Kategoriarkiv: Longering

Nilaq 5 år!

IMAG0481

Ja fröken Fjun blir 5 år idag. Tänka sig, den lilla dunbollen som sprang rakt in i hjärtat fast jag inte alls skulle ha hund då. Inte pälshund, inte tik, inte valp, inte…. men men hur ska man kunna värja sig mot det som ska vara? Och nu är det otänkbart att inte ha henne här.

Dagen till ära blev det en dragrunda i Erstavik. Det är fint där även om det just idag var fullt med skolungdomar och hundägare som hade idrottsdag (?) resp spårträning. Och många rådjur….. Nåja, det var en trevlig tur även om det blev lite jaktinslag. Och det kanske är sista rundan nu när temperaturen stiger. Det är lite på gränsen för Nilaq, hon blir väldigt varm.

På morgonpromenaden har vi kommit igång med longering igen. Det är roligt tycker Nilaq, hon springer nu fint på cirkeln och vi kan ha en bra avstånd utan att hon kommer innanför. Glad att jag hittade den träningsformen, passar oss perfekt =)

Idag är det valborg så jag hoppas alla får en fin kväll och glöm inte kolla igelkottarna innan ni tänder så de inte brinner upp!!

Annonser

Äntligen höst

IMAG0394Har nog sällan längtat till hösten som i år. Eller mer att sommaren ska ta slut, Det har varit en jobbig sommar, förlusten av Bruno, en trasig rygg som aldrig vill bli bra, en hund som inte vill göra nåt i den kvava värmen…. Skönt med en ny årstid och förhoppningsvis ny energi.

Ja farbror Brun har lämnat ett enormt tomrum efter sig. Inser ju hur mycket tid och omsorg och resurser han har krävt de senaste åren och nu när han inte finns längre så är allt så annorlunda. Nilaq får nu både tid och utrymme som hon håller på att fylla.  Många saker är så mycket enklare med bara en hund och ffa med en fungerande och frisk hund.  Med Nilaq behöver jag aldrig fundera eller planera så mycket utan vi kan ägna oss åt olika aktiviteter och vara ”spontana”. Hon tycks heller inte sakna eller sörja Bruno. Första månaden var väl lite jobbig när jag gick hemifrån men sen släppte det också. Så hon verkar trivas med att vara själv just nu.

Intressant nog håller hundägarna i området mer avstånd till oss nu. De kanske tror att vargen åt upp den gulliga disneyhunden? Eller så ser de rovdjuret tydligare när hon går själv? Fast de som kände oss tidigare kommer nära och hälsar förstås, Jag trodde ju Nilaq skulle bli mer social som ensam hund men det verkar inte alls bli så. Hon är väldigt noga med vilka hundar hon vill hälsa på och de är få. Just under löpet blev ju hanarna  mer intressanta men nu är vi i vår vanliga bubbla igen, Lika bra det tänker jag.,

Många frågar om det blir en ny prick och det kommer det att bli. Men just nu har jag fullt upp med en hund och allt annat som livet bjuder på. Och jag vill ju fortfarande ha det där lilla huset på landet med tomt och skogen inpå. Så det kommer en ny dalmatiner så snart det bara går!  Och jag träffar rätt hund!

Ryggen har tagit mycket energi och gjort livet mer besvärligt. Regelbundna behandlingar hos kiropraktorn hjälper ju men det tar lång tid detta. Och värst har nog varit att inte kunna köra/åka bil för jag har saknat skogspromenader. Har börjat lite sakta med det men det är helger (inga bilköer) som funkar hyfsat, fast inga långturer än. Köra vardagar funkar inte alls, just att jobba med gas- o bromsfoten ger kramper och smärta som sitter i. Att sätta sig ner går på kvot, jag måste planera hur mycket jag kan sitta under en dag och sen står jag så mycket som går alt ligger ner. Lyfta går inte alls, böja mig framåt kan jag bara göra i samband med stretchingen. Så det här med att packa ihop o fixa till lägenheten har jag fått skjuta på, igen.  I oktober har  jag fått tid till magnetröntgen, undrar vad det kommer att visa….?

Hundpromenader och träning går i alla fall. Så lite hundkurser o träning har jag ändå kunnat syssla med. Och Nilaq får ju träna med mig. Longeringen har vi börjat med igen, det är så kul. Hon gillar att få springa fort och sen är vi väl inte så himla avancerade men roligt har vi. Klickern har jag också plockat fram igen., Det blir lite trix och så jobbar vi med slalomet i agilityn (fast med tältpinnar som jag har med i fickan). Kul och hjärngympa. Parkour kör vi också. Ja, det har jag väl tränat med alla mina hundar sen 90-talet men nu har det fått ett fint namn 😉 Draget har legat nere pga ryggen och värmen men lite optimistiskt (väldigt mycket!) är jag anmäld till ett dragläger i slutet av september. Jag hoppas det ska gå men vi får se. Jag har ju en cykel och enligt kiropraktorn ska cykla funka så länge jag inte hänger framåt över styret… Men än har jag inte vågat testa. Tur är väl att jag ska gå mycket, det funkar bäst =)

