Kategoriarkiv: Tips & tricks

Frans fortsatta utveckling & nya verktyg

20180328_110942.jpg

Sen jag lärde mig om och började använda mig av konceptträningens lekar är det ffa Frans som varit min ”försökskanin” även om Nilaq såklart också har fått sina lekar.

Frans flyttade till oss i januari 2015. Vi började de första veckorna med att bonda och börja lära känna varandra, mest med långpromenader i skogen och här i området. När första stressen lagt sig började vi träna, både för att det fanns förbättringsområden och för att fortsätta lära känna varandra. Koppelgående blev snart bättre men hundmöten blev allt jobbigare och hans svårigheter att koppla av hamnade mer i fokus. Jag provade väl hela verktygslådan på honom – klickerträning, trix- och balansträning, motbetingning och desentisitering, BAT och kompostgaller 😉 Till skillnad mot tidigare hundar verkade han vara tämligen resistent mot att lära sig nya saker – han körde på med samma beteende om och om och om igen ffa här hemma. Han lärde sig nya saker men det tog lång tid. Det kunde också gå bra på nya platser men hemma blev det nån sorts tango – vi gick framåt och bakåt och snurrade runt en stund. Under 2016 lärde vi oss mer om BAT2.0 vilket hjälpte att hantera hundmöten men det ändrade fortfarande  inte grunden…

I början på 2017 uppmärksammade jag konceptträning men det tog några månader innan jag satte mig in i det. Saker och ting började hända när jag sommaren 2017 började använda olika lekar under promenaden för att jobba med valda delar i Frans personlighet. Vi började med lekar för ökad flexibilitet, optimism och självförtroende. Efter några veckor började det hända saker, Frans provade plötsligt andra beteenden i en given situation – han vågade vara flexibel! Efter ett par månader hade även hans optimism ökat och han kunde uppskatta våra övningar på andra platser än vår träningsplan. Nu la jag till lekar för impulskontroll och aktivitetsnivå. Det gick ett par veckor och plötsligt började motbetingningen och BAT2.0 fungera riktigt bra – han kunde skvallra! Så vi motbetingade allt i området – platser, dofter, ljud… Frans blev allt lugnare och tryggare men att gå ut hemifrån var fortfarande en stor trigger. Så nu skippade vi rutinen. I trapphuset blev det fokuslekar, vi lekte oss ut genom porten och Frans blev lugnare.

Vår resa är inte över men nu är promenaderna trevliga och betydligt mer avslappnade. Vi har fortfarande lösa hundar, skällande hundar och oförstående människor omkring oss men Frans kan hantera detta så mycket bättre och även om han reagerar är det i mindre skala, kortare och nu släpper han fort. Vi kan använda våra olika verktyg och Frans har börjat lära sig mya saker. Vi kan träna och leka under promenaden, hans tolerans för stress och frustration har definitivt ökat, och vi jobbar aktivt med på&av-knappen både ute och inne.

Som en sidoeffekt har Nilaq och Frans relation förbättrats, hon har blivit trevligare med honom. Nilaq tyckte ofta hans beteenden var jobbiga och de stressade henne. Nu vill hon leka med honom och vara nära honom.

Så i slutändan har Frans fått det bättre, Nilaq mår bättre och jag har fått en helt ny verktygslåda som kompletterar tidigare verktyg.

Annonser

Konceptträning- vad är det?

Jag får den frågan när jag berättar att jag gått över till konceptträning med mina egna hundar men även blandar in mer och mer av detta i privatträningar. Och ja, vårens nya kurser Stadsvalpen och Stadshunden bygger på just konceptträning.

Träningen vi vanligen ägnar oss åt är momentträning dvs vi lär hunden olika moment som sitt, ligg, inkallning osv. Detta lär vi in och finslipar med hjälp av belöningar t ex godis och lek.

