Kategoriarkiv: Drag

Nypremiär, check och spring hos veterinären

I början på mars blev det en tur till Kurvans djurhälsa. Frans och Nilaq fick träffa Mia som bl a har en 4legcheck-våg. Det är en specialvåg som mäter hur hunden fördelar sin vikt. Lite trixigt att få hunden att stå ”normalt” på 4 vågar men det gick efter ett tag. Frans mådde inte helt bra så för honom blev det ”bara” en check idag och inget sim som det var tänkt först. Och det visade sig att han står ganska jämt men lägger mest vikt på höger fram. Han vägde 30 kg enligt den vågen – 2 mindre än på veterinärens våg.

Frans 160303

Sen fick Frans vänta i bilen och så var det Nilaqs tur och hon blev misstänksam. Men efter lite träning med godis så klev även hon upp på vågen och kunde stå så det gick att läsa av. Mia hade kvar gamla checken från 2013 och det var väldigt lika faktiskt. Hon belastar också mer på höger fram men sen är det jämt mellan bakbenen. Och så var det även för 2½ år sen. Hon vägde över 36 kg vilket redan det är för mycket :-/ .

Nilaq 160303

Och för 2½ år sen….

Nilaq 131106

Nilaq fick sen prova simmet. När hon var liten fick hon simma några gånger i samband  med Brunos intensiva träning och hon var duktig att simma. Men hon ville inte, strejkade och vägrade gå nära simmet. Och eftersom det inte behövdes så lät jag det vara. Men nu skulle jag vilja att hon omvandlar lite av (över)vikten till muskler och att vi kan ha en träningsform som vi kan köra oavsett väder. Tyvärr har ju de senaste vintrarna knappt varit vintriga så snöträningen har uteblivit. Och resterande årstider har varit för varma och fuktiga för att hon ska orka träna regelbundet. Men simma kan vi göra året runt och kan då anpassa mängden efter hur vi lyckas med den andra träningen.

På detta ställe ser simmet annorlunda ut än där Bruno simmade så jag hoppades väl att det skulle vara lättare och roligare (?) för henne. In i simmet gick ju men sen… nä hoppa upp i duschen det ville hon ju inte. Men efter lite springa runt och kolla och äta några godisar så kunde vi till slut få upp henne. Duschen var äcklig förstås men det gick fort och flytvästen gick också på fort. Sen över ramper runt och till själva bassängen gick på 1,5 sekunder men sen insåg hon väl sitt ”misstag” när hon plötsligt stod på rampen som leder ner i vattnet…. Då var det för sent. Här blev vi ett långt tag. Inga leksaker dög, inget godis var intressant. Men vi stod och väntade, hon pep och försökte ibland backa upp men där tog det stopp så hon blev ju kvar. Efter en lång stund med att locka henne med tennisboll och gummihöna så ställde hon sig på kanten till rampen och sen tog det inte så lång stund innan hon gick i. Och hon simmade som ett proffs.  Långa, fina tag med alla benen och gled runt bassängen. Rampen är ju upphissad under simningen så hon simmade runt, runt.  Jag fick ju springa längs kanten och locka men sen lyssnade hon på vänd-kommadot och simmade själv. En liten paus vid poolkanten provade vi men hon ville snabbt vidare och efter 2 varv till fick hon simma till (den nu nerhissade) rampen. Upp och skaka och via ramperna in i duschen. Och hon skakade och skakade så vi fick oss en ordentlig dos vatten. Torka och byta flytväst mot sele och sen fick hon gå ut. Mia tyckte hon kunde få prova vibben också men det kom inte på fråga utan hon ville ut och bort.

En vecka senare var vi där igen, nu som simkörkort, dvs 3 ggr med hjälp. Samma visa igen. Inte vilja upp i duschen, inte vilja gå i bassängen. Det tog nog 15 minuter innan hon var i vattnet… Väl i simmade hon lika bra igen, en liten paus och sen några varv till och så full fart upp på rampen och ner i duschen.

Skam den som ger sig. Idag var vi där igen och nu provade vi en annan taktik. Duscha på golvet, på med flytvästen (över selet) och gå runt till andra sidan för att tillsammans lyfta i henne. Hepp! Hon var väl inte mer samarbetsvillig men nu hade vi inte tramset på rampen. Så hon simmade i 10 minuter, jätteduktig. Hon fick även ligga i lina i mitten en stund men mesta tiden simmade hon runt och jag gick med henne. Sen blev hon så trött så hon började pipa och hon behövde lite hjälp uppför rampen. Men detta kan nog funka ett par gånger så kanske rampen blir roligare sen.  Så duktig min lilla tjej <3. Och imorgon blir det vilodag.

