Kategoriarkiv: Polarhund

Id-hund och spår

021.jpg

Under våren/sommaren ska jag och Nilaq gå utbildning till id-hund. Vi ska gå hos Maria i Bålsta. Hon har tidigare hållit utbildningen i Motala tillsammans med Hundia.se men Bålsta är ju mycket enklare 🙂 .

Att det är Nilaq som ska gå beror dels på att det är hennes tur och så passar det henne så bra. VI har ju hållit på med sök och spår sen hon var 3 månader och detta är den ultimata kombon. Och eftersom vi har vänner som gick utbildningen i höstas har vi kunnat vara med på träningar och provat på lite själva. Och det är väldigt kul!

Id-hundens uppdrag går ut på att om ett djur springer bort så kan id-hunden hjälpa att få in det igen. De kan söka av och ringa in området där djuret befinner sig, bekräfta eller utesluta spår och observationer som kanske grannar ringt om. Ibland blir det tydligt var det är lämpligt att sätta upp fällor om det är en katt som är borta. Till själva infångstmomentet är det sällan lämpligt att ha med en hund då det bortsprungna djuret kan bli rädd och flyttar sig till ett nytt område utan då är det mer lämpligt med en grupp människor eller ägaren själv som lugnt kan sitta och äta/grilla och locka till sig det (hungriga) djuret.  Så det är flera moment id-hunden tränas i. Mer om id-hundar kan du läsa om på deras hemsida.

Under vintern har vi tränat delar av detta liksom vi varit objekt att träna på för de andra. Det har varit kul att se Nilaq greppa detta med smeller, att välja mellan sök eller spår och hur kul hon tycker det är. Själv får jag kämpa med att tyda hennes signaler i arbete men det kommer. Hon är väldigt bestämd när hon följer ett spår eller en doft och det handlar delvist om en känsla i linan men också hur bråttom hon har. Kommer nog att behöva börja träna för att orka hinna med damen. Men vanligen har vi hittills gått som en rask promenad och det är jag ju van vid.

Vi har även hängt med på några skarpa sök, både tillsammans och utan hund. Väldigt nyttigt att se hur det funkar i praktiken och inte bara teoretiskt. Och ja, jag har varit tydlig med att vi är under utbildning. Men Nilaq har varit tydlig och har visat på samma som de utbildade så hon vet ju uppenbarligen vad hon gör. Men det är ju ett teamarbete så vi har mycket träning kvar.

Frans har också fått spåra men vanliga personspår då. Han blir så glad när han hitta sina leksaker och godispåsar i spåret. Han har en egen stil, frågar hela tiden om det är okej, och jag är ju van vid att dalmatinerna kört på i spåret. Så jag behöver stödja honom mer än vad jag är van vid. Men det kommer. Vi håller ju även på med resten av grundfärdigheterna.

20160205_134054

Annonser

Var är vintern?

skogenTiden går fort och plötsligt är det strax jul…. Och var är vintern? Mörker är inte så kul och jag gillar kyla så detta som pågår just nu i Stockholm (och andra delar) är verkligen inte kul. Lerigt och nollgradigt. Hundarna längtar nog också efter snön. Nu är det ofta fuktigt i luften och snålblåst, inget skönt alls.

Vi har varit på kraniosakralt igen. Nilaq lite akut för hon snubblade till i trappen med frambenet vid två tillfällen och det är inte normalt för henne. Hon visade inget i rörelserna men hon har skällt på andra hundar vilket inte heller är hennes vanliga jag. När Helena gick igenom henne var höfterna helt okej,  men frampartiet gjorde rejält ont. Så ont så hon morrade och visade tänderna. Helena fick fortsätta efter en stund men vi ska tillbaka igen. Jag har funderat på när hon kunnat skada sig så pass eftersom muskelskador i bogen nästan alltid är höghastighetsskador men kan inte riktigt peka på ett speciellt tillfälle. Däremot minns jag att hon halkat till nån gång på blöt gräsmatta när hon sprungit efter bollen och att Frans tacklade henne när de började leka i våras. Inte så hon visade något direkt men det är det enda jag kan komma på. Nu har hon ju fått en del healing under sommaren och då har framdelen kommit upp så hon har väl fått primärskadan nån gång under sommaren.

