Kategoriarkiv: Hälsa

Liten krasch

Ibland blir det för mycket. Och kommer det inte ”allt på en gång” så smyger det sig på. Nu vart det den där berömda droppen som fick allt att rinna över och jag fick ta en paus. Men mitt i allt bestämde jag mig för att själv på på TCM när nu hundarna har mått så bra av det. Så ett intensivt spring till alternativklinik  plus att drastiskt skära ner på samtliga aktiviteter tycks ha hjälpt denna gång och jag går om än sakta så framåt. Men förmodligen får jag fortsätta ett tag till med strama tyglar på mig själv och ge mig en ordentlig chans att komma igen varaktigt. Så att jag står pall med allt som händer runtikring. Nåt tycks jag i alla fall ha lärt mig! Nu gäller det att komma ihåg när jag mår bättre att inte springa iväg direkt igen.

varsnäll

Annonser

Upp och ner med Frans

20160404-sova

Ja Frans har haft en jobbig period. Igen.

När svaret på Frans blodprov kom var ALLA värden bra utom kreatinin där han låg lite högt. Nu fick jag höra att dalmatiner ligger lite högre än andra raser men det kan ju förklara hans reaktioner på njurpunkterna. Det ska följas upp med nya prover om 6 månader.

Sen röntgade vi ryggen och nacken och guess what – nästan inga pålagringar! Det var ju väldigt skönt att han faktiskt inte har ledproblem i ryggen även om han varit och fortfarande är lite stel. Då kan vi träna upp mjukheten.

Men det betyder samtidigt att det som troligen är grundorsaken till hans besvär är hans mage och matsmältning. Maghund – ja det har jag inte haft förut – tack för att jag får lära mig något nytt 😉

Så nu äter han enligt ett nytt recept med tillskott som ska hjälpa honom till en bättre matsmältning och tarmrörelser. Och så akupressur, nålar och homeopatmedel. Och så ska jag skriva en bajsdagbok 😀 Japp, notera tid, mängd, färg och konsistens på bajset han producerar. Och det blir ju mycket när man uppmärksammar det!

Nu när jag fokuserar på hans mage ser jag också ett nytt mönster. När han har mycket magsyra så kan han hosta till lite lätt. Han är då också mycket uppvarvad när vi går ut och har noll marginaler. Och då blir han manisk på att äta skräp och papper ute. Så om han hostar till så får han en näve torrfoder och så är jag redo att mata med godis direkt ute de första 10 minuterna. Sen lugnar det sig i takt med att vi kör godissök och aktivering ute. Överlag är han mycket lugnare och klarar alla sorters möten ute mycket bättre. Så trots att det inte är så kul att han inte är frisk känns det som om vi är på rätt väg.

Fler turer till veterinären

20160107_092802

Frans har efter två behandlingar och med omlagd kost mått bra, fram till i förra veckan när han blev dålig i magen. Tre nätter i rad fick jag springa ut flera gånger men under dagen var han okej om än lite lös. Så jag trodde det berodde på maten eftersom jag hade lagat en ny omgång och jag hade utan att tänka lagt till något nytt – selleri. Jag har barkpulver hemma som vanligen funkar utmärkt på dåliga magar men nu räckte det inte riktigt trots att jag tillsatte det till alla måltider. Efter tre nätter med störd sömn är en inte så pigg i huvudet heller så det var först dag 3 jag började fundera om det kunde bero på någon magbacill (eller virus) och började ge lite silver morgon och kväll. Och se där så lugnade sig magen. När jag kollade med veterinären menade hon att selleri är urindrivande men knappast påverkar magen. Ja kissat mycket hade han ju gjort också dessa dagar men då fick jag svaret på varför……  Och han ska inte ha selleri. Nu är det lugnt och magen sköter sig fint. Och medan han var hysterisk igen i hundmöten förra veckan så är han lugn och fin nu.