I konceptträning ägnar vi oss istället åt att träna personligheten. Alla hundar (och vi!) är individer och vår personlighet består av en rad egenskaper (koncept) som kan vara mer eller mindre framträdande. T ex kan jag vara väldigt flexibel eller inte alls, jag kan vara en tänkare eller en görare, en optimist eller pessimist osv
Nu är det förstås inte svart eller vitt men nånstans på skalan finns jag och min hund och beroende på så är det t ex lättare eller svårare att lära sig saker och omsätta dessa i praktiken. Har jag lätt att stressa upp mig och ingen tolerans för frustration kommer jag ofta gapa och skrika – eller skälla – när jag inte förstår eller möter minsta motstånd. Eller om impulskontrollen är låg, då kan hunden råka ut för olyckor eller ställa till det rejält.

Med konceptträning flyttar vi våra och hundarnas gränser lite och då blir livet och lärandet lättare. Kan en oflexibel hund som gör samma sak om och om igen och verkar oförmögen att ta in nytt – dom kallas av vissa envisa och dumma – bli mer flexibel, möta nyheter mer optimistiskt och våga prova ett nytt beteende så börjar det hända saker! Kan en hund med rädslor bygga självförtroende, bli mer optimistisk och känna kontroll så kan den fortsätta fatta bra beslut. Därför jobbar vi i konceptträningen på dessa grundläggande egenskaper och inte på själva situationen som jag vill att hunden ska bete sig annorlunda i. Det kommer att hända av sig själv när bitarna sitter på plats. Like magic…

Och hur förändrar vi egenskaper? Med 3-minuters lekar! Som leks varje dag, gärna hemma i lugn och ro. Det finns lekar för precis allt och de är alla väldigt roliga!

Om du är nyfiken på konceptträning startar Stadsvalpen i slutet på februari och Stadshunden i mars.

På bilderna ovan tränar jag ”middle” som grundposition med hundarna. Middle jobbar med lugn, fokus & närhet. Den (oredigerade) filemn hittar du här.

PS du behöver inte ha problem med din hund utan det funkar lika bra att förebygga.

 

Torka

Och då syftar jag inte på vädret eftersom jag tycker det har varit en bra sommar i år – utan i bloggen.  Det har varit en del energikrävande saker nu i sommar och sen tog lusten och orken liksom slut. Så jag bestämde mig att inte fortsätta skjuta det framför mig utan faktiskt ta några dagar ledigt.
Och ska det vara ledigt på riktigt så måste jag åka bort 🙂 . Efter en hel del letande så här i sommarens sista stund bokade jag en liten stuga i skärgården några dagar. Men det blir inte alltid som planerat och istället för skärgården blev det sjuksängen 😦 Trist och inte så ”laddande” som planerat men det är ju typiskt. Nästa lucka i kalendern blir i mitten av september. Så jag ska försöka få ihop ett par lediga dagar då. Jag älskar ju hösten, den ger mig energin som jag tappar under sommaren, så på sätt och vis är det bästa tiden på året att ha semester.

Även om orken varit låg har det ändå varit en del aktiviteter. Vi longerade friskt ett par pass i veckan men efter att senaste passet urartade i ett ”slita sönder leksakerna-jag vill inte samarbeta”-pass med Nilaq får nog longeringen vila ett tag. Hormonerna svallar så nån gång inom de närmaste 2 (?) månaderna är det löp på g. Hon är väldigt slickig nu och kissar med lyft ben…… Och så humöret. Men även om hon haft några ”anfall” av bitchighet har det varit just enstaka händelser.

De senaste veckorna har jag promenerat en del i Ågesta.  Det blir lätt så när man återupptäcker gamla favoriter. Nilaq har fått välja vilken väg vi ska gå och  det är alltid lika roligt eftersom hundarna har helt andra idéer om var man ska gå. Så hon har hittat på olika rundor över ängarna och upp till sjön och sen tillbaka genom skogen. Lustigt nog har hon själv valt rundor på ca 1 ½ timme ….