Lösträning

Bruno lufsar på
Bruno lufsar på
IMAG0220
Kolla matte, det har gått nån här!
IMAG0221
Nilaq på höjden

Jag har tidigare skrivit om kontroll kontra tillit i hundträning. Det fick jag ju ångra eftersom Nilaq efter detta visade att kontroll, det hade jag definitivt inte och min tillit, den utnyttjade hon grovt. Vilket har lett till att hon inte fått springa lös i skogen på vääääldigt länge. Eller nån enstaka gång under väldigt bestämda former och absolut inte tillsammans med sin syster. Jag har nog lidit lika mycket av detta som hon……

Nåja. Tiden har gått och vi har under våra promenader tränat skvaller av allt vilt kombinerat med ”name&explain” (som ingår i SATS) av jaktens olika faser. T ex har vi när vi har mött harar eller rådjur stått kvar tills hon lugnat ner sig igen och sen när hon tagit kontakt med mig fått belöning för detta, ibland med godis eller – om hon varit väldigt upphetsad – med att få följa efter en bit. Samtidigt har jag försökt namnge t ex ”spår”, ”spana”, ”jaga”, ”tala om” när hon fått nos på, fått syn på, satt efter resp markerat ett spår i snön. Och så har hon fått beröm för detta. Eftersom ”jaga” är en förbjuden aktivitet har jag bett henne att ”spana” istället och så belönat henne när hon stannat upp och tittat istället. Oftast funkar det, ibland inte….. men jag har försökt att konsekvent ta tillvara alla tillfällen. De kommer ju ofta plötsligt och det är det som försvårar en planerad  träning men det har funkat okej.

Idag fick jag chans att se hur pass all denna träning har format henne. Vi gick själva i skogen på en entimmesrunda och hon fick efter kanske 300 m gå lös. Hon var lugn och sansad. Det ska erkännas att jag gick på helspänn i början och när vi kom till ställen där vi ibland möter vilt, resp där spåren korsar. Hon var jätteduktig! Höll ett lagom avstånd, vilket jag tycker att 20-50 m är (vana från dalmatinerna), hon tog ofta kontakt med mig, hon kom och hämtad godis med jämna mellanrum osv. Även när hon fick nos eller spanade i skogen räckte det med beröm så kom hon snällt och tog en godis. Och så fick hon fortsätta vara lös som belöning. Vid ett tillfälle ville jag koppla henne eftersom vi skulle passera ett stråk där rådjuren har korsat stigen men hon gnölade till och jag förstod att om jag då kopplar henne så sabbar jag ju denna upplevelse. Så hon fick fortsätta lös med förmaningen ”fortsätt att sköta dig, det här går ju jättebra”.  Så ändå fram till gården i skogen var hon lös och fick även klättra lite. När vi kom till gården kopplade jag båda hundarna och då vart det ”rättvist”.  Bruno lufsar ju bakom mig men han är inte pålitlig i trafik och bilvägen börjar där….

Det är ju så mycket roligare med promenader om hunden kan vara lös! Nu kommer ju snart 1 mars och då går det inte men kanske i långlina då….? Hennes intresse har ju inte försvunnit…. Men spår, drag, sök, longering och bus på Långholmen tillsammans med viltträningen har gett resultat som kommer henne till godo. Nu hoppas jag att det håller i sig!

En liten skakig film bjuder vi också på, där ser man hur lugn hon är =)

Summering

Vilket rörigt år det har varit! Ska ändå försöka summera det hela….

ttouch lottas foton 070Det började med en helgkurs i TTouch i januari, den fjärde introkursen i raden. Det blev den enda TTouchkursen under året, fast det visste jag inte då.

Eftersom det var relativt varmt blev det en hel del spårande under januari.  Och en valpkurs startade i slutet av januari liksom en kurs i rallylydnad. Men det var nog lite för optimistiskt för sen kom snön och rallylydnaden blev en seg och långdragen historia eftersom vädret tvingade oss ställa in var och varannan gång. Valparna hade mer tur men så var den kursen dagtid =)  Valpkurserna avlöste varandra ända till sommaren. Det var länge sen jag hade så många valpkurser och nu var det verkligen kul igen. thaigrytaJag bytte även kost och började med LCHF vilket gjorde mig piggare och att jag mådde bättre, magkatarren bara försvann!  Några kilo gick jag väl också ner =)

Bruno simmade på under våren/sommaren och fick även några kraniosakrala behandlingar som gav gott resultat, vi hade ju juni som målsnöre, årskontrollen efter hans knäoperation. Det blev mycket behandlingar och olika träningar under hela våren. Nilaq fick hänga med på det mesta. Hon har ju sina c-höfter men en genomgång hos ks-terapeuten visade på bra flöden så hon ska ha ett aktivt liv utan överansträngning. I mars löpte lilla damen och nu märktes en liten förändring, inte lika bitchig utan mer vårdande blev hon.

