Kategoriarkiv: TTouch

Koppelkompetens

Jag måste erkänna att när jag först läste uttrycket fick jag fundera en stund men insåg sen att det var en översättning av engelskans leash skills. Första tanken var mer åt att lära hunden gå fint i koppel men istället handlar det om att som förare lära sig hantera kopplet så att hunden inte känner det direkt men att det ändå pågår en kommunikation.

Koppelkompetens är en del i BAT 2.0 och därmed en vidareutveckling av från det BAT-seminarium med Grisha Stewart som jag var på för några år sen (kan du läsa om här och här). Hon har tagit in en hel del från TTouchen (som du kan läsa om (här, här och här) känns det och lagt till en modell av promenader som komplement till rena set-ups som vi tränade på och idag använder på BAT- och hundmöteskurser. På dessa promenader tränar du och hunden ert samspel i koppel där du som förare ska stöda men inte direkt styra hunden. I början helt utan triggers och sen med introduktion av triggers på stort avstånd. Promenaderna ska hjälpa hunden att modifiera sitt beteende mjukt och långsiktigt så hunden ska hela tiden befinna sig under tröskeln. Det hela i ett fem meter långt koppel. Så det kräver både mental och fysisk närvaro och kallas därför närvarandepromenader.

Två kvällar har vi roat förbipasserande i Stockholms innerstad genom att knata runt två och två – utan hund! – med ett koppel emellan och träna tekniken. Det kräver mer praktisk träning än en kan tro för gamla tekniker sitter förstås ”mer” i ryggmärgen och detta kräver ett annat sätt att reagera på. Hunden ska i princip inte märka att du styr med riktningsändringar, mjuka inbromsningar osv. utan ha känslan av att lufsa på i sin egen takt. Jätteroligt när det funkar och många skratt när det inte funkade så bra 😉

Om du vill prova på så håller Jenny Afvander på Hoppsan Hundlära i dessa i Stockholm och Uppsala m fl orter (https://www.facebook.com/hoppsanhundar/).

Och så är den nya boken på gång.

leash

Annonser

April, april

Ja då har påsken passerat med råge, vi är i april! Måste vara åldern som gör att tiden flyger förbi? Vintern släpper sitt grepp sakta men säkert och istället knoppas träd och buskar. Och jag ryser. Men men, bara löven kommer blir det bättre så jag hoppas på en explosiv lövsprickning =)

När solen är framme så värmer den ordentligt men trots det är det is och snörester kvar på de platser jag brukar gå och hålla kurser så mycket av ”utejobben” har jag fått skjuta på. Fast en hundmöteskurs startar på onsdag och en valpkurs ikväll. Nu efter klockomställningen kan ju även vardagskvällarna utnyttjas, man ser och behöver inte frysa ihjäl 😉  Men lite råddigt blir det att göra om i kalendern och flytta olika kurser fram och tillbaka. Förresten blir det nog en TTouchkurs i juni. Det var över ett år sen sist så det är skoj!

Bruno fortsätter simma en gång per vecka och han simmar utan flytväst. Nu sist gick han i alldeles själv, simmade sina rundor, tog en paus, simmade ett par varv till och sen ville han gå upp. Känns lite slappt och stå och snacka med poolägaren men Bruno sköter ju allt själv – tänk att han blir 11 år på söndag….

Nilaq får fortsatt gå lös eller i långlina (i skogen) när vi går själva och sköter sig fint. Bra kontakt, bra avstånd, lyssnar fint. Hoppas, hoppas det håller i sig. När vi går med syster kan vi inte vara lös dock, då blir det bus och upphetsning och där slår det över både i spring och tackling av syster och vi vill ju inte att de ska ryka ihop. Men å andra sidan händer mycket annat kul som kompenserar ofriheten och hon verkar nöjd med flexi/hundbälte-lösningen.

Sen hann vi dra några gånger till, då på isen. Det är kul! Och nu tror jag vi kan fortsätta med cykel när det blir barmark – och innan det blir för varmt. Har även tittat på en 3hjulingar men då är vi tillbaka på problemet med förvaring och transport. Den passar nog bäst om man bor på landet och kan starta från tomten…

Vad mer…..? Bilen rullar fortfarande på men nu drar det ihop sig för besiktning. Ett litet orosmoln men det är ju bara att ta det.