Frans fick också en behandling och där har hans rygg blivit så mycket bättre och rörligare. Även han har ju fått healing under sommaren och uppenbarligen har det hjälpt honom så nu var han dels väldigt duktig under behandlingen och lät Helena jobba på och på slutet släppte det helt i ländryggen. Nu har vi tyvärr dragförbud för tillfället med tanke på Nilaq men det ska bli kul att se hur han rör sig i selen nästa gång vi kommer ut. Han har ju haft svårt att fatta galopp utan istället travat galet fort men nu hoppas jag det ska vara lättare för honom att växla gångarter. Även hans beteende påverkas ju av ryggen och relationer och självförtroende sitter ju i länd- och korsryggen så jag tror att hans ökade lugn i hundmöten beror på att hans rygg är bättre. Han behöver nu inte komma tillbaka förrän till våren/sommaren.

Nu när året går mot sitt slut är det också avslutning på två kurser. Dels healingkursen, alpoda för djur och växter, som vi hade avslutning på för någon vecka sen. En väldigt rolig kurs där allt fokus legat på djur, både tama och vilda, växter och moder jord. Det har tagit ett tag att bli bekväm med frekvensen men nu älskar jag den. Så det blir kul att fortsätta använda den både på egna och andras djur.

Den andra kursen som tar slut är klickertränarutbildningen hos Canis hundskola. Det blev lite knas för mig i och med att jag var dålig i augusti och inte kunde gå helg 3 så den ska jag gå i december. Och sen är jag klar eftersom jag gick helg 4 i oktober. Rörigt ja, men det blir bra. Nu blir det en helt annan grupp men jag hoppas det går bra. Får vara extra tydlig med att Frans vill ha utrymme ffa första dagen. Det har varit ett intressant år men djupdykning i klickerträning så som Canis ser den dvs extremt strukturerad och det har varit nyttigt för mig. Nu kommer det en instruktörsutbildning men den är jag inte så intresserad av. Mer om det kommer en tränar2-del. Vi får se. Annars får vi nöta på själva. Finns ju många forum där en kan bolla både teknik och idéer. Jag har i alla fall tagit med mig många nya tankar kring upplägg av övningar och som de säger –  en kan alltid bli bättre.

På jobbsidan fortsätter jag samarbetet med Cissi på Sirius hundcenter. Vi har haft hundmöteskurser ihop under året och båda tycker det funkat bra och gett mervärde så nästa år ska vi dels ha hundmöteskurser men också en läsa hund-kurs. Det ska bli roligt och intressant.

Sen har jag och hundarna ställt upp och ”gått vilse” så att Eva med Qilaq och Lotta med Åke fått träna sina id-hundskunskaper. Väldigt kul att se hur duktiga id-hundarna är och nyttigt att bli påmind om att ALLA djur kan råka smita. Och när de inte hittar tillbaka snabbt så kickar urinstinkter in och de blir svåra att kalla in som under en vanlig promenad. Så nu har jag gjort i ordning smellers på resp hund eller ja, sparat päls i varsin tät burk så vi kan göra smellers om olyckan skulle vara framme. Det är tydligen ett stort problem att ha just en specifik smeller som bara luktar av det bortsprungna djuret. Ofta finns fler dofter på t ex filtar och täcken av ägaren eller andra husdjur. Men vi är redo – och så hoppas jag att vi aldrig någonsin hamnar i den situationen.

glasburkar

Sommar, sommar, sommar…..

20150709_084549I år kom sommaren sent som de flesta noterat 😉 Själv tillhör jag inte soldyrkarna utan ser mer fram emot höst och vinter. Kanske inte helt fel när jag har en polarhund 🙂

Nu blev denna sommar inte som planerat men när blir livet det? Efter vårens segdragna dipp som resulterade i utökad sjukskrivning tänkte jag jobba på under sommaren fast så där lite lagom med långhelger – nåt enstaka jobb – långhelg. Det blev inte så. Istället blev min mamma sjuk (igen) och denna gång medan min min bror fortfarande var på semester med sin familj. Så då blev allt hängande på mig. Inga problem för en frisk person men när jag själv är sjukskriven blev det för mycket så jag stupade nästan själv. Nåja, återhämtningen pågår sakta, mamma har kryat på sig och hösten står för dörren. Så det blir nog bra så småningom bara jag kan ta mig i kragen och planera ordentligt. Problemet för mig är att jag inte får kvitto förrän efter en tid så har jag en bra dag låter jag gärna arbete och andra aktiviteter springa iväg och då blir det att jag stupar när det hinner ikapp mig. Det vore lättare om jag fick kvittot direkt men detta ska väl lära mig något….