Nilaq har fått behandlingar en gång i veckan och hon verkligen hatar nålarna. Hon är väldigt känslig trots att hon är så tålig i andra sammanhang och framför allt hatar hon att inte ha kontroll och kunna påverka. Bara att jämföra med kloklippning – tar jag det lugnt och ber om tassen så går det bra när hon är redo. Men hos veterinären har det blivit fasthållning och brottningsmatch. Och det gör ont i mig. Nu har veterinären i sjysst inställning så det blir pauser men ändå, när hon skriker och kastar sig är det inte lätt för det är jag som måste hålla henne. Sist provade vi på bordet och då låg hon platt men det gick ändå bättre än på golvet. Veterinären är väldigt förvånad över att jag inte har halsband på henne men jag förklarade att hon tar sig ut allt pga pälskragen, det halsband hon har som passar är egentligen bara utsmyckning.  Ett knyck och hon är lös. Selen kan hon inte ha på för nålarna ska så klart sitta precis där banden går. Så jag håller. Men jag inser också att vi måste träna för risken finns för fler veterinärbesök i framtiden och så kommer hon ju få nålar igen. Så jag har tittat på lite fryspositioner som jag tror kan funka, t ex att jag sitter på en stol och hon lägger hakan på knäna när hon är redo. Ska i alla fall testa. Behandlingarna har i alla fall gjort att hon rör sig bättre och att hon äter vilket är viktigt eftersom hon också får ny kost nu. Och hon är kräsen vad gäller mat. Så att servera vit- och rödkål med kokta korngryn och sönderkokt kalkonhals som en gryta har väl inte varit så poppis. Istället har jag sakta provat mig fram med olika kombinationer och konsistenser som att steka på högrevsfärs med riven vitkål som små burgare och servera lättstekta och varma. Då jag är usel på matlagning har jag fått fråga runt bland vänner som kan det här med mat =)  Och därifrån har vi närmat oss dagens måltid med vit- och rödkål, pumpa och sönderkokta fransyskaskivor kryddade med basilika som gick ner fint. Hon verkar t o m tyck att det är gott så förhoppningsvis känner hon att hon mår bra av maten. Hon är en riktig liten gourmet till skillnad från Frans som är en gourmand! Nu ska vi pausa men behandlingarna och istället ska jag köra akupressur hemma, ge olika örter och fortsätta med omställningen av maten. Och träna frys! Hon har ju hittills varit glad i att gå till veterinären (tills nålarna kommer fram) så förhoppningsvis fortsätter hon tycka om besöken och veterinären.

Jag är så glad att ha hittat dessa två veterinärer och fast det är en bit är det väl värt att åka till Järna. Senast idag blev jag tillfrågad om veterinär då hundägaren hade så dåliga erfarenheter av veterinärer både på de större klinikerna och de mindre som hen hittills varit på med sina hundar men som nu gjort ett par allvarliga missar. Och jag har svårt att komma på några att rekommendera ….

Bilden är från de kalla dagarna med snö. Nu är det mest blaskeväder 😦

Ett annorlunda veterinärbesök

20151208_120710 (2)Igår var jag med Frans till veterinären för en hälsocheck. Han har ju haft besvär i ryggen, hetsäter, har varit lite dålig i magen från och till och har fortfarande lätt att stressa upp sig. Nu i helgen på kursen var det också svårt igen att lägga sig ner…. det gick men väldigt långsamt…

Jag har ju haft lite svajjiga erfarenheter av veterinärerna i närområdet men i somras var jag till Järna, Ekovet, och upplevde det besöket som mycket positivt. Den veterinären samarbetar med en  holistisk veterinär som i vanliga fall finns i Uppsala men som har börjat ha mottagning i Järna. Hon har en utbildning inom klassisk veterinär(skol)medicin och en inom TCM för veterinärer, en (i Sverige) lite annorlunda kompetens. Jag bokade en s k hälsoundersökning som utgångspunkt. När jag bokade tiden bad hon mig gå in på hemsidan och fylla i ett formulär där hon ville veta allt möjligt om hunden (8 sidor!) som skulle vara underlag för undersökningen.

Så när vi kom frågade hon lite om det jag svarat och sen gick hon noga igenom hunden. Först en vanlig genomgång med lyssna på hjärta och lungor, titt i halsen och på tänder, klämma och känna på ben, rygg, nacke.  Frans var mycket tålmodig och hon var väldigt bra i hanteringen, visade t ex stetoskopet som var lite läskigt. Sen en TCM-genomgång där hon tittade på tunga och i ögon, kände pulsen och klämde på en massa akupunkter. När det var klart fick jag lyfta upp honom på bordet och så satte hon nålar och medan de satt berättade hon vad hon hittat och kommit fram till.