Mindre kul är resan som kanske inte blir av. Hade tänkt åka ner till Tyskland med hundarna och eftersom det var ett tag har Brunos rabiesvaccin gått ut. Borde alltså åkt ner med honom förra året. Och homeopaten från en ny vaccination eftersom det går så hårt på nervsystemet…. 😦  Mejlade jordbruksverket för att se om ett blodprov på antikroppar kan användas istället? Enligt tillverkaren har ju vaccinet en mycket längre hållbarhet är 3 år och Bruno har ju regelbundet vaccinerats tidigare. Men JV sa nej, blodprovet kan ej ersätta vaccinationen. Så då står jag i valet och kvalet. Sista gången blev han dålig vilket jag då trodde berodde på att de gav honom ALLA vacciner på en gång,  inte bara mot rabies, och jag delar helst upp i olika omgångar. Men då är det kanske just rabies han reagerade på? Är inte riktigt värt att sabba allt vi åstadkommit under de senaste åren tänker jag. Samtidigt vet jag ju att organisationen vill se honom i livet om det bara går….. Alltid är det nåt.

Sommar?

Tänk att jag alltid blir lika överraskad varje år. Nätt och jämnt jag hann hänga undan vinterjackan innan sandalerna kom fram =) För just nu verkar sommaren vara här. Den kan ju försvinna igen imorgon men här och nu är det linne, sommarbrallor (inte helt korta då utan piratmodellen som egentligen är väldigt osmickrande men så sköna) och så sandaler. Som människa går det ju bra att klä på sig mer eller mindre. De stackars hundarna har pälsen på året runt. Fast just nu är det mycket spring ner i vattnet. Plockade en fästing igen på Nilaq i morse, den hade suttit 1-2 dagar i alla fall. Har inte kommit förbi posten att hämta salvan men det blir väl idag eller imorgon. Hoppas det snabbt blir torrt i värmen, då avtar både mygg och fästingarna. Minsta regnskur nu så lär de ”explodera” igen.

Stackars Bruno hade världens träningsvärk igår, hela dagen rörde han sig i slowmotion, så sakta så sakta. Så när jag lite käckt slängde ner honom i kanalen idag (eller drog ut honom i selen då) vart han inte glad på mig. Men han fick gå i två ggr. Det räckte med ett par sparkar med bakbenen så verkade det släppa och han gick bättre. Och i solen torkade han fort. Eftersom vi kom ut lite senare idag än på vardagarna mötte vi W idag. Jättelängesen känns det som och jag kan ju säga att det gick sådär. Visserligen dröjde det en lång stund innan Bruno la märke till W eftersom vi var på ena änden av en gräsmatta och hade godissök och W och hans ägare stod vid andra änden och pratade med andra hundägare men när vinden vände fick Bruno full nos och reagerade förstås. Nilaq hade under tiden lyckats krypa genom staketet och nerför en slänt så mitt i allt skulle jag trassla ut henne…..  Självklart hade jag helt glömt strategin med att jollra så nu stod jag och klickade (funkade sådär eftersom Bruno inte tog godis i det läget) och försökte BATa (funkade inte eftersom vi inte kunde öka avståndet) men det var inte helt kaotiskt. Tills det kom en lös hund som började leka med W som i sin tur drog husse över gräsmattan i vår riktning….. Vissa dagar är det mindre kul. Det var bara att överge alla strategier och istället ta sig därifrån. Vi tvärade genom buskagen. Varför blir det så här?

Nåja, det finns ju annat än hundmöten. Igår behandlade jag en hund som också har visat sig ha problem i ena knät. En dag kunde hunden inte resa sig och när jag undersökte henne reagerade hunden i hela bakdelen och hon gick konstigt med baktassarna, små cirklande rörelser. Jag tyckte det verkade sitta i ena knät och ev nära svansroten och skickade dom till veterinär för att dubbelskolla. Röntgen (som hundägaren hade fått tjata sig till) visade en förändring i ena knät dock inte så att de ställde en diagnos. I samtalen med hundägaren har hon kommit på att hunden faktiskt från och till har haltat men det har ju gått över varje gång och hon har då inte gått vidare med det. Nu är knät svagt (benet viker sig när man klämmer till på insidan), andra bakbenet överansträngt och även en förändring i L7S1 (korset) syntes på röntgen.  Hunden har gått upp i vikt, troligen för att hon skonat sig själv, och nu är det många behandlingar, simning och till viss del medicinering som gäller för att få rätsida på det hela.   Lärdomen av detta är att har man återkommande hälta på hunden ska man absolut kolla upp det!! Idag finns ju även borrelia och anaplasma som kan sätta sig på lederna…. (det hade inte denna hund tack och lov!!) Hunden kommer att bli bättre men förändringen kommer förstås att finnas kvar. Nu ska matte få köra ttoucher längs rygg och bakben så hoppas jag det påskyndar läkningen.