Hundträningen har tyvärr också blivit lidande. Helg 3 på klickertränarutbildningen låg jag hemma med feber. En sån feber som återkom lite då och då under sommaren i takt med   hur slut jag var så den föreläsning jag tänkt gå under clicker camp fick jag också stryka. Jättetrist men ibland måste en prioritera. Vad gäller klickerträningen med Frans har jag tränat men långt ifrån en stund varje dag som det var tänkt. Vissa dagar har hjärnan inte funkat och att då försöka träna efter en plan och utveckla de olika momenten har inte funkat. Alls. Inte har jag kunnat läsa heller. Men nu verkar det gå bättre igen så de senaste dagarna har vi haft vår dagliga klickerstund. Och Frans gör fortsatt framsteg. Än har jag inte satt kommando på de olika momenten men han börjar förstå momenten och skillnaderna mellan de olika momenten. Sen kommer vi inte att nå målen innan kursslut men det bryr jag mig inte om. Det blev också helt andra tricks än vad jag trodde från början. T ex så har balansera på stenen blivit en jätterolig lek. han är så ivrig nu att få upp alla fyra tassar på den ojämna stenen.

Sen har vi tagit oss igenom Nilaqs löp. Frans fick ju flytta till oss när hon löpt klart efter jul och fick upplevq skendräktighet. Löpet var nytt. Och det är intressant hur även en kastrerad hane påverkas. Alla hennes kissfläckar skulle luktas på och kissas över. Alla. Nåstan så han inte kunde vänta utan körde in huvudet i strålen…. Han lät henne vara ifred hemma – hon fick ett litet pms-utbrott innan löpet – men under höglöpet var han ganska stressad vilket märktes framför allt på promenaderna. Hundmöten är ju vårt ”projekt” och de blev väldigt jobbiga med en löptik som ville fram till ALLA och en hane som fick spelet i varje hundmöte. Så jag gick med midjebälte och försökte åka ut från stan så mycket det bara gick. Just när jag trodde höglöpet var över kom alla tillbaka från semestrarna och jag tror faktiskt att Nilaq förlängde höglöpet 2 dagar 😛 Men sen blev det lugnt igen och istället för att jaga pojkar blev Nilaq väldigt hungrig.

Projekt hundmöten. Det har ju varit en hel del upp och ner men jag måste säga att efter löpet har Frans gjort framsteg igen. De senaste dagarna har vi mött små hundar på håll och han har valt att skvallra ❤ ❤ ❤ Självklart belönas det med gott godis och även Nilaq får godis då. Det kan lite bero på den nya selen från Metizo som jag köpte när löpperioden blev allt för jobbig. Eller att han fått en del healing. Jag kan ju nu se att för varje gång han får healing så blir hundmötena bättre. Det bero säkert på  fler saker men sambandet finns. Och det talar ju för trauman eftersom mycket healing går på ländryggen och dess chakror. Huvudsaken är att det blir bättre. Kanske kan även eftermiddagspromenaderna bli roligare ?

Dragträningen har vi också fått vila ifrån. Nån enstaka runda har vi tagit när det varit lite svalare men vi har då tagit den korta 4 km-rundani Tullinge och jag har fått hjälpa till mycket.  Men det har i och för sig varit bra för ryggen känner jag. Sparkcykeln var verkligen ett bra köp eftersom hundarna får röra sig i sitt eget tempo (och inte mitt segtempo) och jag får bra fysioterapi i rygg och höfter. Och vi har kul!! Nu ser vi fram emot svalare höstväder så vi får komma ut på längre rundor.

Så vi summerar väl denna sommar med – det kan bara bli bättre =)

Sängvägen….

Hundar är roliga. Nilaq flyttade in när hon var 11 veckor och det första hon gjorde var att hoppa (eller kravla för hon nådde inte) upp på sängen .
Bruno ville inte sova i sängen.
När Frans kom fick han inte närma sig qsängen….. :/

Men efter ca 6 månader är det Nilaq som lägger sig i Frans korg och Frans får sova i hennes eller soffan….

Hur kul är inte det?

Nilaq 5 år!