20120331690-001I slutet av mars var jag på helgseminarium med Grisha Stewart som pratade om och visade BAT-metoden att arbeta med i hundmöten på ett lite nytt sätt. Det blev en träningsgrupp med några av seminariedeltagarna där vi lärde oss praktiskt hur det funkade och  både Bruno och Nilaq fick vara med – en som träningshund och en som figurant. Jag gillade verkligen BAT och hundarna med =)

I mitten på april fyllde Bruno 10 år och sista april fyllde Nilaq 3 år. Det 20120513750firades så klart med lite gott att äta och en aktiv skogstur med spår resp sakletande.  På kurssidan startade en ny rallylydnad under april och denna gång hade vi mer tur med vädret.

Maj kom och gick, mycket jobb var det då. Och en hel del hustittande blev det. Men inte hittade jag ”rätt”.  I maj fick jag växla över till Arbetsförmedlingens nya samarbetsprojekt med Försäkringskassan för återgång till arbetslivet efter långtidssjukskrivning, de kallar det för rehab. Så många idéer och projekt men ändå är allt så fyrkantigt….. Efter ett par samtal med arbetsterapeuten och deltagande på ett stresseminarium var jag efter 3 månader tillbaka på FK eftersom ”jag gör allt rätt” och ska fortsätta på samma sätt under överskådlig tid.

Allt häng i skogen gav förstås fästingarna chansen att kalasa på hundarna. Bruno verkar de inte gilla, han hade 3-4 på hela året. Och sen tidigare har han ett bärnstenshalsband (ärvt från tidigare hundar). Nilaq med sin päls smakar visst bättre. Och hon rullar sig gärna i riset. Henne hade jag en shootag på från maj månad och när den tog slut efter 4 månader blev det bärnsten på henne också, ett för långhåriga hundar. Hon har klarat sig hyfsat, ofta har jag sett dom krypa på henne och kunnat plocka dom direkt, flera har jag hittat när de precis satt sig och plockat dom då. Endast ett fåtal har suttit och blivit stora…. Men i snitt är det kanske 2 per dag. Och tidigare år har det varit betydligt fler.

I juni blev det en utflykt till Norrland, en helgkurs i longering hos Hundraelvan i Åsmon/Näsåker. Jättetrevligt och en kul aktivering för hundarna.  Hela Nilaq 120731002sommaren körde vi på med longering på holmen och jag litade mer och mer på Nilaq när hon var lös =) I juni fyndshoppade jag även en cykel plus en cykelvagn till Bruno men vi fick inte riktigt till det. Nilaq skulle ju springa framför cykeln men ville inte det och Bruno skulle ju åka i vagnen och ville inte det…. Nåja, vi får väl en ny chans nästa vår.  I slutet av månaden åkte vi till kliniken i Söderköping och trots att veterinären var väldigt nöjd med resultatet kändes det väl sådär eftersom benet trots allt är lite för kort.

Juli blev ingen semestermånad eftersom jag var inskriven på AF så jag jobbade på. Man kan inte styra allt. Bruno fick simma varje vecka igen och nu lärde han sig att simma mot jetten. Roligt sa prickeTraveler Digital Cameran och ville inte gå i om inte vattnet bubblade =)

I augusti var det återigen  många husvisningar men inte heller här fanns ”mitt” med. Däremot fick jag tummen ur och hyrde ett separat förråd för att kunna röja undan hemma och förhoppningsvis börja renovera lite. Det var i alla fall planen. En kurs i kantarellsök hann jag också med och Nilaq löpte igen. Denna gång märktes det knappt, bara precis när hon började. Knappt någon pms alls och sen var det istället leksakerna som hon ville ha koll på och sova med. Själv fick jag maka på mig i sängen för att inte nån skulle pipa till om jag IMAG0124råkade lägga mig på en av ”valparna”……

September kom och jag fortsatte åka och titta på olika hus och drömma, packa kartonger hemma och flytta runt möbler. Tänk vad mycket man samlar på sig när man bor på samma ställe år efter år….. I mitten på månaden brann så bilen upp, jag blev stående på Nynäsvägen med läckande oljetråg och rykande motor, tack och lov utan hundar i bilen. Den gick inte att rädda med rimliga insatser så det blev adjö till lilla bilen. Tack och lov fick jag låna bil av en kompis medan jag såg över möjligheterna. En BAT-kurs och ny valpkurs startade i slutet av månaden och på helgerna åkte vi ut i skogen och plockade massor med gula och sen trattkantareller.IMAG0109

I oktober lyckades jag mitt i svampplockningen skära mig illa i fingret och det blev riktigt besvärligt. Operation av senan och nerven i fingret, armen i gips en månad och ”sjukgymnastik av finger”. 100% sjukskrivning och en lång lista på saker jag absolut inte fick eller kunde göra. Allt blev förstås tidskrävande men konstigt nog eller just därför? går ju tiden ändå. Jag har förstås petat i mig en del örter och använt mig av utrustningen för att hjälpa fingret att läka…. På sätt och vis blev detta en tvångssemester för det har varit så få saker jag kunnat göra. Tur mobilen finns där man kan sköta allt med en tumme!