Idag är det inte så mycket planerat utan jag och hundarna ska över till lilla mamma senare idag, det är ju hennes dag idag!

Liten uppdatering

Overall + BOT-täcke =)

Kan ju vara dags för det vad gäller Bruno.  Nu har det gått 4 veckor sen Bruno fick sin behandling och svullnade upp i tassarna. Det gick tack och lov över efter ett par dagar – vänster framtass och höger framtass byttes av och sen blev det ”normalt” igen – och efter det har han inte haft något liknande. Han har känts ganska fräsch i kroppen, det går även framåt med den fysiska träningen.

Vi har nu kört simning en gång i veckan och en 3 km skogspromenad i veckan och i förra veckan gick vi upp på 2 x 3 km skogspromenader i veckan och då även lite dragpass i det. Jag hade nog räknat med att han skulle visa svagheter eller träningsvärk men han springer glatt på. Visserligen är han haltare på kvällarna men det har han varit även med lägre intensitet i träningen. Så fysiskt verkar han fortsatt bli starkare. I söndags blev det 6km-rundan och även den har han fixat utan träningsvärk eller mer hälta.

Mentalt har han dock haft ett par riktigt ”autistiska” promenader får man säga. Ofta är det utomhus det märks mest, att allt blir jobbigare och allt vi möter triggar mer. Och det växlar dessutom. Ena gången är det en hund som han går igång på nästa gång bryr han sig inte om hunden men om cyklisten på andra sidan gatan. Nu har de spolat is på lilla fotbollsplanen och barnen som åker skridskor i sina hjälmar ger honom smärre psykbryt. Även på håll. Jag undrar verkligen hur hans sinnen fungerar???

Apropos hundar så har vi förstås inte mött W på hur länge som helst men imorse kom de och gick om oss. Bruno varken såg eller hörde trots att de hejade på oss utan först när vi gick ikapp dom längre fram och han fick upp doften reagerade han. Alltså är det doften av W som triggar.  Och jollrandet funkade bra, han avbröt sitt bolldödande och tog en godis istället.  Sen när en unge på en snowracer/kälke drogs förbi oss längre fram så  blev han galen och där hjälpte varken jollrande eller kontaktljud….  Enligt förra ägaren har det ju aldrig hänt något där en kälke/pulka/snowracer varit inblandad men det triggar Bruno väldigt så det vette sjutton vad det är han ser…..

Ja Brunos sinnen.Nosen är aktiv och han äter nu diverse skit ute. Alltid hungrig och dessutom hittar han nu både gammalt bröd och andra delikatesser. Hästbajset är en nyupptäckt smarrighet i skogen. Nåja, jag lever i hoppet att det är nyhetens behag ….. Synen verkar fortsatt knepig. Ibland har han en synskärpa som en örn och ibland missar han helt. Kan hundar ha brytningsfel? Sakna djupseende?  Nåt är det… Han verkar ju inte fara illa men han blir rädd ibland och om han har ”blinda” stunder måste ju jag vara mer alert. Kanske därför han är så klumpig i hundspråk mellan varven? Hörseln är ju också selektiv men han är ju trots allt prick.

Bruno får regelbundet ttouch och han är överlag mer avslappnad och harmonisk i sitt sätt. Han får fortfarande tugganfall men nu mer att han tuggar på sin bädd eller en boll eller ett ben. Ibland kan han fortfarande tugga i luften men ganska sällan. Nu gör han snarare långa slick i luften och det är ju mer en  lugnande signal. Så på det stora hela går det framåt.