IMAG0481

Ja fröken Fjun blir 5 år idag. Tänka sig, den lilla dunbollen som sprang rakt in i hjärtat fast jag inte alls skulle ha hund då. Inte pälshund, inte tik, inte valp, inte…. men men hur ska man kunna värja sig mot det som ska vara? Och nu är det otänkbart att inte ha henne här.

Dagen till ära blev det en dragrunda i Erstavik. Det är fint där även om det just idag var fullt med skolungdomar och hundägare som hade idrottsdag (?) resp spårträning. Och många rådjur….. Nåja, det var en trevlig tur även om det blev lite jaktinslag. Och det kanske är sista rundan nu när temperaturen stiger. Det är lite på gränsen för Nilaq, hon blir väldigt varm.

På morgonpromenaden har vi kommit igång med longering igen. Det är roligt tycker Nilaq, hon springer nu fint på cirkeln och vi kan ha en bra avstånd utan att hon kommer innanför. Glad att jag hittade den träningsformen, passar oss perfekt =)

Idag är det valborg så jag hoppas alla får en fin kväll och glöm inte kolla igelkottarna innan ni tänder så de inte brinner upp!!

Läger

I helgen var vi på dragläger! Nu valde vi att åka fram och tillbaka istället för att bo kvar men trots det (eller tack vare?) blev det 2 välfyllda dagar i Åkers styckebruk.  Lägret var en födelsedagspresent av Qilaqs matte och de var förstås med =) Så lördag morgon åkte vi iväg från Stockholm med 2 hundar, en massa bra-att-ha-saker och en cykel. Vi var 13 hundar + arrangörernas 5 hundar och respektive ägare till dessa på lördagen, några färre på söndagen. Fina omgivningar och ganska platt landskap och de flesta deltagarna var nya inom draget. Det var ju även vi för vinterns övningar var helt bortglömda…..

E lånade en trehjuling och hade hunden i midjebälte och jag hade min MB med ”hundstång” på men då monterad som en ”antenn” på styret och kopplet satt fast i styret. Eftersom det var så många ”snabba” hundar med ville vi starta sist för att slippa en ivrig schäfer i rumpan 😉 Så när vi slutligen drog iväg mötte vi första ekipaget som då på väg i mål…. Fast det visade sig att föraren hade rutin och 2 huskies och körde korta rundan så hon kom fram väldigt mycket fortare…. Alla andra valde långrundan på 2 mil med checkpoint efter 13 km. Ingen match tänkte vi, men vi började tänka om efter en timme på vägen. Det tog evigheter! Inte minst för att bakhjulet på min cykel hoppade ur ett par ggr innan jag fick teknisk support =) Så vi hade telefonkontakt under vägen och så småningom kom även vi fram till checkpointen. Där valde vi dock att bryta och åka bil tillbaka med hundarna i hundbox. Lite fika och pratstund blev det först och jag fick sträcka ut ryggen….

Själva draget kändes ojämnt. Vissa bitar gick bra men andra inte så. Mest beror det väl på ovana för vi störde varandra ganska mycket. Ändå var det kul att åka tillsammans. I alla fall var både hundar och vi trötta och det var skönt att komma hem och vila! Nilaq ville inte ut på kvällskissen, hon lyfte inte ens huvudet när jag försökte.

Dag 2 blev det kortrundan på 7 km och den passade oss nog bättre. E lånade en dog scooter och den är inte lika tung som trehjulingen. Första hälften av rundan var samma som lördagen och där gick det tungt med många avbrott.  Andra hälften gick riktigt bra, då när vi åkte på nya vägar. Kanske var hundarna rädda att det skulle bli lika långt och jobbigt? De travade på bra i jämnt och fint tempo. Nu trampade jag en hel del med tanke på Nilaqs höfter men mellan varven drog hon på. E blev så pass förtjust i dog scootern att den fick följa med hem =) Vi hade dock inte lika många bra-att-ha-saker i bilen och cykelhållaren rymde bägge hjulingarna. Så nu ska vi leta upp sjyssta grusvägar runt stan och köra in milen i benen på både hund och matte. Nilaq slocknade även på söndagskvällen, helt slut var hon. Men idag var hon sitt vanliga jag, kanske aningen stel men även jag har lite träningsvärk så det är inte mer än rätt!

Det var ett väldigt trevligt arrangemang som anordnades av Draghundshjälpen. Smart med teknisk support som kom och hjälpte om det tjorvade (mitt bakhjul, en punka) och som skjutsade tillbaka utmattade deltagare. En del teori hanns med på söndag innan körningen och banan var väl märkt med skyltar som på tävling. Väldigt kul och passar nog många hundar.