Han har fortfarande ont i ryggen. Han har fått tandsten på de bakre tänderna. Han luktade illa ur munnen men hon trodde det var magen (han luktade verkligen illa hos henne..). Hjärta och lungor är fina. Han har vad som i TCM kallas kidney yang deficiency, dvs ett underskott av yang energi i njurmeridianen. Enligt TCM är njurarna ”elden under grytan” och dess energi transporteras i hela systemet till de andra organen. Underskottet kan bero på kastreringen och ryggproblemen och med ett energiunderskott i systemet behöver energi tillföras genom mat (hetsätandet).

”Behandlingen” blir några akupunkturbehandlingar, att tillföra värme i olika former och med hjälp av rätt mat. Frans behöver få hemlagad mat med långkok på rotfrukter och köttben och detta behöver då fasas in över tid. BARF är inte dåligt och Bravo burgarna var också okej men det räcker inte för lille Frans – framför allt behöver han få i sig mycket mer energi med hjälp av märgsoppa…. Och så behöver han sönderkokta rotfrukter och gärna pumpa och så skulle jag byta min hundgröt (som tydligen kyler och är bra vid inflammationer?!) mot havregryn och quinoa istället.  Så Frans kommer att vara i himmelriket när vi sätter igång. Ska bli spännande att se om han blir mindre hungrig och mindre stressad av detta. Recept ska hon mejla så då får jag sätta mig in i det hela mer ordentligt. Nu köpte jag havregryn och quinoa på hemvägen och  den gröten med lite äppelbitar i var väldigt god sa Frans. Och så får jag bli mer noga med att sätta på täcke när det fuktigt och/eller kallt ute.

Var är vintern?

skogenTiden går fort och plötsligt är det strax jul…. Och var är vintern? Mörker är inte så kul och jag gillar kyla så detta som pågår just nu i Stockholm (och andra delar) är verkligen inte kul. Lerigt och nollgradigt. Hundarna längtar nog också efter snön. Nu är det ofta fuktigt i luften och snålblåst, inget skönt alls.

Vi har varit på kraniosakralt igen. Nilaq lite akut för hon snubblade till i trappen med frambenet vid två tillfällen och det är inte normalt för henne. Hon visade inget i rörelserna men hon har skällt på andra hundar vilket inte heller är hennes vanliga jag. När Helena gick igenom henne var höfterna helt okej,  men frampartiet gjorde rejält ont. Så ont så hon morrade och visade tänderna. Helena fick fortsätta efter en stund men vi ska tillbaka igen. Jag har funderat på när hon kunnat skada sig så pass eftersom muskelskador i bogen nästan alltid är höghastighetsskador men kan inte riktigt peka på ett speciellt tillfälle. Däremot minns jag att hon halkat till nån gång på blöt gräsmatta när hon sprungit efter bollen och att Frans tacklade henne när de började leka i våras. Inte så hon visade något direkt men det är det enda jag kan komma på. Nu har hon ju fått en del healing under sommaren och då har framdelen kommit upp så hon har väl fått primärskadan nån gång under sommaren.

Frans fick också en behandling och där har hans rygg blivit så mycket bättre och rörligare. Även han har ju fått healing under sommaren och uppenbarligen har det hjälpt honom så nu var han dels väldigt duktig under behandlingen och lät Helena jobba på och på slutet släppte det helt i ländryggen. Nu har vi tyvärr dragförbud för tillfället med tanke på Nilaq men det ska bli kul att se hur han rör sig i selen nästa gång vi kommer ut. Han har ju haft svårt att fatta galopp utan istället travat galet fort men nu hoppas jag det ska vara lättare för honom att växla gångarter. Även hans beteende påverkas ju av ryggen och relationer och självförtroende sitter ju i länd- och korsryggen så jag tror att hans ökade lugn i hundmöten beror på att hans rygg är bättre. Han behöver nu inte komma tillbaka förrän till våren/sommaren.

