Vad spelar känslor för roll?

När man lyssnar på olika hundtränare så har alla olika uppfattning om känslor. En del ser känslor mer som ett störande inslag i träningen och vill att du som hundägare ska vara så neutral som möjligt. Andra vill att vi endast inriktar oss på själva beteendet och därmed utesluter ev känslor. En del hundtränare trycker på att  det vara kul, att träningen sker med glädje.  Eller att du som hundägare ska lägga dig i ett emotionellt läge och sända till hunden.

Men säger detta något om hur känslor påverkar oss och hunden? Jag tror de flesta som lever med hund tycker att det är mycket känslor inblandade. Glädje och skratt när vi trivs och har skoj ihop, kanske roliga aktiviteter vi ägnar oss åt tillsammans med hunden. Gråt och tandagnisslan när hunden inte gör som vi vill. Rädsla när hunden visar aggression. Skam när vi ser andras blickar på vår ”hopplösa” jycke…. Många känslor är det.

Har hunden känslor då? Det är ju svårt att alldeles säkert svara på. Fast jag tror de flesta idag anser att hundar har ett rikt känsloliv. Och att de är duktiga på att läsa våra känslor och avläsa hur vi mår. De flesta har säkert haft en dålig dag som blivit betydligt bättre när hunden visar oss omtanke eller lockar oss till skratt med sina tokerier. Likadant kan vi se hur hunden beter sig mer illa om hundägaren själv har en dålig dag, kanske pga värk eller sjukdom.

Jag minns att Nelson var precis sån, en ibland vidrigt ärlig spegel av mig och mina känslor. Mådde jag bra och var i balans så var han en drömhund. När han betedde sig illa och var allmänt jobbig så behövde jag bara se hur jag mått de senaste dagarna för att se sambandet – mina dippar blev hans aggressiva utspel. Det tog mig många år att se detta. Egon var mer avskärmad men med honom hade jag inte samma band heller. På ett sätt litade jag mer på Egon i olika sammanhang även om han också kunde ställa till det.  T ex var han väldigt känslig för personer vi mötte, han kunde gå emot med glatt viftande svans för att precis framför en person börja vrålskälla mot dom…… Bruno är inte heller lika sammanflätad med mig, han har sin egen ”autistiska” värld där han bara är glad och lycklig och jag inte kan nå honom alla gånger. Men det gör också att när han har sina dippar behöver jag vara i balans. Vi ska definitivt inte köra behandlingar samtidigt, om vi bägge dippar synkat blir det väldigt jobbigt. Nilaq är instämd både på mig och på Bruno. Det märks så väl att om Bruno har bra dagar så är hon väldigt harmonisk, har han dåliga dagar har  hon taggarna utåt. Lika med mig. Hon speglar verkligen flockens emotionella status med sitt beteende.

Självklart blir det pinsamt ibland. När hunden läser min ovilja och gör ett utfall och jag ska låtsas vara trevlig och släta över….. Men ibland blir det också väldigt bra av precis samma anledning, hundarna ger uttryck för det jag känner.  De går t ex gärna fram och charmar vissa män…. Ja vad ska jag säga, vi är alla djur =)

Den amerikanske hundtränaren Kevin Behan har skrivit en bok om hur hundar reflekterar våra känslor med sitt beteende, ”Your dog is your mirror”.  Än så länge finns den bara på engelska. Men den ska jag läsa nu och se vad han har kommit fram till i ämnet.

Annonser

13 reaktioner till “Vad spelar känslor för roll?

  1. Vad bra skrivet – jag tror i alla fall på det! Fast lite pinsamt blir det väl då med min väldigt revirförsvarande hund! Men det stämmer väl på mig, jag är också avvaktande mot okända och har en lång inkörssträcka mot nya vänner! 🙂 Fast jag kanske inte ”skäller” riktigt lika mycket på främmande 😉 Min Clifford = min spegel – jag gillart! 😀

    1. Tack! Det är ju inte bara våra sämre sidor som syns, även de goda syns ju =) Men det som också händer är att om VI hetsar upp oss inför möten med barn, hundar, knarkare, så kommer HUNDEN att agera och reagera utifrån det vi förmedlar. Så visst är det bra att vara medveten om det. Och ser men ett intressant beteende i hunden får man väl fundera över hur man själv mått och betett sig….. Så spegla på