Har även passat på och testat appen Runkeeper och den funkar ju även om den skrämde halvt ihjäl mig när den plötsligt pratade, men det kan man ju stänga av. Har laddat ner och testat lite olika appar men de är egentligen same same, det handlar faktiskt mer om vad man själv tycker är bekvämt att använda för det är så små skillnader. En kul detalj med t ex MapMyWalk var att man kan välja alternativet Dogwalk, det var ju lite skoj. Och så fick jag lära mig att man i Runkeeper kan spela in t ex hur man lägger sitt spår och sen gå det och se hur pass man följer det genom att inte spara emellan (tack Linn!). Så det ska jag prova nästa gång vi spårar.

Med Bruno går det lite upp och ner. Jag provade att inte massera/tänja hans ben ett par veckor för att se hur pass stabilt det är men det vart inget bra. I alla fall inte ihop med simningen. Mer halt igen och stelare är facit. Nu ska vi simma 1 gg/v och massera/ultraljuda/novafona 2 ggr/v så håller han förhoppningsvis ihop bättre.  När han är i bassängen vill han ha jetstrålarna på och det tar ju mer på honom.  Våra simpass är nere på 10 -15 minuter igen men det ska väl bli längre i takt med att han orkar mer…  Han är fin i kroppen men tror han får en grym träningsvärk av simningen när han får sånt motstånd. Nu i värmen går även Nilaq i och simmar men bara ute. Önskar att hon gillade simma i bassängen men man kan inte få allt.

Inspirerad av andras kreativa idéer plockade jag fram symaskinen härom dagen. Började på en specialsele till Bruno och en dragsele till Nilaq. Ska se hur det blir….eller om maskinen åker ut igen, haha. Det är ju länge sen nu och även om det är som att cykla så glömmer man bort alla små knep….. Vi får helt enkelt se hur det går! Numera finns sjukt mycket roliga tyger även lite plastiga som tål smuts och väta bra. Bävernylon i alla ära men mönstrat är roligare!

Annorlunda

Ibland dyker det upp lite annorlunda träningsuppdrag. Idag var jag på ett sånt. En levnadsglad vuxen boxer som aldrig gått kurs utan har vuxit upp med ”sunt förnuft”. Drar som en tok i koppel. Utfall mot andra hundar. Och nu ska en släkting passa hunden. Släktingen tar sig runt med elmoppe….

Sånt här gör mig glad! Dels att det finns människor som inte bara ger upp och tror det inte ska gå men också att man tänker lägga tid på att träna hunden.  Nu är jag inte så insatt i elmoppar men jag tog med mig lite attiraljer och vi testade helt enkelt.

Steg 1 var att få kontroll på hunden så han inte kan dra omkull familjemedlemmar eller släktingen på elmoppen eller hela elmoppen. Så dags att testa halti-selen i nya sammanhang. Den har en koppelring på ryggen och en framme på bröstet och ställs in med flera remmar för att sitta bekvämt och inte skava eller trycka fel. Lite pyssel är det förstås att ställa in selar men sen satt den som en smäck. Och hej vad hunden kunde gå fint. Den fungerar som så att banden framme på bröstet (sitter som en svensk spårsele) är två band som hålls ihop med en ring. Den ringen sitter även kopplad till halsbandet (säkerhetsdetalj) men det är bröstremmen som dras åt något om hunden drar och fortsätter hunden då dra så vänds den mot föraren  liknande vgw-bältet. Men här kan man växla mellan rygg- och bröstring antingen med 2 koppel eller med ett jaktkoppel, dvs hakar i vardera ände. Ett sånt dubbelkoppel hade jag med mig också och det funkade väldigt bra att gå med. Självklart beröm till hunden när han gick fint. Check.