Nu när året går mot sitt slut är det också avslutning på två kurser. Dels healingkursen, alpoda för djur och växter, som vi hade avslutning på för någon vecka sen. En väldigt rolig kurs där allt fokus legat på djur, både tama och vilda, växter och moder jord. Det har tagit ett tag att bli bekväm med frekvensen men nu älskar jag den. Så det blir kul att fortsätta använda den både på egna och andras djur.

Den andra kursen som tar slut är klickertränarutbildningen hos Canis hundskola. Det blev lite knas för mig i och med att jag var dålig i augusti och inte kunde gå helg 3 så den ska jag gå i december. Och sen är jag klar eftersom jag gick helg 4 i oktober. Rörigt ja, men det blir bra. Nu blir det en helt annan grupp men jag hoppas det går bra. Får vara extra tydlig med att Frans vill ha utrymme ffa första dagen. Det har varit ett intressant år men djupdykning i klickerträning så som Canis ser den dvs extremt strukturerad och det har varit nyttigt för mig. Nu kommer det en instruktörsutbildning men den är jag inte så intresserad av. Mer om det kommer en tränar2-del. Vi får se. Annars får vi nöta på själva. Finns ju många forum där en kan bolla både teknik och idéer. Jag har i alla fall tagit med mig många nya tankar kring upplägg av övningar och som de säger –  en kan alltid bli bättre.

På jobbsidan fortsätter jag samarbetet med Cissi på Sirius hundcenter. Vi har haft hundmöteskurser ihop under året och båda tycker det funkat bra och gett mervärde så nästa år ska vi dels ha hundmöteskurser men också en läsa hund-kurs. Det ska bli roligt och intressant.

Sen har jag och hundarna ställt upp och ”gått vilse” så att Eva med Qilaq och Lotta med Åke fått träna sina id-hundskunskaper. Väldigt kul att se hur duktiga id-hundarna är och nyttigt att bli påmind om att ALLA djur kan råka smita. Och när de inte hittar tillbaka snabbt så kickar urinstinkter in och de blir svåra att kalla in som under en vanlig promenad. Så nu har jag gjort i ordning smellers på resp hund eller ja, sparat päls i varsin tät burk så vi kan göra smellers om olyckan skulle vara framme. Det är tydligen ett stort problem att ha just en specifik smeller som bara luktar av det bortsprungna djuret. Ofta finns fler dofter på t ex filtar och täcken av ägaren eller andra husdjur. Men vi är redo – och så hoppas jag att vi aldrig någonsin hamnar i den situationen.

glasburkar

Äntligen höst

20151001_095322När nu sommaren inte var någon större hit så har längtan till hösten legat och bubblat i bakgrunden….. Och nu känns det som riktig höst ute! Mörkt på morgnar och kvällar (det är väl sådär), klar hög luft, lagoma temperaturer, fina höstdagar, vackra färger i naturen och färre människor ute….. Yes!

Det har inte gått fort men så sakteligen kommer energin tillbaka. Nu har mamma mått bättre ett tag så inga akuta insatser som får min stress att skjuta i höjden. Vardagens rutiner fungerar och då finns tid för återhämtning. Men reserverna är fortfarande i botten. Den där jämförelsen med en urladdad mobiltelefon som hela tiden används med bara en stolpe är rätt bra faktiskt. Nu hoppas jag att steg för steg ta mig upp på en mer stabil nivå, där jag var i vintras. Ett sätt är att vara ute i naturen. Gå i skogen. Dra med hundarna. Njuta. Och så lite lagom ansträngning. För mycket och jag kraschar eller får ont, för lite och kroppen har kvar en viss oro och jag känner av ryggen. Märkligt det där att det ska vara så svårt att hitta rätt balans.

