Tillit kontra kontroll, del 1

När man tränar hund har kontroll ofta en stor betydelse. Dels syftar mycket av träningen till att skaffa sig ökad kontroll över hunden, t ex fungerande inkallning för att hunden ska kunna vara lös ute.  Dels krävs en del kontroll i träningen för att den ska bli lyckad, t ex att ha en långlina på hunden tills inkallningen verkligen sitter. Risken med att använda hjälpmedel är att man blir fast i det och har svårt att ta bort det igen. För man jobbar med kontroll och inte med tillit. Med omplaceringar har man dessutom alltid gammal träning att kämpa emot vilket i sig gör att man i början behöver ett visst mått av kontroll.

Hur man än tränar och hur mycket hjälpmedel man än använder kommer alltid ögonblicket när man måste ha tillit och testa ”utan”. Detta behöver inte vara ”från 100 till 0” utan kan ske stegvist – det är faktiskt bäst om det sker stegvist – men rätt vad det är står man där utan hjälpmedel och hoppas att all tid och all kraft man lagt på träningen ska ge utdelning och att hunden ska lyssna precis lika bra…..

Det kan vara ett nervöst ögonblick och hur snabbt man kommer dit eller hur frivilligt detta sker kan variera. Men eftersom man faktiskt kommer att komma dit så blir det ett realistiskt mål att träna emot.

När man väl kommer till den stund då man har hunden lös och tänker kalla in den eller första promenaden i sele utan halti och halsband gäller det att ha tillit. Tillit till att träningen har lärt hunden rätt beteende, tillit att du kommer att reagera och bete dig på samma sätt som under träningen, tillit att hunden förstår dig och tillit att du lyckas kommunicera din vilja tydligt.

Så som ovan har träningen sett ut genom åren. Så har jag blivit lärd och så har jag lärt ut. Men nu med en valp som är ”oförstörd” har jag provat en annan väg. Nämligen att lita på hunden och inte använda för mycket hjälpmedel. Jag har nog själv gått över mer och mer i den egna träningen att lita på hundens tankeförmåga och att finnas  där som stöd och belöna när de gör rätt. Med omplaceringarna har jag fått vänta tills de landat ordentligt innan jag kunnat släppa på kontrollen och istället jobba med tillit.

För att tilliten ska fungera måste bägge parter lita på varandra.

Annonser

5 reaktioner till “Tillit kontra kontroll, del 1

  1. ja, det är ju onekligen så att för att kunna lita på dem måste man ju ge dem förtroende att klara av det. Det är väl som med barn, för att de ska kunna ta ansvar måste man ge dem ansvar…
    Intressant att läsa dock!! Kram

  2. Vilken fin Malamute du har!
    Har en 12 veckors malamutevalp själv, det är en spännande ras som inte liknar någon ”vanlig” hund varken till utseendet eller beteende…
    Hur samarbetsvillig är din?
    Min tanke är att träna lydnad med min Qilaq, han har redan lärt sig mycket med hjälp av klickern, så man får se vart man hamnar tillslut 🙂
    Som sagt Nilaq var väldigt fin!

    1. Hej P!
      Ja malamuter är väl på ett sätt speciella och på ett sätt alldeles typiska hundar, eller urhundar. Själv har jag haft dalmatiner tidigare och tycker inte steget var så långt faktiskt =) Hon har en lite större radie än dalmatinern har.
      Vi kör blodspår och kommer börja klövja under våren. Sen blir det lite drag framöver, hon ska väl få växa klart först. Det hon har visat talang för hittills är personsök och freestyle och så har vi provat rallylydnad. Vi får se vad det blir.
      Lycka till med din vovve och kom ihåg att de behöver mycket kärlek =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s