Steg 2 att gå jämte elmoppen. Här vart det lite trixigt att hitta fäste för hunden. Kan man inte hålla kopplet i handen fanns inte så mycket att välja på så vi la till slut kopplet runt ryggstödet. Och sen hunden i kopplet och jag med extra koppel bakom hunden. Off we go! Här måste jag säga att jag blev glatt överraskad. För den glada boxern som annars drar som en tok sprang glatt med moppen när den började åka. Och där gick alt sprang han. Så även jag och det var väl lite överkurs att jogga i solen…. Hej så otränad man är =(. I alla fall tog vi en runda där vi kunde prova olika tempon inkl kisspaus och det gick alldeles galant! Check!

Steg 3 var hundmöten som förstås är oundvikliga. Först förbi en hundrastgård med hundar på insidan och vi rullade förbi. Det var svårt för vår stackars boxer men här funkade det att öka tempot lite och rulla förbi, då hade han fullt upp att springa med. Liten paus en bit längre fram så  han fick lugna sig igen. Sen hundmöte längs vägen och här testade vi att stanna med moppen emellan vovven och den mötande hunden. Han fick sätta sig och äta godis. Och se där, visserligen tittade han till på hunden och reste sig halvt men satte sig igen och tog en godis till. Vi väntade så de verkligen hunnit förbi och sen fortsatte vi. Sen förbi hundrastgården igen och denna gång sprang hundarna längs med staketet och skällde ut oss. Och visst försökte boxern att vända sig och svara på skällandet men med lite fart i moppen tog vi oss förbi. Paus, godis och när vovven var  lugn fortsatte vi igen. Check!

Det var så långt vi hann idag. Nu ska de få öva detta några ggr innan vi ses igen. Då ska vi träna mera med moppen och även titta på koppelgående, hundmöten och börja lite med inkallning både för gående och med elmoppe. Skoj!!

Ikväll är det avslutning på rallylydnaden. Två har fått förhinder så de är bara tre. Vi får se hur det går i värmen och folkhavet i parken (antar jag). Det blir även ett test av en annorlunda skylthållare. De som tillverkar vgw-bältet gör även dessa. Ser lite fladdrigt ut men men, ett test ger svaret om de duger eller inte.

Nio

En mix av hund, bäver, känguru och ekorre….

Nu har Nilaq haft på sig bärnstenshalsbandet i 9 dagar och resultatet är okej men kanske inte  strålande. Efter varje promenad i skogen har jag hittat fästingar – vanligen 2-3 st som  kryper och 2-3 st som jag hittar 1-3 dagar senare när de suttit och sugit ett tag……. Det är ju det som är problemet,  har de hunnit krypa in i pälsen är de svåra att upptäcka =( Jag har testat luskam men jag kommer inte ner i underullen med den utan att det nyps  och det som kryper i täckhåren syns ju….. Några promenader verkade inga krypa på henne (glad!!) men jag hittade dom då dagen därpå…

Efter promenader här i området har hon däremot inte fått fästingar. Förra året hittade jag dom även efter ”parkpromenader” så jag antar att det ger ett skydd men inte totalt.

Nu har hon magneten på sig, den ska hålla till början på augusti och sen blir det bärnsten igen. Jag beställde ändå tjärsalvan, kanske kan jag ha lite på benen på henne? Den ska sitta kvar vid vattenplaskande (kanske inte simning då) också….

Bruno har under denna tid inte haft en endaste fästing. Varken krypande eller sittande. Undrar hur han gör?

Det kryper

Här kommer en liten uppdatering på fästingskydd. Nu när det blev varmt exploderade det ju ute i naturen….. Och inte bara fästingarna utan även myggen och jordgetingarna är vakna nu!