Nu när det blivit kallt så försöker jag verkligen tänka på att klä på Bruno om vi ska stå stilla något ute. Han gillar egentligen inte ”kläder” men han har vant sig ganska bra. Overallen är fortfarande sisådär men bara den är på och vi börjar gå så är han inte så berörd. Synd att passformen inte är så bra. Eftersom Bruno har en djup bröstkorg med en kort kropp hamnar han mellan storlekarna.  Nu har han den mindre som då är lagom lång i kroppen och okej i benen men tight över bröstet.  Tack vare det (för hand!!) isydda blixtlåset håller den ihop. Och nu har jag kommit på hur jag tänkte när jag sydde i det med öppningen i ryggslutet. Om jag öppnar blixtlåset ”nerifrån” sitter det ihop i halsen och blev  mycket lättare och klä på! Synd att jag glömde det. Ibland är man för smart för sitt eget bästa hahaha. Och har han på sig overallen efter simmet är han i princip torr när vi kommer hem. Praktiskt!

Rehab på hemmaplan

Mycket av Brunos träning i rehabsyfte har skett på hemmaplan så jag tänkte dela med mig lite av vad jag gjort och hur jag tänkt. Kan ju ge tips till andra tänker jag?

Direkt efter operationen var det total vila och hjälp att gå som var det viktiga. Det tar 72 timmar innan allt slutar blöda och stabiliseras och under den tiden kan man möjligen lägga på kyla för smärtlindring och bortforsling av svullnader och slaggprodukter. Bruno t ex behövde fysisk hjälp att ta sig fram så svag var han och ingen hund tycker om att visa sig svag, särskilt ute.  Samtidigt behöver hunden röra lite på sig för att hålla igång cirkulationen som i sin tur bidrar till snabbare och bättre läkning. Så kan hunden inte gå kanske en speciell bärsele som den från Redog eller en handduk under magen kan hjälpa den. Eller en sele typ webmaster från Ruffwear som du hittar på bl a Naturkompaniet. Med Bruno använde jag en handduk som stöd. Det behövdes mest i vår lilla trapp men även vissa sträckor ute. Nu ska man inte gå långt men att stå och hänga ute en stund mår hunden ofta bra även om den behöver stöd för att inte trilla omkull. Har man stora ytor av hala golv hemma så behöver dessa antingen skärmas av eller täckas av mattor så hunden inte halkar omkull.

När den akuta fasen är över så är det dags för minipromenader. Hunden kan själv bestämma hur långt den orkar och hur många pauser den vill ta på vägen. Här kan det vara smidigare med sele än halsband om man måste hjälpa och hålla under vilan. Beroende på vilken sorts operation hunden genomgått läker det förstås olika fort och hunden kan börja belasta olika snabbt. Men de första 2 veckorna får man ta det lugnt.  Välj hellre plana ytor och lätt kuperad terräng att gå på än i väldigt kuperad terräng eller långa trappor. Man behöver inte helt undvika backar och trappor men håll det på en rimlig nivå.

Efter 2 veckor när stygnen är tagna kan någon form av vattenterapi vara bra. Antingen simma i bassäng eller gå i vattentrask. Det beror förstås på operation och omfång av skada. Även en liten hund som i sig är lätt i kroppen kan behöva komma iväg och få simma eller traska åtminstone ett par gånger. Fördelen med bassäng är att hunden helt slipper bära sin vikt med hjälp av en flytväst och den kan ändå röra sig ordentligt. Nackdelen är att hunden i början bara rör de ben den kan och man behöver hjälp av utbildad personal för att träna upp hunden. Fördelen med vattentrasken är just att man kan kontrollera exakt vad hunden ska träna på med hjälp av löpbandet och mängden vatten.  Nackdelen med vattentrasken är att det kan blir slitigt för hunden om den gått och lärt sig använda ”fel” muskler en längre tid.  Och det finns olika modeller där vissa är bättre för bakdelsskador (lutbar ramp) och andra bättre för framdelsskador (rak ramp). Det går med bägge att ganska fort komma upp i större styrka och börja bygga muskler.  Precis som för människor är det ett uppskattat inslag i rehabdelen och idag finns bassänger och traskar lite varstans i landet. Med Bruno blev det simning.

Hemma kan man förstås också göra en hel del. Dels är det bra att massera och stretcha men se till att någon som kan visar hur man gör. Det finns även fler böcker som i text och bild visar hur man ska göra. Hundar tycker ofta det är skönt att blir ompysslade men har de ont kan de reagera om man kommer åt en öm punkt.