Lösträning

Bruno lufsar på
Bruno lufsar på
IMAG0220
Kolla matte, det har gått nån här!
IMAG0221
Nilaq på höjden

Jag har tidigare skrivit om kontroll kontra tillit i hundträning. Det fick jag ju ångra eftersom Nilaq efter detta visade att kontroll, det hade jag definitivt inte och min tillit, den utnyttjade hon grovt. Vilket har lett till att hon inte fått springa lös i skogen på vääääldigt länge. Eller nån enstaka gång under väldigt bestämda former och absolut inte tillsammans med sin syster. Jag har nog lidit lika mycket av detta som hon……

Nåja. Tiden har gått och vi har under våra promenader tränat skvaller av allt vilt kombinerat med ”name&explain” (som ingår i SATS) av jaktens olika faser. T ex har vi när vi har mött harar eller rådjur stått kvar tills hon lugnat ner sig igen och sen när hon tagit kontakt med mig fått belöning för detta, ibland med godis eller – om hon varit väldigt upphetsad – med att få följa efter en bit. Samtidigt har jag försökt namnge t ex ”spår”, ”spana”, ”jaga”, ”tala om” när hon fått nos på, fått syn på, satt efter resp markerat ett spår i snön. Och så har hon fått beröm för detta. Eftersom ”jaga” är en förbjuden aktivitet har jag bett henne att ”spana” istället och så belönat henne när hon stannat upp och tittat istället. Oftast funkar det, ibland inte….. men jag har försökt att konsekvent ta tillvara alla tillfällen. De kommer ju ofta plötsligt och det är det som försvårar en planerad  träning men det har funkat okej.

Idag fick jag chans att se hur pass all denna träning har format henne. Vi gick själva i skogen på en entimmesrunda och hon fick efter kanske 300 m gå lös. Hon var lugn och sansad. Det ska erkännas att jag gick på helspänn i början och när vi kom till ställen där vi ibland möter vilt, resp där spåren korsar. Hon var jätteduktig! Höll ett lagom avstånd, vilket jag tycker att 20-50 m är (vana från dalmatinerna), hon tog ofta kontakt med mig, hon kom och hämtad godis med jämna mellanrum osv. Även när hon fick nos eller spanade i skogen räckte det med beröm så kom hon snällt och tog en godis. Och så fick hon fortsätta vara lös som belöning. Vid ett tillfälle ville jag koppla henne eftersom vi skulle passera ett stråk där rådjuren har korsat stigen men hon gnölade till och jag förstod att om jag då kopplar henne så sabbar jag ju denna upplevelse. Så hon fick fortsätta lös med förmaningen ”fortsätt att sköta dig, det här går ju jättebra”.  Så ändå fram till gården i skogen var hon lös och fick även klättra lite. När vi kom till gården kopplade jag båda hundarna och då vart det ”rättvist”.  Bruno lufsar ju bakom mig men han är inte pålitlig i trafik och bilvägen börjar där….

Det är ju så mycket roligare med promenader om hunden kan vara lös! Nu kommer ju snart 1 mars och då går det inte men kanske i långlina då….? Hennes intresse har ju inte försvunnit…. Men spår, drag, sök, longering och bus på Långholmen tillsammans med viltträningen har gett resultat som kommer henne till godo. Nu hoppas jag att det håller i sig!

En liten skakig film bjuder vi också på, där ser man hur lugn hon är =)

Promenader

Nu har vi skare här och plötsligt blev det så mycket lättare att vara ute och gå. 2 dagar i rad har vi därför knatat runt i Flaten-området. Sist var det barmark och det blir lite spännande att hitta ”rätt” i markerna. IMAG0205

Bruno har sin overall på och lufsar mig i hasorna, det är verkligen svårt att fota honom! Fast den inre pricken kom fram idag då han plötsligt försvann i ett buskage och sen dök upp igen tuggandes på  gammalt mörkt bröd =( Vad ska man säga, dalMATiner!