Det blev efter lite funderande en ny bricka till Nilaq men en ShootTag. Hennes syster har haft en med bra resultat så jag var och tittade på dom hos Hälsofoderbutiken och den verkade okej. Har Läser man på nätet verkar ganska många nöjda. Sen är det ju som vanligt, det som funkar på en hund kanske inte funkar på en annan…. Brickan kostar 299 kr och den ska bäras på kroppen hela tiden (en nackdel) så nu får Nilaq ha på sig ett halsband hela tiden och i halsbandet har jag fäst brickan. Det finns en 30-dagars-garanti. Brickan är som en avlång fyrkantig plastbit och på ena sidan sitter det som två små magneter (?). Dessa magneter ska vara vända mot kroppen så jag följde det råd de hade skrivit på paketet, att fästa brickan på insidan av halsbandet, då ligger den ju emot hela tiden.  Med en lugn hund kan man säkert ha den hängande istället? Men nu sitter den fastsydd på nylonhalsbandets insida. Det tar 36 timmar innan skyddet är aktivt så efter 2 dygn gick vi skogspromenad. Fram till dess höll vi oss här i området, trots allt är det inte lika många fästingar här även om de finns här med =(. Och efter ett par promenader så verkar brickan funka hyfsat. Visserligen har jag hittat 2-3 krypande efter varje skogspromenad men då direkt i bilen eller efter några timmar då de kommer fram i ansiktet. Av någon anledning kryper de nästan alltid fram i ansiktet på henne och där ser man dom och kan ta dom =) Och det är okej även om det vore ännu bättre att de inte alls klev på…. Men det är nog en önskedröm när hunden gärna rullar sig i blåbärsriset och kryper runt i buskagen….. Så brickan får sitta på. Den ska hålla i max 4 månader så en bit in på sommaren med lite tur. Beror väl på hunden det med antar jag.

Letandet efter det perfekta fästingskyddet går vidare! Funderar faktiskt på att testa bärnsten på henne igen i alla fall. Såg nu på tillverkarens hemsida att det även finns för långhåriga hundar.  Då är det inte råa stenar utan som rullar som sitter på halsbandet och de glider väl över pälsen då. Om någon har testat denna variant får du gärna skriva i kommentarerna =) Det finns även här en 30-dagars-garanti så funkar det inte alls kan man alltid skicka tillbaka.

Sen fick jag tips om en tjärsalva som man stryker  över pälsen med händerna. Dryg och inte kladdig. Men jag vet inte, prob-produkterna funkade inte på stumpan och de är ju tjärbaserade de med…  Ja tänk om fästingarna bara kunde dö ut eller åtminstone inte sprida sjukdomar.

Tips

Man får ju så många tips hela tiden. En del bra, en del usla. Och ibland upptäcker man för sent att de var ganska värdelösa.

Men här kommer ett tips som jag tror är intressant för flera. Den amerikanska hundtränaren Grisha Stewart som har en hundskola i Seattle kommer först till Norge nu i helgen och till Stockholm nästa helg,  http://rplushundskola.wordpress.com/aktuellt/seminarium-grisha-stewart/

Hennes träningsmetod, BAT, kan du läsa mer om på http://functionalrewards.com/

Och en film som visar träningen finns också!!

Lite kort varsel, jag har dock tipsat förut på FB. Och det finns platser kvar. Så har du möjlighet tror jag det är en intressant och spännande helg för oss med hundar =) Särskilt med tanke på ”debatten” om olika hundträningsmetoder och alla inlägg i bloggar m m där man bl a kunnat läsa att Anders Hallgren nog aldrig träffat och tränat riktigt aggressiva hundar. För på dom funkar ju inte klickerträning….

Rehab på hemmaplan

Mycket av Brunos träning i rehabsyfte har skett på hemmaplan så jag tänkte dela med mig lite av vad jag gjort och hur jag tänkt. Kan ju ge tips till andra tänker jag?

Direkt efter operationen var det total vila och hjälp att gå som var det viktiga. Det tar 72 timmar innan allt slutar blöda och stabiliseras och under den tiden kan man möjligen lägga på kyla för smärtlindring och bortforsling av svullnader och slaggprodukter. Bruno t ex behövde fysisk hjälp att ta sig fram så svag var han och ingen hund tycker om att visa sig svag, särskilt ute.  Samtidigt behöver hunden röra lite på sig för att hålla igång cirkulationen som i sin tur bidrar till snabbare och bättre läkning. Så kan hunden inte gå kanske en speciell bärsele som den från Redog eller en handduk under magen kan hjälpa den. Eller en sele typ webmaster från Ruffwear som du hittar på bl a Naturkompaniet. Med Bruno använde jag en handduk som stöd. Det behövdes mest i vår lilla trapp men även vissa sträckor ute. Nu ska man inte gå långt men att stå och hänga ute en stund mår hunden ofta bra även om den behöver stöd för att inte trilla omkull. Har man stora ytor av hala golv hemma så behöver dessa antingen skärmas av eller täckas av mattor så hunden inte halkar omkull.