TTouch är en annan beröringsteknik som stimulerar läkningen och nerverna vilket är bra efter alla större ingrepp. Mer om ttouch hittar du bl a på ttouch.com och tellingtonmetoden.se.  Till skillnad mot t ex stretching så kan man inte göra något fel utan det går bra att arbeta helt efter en bok. Det finns en hel del böcker på engelska med många bilder. Även kroppslindorna kan göra att hunden kliver annorlunda och bättre.

Förutom det man gör hos en hundfysioterapeut eller sjukgymnast finns det även en del övningar man kan göra, både inomhus och ute.  Många hundar spänner sig väldigt i ryggen oavsett var problemet började och för dom kan det vara jätteskönt och nyttigt att få stretcha ut sin rygg.  För detta kan man med fördel använda sig av en pilatesboll, det finns runda och det finns äggformade. Låt hunden rulla upp på den mjukt – locka med en godis – och håll bollen så den inte rullar. Hunden märker efter några gånger bara att det är skönt och inte svårt och kan då själv hasa upp på bollen bara man håller i den.  Har hunden haft förlamningsproblem kan detta också vara bra när den ska lära sig att stå och balansera igen. Pilatesbollen kan även användas så hunden får stå med frambenen på och balansera ut kroppen och även kliva upp helt på bollen med alla fyra tassar. Detta är ffa när hunden har läkt ordentligt och behöver jobba upp sina mikromuskler och balansen i kroppen. I början håller man bollen stilla och hjälper hunden men det går ganska fort att hunden kan själv.

Sen är det bra att få kliva. Antingen i en stege som ligger på golvet eller genom olika täta snår ute eller något annat hinder på marken. Har man litet hemma kan man sätta en expanderstång i en dörröppning och låta hunden kliva fram och tillbaka.  Hunden ska helst lyfta ett ben i taget. Så det ska gå ganska sakta och ofta är det bra att ha på koppel, särskilt i början. Vart efter hunden blir säkrare och får en bättre balans i kroppen kan hindret/na höjas. Men de ska aldrig vara högre än bröstkorgens lägsta punkt. Även mjukt underlag är bra att kliva runt på. Antingen i en mjuk säng och då gå runt och gå, inte lägga sig att vila!  eller på en luftmadrass på golvet eller liknande. Det finns även uppblåsbara barnleksaker som passar storleksmässigt till de flesta hundar.  På så sätt tränas mikromuskulaturen som hunden behöver för att kunna röra sig säkert på fyra ben.

När hunden börjar bli stadigare i kroppen och det är dags att jobba med styrkan i muskulaturen så finns det olika övningar man kan göra. Traditionellt så kastar man boll i grustag, där hunden får springa uppför i gruset och på så sätt bygga upp bakdelsmuskulaturen. Men detta är en ganska grov metod som passar friska hundar bättre än de som har en skada och går på rehab. En snällare variant på denna övning är en kopplad hund i sele, en boll och så rullar/kastar man bollen framför hunden och håller emot i kopplet så hunden får dra eller springa ikapp bollen med ditt motstånd. Avstånd, motstånd och underlag kan varieras efter hunden fysiska nivå.

Om hunden simmar är det dags att arbeta med jetstrålar.  Det kan vara dags att lägga på vikter på något eller alla benen, t ex  med viktmanschetter. Ska alla benen  eller hela kroppen stärkas kan det vara dags att börja klövja. Viktigt att prova ut väskan så den sitter stadigt och att vikterna, t ex små vattenfyllda (frysta) pet-flaskor inte hasar runt okontrollerat.  För klövjning ska ryggen förstås vara okej.

Nu kan även promenaderna bli längre och längre. Gärna mer och mer kuperad terräng och lämna stigarna mer och mer för att traska i vildmark där hunden får lyfta på benen ordentligt och jobba med balansen.  Under vinterhalvåret kan hunden få pulsa i snön.Var bara försiktig med ishalka så inte skador rivs upp igen eller nya tillkommer.

Hunden kommer att få träningsvärk så tänk på att utöka längd och tid över tiden och inte för fort.  Snart kommer hunden att röra sig som tidigare eller t o m bättre.

Självklart ska du under hela tiden försöka ha en god kontakt med veterinären och stämma av så du inte går för fort fram.