Nilaq hänger fram istället. Idag hade vi närmöte med rådjur och jag kan ju säga att i upptäcktsögonblicket finns inte en gnutta impulskontroll i damen. Däremot lugnar hon ner sig ganska snabbt nu. När de har försvunnit. Och får hon syn på dom sen hetsar hon inte upp sig lika mycket. Värst är det när de hoppar/springer så som rådjur gör när de möter hundar ute. Då står lilla fröken på bakbenen och skriker. Och jag skickar en tanke till kvalitetskontrollen på Baggen resp Flexi…. Så att låta henne löpa fritt i skogen finns inte på kartan. Kanske längre fram – tröstar jag mig med – när hon är 12 år och reumatisk….

IMAG0206Nilaq äter inte bröd ute, hon tar sikte på finare saker än så. Harpluttar är goda. Och all annan skit. Ibland är det kul med hund, ibland inte så…. Nu är löpet över så nu ska hon äta för alla 12 =)

Hittade kameran igen, den hade jag lyckas gömma i en ryggsäck och hänga undan. Så nu kommer bättre bilder och filmer igen hoppas jag.

Hoppas kunna dra i veckan om det bara kommer lite vitt?

Torka

Och då syftar jag inte på vädret eftersom jag tycker det har varit en bra sommar i år – utan i bloggen.  Det har varit en del energikrävande saker nu i sommar och sen tog lusten och orken liksom slut. Så jag bestämde mig att inte fortsätta skjuta det framför mig utan faktiskt ta några dagar ledigt.
Och ska det vara ledigt på riktigt så måste jag åka bort 🙂 . Efter en hel del letande så här i sommarens sista stund bokade jag en liten stuga i skärgården några dagar. Men det blir inte alltid som planerat och istället för skärgården blev det sjuksängen 😦 Trist och inte så ”laddande” som planerat men det är ju typiskt. Nästa lucka i kalendern blir i mitten av september. Så jag ska försöka få ihop ett par lediga dagar då. Jag älskar ju hösten, den ger mig energin som jag tappar under sommaren, så på sätt och vis är det bästa tiden på året att ha semester.

Även om orken varit låg har det ändå varit en del aktiviteter. Vi longerade friskt ett par pass i veckan men efter att senaste passet urartade i ett ”slita sönder leksakerna-jag vill inte samarbeta”-pass med Nilaq får nog longeringen vila ett tag. Hormonerna svallar så nån gång inom de närmaste 2 (?) månaderna är det löp på g. Hon är väldigt slickig nu och kissar med lyft ben…… Och så humöret. Men även om hon haft några ”anfall” av bitchighet har det varit just enstaka händelser.

De senaste veckorna har jag promenerat en del i Ågesta.  Det blir lätt så när man återupptäcker gamla favoriter. Nilaq har fått välja vilken väg vi ska gå och  det är alltid lika roligt eftersom hundarna har helt andra idéer om var man ska gå. Så hon har hittat på olika rundor över ängarna och upp till sjön och sen tillbaka genom skogen. Lustigt nog har hon själv valt rundor på ca 1 ½ timme ….

Har även passat på och testat appen Runkeeper och den funkar ju även om den skrämde halvt ihjäl mig när den plötsligt pratade, men det kan man ju stänga av. Har laddat ner och testat lite olika appar men de är egentligen same same, det handlar faktiskt mer om vad man själv tycker är bekvämt att använda för det är så små skillnader. En kul detalj med t ex MapMyWalk var att man kan välja alternativet Dogwalk, det var ju lite skoj. Och så fick jag lära mig att man i Runkeeper kan spela in t ex hur man lägger sitt spår och sen gå det och se hur pass man följer det genom att inte spara emellan (tack Linn!). Så det ska jag prova nästa gång vi spårar.

Med Bruno går det lite upp och ner. Jag provade att inte massera/tänja hans ben ett par veckor för att se hur pass stabilt det är men det vart inget bra. I alla fall inte ihop med simningen. Mer halt igen och stelare är facit. Nu ska vi simma 1 gg/v och massera/ultraljuda/novafona 2 ggr/v så håller han förhoppningsvis ihop bättre.  När han är i bassängen vill han ha jetstrålarna på och det tar ju mer på honom.  Våra simpass är nere på 10 -15 minuter igen men det ska väl bli längre i takt med att han orkar mer…  Han är fin i kroppen men tror han får en grym träningsvärk av simningen när han får sånt motstånd. Nu i värmen går även Nilaq i och simmar men bara ute. Önskar att hon gillade simma i bassängen men man kan inte få allt.