När den akuta fasen är över så är det dags för minipromenader. Hunden kan själv bestämma hur långt den orkar och hur många pauser den vill ta på vägen. Här kan det vara smidigare med sele än halsband om man måste hjälpa och hålla under vilan. Beroende på vilken sorts operation hunden genomgått läker det förstås olika fort och hunden kan börja belasta olika snabbt. Men de första 2 veckorna får man ta det lugnt.  Välj hellre plana ytor och lätt kuperad terräng att gå på än i väldigt kuperad terräng eller långa trappor. Man behöver inte helt undvika backar och trappor men håll det på en rimlig nivå.

Efter 2 veckor när stygnen är tagna kan någon form av vattenterapi vara bra. Antingen simma i bassäng eller gå i vattentrask. Det beror förstås på operation och omfång av skada. Även en liten hund som i sig är lätt i kroppen kan behöva komma iväg och få simma eller traska åtminstone ett par gånger. Fördelen med bassäng är att hunden helt slipper bära sin vikt med hjälp av en flytväst och den kan ändå röra sig ordentligt. Nackdelen är att hunden i början bara rör de ben den kan och man behöver hjälp av utbildad personal för att träna upp hunden. Fördelen med vattentrasken är just att man kan kontrollera exakt vad hunden ska träna på med hjälp av löpbandet och mängden vatten.  Nackdelen med vattentrasken är att det kan blir slitigt för hunden om den gått och lärt sig använda ”fel” muskler en längre tid.  Och det finns olika modeller där vissa är bättre för bakdelsskador (lutbar ramp) och andra bättre för framdelsskador (rak ramp). Det går med bägge att ganska fort komma upp i större styrka och börja bygga muskler.  Precis som för människor är det ett uppskattat inslag i rehabdelen och idag finns bassänger och traskar lite varstans i landet. Med Bruno blev det simning.

Hemma kan man förstås också göra en hel del. Dels är det bra att massera och stretcha men se till att någon som kan visar hur man gör. Det finns även fler böcker som i text och bild visar hur man ska göra. Hundar tycker ofta det är skönt att blir ompysslade men har de ont kan de reagera om man kommer åt en öm punkt.

TTouch är en annan beröringsteknik som stimulerar läkningen och nerverna vilket är bra efter alla större ingrepp. Mer om ttouch hittar du bl a på ttouch.com och tellingtonmetoden.se.  Till skillnad mot t ex stretching så kan man inte göra något fel utan det går bra att arbeta helt efter en bok. Det finns en hel del böcker på engelska med många bilder. Även kroppslindorna kan göra att hunden kliver annorlunda och bättre.

Förutom det man gör hos en hundfysioterapeut eller sjukgymnast finns det även en del övningar man kan göra, både inomhus och ute.  Många hundar spänner sig väldigt i ryggen oavsett var problemet började och för dom kan det vara jätteskönt och nyttigt att få stretcha ut sin rygg.  För detta kan man med fördel använda sig av en pilatesboll, det finns runda och det finns äggformade. Låt hunden rulla upp på den mjukt – locka med en godis – och håll bollen så den inte rullar. Hunden märker efter några gånger bara att det är skönt och inte svårt och kan då själv hasa upp på bollen bara man håller i den.  Har hunden haft förlamningsproblem kan detta också vara bra när den ska lära sig att stå och balansera igen. Pilatesbollen kan även användas så hunden får stå med frambenen på och balansera ut kroppen och även kliva upp helt på bollen med alla fyra tassar. Detta är ffa när hunden har läkt ordentligt och behöver jobba upp sina mikromuskler och balansen i kroppen. I början håller man bollen stilla och hjälper hunden men det går ganska fort att hunden kan själv.