I helgen var det dags för klickertränarutbildning igen. För oss var det helg 3 fast det var helg 4 enligt kursplanen. Nu var jag för dålig i somras och så blev det fel med datumen för möjligheten att ta igen så min sista helg blir i december istället och så får jag skicka in mina skriftliga uppgifter efter det. Men det passar faktiskt bra. Nu kan vi fokusera på träningen och jag måste säga att mycket har lossnat. Tänk så jag slitit med vissa moment som stadga. Självkontroll har varit så svårt för grabben. Men det kommer nu. Nu ska vi köra på med backandet, hålla fast och gripa, utgångspositionen, plattformsträning och targets. Heja oss! I helgen nu fick jag ju även se mina kurskamrater som hunnit längre och fick flera nya idéer. Och intressant igen med Frans och de andra hundarna. På lördagen var han känslig för avståndet. På söndagen var han trygg. Intressant också när kursledaren provade någon övning med honom så vände han sig ändå hela tiden till mig fast hon hade pannbiff i fickan!!  Så vi är verkligen ett team nu. Och han orkade väldigt bra, höll ihop hela helgen.

Nilaq är i sin egen lilla hormonvärld nu. Inte lätt att vara både skenmamma och igång inför nästa löp. Tänk så knasigt att hon löper tätare på hösten och med mer avstånd på våren/sommaren. Och så har det varit se senaste åren så det är väl det som är hennes rytm. Söt är hon och just nu kör hon ledarskapsövningar på Frans. Han är så duktig och har verkligen lärt sig lyssna på henne. Och hon gör det med finess. Och han fattar. Och ber mig om hjälp. Och sen går de ut och kissar ikapp på promenaden 😉

Det har varit mycket nu….

….och kanske inte av den roliga sorten.

Det har varit en del turer kring min mamma som har legat på sjukhus vilket tagit mycket av mitt fokus och min kraft.

Och så står jag där igen och knackar på den ökända väggen och där vill jag verkligen inte hamna så jag har dragit ner på allt som kan dras ner men det är ju lättare sagt än gjort :/ Skillnaden mot för tio år sen är förstås att jag nu förstår tecknena och kan agera. Men det är förstås inte bra att ens befinna sig i gränslandet.

För några dagar sen upptäckte jag att Nilaq lyckats klia upp kinden och i värmen blir det fort rena bakteriebomben 😦 så nu är det badda rent såret flera ggr/dag, ge örter och hålla tummarna att vi får bort det.  Hon är också pms-ig nu, kissar som en karl och har ett överdrivet intresse för andra hundar…. Definitivt löp på g!

Frans har också varit lite annorlunda, bl a skällt på joggare (?) och gjort utfall på hundar igen…. men jag skyller nog på förra veckans behandling och värmen….. Han rör sig lite lattjo ibland så han är nog rörligare i ländryggen och spänningar som släpper kan ju kännas…..

Och så blev det varmt. Vi får väl se om det håller i sig eller om det går över igen om några dagar. Både hundarna och jag behöver några dagar att anpassa oss. Lite bra vore det förstås om det kunde torka upp i skogen och de äckliga fästingarna dra sig tillbaka, de har haft det alldeles för bra denna fuktiga ”vårsommar”. Så ett par dagars hetta blir bra. Men fy så sega både hundarna och jag blir i värmen….

Behandling * 2

Idag var det återbesök för hundarna hos Helena för lite kraniosakral terapi.

Nilaq markerade för drygt en vecka sen i ländryggen.  Hon naggade ett område, såg besvärad ut när jag rörde henne där och pälsen både riste och stod åt alla håll. … Tänkte diskbråck men hon verkade inte ha direkt smärta utan mer obehag. Kändes ju sådär efter att hon nu rört sig så fint och ledigt efter behandlingen i april. Helena hittade mycket riktigt irritation och hon tippade på lätt nervpåverkan och ev liten diskutbuktning i L6-7-S1…. Nu blir ta det lugnt ett par dagar. Det får bli sköna promenader och mindre lek och bus!

Frans tycker jag har rört sig bättre sen första behandlingen i april och även fått mer koll på bakdelen. Han har även fått flera omgångar healing. Nu kändes början på länden normal 🙂 så fokus låg på korset som fortfarande var ”en klump”. Det tog en stund för honom att lugna sig men sen kunde han faktiskt ligga på sidan och blunda! och Helena kunde jobba igenom hela ryggen. Nu får även Frans ta det lugnt ett par dagar…

Kul ändå att se att träning o behandling ger resultat. Och skogspromenader är ju trevliga 🙂

Vad händer…..?

