dalmatiner haft något: Nelson diskbråck som opererades, Egon epilepsi och nu Brunos höft. Då tycker jag ändå att Egon drabbades värst för ep är en j-vla sjukdom att leva med =(

    Ja att se det som aktivering är väl smart. Och jag har ju sett många hundar som har ett helt ok liv även med div diagnoser så det känns hoppfullt.

  3. Å, vad trist! Men som du skriver – det finns många, många hundar som är så gott som symptomfria trots C’n.
    Berätta gärna om hundsimmet när du varit där!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s