Sen är det bra att få kliva. Antingen i en stege som ligger på golvet eller genom olika täta snår ute eller något annat hinder på marken. Har man litet hemma kan man sätta en expanderstång i en dörröppning och låta hunden kliva fram och tillbaka.  Hunden ska helst lyfta ett ben i taget. Så det ska gå ganska sakta och ofta är det bra att ha på koppel, särskilt i början. Vart efter hunden blir säkrare och får en bättre balans i kroppen kan hindret/na höjas. Men de ska aldrig vara högre än bröstkorgens lägsta punkt. Även mjukt underlag är bra att kliva runt på. Antingen i en mjuk säng och då gå runt och gå, inte lägga sig att vila!  eller på en luftmadrass på golvet eller liknande. Det finns även uppblåsbara barnleksaker som passar storleksmässigt till de flesta hundar.  På så sätt tränas mikromuskulaturen som hunden behöver för att kunna röra sig säkert på fyra ben.

När hunden börjar bli stadigare i kroppen och det är dags att jobba med styrkan i muskulaturen så finns det olika övningar man kan göra. Traditionellt så kastar man boll i grustag, där hunden får springa uppför i gruset och på så sätt bygga upp bakdelsmuskulaturen. Men detta är en ganska grov metod som passar friska hundar bättre än de som har en skada och går på rehab. En snällare variant på denna övning är en kopplad hund i sele, en boll och så rullar/kastar man bollen framför hunden och håller emot i kopplet så hunden får dra eller springa ikapp bollen med ditt motstånd. Avstånd, motstånd och underlag kan varieras efter hunden fysiska nivå.

Om hunden simmar är det dags att arbeta med jetstrålar.  Det kan vara dags att lägga på vikter på något eller alla benen, t ex  med viktmanschetter. Ska alla benen  eller hela kroppen stärkas kan det vara dags att börja klövja. Viktigt att prova ut väskan så den sitter stadigt och att vikterna, t ex små vattenfyllda (frysta) pet-flaskor inte hasar runt okontrollerat.  För klövjning ska ryggen förstås vara okej.

Nu kan även promenaderna bli längre och längre. Gärna mer och mer kuperad terräng och lämna stigarna mer och mer för att traska i vildmark där hunden får lyfta på benen ordentligt och jobba med balansen.  Under vinterhalvåret kan hunden få pulsa i snön.Var bara försiktig med ishalka så inte skador rivs upp igen eller nya tillkommer.

Hunden kommer att få träningsvärk så tänk på att utöka längd och tid över tiden och inte för fort.  Snart kommer hunden att röra sig som tidigare eller t o m bättre.

Självklart ska du under hela tiden försöka ha en god kontakt med veterinären och stämma av så du inte går för fort fram.

Men hur får man dom att komma?

Ja det är väl den näst vanligaste frågan då =) Alla vill kunna släppa sin hund men för en del är det alltför riskfyllt då man inte litar på att hunden kommer tillbaka. Antingen blir hunden då förvisad till rastgårdar eller långlina. Och det är väl ingen katastrof men visst är det mer naturligt för hunden att få röra sig fritt. Nu kanske inte riktigt alla hundar kan springa lösa hela tiden men med lite planering kan man hitta ställen och tillfällen hunden kan vara lös. Och även om hunden får gå i långlina kan inkallningen vara nog så viktig.