Annars har den nya maten äntligen landat, hon äter med god aptit och jag nu smyga i lite olika ”godsaker” och hon slickar skålen ren 😀 Och hon har börjat gå ner i vikt, sist vägde hon 35,5 kg på veterinärens våg alltså -3 kg….

Frans har istället fått besöka veterinären. Han har haft det jobbigt och inte mått riktigt bra. Men så diffusa symtom att det är svårt att veta vad som är orsaken. Efter att ha blivit så duktig i mycket även i hundmöten så har han haft några rejäla bakslag och hetsätandet har ökat igen. Han har fått akupunktur några gånger och då först blivit mer stressad men sen mått bättre.

Nu kissade han plötsligt inne ett par gånger och det var lite märkligt för han ställde sig och drack ur vattenskålen efter att ha varit ute och sen en timme senare rinner det till så fort att han inte hinner säga till. Han väcker mig nästan varje natt och behöver gå ut. Då äter han även gräs, det torra gula…  Han har samtidigt varit bra i magen. Sen hostade han till några gånger när han varit nyvaken.

Första misstanken var UVI så vi började med ett urinprov som dock var okej, inga bakterier, inga kristaller, inget blod. Så då blev det blodprov, ett som visar ”allt”. Samtidigt blev det en grundlig undersökning igen med tempen (normal), lyssna på hjärta (bra), titta i halsen (fin) och ögonen (fina), ryggen (öm), klämma på mage (mjuk) och tarmar (hårda). Ja det är ett pussel.

Misstanken nu är att han har spondylos som gör att han får ont när han ska bajsa och därför inte tömmer tarmarna ordentligt så magen inte fungerar ordentligt och han får sura uppstötningar. I så fall dricker han vatten pga smärtstress och sen blir det jobbigt att hålla sig. Så nu ska han få hjälp att tömma systemet ordentligt och akupressur.  Tanken var att ta ett ultraljud på buken och blåsan men det lär ju även bli en röntgen på ryggen för att se hur illa det är. Stackars Frans.  Skicka gärna kärlek och healing till honom ❤

 

Annonser

Äntligen höst

20151001_095322När nu sommaren inte var någon större hit så har längtan till hösten legat och bubblat i bakgrunden….. Och nu känns det som riktig höst ute! Mörkt på morgnar och kvällar (det är väl sådär), klar hög luft, lagoma temperaturer, fina höstdagar, vackra färger i naturen och färre människor ute….. Yes!

Det har inte gått fort men så sakteligen kommer energin tillbaka. Nu har mamma mått bättre ett tag så inga akuta insatser som får min stress att skjuta i höjden. Vardagens rutiner fungerar och då finns tid för återhämtning. Men reserverna är fortfarande i botten. Den där jämförelsen med en urladdad mobiltelefon som hela tiden används med bara en stolpe är rätt bra faktiskt. Nu hoppas jag att steg för steg ta mig upp på en mer stabil nivå, där jag var i vintras. Ett sätt är att vara ute i naturen. Gå i skogen. Dra med hundarna. Njuta. Och så lite lagom ansträngning. För mycket och jag kraschar eller får ont, för lite och kroppen har kvar en viss oro och jag känner av ryggen. Märkligt det där att det ska vara så svårt att hitta rätt balans.

I helgen var det dags för klickertränarutbildning igen. För oss var det helg 3 fast det var helg 4 enligt kursplanen. Nu var jag för dålig i somras och så blev det fel med datumen för möjligheten att ta igen så min sista helg blir i december istället och så får jag skicka in mina skriftliga uppgifter efter det. Men det passar faktiskt bra. Nu kan vi fokusera på träningen och jag måste säga att mycket har lossnat. Tänk så jag slitit med vissa moment som stadga. Självkontroll har varit så svårt för grabben. Men det kommer nu. Nu ska vi köra på med backandet, hålla fast och gripa, utgångspositionen, plattformsträning och targets. Heja oss! I helgen nu fick jag ju även se mina kurskamrater som hunnit längre och fick flera nya idéer. Och intressant igen med Frans och de andra hundarna. På lördagen var han känslig för avståndet. På söndagen var han trygg. Intressant också när kursledaren provade någon övning med honom så vände han sig ändå hela tiden till mig fast hon hade pannbiff i fickan!!  Så vi är verkligen ett team nu. Och han orkade väldigt bra, höll ihop hela helgen.

Nilaq är i sin egen lilla hormonvärld nu. Inte lätt att vara både skenmamma och igång inför nästa löp. Tänk så knasigt att hon löper tätare på hösten och med mer avstånd på våren/sommaren. Och så har det varit se senaste åren så det är väl det som är hennes rytm. Söt är hon och just nu kör hon ledarskapsövningar på Frans. Han är så duktig och har verkligen lärt sig lyssna på henne. Och hon gör det med finess. Och han fattar. Och ber mig om hjälp. Och sen går de ut och kissar ikapp på promenaden 😉

Sommar, sommar, sommar…..