Usch då

Jaha där försvann en dag… Blev kräksjuk natten till tisdag  – det sker ju alltid 3 på morgonen – och låg sen med feberfrossa och svettningar fram till morgonen. Släpade ändå ut mig på en runda på holmen med hundarna. Trist eftersom vi skulle åkt ut till skogen och gått en runda där, men det gick bara inte. Nu hasade jag runt vanliga varvet med en hyperglad Nilaq och en skällig Bruno. Svårt att veta om de blir så för att jag inte mår bra eller om vi hade en dålig dag allihopa. Sov sen resten av dagen med korta avbrott för hundrastning och tedrickande. Antar att jag ätit nåt eftersom magen blev lugn efter nattens härjningar?

Har hunnit fått en del positiv återkoppling från helgens kurs och en del negativ. Denna gång var första gången som deltagare faktiskt hoppat av. 2 personer dessutom men av helt olika anledningar. Och hur jag än vänder och vrider på det så är det inte själva kursen som sådan utan ”personkemi” som låg bakom. Budskapet gick inte bara inte fram utan mottogs och tolkades helt fel. Kommunikation är intressant. De som var kvar verkade i alla fall nöjda, några riktigt nöjda. Sen tar det förstås tid att smälta något som är så pass annorlunda och se hur man kan använda sig av det med sin egen hund eller de hundar man arbetar med.

En annan intressant sak: när jag satte på Bruno hans BOT-täcke på måndagkvällen märkte jag att det var stort och började dra in det i stropparna. Sen slog det mig att han nog blivit lite mindre runt bogen. Kanske är det det som vandrade i tassarna och sen har lämnat kroppen via blåsan? Vet inte hur han annars skulle kunna minska iaf 2-3 cm runt bogen? Vi har ju inte gjort något dessa dagar…..  Ska ta och mäta igenom honom från topp till tå för att ha koll på hans mått tänker jag.

Idag är det simdags igen för Bruno så strax ska vi bege oss iväg till Färingsö.

TTouchhelg och Bruno

Idag vaknade Bruno med normalstora tassar igen. Hurra! Däremot vaknade han och ville ut något tidigare än jag planerat, redan före sex men det var bara att hoppa upp dra på sig jackan och kängorna och kliva ut. I snön som fallit under natten =)

Det blev bara en kortis ute och sen gick på vanlig morgonrunda vid halv åtta. Eller lite kortare/fortare eftersom jag skulle till Hundcenter i Västberga och öppna lokalen igen till halv tio.

Igår och idag är det TTouch-kurs, den tredje introkursen, och en förväntansfull skara hade samlats.  Det är ju ett annorlunda sätt att jobba med djur på och för en del blev det jobbigt med den passiva delen. Men så är det ju med allt som är nytt, det behövs tid att smälta och se vad man kan använda själv.  TTouch och TTeam är som en verktygslåda med olika delar och vissa tar man till sig och andra kanske är svårare att se nyttan av.

Imorse var alla fortfarande lite trötta, inte bara hundarna, och många hade märkt att både de själva och hunden sovit gott och känt att greppen faktiskt hade gjort dom mer avslappnade.

Själv använder jag TTouch i lite olika sammanhang. Mest kanske ihop med fysioterapin, där syns en klar skillnad på hundarna och katterna när ägarna får t-toucha sin djur mellan besöken och på vissa använder jag kroppslindorna och stegövningar för att få hunden att jobba ihop kroppen igen.  En del använder jag dock också i hundträningen och då främst med rädda och/eller utåtagerande hundar. Där har jag ju sett sån skillnad på Bruno också.

Bruno fick förresten en omgång med ttoucher igår, jag frågare Riekje vad hon trodde om de svullna tassarna och hennes tanke var att han ju gått med tyngden på framdelen länge och på så sätt byggt upp spänningar i kroppen som förmodligen lossnade i och med behandlingen. KS går mycket på vävnaderna och lossnar spänningarna just i framdelen så ligger ju svullnad av frambenen eller -tassar nära till hands. Och nu imorse var de ju normala så ev rester gick väl bort med gårdagens ttoucher.

Lilla Nilaq då? Ja nu när det var snö idag vart hon superlycklig förstås. Bästa vädret även om det är för lite för hennes smak. Men hon sprang lös och rejsade loss imorse och bara njöt. Överlag är hon pigg nu när pälsen nästan är helt borta. Eller ja borta är den ju inte men hon har verkligen fällt ur, det sista nu från kragen, svansen och maglinjen. Så nu är hon smärt och smidig den lilla räkan. Och busig.