Inspirerad av andras kreativa idéer plockade jag fram symaskinen härom dagen. Började på en specialsele till Bruno och en dragsele till Nilaq. Ska se hur det blir….eller om maskinen åker ut igen, haha. Det är ju länge sen nu och även om det är som att cykla så glömmer man bort alla små knep….. Vi får helt enkelt se hur det går! Numera finns sjukt mycket roliga tyger även lite plastiga som tål smuts och väta bra. Bävernylon i alla ära men mönstrat är roligare!

Helgen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag blir det bilder på leriga hundar =) I lördags tog jag en runda med hundarna vid Ågesta. Det var mysigt, vi hade skogen nästan för oss själva och jag gick en lite annan sträckning. Eller inte så annorlunda men jag följde draghundsslingan och den brukar jag bara gå bitvis. Började med en stadig uppförsbacke vilket varken Bruno eller jag uppskattade men sen var det mer som vanligt, fast det blev som att gå rundan baklänges….  Denna gång testade jag en ny app, Runkeeper. Den pratade! Vilket var både kul och irriterande.  Kanske bra ffa om man springer?

Det var delvist ganska blött efter regnen och i värmen som var hoppade hundarna nog i precis alla lerpölar de hittade och de var många 🙂 Det blev en liten paus vid den nästan helt igenvuxna Kvarnsjön och hundarna fick leta lite godis och plaska på medan jag drack medhavd kaffe. Att kaffet alltid är så mycket godare ute! Bruno var pigg och glad hela tiden och hoppade över trädstammar och andra hinder. Nilaq fick också springa lös en liten stund vilket hon klarade väldigt bra men så efter en stund blir det liksom mer spring och mer fart och längre avstånd och sen var hon ”borta”. Men bara ett par minuter tack och lov innan hon kom tillbaka och sen fick hon då gå i koppel resten av rundan. Det är lite lustigt med Nilaq, det är ju inte så att hon sticker direkt utan hon är duktig och håller kontakt men sen kommer ett ögonblick där hon fått upp farten lite och inte kan sluta springa och sen när hon kommer tillbaka är hon nöjd och låter sig gärna kopplas. Om jag bara kunde vara säker på att hon inte skulle dra om det blev ett möte med vilt kunde hon gärna få gå lös men det var ju detta med impulskontrollen. Och det blir tydligt i longeringen just detta med lite rusher för att sen vara mer sansad. Får se hur det blir med kallare väder sen i höst.

På söndagen gick vi vid Flaten med C och henne Asta. Tyvärr kom Nilaqs sämre sidor fram, det är nog löp på gång igen, om en sådär 2 månader, och hon gav sig på Asta 2 ggr. Först la hon tassen på henne när vi hade möte med bärplockare och Asta som är tibbe kan larma på människor. Det tyckte inte Nilaq var bra och la en tass på ryggen och då lackade Asta förstås men det blev mest fräs. Sen när vi satt och fikade var Nilaq väldigt gosig med C och efter en stund rök hon på Asta som svarade och de höll väl på lite för länge så jag slängde min ståltermos i backen och de bröt. Inga skador alls, det låter ju alltid mer än vad som händer, men det kändes onödigt att låta dom hålla på. Så nu får Nilaq kalk på maten igen och jag hoppas det dämpar henne. Och tanken på kastrering kommer ju igen eftersom valpar inte är aktuellt och nu är hon dryga 3 år så det vore väl inte fel.  Men eftersom hormonerna nu dragit igång får jag vänta till våren. Och våndas lite mer över beslutet.

Mitt i skogen drabbades vi plötsligt av oljud, ganska otippat en söndagsmorgon. Det visade sig vara ett ”beachparty” på den strand vi annars går ner på, fikar och låter hundarna bada vid. Lite egenhändiga avspärrningar längre fram på vägen och en otrolig ljudnivå kändes sådär. Men tydligen hade någon annan tröttnat för sen passerade polispiketen och en extra bil oss på väg dit….

Igår åkte jag även och tittade på hus. Dels ett som jag sett utvändigt redan och var nyfiken på och dels ett utvändigt. Det första var gulligt och fint men inte ”mitt” och dessutom var de anmärkningar som fanns i besiktningsprotokollet alla kring ev fuktskador….  Det andra var fint och låg bra som lantställe men kanske lite långt ut som permanentboende. I alla fall om man ska åka sträckan de flesta dagarna i veckan. Så projekt rensning fortsätter i väntan på att rätt hus dyker upp 😉