När gipset åkte av i november blev mycket i vardagen lättare och när jag sen i december fick börja använda handen igen lite lätt återkom även lite av lusten. Bruno fick förstås inte simma under denna tid, jag hade ingen bil och fick heller inte köra bil, och livet blev på ett sätt väldigt enkelt och samtidigt komplicerat. geburtstagAtt inte kunna skriva obehindrat blev ett av flera oväntade problem….. I december fick jag börja köra bil och träna handen/fingret med lite mer belastning. Så nu lånar jag kompisens bil igen… Under tiden har det också klarnat vad jag ska ha för ny bil. Och konstigt nog ska det visst vara en mindre bil igen, typ halvkombi. Så förhoppningsvis kan detta lösas under januari då även sjukskrivningen tar slut igen och jag får börja jobba igen! Och packa! Så då tar nog renovering och flytt fart igen hoppas jag. Men det kommer i eget inlägg så småningom.

Nu har snön kommit, det har härligt nog varit en vit jul =) och jag passar på att önska alla som orkat läsa ända hit ett riktigt gott nytt år!! Själv tar jag en lugn kväll hemma med hundarna. De är inte rädda men jag vill heller inte att de ska bli det.  Så gott nytt år på er!!

Torka

Och då syftar jag inte på vädret eftersom jag tycker det har varit en bra sommar i år – utan i bloggen.  Det har varit en del energikrävande saker nu i sommar och sen tog lusten och orken liksom slut. Så jag bestämde mig att inte fortsätta skjuta det framför mig utan faktiskt ta några dagar ledigt.
Och ska det vara ledigt på riktigt så måste jag åka bort 🙂 . Efter en hel del letande så här i sommarens sista stund bokade jag en liten stuga i skärgården några dagar. Men det blir inte alltid som planerat och istället för skärgården blev det sjuksängen 😦 Trist och inte så ”laddande” som planerat men det är ju typiskt. Nästa lucka i kalendern blir i mitten av september. Så jag ska försöka få ihop ett par lediga dagar då. Jag älskar ju hösten, den ger mig energin som jag tappar under sommaren, så på sätt och vis är det bästa tiden på året att ha semester.

Även om orken varit låg har det ändå varit en del aktiviteter. Vi longerade friskt ett par pass i veckan men efter att senaste passet urartade i ett ”slita sönder leksakerna-jag vill inte samarbeta”-pass med Nilaq får nog longeringen vila ett tag. Hormonerna svallar så nån gång inom de närmaste 2 (?) månaderna är det löp på g. Hon är väldigt slickig nu och kissar med lyft ben…… Och så humöret. Men även om hon haft några ”anfall” av bitchighet har det varit just enstaka händelser.

De senaste veckorna har jag promenerat en del i Ågesta.  Det blir lätt så när man återupptäcker gamla favoriter. Nilaq har fått välja vilken väg vi ska gå och  det är alltid lika roligt eftersom hundarna har helt andra idéer om var man ska gå. Så hon har hittat på olika rundor över ängarna och upp till sjön och sen tillbaka genom skogen. Lustigt nog har hon själv valt rundor på ca 1 ½ timme ….

Har även passat på och testat appen Runkeeper och den funkar ju även om den skrämde halvt ihjäl mig när den plötsligt pratade, men det kan man ju stänga av. Har laddat ner och testat lite olika appar men de är egentligen same same, det handlar faktiskt mer om vad man själv tycker är bekvämt att använda för det är så små skillnader. En kul detalj med t ex MapMyWalk var att man kan välja alternativet Dogwalk, det var ju lite skoj. Och så fick jag lära mig att man i Runkeeper kan spela in t ex hur man lägger sitt spår och sen gå det och se hur pass man följer det genom att inte spara emellan (tack Linn!). Så det ska jag prova nästa gång vi spårar.