20110410108Nu var det verkligen länge sen jag skrev något här. Har inte haft lust direkt och varje gång jag varit inne ser jag Brunos inlägg och får kämpa med tårarna…..

Men men… livet går vidare och även om jag saknar Bruno och att ha en knasig dalmatiner väldigt väldigt mycket så har jag faktiskt en alldeles underbar hund kvar här. Och vår relation har utvecklats under dessa månader. Nilaq verkar trivas bra som ensamhund. Men hon vill förstås gärna hänga med. Nu jobbar jag väldigt lite pga ryggen och det går bra att lämna henne men i framtiden behöver hon nog en kompis att hålla reda på 😉

Ryggen ja. Inte trodde jag att det skulle bli så här besvärligt. Det känns som ett steg fram och ett tillbaka mest hela tiden. Under hösten har jag försökt att träna försiktigt men så fort jag gör något aldrig så litet varje dag så blir det fel…. Kämpade fram till januari med att varva sjukgymnastik och att cykla, att åka spark, att gå i skogen i lite mer kuperad terräng men det slutar på samma sätt – sängläge =( Så i januari bestämde jag mig för att ryggen nog behöver få ta det i sin egen takt. Så vi går våra promenader och vilar och ett par ggr i veckan gör vi något mer ”ansträngande” som att ta bilen och gå i skogen, att dragträna, att göra övningar eller vad jag nu känner för. Och nu verkar det hålla bättre. Jag är så trött på att det inte blir bättre men ska försöka hålla mig till detta nu och förhoppningsvis blir det stabilare. Jobbmässigt är det fortsatt hundträningen som funkar trots ryggen. Att sitta ner på konsultationer eller jobba fysiskt med fysiska hundar, stå böjd för en genomgång osv går bort. Så trist men förhoppningsvis kommer det tillbaka snart.

Dragträningen från i höstas var ju tänkt att byggas upp och fortsätta på snön i vinter. Träningen med cykel gick riktigt bra efter ett tag och ffa när temperaturen föll under 6 grader. Då var vi uppe i 12 km =) På snön blev det tyngre och i kombination med löp och skendräktighet blev det väldigt korta rundor. Nu får vi börja om lite och så hoppas jag att det blir en utdragen kall vår 😉

Nu hoppas jag att lusten att blogga ökar igen och att det blir mer regelbundna inlägg. Det snurrar fortfarande en hel del tankar i huvudet så de uttrycks säkert snart. Än är det datande liggande på magen och det gör ju inte saken lättare men även det ska väl ändras snart….hoppas jag!

Tillbaks på banan

Underbart nog (fast med en liten kvarvarande orokänsla i magen) tycks Bruno helt ha återhämtat sig nu. Trots värmen kan och vill han gå ordentliga promenader i skogen. Denna vecka har vi provat på några gamla favoriter: Nackareservatet och Kärsön. Nu har vi iofs även när Bruno varit hängig gått i Nacka men då den korta runda vi gick när Nilaq var valp, en runda som i vanlig takt tar 35 min och som i valptempo och med pauser tog 1½ timme. Den har  tagit allt mellan 50-70 min med Bruno. Men nu gick vi runt hela Dammtorpssjön och den rundan var mer backig än jag mindes, har ju inte gått den på kanske 5 år…. Trots värme, backar och pauser så  var Bruno pigg och glad hela rundan. Och inte överdrivet trött efter mat och vila heller.

Igår filmade jag Bruno under promenaden och skickade sen filmen till Krister i Söderköping, det är ju nu 2 år sen operationen.

Och idag gick vi Kärsön vid Drottningholm. Först hade jag tänkt gå gamla elljusspåret som är några kilometer och på slät väg. Men så ville hundarna ner till vattnet på småstigarna och det slutade med en runda på närmare 6 km som även var backig och delvis ordentligt svårgånget. Nu blev det en hel del pauser vid vattnet men ändå, Bruno knatade glatt på. Nån knölig backe behövde han lite hjälp men annars gick han på.

När vi var på klipporna kom båten till Drottningholm och dom vågorna var inte att leka med, trodde nästan han skulle åka i då med det suget men icke, han stod kvar stadigt!

Avslutningsvis en liten film på Bruno som skäller på vågorna och springer runt på klipporna ….