Börja med att belöna när hunden tar kontakt genom att släppa ner en (gömd) leksak i snöre och dra den längs marken. Hunden behöver inte få tag i saken utan ska bara sätta efter den och efter ett par sekunder tar du upp den och ”gömmer” den igen. Vänd dig lite ifrån hunden, bli ”tråkig” och vänta tills hunden kommer runt och tar kontakt med dig igen. Då släpper du ner leksaken igen, kanske springer ett par steg själv och tjoar lite (ffa om du har en lite lugnare hund)  och sen tar du undan leksaken. Skulle hunden få tag i den och börja med dragkamp erbjuder du lugnt en godbit så hunden släpper. Efter ett par gånger kan du börja lägga in ditt ord/kommando, t ex hit eller kom. Säg det samtidigt som du släpper ner leksaken. Efter några gånger säger du ordet, ger hunden en chans att starta emot dig och släpper då ner leksaken.  Det bästa är om du kan göra övningen 2-3 ggr och sen fortsätta promenaden en stund. Då hinner hunden smälta vad ni gjorde, gå ner i varv och vara lite förväntansfull inför vad du ska hitta på härnäst….

Om du gör övningen ute kanske du har koppel på eller om du byter till lina som kan ligga på marken. Då behöver du bara kliva på den om hunden skulle sticka. I början tränar du när ni har lite tråkigt ute så kanske kan du ha hunden lös? Huvudsaken är att du känner dig trygg  och kan fokusera på att ha kul, att inte behöva titta över axeln hela tiden….

I nästa steg ökar du avståndet till hunden. När hunden är några meter ifrån dig så säger du ditt ord och när hunden reagerar – hur den är reagerar – så släpper du ner leksaken igen och låter hunden jaga den lite innan du tar undan den igen.  Vänta lite längre mellan att hunden reagerar och leksaken kommer. Ibland kanske hunden har hunnit ända fram till dig innan leksaken kommer.

Nu kanske du träffar på barn eller hundar på avstånd eller går till en park som hunden gillar och där den har mindre fokus på dig. Gör övningen några gånger och bli superglad när hunden kommer. Kom ihåg att träna med att hunden får gå ifrån igen efter en liten stund, att du inte kopplar upp den eller går ifrån den roliga platsen när hunden är duktig och lyssnar.  Men busa även med den nära dig. Om hunden blir alldeles tokig avslutar du med att den får sätta sig och får en godbit innan den får gå ifrån. Har du ett frikommando (”varsågod”) använder du det, annars kan det vara bra att träna det i en egen övning.

Nu är det dags att variera övningen lite, mycket för att i slutändan ska det ju funka varje gång. När du ropar kan du prova att – stå stilla – springa ifrån hunden – springa emot hunden – sätta dig på huk.
När hunden springer emot dig kan du ibland belöna för att hunden – tittar på dig – vänder sig emot dig – springer emot dig – har hunnit fram till dig – sätter sig hos dig.

När du börjar variera blir det viktigare att hunden stannar en liten stund hos dig. En del hundar lär sig fort att komma, ta belöningen och sen sticka iväg igen. Den risken är lite större när man belönar med godis men även lek kan lära hunden att ta ett ärevarv. Och ibland behöver man koppla hunden eller hålla den när den kommer. Om det inte händer för ofta brukar hunden fortsätta komma men tänk på att det kan förstöra en bra inkallning, att koppla upp hunden när den kommer. Vill du undvika det kan du lägga in en cirkuskonst eller litet godissök innan du kopplar eller direkt efter att du kopplat hunden så den lär sig att det kommer en kul aktivitet! Märker du att leksaken tappar i värde? Byt mot en annan eller en helt annan belöning. Ett par veckor på hatthyllan kan göra en gammal leksak attraktiv igen.

När du kommit så här långt får du hitta platser med störningar att träna emot. Är det hundar kanske du ska träna i anslutning till en rastgård. Är det barn kan ett dagis funka. Är det springande människor kanske löpstigen i skogen kan ge rätt träningsmiljö!

Sen är det bara att nöta. Även om hunden är duktig att komma så kan man ibland behöva ladda inkallningen på nytt. Och självklart kan man gå en kurs eller träningspaket i inkallning. Då får man både hjälp och störningar . Mer info på http://www.prickigahunden.se