Med Bruno går det lite upp och ner. Jag provade att inte massera/tänja hans ben ett par veckor för att se hur pass stabilt det är men det vart inget bra. I alla fall inte ihop med simningen. Mer halt igen och stelare är facit. Nu ska vi simma 1 gg/v och massera/ultraljuda/novafona 2 ggr/v så håller han förhoppningsvis ihop bättre.  När han är i bassängen vill han ha jetstrålarna på och det tar ju mer på honom.  Våra simpass är nere på 10 -15 minuter igen men det ska väl bli längre i takt med att han orkar mer…  Han är fin i kroppen men tror han får en grym träningsvärk av simningen när han får sånt motstånd. Nu i värmen går även Nilaq i och simmar men bara ute. Önskar att hon gillade simma i bassängen men man kan inte få allt.

Inspirerad av andras kreativa idéer plockade jag fram symaskinen härom dagen. Började på en specialsele till Bruno och en dragsele till Nilaq. Ska se hur det blir….eller om maskinen åker ut igen, haha. Det är ju länge sen nu och även om det är som att cykla så glömmer man bort alla små knep….. Vi får helt enkelt se hur det går! Numera finns sjukt mycket roliga tyger även lite plastiga som tål smuts och väta bra. Bävernylon i alla ära men mönstrat är roligare!

Ledig dag

Ja vad gör man när man har en ledig dag?  Tränar hund =)

Vi började tisdagen med ett longeringspass på Långholmen. Det var inte så värst strukturerat men kul hade vi. Den ocensurerade versionen visas i filmen….

Sen åkte vi ut till Lovö kyrka och la spår med ett par andra. Det blir alltid lite annorlunda när en annan har lagt spåret. Bruno fick ett viltspår igen och nu gick jag det efter 50 min. Det var lite lika torr mark och så hade det ju regnat dagen innan så det var väldigt bra nivå för farbror Brun. 2 omkullfallna träd rakt över spåret fick han också lösa. Det första gick han runt och det andra hittade han ett ställe han kunde hoppa över. Denna gång säkrade han inte heller lika mycket utan var verkligen på spåret, jätteduktig. Han fick gå lös så då blev det heller inte att jag råkar hålla tillbaka honom. De som lade spåret var imponerade av att en hund kan gå så lugnt i spåret…. (de hade en samojed).

Nilaq fick ett leksaksspår med 10 saker däribland 2 godispåsar eller ja det är pennfodral med godis i och så stängda med blixtlås. Hon låg på som sjutton och det var bara de som var över knähöjd som hon inte markerade = 2 st. Nu är hon verkligen fokuserad på just spår. Roligt! Slutapporten var ena”godispåsen” så den öppnades högtidligt och hon fick äta alla godisar.  Hon hade kunnat fortsätta vilket är bra inför nästa spår.

Själv la jag ett bruksspår till ena grönisen som ska tävla i helgen. Och det slår mig hur fantasilösa tävlingsspåren är…. 300 m med 2 vinklar, 5 apporter. Allt i gräs. Men det är ju bra träning att lägga såna spår också och som matten sa, efter tävlingen kan vi lägga roliga spår igen =)

Idag började vi dagen med promenad vid Flaten och E följde med fast hon var hundlös. Så hon tog Nilaq. Mysigt hade vi och satt och fikade alldeles vid vattnet. Bruno fick hämta in sin boll i det långgrunda vattnet och Nilaq leta flytgodisar. Sen kastade vi bollen samtidigt som en grej åkte ur fickan och det räcker för att Bruno ska missa…. Efter 10 stenar och 2 pinnar som Bruno inte heller ”såg” och efter att Nilaq tokrusat runt på stranden istället för att hämta bollen (hon hade koll men ville inte blöta ner sig) var det bara att ta av sig skorna och vada ut i det svala. Och då fick Bruno spelet och började springa i vattnet runt mig och leka grävskopa med munnen…..  Jag blev ganska blöt men vad vi skrattade.

Idag börjar PRIDE-festivalen så nu lär det vara livat i kvarteren fram till söndag då den är över igen. Fram tills dess ska vi undvika buskar och snår…

Studiecirklar

Har äntligen fått med mig kameran och filmat longeringsträningen. Detta är från helgen då jag hade med mig allt och vädret var lite svalare = går att träna =) Vi är inne på pass 7 och 8 för Nilaq, 4 för Bruno….

Vi börjar med Bruno… Och ja, hunden ska vara utanför cirkeln och föraren innanför.

Och så Nilaq som får vara lös (fast det är kaniner överallt), Och ja, hunden ska fortfarande vara utanför….

Och så andra försöket….

Min belöningsteknik kan definitivt förbättras =) men jag är nöjd med hennes kontakt och vilja. Hon tycker ju att det är kul och det är huvudsaken. Och Bruno han bara gör som om han gjort detta hur länge som helst. Men det tar på hans ben vilket man ser i sista filmavsnittet.