  2. Låter som en spännande bok, väntar på kommentarer om vad du tycker sen 🙂

    Personligen försöker jag tänka ”utan känslor” när jag ska tänka beteendet om det ska ändras, ”vad rent mekaniskt måste ändras här”. Sen försöker jag anpassa det till de känslor som finns, för hur mycket man än vill leka neutral inför hunden så nog sprider vi våra känslor omkring oss – glädje, skam, irritation etc. Att säga till någon att denne bara ska låtsas om att hen själv inte blir rädd för att minska risken för att hunden inte ska bli det rädd också känns inte rättvist mot hundägaren när den faktiskt blir rädd. Då är det ju bättre att inse att känslorna finns där och försöka anpassa situationen utefter det (utan att lära denne att ömka hunden, men det är ju så basic så jag eg inte ska behöva påpeka 😉 )

    För våran egen del då? Nä, inte kan jag lura Nässla att jag inte alls är irriterad.. Fast ibland kan det vara bra då det också skapar medvetande hos mig själv om hur jag faktiskt är, ibland går man in så pass i träningen att känslan glöms bort.

    1. Hoppas det. Den har legat sen i somras men nu blev jag sugen på att läsa den.

      Jovisst är det så att om man ska träna in ett beteende eller förändra ett beteende så behöver man först se beteendet för sig, rakt av och utan känslor. Men sen behöver man nog tänka till ordentligt hur känslorna påverkar.

      Minns när jag lyssnade på Emma Parsons om att klicka aggressiva hundar, att hon klickar ägarens reaktioner lika mycket som hundens, t ex att vi slutar andas eller tar tag i kopplet när vi blir rädda eller spända och att detta är fysiska signaler som påverkar hunden massor. Till det den känslomässiga biten då. Så nervositet eller rädsla ska man definitivt träna! Och vi gör ju massor med saker som vi inte ens är medvetna om =) Och som sagt, de egna erfarenheterna hjälper en förstås långt.

      Drar man det vidare så kan det vara lättare att förstå varför vissa hundägare får de problem de får med sina hundar. Så intervjun med hundägaren kanske ska användas till mer än att definiera problemet hunden uppvisar, kanske ska man in vissa fall helt strunta i hunden? Tänker också på Bob Bailey som tjatar om att träning är en mekanisk färdighet. Men det är ju lättare att träna andras än egna hundar. Många tankar finns det……

  3. Du har så reflekterande inlägg, kul!
    Klart att våra känslor speglas hos hunden för våra känslor påverkar vårt kroppsspråk och hundar är ju mästare på det!

    Men en hund är ju inte bara våra känslor utan har ju egna förutsättningar och upplevelser också som visar sig i olika situationer.

    Visst är det bra om man tränar lite mekaniskt men jag tror att man alltid ska ha glädjen med och visa den, belöningen blir så mycket större då.

    1. Tack. Ja det ska bli kul att rapportera mer när jag läst boken. Den här tränaren/författaren verkar ha dragit det hela ett steg längre. Intressant också med tanke på att han från början tränade polishundar och hans pappa tydligen är en känd ”dominanstränare” vilket även denna kille började som. Och sen har han utvecklat sin egen metodik.

  4. det är ju inte helt omöjligt att det ligger något i det. 😉 jag vet ju tex att hon ofta får tokryck när jag lyssnar på hans musik, jag är glad så hon är glad. men sen är ju hund-jackson en väldigt trevlig jackson han med, det får jag hålla med henne om! 😉

  5. Påminner om nåt jag läste för en massa år sedan om att man måste vara i ”träningsläge” både som människa och hund för att det ska bli bra hundträning. Det har varit lite halvtaskig träning for oss den senaste tiden…. borde nog tänka lite mer på detta. Ser fram emot en recension av boken!

  6. Hej

    Jag läser att du tänker mycket på din hunds bästa. När du är klar med boken kan jag rekommendera en annan som kommer att ge dig mycket: ”Förstå din hund” av Jan Fennell. Finns på de flesta internetboksidor, tex cdon.com.

    Njut av läsningen!

    1. Hej Sara och välkommen. Jan Fennels 2 första böcker läste jag när de kom ut. Hennes böcker är intressanta men jag tycker hon har en gammeldags syn på hundar som jag inte delar. Ha det gott!

      1. Hej och tack för ditt svar.
        Jag skulle veta mer om det du skrev: om att Jan har en gammaldags syn på hundar som du inte delar. Kan du förklara mer om det?
        Jag är nämligen utbildad Dog Listner av Jan Fennells son Tony Knight och jag vill gärna lära mig mer om hur människor som lever med andra metoder ser på Jans metod och hennes sätt att se på hundar, som jag också delar.
        Det skulle vara intressant att disskutera detta, då jag möter detta i mitt jobb, alltså andra synsätt på hunden och hundens fostran.
        MVH Sarah

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s