Sen ska jag se om jag hittar en bättre plats för kameran…

Diverse

Svalare väder och två ystra hundar =) Minns första sommaren när Qilaqs matte och jag gick och var så nöjda med att tjejerna var så lugna och ”mogna”….ja tjena, när det blev svalare var det samma energi igen. Nu vet vi. Men det är faktiskt skönt att stumpan har lite mer fart igen. Hon sätter ny underull nu och är så mjuk, så mjuk. Och liten. Ser ut som när hon var 6 månader…

Jag har fortsatt med longeringen ett par ggr sen sist och det går framåt.  Nu är hon så taggad att hon inte vet var hon ska ta vägen.  Lite så jag får bromsa ner henne och lugna henne innan vi sätter igång… Är hon för uppskruvad missar hon lätt att hålla sig utanför markeringen, springer in i pinnarna och hoppar på mig istället … Men när det går bra så går det väldigt bra. Tyvärr har det varit problem med kameran så det har inte blivit några filmer men det ska nog fixa sig så jag kan få lite dokumenterat. Planerar att köra en prova-på-dag i höst nånstans i Stockholm. Måste bara hitta en bra plats eftersom det kräver lite yta och jag vill nog helst köra på gräs för tassarnas skull.

Premiärturen med cykel och vagn är avklarad men gick inte alls som planerat. Dels blev Nilaq rädd för cykeln så vi får träna själva både utan och med vagn så hon vet var hon ska springa innan vi testar med Bruno i vagnen igen. Men Bruno överraskade stort genom att kliva in och sätta sig helt självklart. Sötgubben. Nästa överraskning var att han på typ 90 sek nästan hade lyckats öppna vagnen inifrån alldeles själv. Det är ju som en kanvasbur med samma typ av blixtlåsöppningar och med tassen hade han dragit iväg ena blixtlåset….. Så han var på väg ut när jag slängde en blick bakåt. Hoppsan! Nåja, det går säkert att ”låsa” på något sätt så han inte kan öppna inifrån. Nu blev det kvavt och varmt igen så att jag väntar tills det är svalare igen så provar vi då. Han verkade tycka själva färden var okej. Bruno on the road.

Bruno fortsätter med sitt gula band. Här där alla känner oss märker jag väl ingen skillnad och när vi går i skogen möter vi sällan någon. Men jag tycker att det är en bra sak även om åsikterna går isär. Synd att SKK är så avvisande, hoppas det inte beror på att de själva ska lansera en kampanj kring hundägaransvaret 2013? Tycker de flesta ändå är positiva oavsett om de har en ”gul” hund eller inte. Och det sprids i en rasande fart även i medierna, inte alltid med korrekt info, men bra att markeringen  och hemsidan sprids och sen får det väl ta tid att sätta sig. Tänker att jag ska introducera detta även vid t ex privatträningar ute när det ofta händer att förbipasserande släpper fram sina hundar utan att fråga….

Och så funderar jag över att anmäla Nilaq till BPH i höst. Det är ju ingen ide att genomföra ett test förrän temperaturerna är kring 10-15 grader. Och det ser ut att finnas gott om plats på höstens beskrivningar. Men så var det detta med vaccinationerna som är obligatoriska (och jag säger inget om det). Borde kanske ordna det nu, mellan löpen när hon är pigg i övrigt?

Har inte haft några problem med fukteksem på fröken denna sommar men hela juli har både Bruno och Nilaq fått en skvätt silver varje dag.  Dels för fukteksemet men även med tanke på fästingarna för Bruno har haft 2 nu och Nilaq ett par i veckan. Dessa pyttesmå är så vansinnigt svåra att hitta medan de kryper och sen känner jag dom först när de suttit ett par dagar. Bläää.

Eller så väntar vi till augusti och tar Nilaqs vaccination och Brunos utväxt på armbågen samtidigt hos veterinären.  Tanken var ju att den skulle bort i Borås men så blev allt annorlunda och jag ville inte hålla på att söva Bruno stup i kvarten. Den har iallafall inte blivit större under tiden, eller kanske lite, och den stör honom inte så när vi är ute ur juli kanske en lite operation är på sin plats. Och då kommer nästa fråga, vart gör jag det? Nackdelen med mitt jobb är att jag får höra så mycket om veterinärer och kliniker att det blir allt svårare att hitta någon man går till med bibehållet förtroende. Så trist att det är så.  Och ja, DEN veterinären går jag definitivt inte till. Jag nu hört flera fall där han agerat försumligt vad gäller diagnoser på hundar och katter.  Så tyvärr var Bruno nog inget undantag utan en i raden av feldiagnosticerade/felbehandlade djur.

Nä, nu skippar vi såna tråkigheter och ser framåt istället. Skogen är full av kantareller (ja jag hittar ju inga men alla andra) och snart kan vi börja spåra igen. SWDIs spårutmaning har också gått av stapeln och hur det gick kan man läsa om
här.

Nu skiner solen ute också!!

Trött

Har inte orkat blogga och inte riktigt haft lust heller. Nu har det äntligen lugnat ner sig lite jobbmässigt men jag är ännu trött. Och så har det väl sjunkit in att Bruno är så bra han kan bli.  Har väl nånstans trott att även den sista hältan ska ge med sig men det är kanske inte så och det känns lite tungt. Sen ska jag förstås fortsätta jobba med benet men när det tilltänkta målet nu flyttades bortom horisonten märker jag hur tungt det varit under det senaste året. Men det går över.

Värmen tycks inte gå över. Så än har vi inte kunnat cykla. Det skulle väl vara mitt i natten då men hur kul är det? Nåja, det lär ju komma mer typiskt sommarväder igen och då får vi köra på.

En fördel med vädret är att det växer i skogen. På promenaden igår kalasade jag både på blåbär och smultron. Kantarellerna tog de som gick före mig, jag såg deras lilla påse =)

Igår var jag hos bror och svägerska och deras femåring och hundarna var med. Nilaq tycker om barn medan Bruno nog tycker om dom men inte kan hantera sociala möten så bra. Men även Nilaq tröttnade på klapparna efter ett tag. Hon kan brumma lite då men går undan. Igår kändes hon lite mer känslig men det kan ju bero på att jag ryckt och borstat så mycket i pälsen senaste veckorna. Bruno gick helt överstyr och fick ligga vid mina fötter med kopplet på. Det intressanta är att det finns många platser han klarar numera men kanske är det bara ovanan. Eller så är det att barn är för stressigt för honom? Pojken är väldigt duktig och lyhörd och gör inget men ändå så kan Bruno inte alls koppla av och så är karusellen igång.

Vad gäller Nilaqs päls är det inte mycket underull kvar alls, bara lite runt rumpan/svansen , under magen och ett smalt stråk längs ryggraden. Men nu kommer täckhåren, de är längre och lossnar i sjok nu. Min stackars dammsugare har nästan kollapsat under mängden hår. Det blir proppar som man får peta loss med en sticka/penna. Tydligen har mängden hår även stört grannarna som skrivit anonyma lappar och satt post-its på dörren =/ Pratade med styrelsen och de var inte glada. De gillar så klart inte att nån skriver lappar i föreningens namn när det inte är de. Och de gillar inte ”påhoppet” heller. Nåja, jag är så klarbodd här så kommer det fler lappar så får det väl göra det.

 

Idag vaknade vi ifall till värsta dimman och då kom longeringsutrustningen med på promenaden. Jisses vad hon taggar på träningen. Och så blir hon lite lack på att jag ofta tar första varvet med Bruno så han ska hålla sig ur vägen sen (funkar sådär, rätt vad det är har jag två hundar som springer). Idag gick det riktigt bra! Så pass att jag var på väg att koppla loss Nilaq och köra löst med henne också men så ångrade jag mig och tur var väl det för i nästa sekund skuttade en harpalt över ”vår” gräsmatta! Ska försöka ta med kameran och rigga upp den nästa gång. På hemvägen stannade vi till vid bryggan och min vana trogen kastade jag i bollen till Bruno. Dock hamnade den lite långt ut så Bruno tvekade att gå ut och hämta den. Han tvekade så länge att jag hann få upp mobilen och filma hans ”simtur”.

Han simmar ju alltid med flytväst och det syns tydligt att vänster bakben inte kommer under honom i vattnet när han nu behöver ta i för att hålla sig flytande. Ska kanske ta med flytvästen och låta han simma med den ute? Får se om det går att lösa.

Longeringskurs

Hundraelvans vandrarhem

I helgen som var deltog jag i en longeringskurs för hundar. Lite udda kan tyckas men det visade sig vara en rolig och lärorik kurs.  Jag åkte upp på fredagen och kom fram 40 minuter innan kursen skulle starta och hann gå en liten runda med vovvarna innan teorin började.

Gruppen bestod av ett glatt gäng på 7 personer.  Sen fanns där förstås arrangören Åsa Tova Bergh som driver Eget bevåg och Hundraelvan och hennes ljuvliga rottisvalp Duga.

Instruktören Ove/Uwe, Skihpar Doganalytics, bor i Umeå men kommer ursprungligen från Tyskland där man använder longeringen både i avståndslydnaden och när man arbetar med problemhundar. Själv hittade han denna träningsform under sin utbildning till beteendeanalytiker på Hundcampus. Efter denna helg tror jag det kan bli en hit även i Sverige.

Varför longering? Hästar longeras och där jobbar man även med markarbete. Inom TTouch arbetar man också med att leda runt djuren i bestämda former för att medvetandegöra dem på sin kropp. Med hundar känns det lite konstigt först. Och longering kan man ju tro att det mest är för motionen, men det är mycket mer.

Två cirklar

Själva träningen sker på cirkel som sätts upp med hjälp av pinnar och plastband. Cirkeln kan vara från 10 m i diameter upp till 50 m beroende på hund. Vi hade 2 cirklar på 10 m vilket kändes

Uwe och Luna visar hur man börjar.
Det kan gå undan!

lagom stort för oss nybörjare. På sikt ska man inte ha markeringar alls utan kunna styra hunden även på en öppen plan.

Longering är uppdelat i flera steg. Dessa kan tränas i olika ordning, det anpassas efter hunden. Ett stort plus på denna kurs var just att träningen anpassades till de olika ekipagen. Olika hundar och olika förare, alla jobbade med samma steg men i ”sin” ordning. En vallhund har t ex lättare för riktningsväxlingar än ökat avstånd medan jakthundarna har lättare för att arbeta på avstånd än att byta riktning fort eller följa ett sitt eller liggkommando.

Piia leder Tara längs cirkeln

Det första steget för alla var dock att gå med hunden i koppel längs bandet. Du går på insidan och hunden på utsidan. Hunden ska hela tiden hålla sig utanför bandet och gå i ditt tempo. Går den in i cirkeln tar du vänligt men

Emma och Amillo som följer med löst

bestämt ut den igen. Drar den sig utåt går du inåt mitten. Nosar den eller stretar den så går du på och väntar på att hunden tar kontakt med dig vilket du belönar med beröm och godis.  Klicker blev snabbt överkurs eftersom det var så många andra saker att hålla reda på inte minst när vi bytte till långlina så vi arbetade genomgående med beröm/marker + godis.

I nästa steg ska du bygga upp en förväntan framåt så enligt devisen ”beröm för beteende, belöna för position” ska alla belöningar ges utanför cirkeln och på så sätt att hunden vill fortsätta framåt. Du får alltså småspringa framåtlutad med godis i ena handen som hunden ska sträcka sig efter och få….

Hanna skickar Hera mot leksaken

När hunden börjar förstå och går på framåt med dig kan man även belöna med leksak och kamp utanför cirkeln. Du kan även arbeta med target och skicka hunden mot den.

Ett annat steg är att träna vändningar. Hunden ska då bli mer uppmärksam på ditt kroppsspråk och växla från vänstervarv till högervarv och tvärtom.

Lena och Vilja jobbar på avståndet i långlina

Att öka avståndet till hunden behöver också tränas och byggas upp. Nu behöver man en långlina istället för koppel eller hunden lös om det går eftersom vi drar oss mer mot mitten och hunden ska fortsätta springa runt utanför plastbanden.

Monica och Saga har fin kontakt på avstånd

Så det är många steg och delar i longeringen! Alla ökar kontakten och samspelet mellan hund och förare och passar väldigt bra för att få en bättre avståndslydnad. När grunden sitter lägger man till fler och fler svårigheter. T ex att köra flera i samma cirkel eller samtidigt på bägge cirklar. Man kan ställa upp (agility)hinder längs med cirkeln som hunden ska ta medan den springer runt. Man kan lägga ut störningar i form av mat eller leksaker som hunden ska ignorera medan den springer runt. Man kan lägga eller sätta hundar runt cirkeln och hunden ska passera dom medan den springer runt cirkeln. Ja det finns massor av variationer och störningar att träna med hjälp av longering.

Jag jobbar med att ”trycka ut” Nilaq

På bilden jobbar jag på att ”trycka ut” Nilaq från cirkeln så hon ska söka sig emot mig  – vi bygger upp ett mentalt koppel.

Hundarnas egen lilla ”skamvrå”

Nilaq tyckte det var kul men dels var det varmt och dels vill hon inte tjata momenten så vi kom väl så långt att hon glatt sprang i långlina runt cirkeln med kontakt och bytte riktning när jag bad henne. Vi ska fortsätta träna så snart jag skaffat pinnar och plastband. Bruno fick också testa och han sprang glatt runt lös och bytte riktning även han. Men han knixade till med benet på lördagen så det blev ingen  mer träning  för honom på söndagen. Tyvärr tyckte han att det var otroligt jobbigt med de andra hundarna så han kommer inte kunna följa med på kurs i fortsättningen som ”sällskap” (bara som deltagare) eftersom han inte klarar att sitta själv i bilen heller.

Sammanfattningsvis kan följande sägas om longering

  • är relationsbyggande eftersom man arbetar på kommunikation mellan hund och förare
  • ökar hundens uppmärksamhet på föraren
  • ökar hundens kontakt med och dragning mot föraren
  • ökar förhoppningsvis avståndslydnaden när det utförs rätt
  • är en aktivitet där hunden både måste tänka och röra sig samtidigt
  • kan vara en motionsform

Åsa kommer snart att ge ut en bok i ämnet för de som tycker detta verkar intressant. Jag har filmat lite men är inte klar med redigeringen än så de kommer kanske i helgen.