20150709_084549I år kom sommaren sent som de flesta noterat 😉 Själv tillhör jag inte soldyrkarna utan ser mer fram emot höst och vinter. Kanske inte helt fel när jag har en polarhund 🙂

Nu blev denna sommar inte som planerat men när blir livet det? Efter vårens segdragna dipp som resulterade i utökad sjukskrivning tänkte jag jobba på under sommaren fast så där lite lagom med långhelger – nåt enstaka jobb – långhelg. Det blev inte så. Istället blev min mamma sjuk (igen) och denna gång medan min min bror fortfarande var på semester med sin familj. Så då blev allt hängande på mig. Inga problem för en frisk person men när jag själv är sjukskriven blev det för mycket så jag stupade nästan själv. Nåja, återhämtningen pågår sakta, mamma har kryat på sig och hösten står för dörren. Så det blir nog bra så småningom bara jag kan ta mig i kragen och planera ordentligt. Problemet för mig är att jag inte får kvitto förrän efter en tid så har jag en bra dag låter jag gärna arbete och andra aktiviteter springa iväg och då blir det att jag stupar när det hinner ikapp mig. Det vore lättare om jag fick kvittot direkt men detta ska väl lära mig något….

Hundträningen har tyvärr också blivit lidande. Helg 3 på klickertränarutbildningen låg jag hemma med feber. En sån feber som återkom lite då och då under sommaren i takt med   hur slut jag var så den föreläsning jag tänkt gå under clicker camp fick jag också stryka. Jättetrist men ibland måste en prioritera. Vad gäller klickerträningen med Frans har jag tränat men långt ifrån en stund varje dag som det var tänkt. Vissa dagar har hjärnan inte funkat och att då försöka träna efter en plan och utveckla de olika momenten har inte funkat. Alls. Inte har jag kunnat läsa heller. Men nu verkar det gå bättre igen så de senaste dagarna har vi haft vår dagliga klickerstund. Och Frans gör fortsatt framsteg. Än har jag inte satt kommando på de olika momenten men han börjar förstå momenten och skillnaderna mellan de olika momenten. Sen kommer vi inte att nå målen innan kursslut men det bryr jag mig inte om. Det blev också helt andra tricks än vad jag trodde från början. T ex så har balansera på stenen blivit en jätterolig lek. han är så ivrig nu att få upp alla fyra tassar på den ojämna stenen.

Sen har vi tagit oss igenom Nilaqs löp. Frans fick ju flytta till oss när hon löpt klart efter jul och fick upplevq skendräktighet. Löpet var nytt. Och det är intressant hur även en kastrerad hane påverkas. Alla hennes kissfläckar skulle luktas på och kissas över. Alla. Nåstan så han inte kunde vänta utan körde in huvudet i strålen…. Han lät henne vara ifred hemma – hon fick ett litet pms-utbrott innan löpet – men under höglöpet var han ganska stressad vilket märktes framför allt på promenaderna. Hundmöten är ju vårt ”projekt” och de blev väldigt jobbiga med en löptik som ville fram till ALLA och en hane som fick spelet i varje hundmöte. Så jag gick med midjebälte och försökte åka ut från stan så mycket det bara gick. Just när jag trodde höglöpet var över kom alla tillbaka från semestrarna och jag tror faktiskt att Nilaq förlängde höglöpet 2 dagar 😛 Men sen blev det lugnt igen och istället för att jaga pojkar blev Nilaq väldigt hungrig.

Projekt hundmöten. Det har ju varit en hel del upp och ner men jag måste säga att efter löpet har Frans gjort framsteg igen. De senaste dagarna har vi mött små hundar på håll och han har valt att skvallra ❤ ❤ ❤ Självklart belönas det med gott godis och även Nilaq får godis då. Det kan lite bero på den nya selen från Metizo som jag köpte när löpperioden blev allt för jobbig. Eller att han fått en del healing. Jag kan ju nu se att för varje gång han får healing så blir hundmötena bättre. Det bero säkert på  fler saker men sambandet finns. Och det talar ju för trauman eftersom mycket healing går på ländryggen och dess chakror. Huvudsaken är att det blir bättre. Kanske kan även eftermiddagspromenaderna bli roligare ?

Dragträningen har vi också fått vila ifrån. Nån enstaka runda har vi tagit när det varit lite svalare men vi har då tagit den korta 4 km-rundani Tullinge och jag har fått hjälpa till mycket.  Men det har i och för sig varit bra för ryggen känner jag. Sparkcykeln var verkligen ett bra köp eftersom hundarna får röra sig i sitt eget tempo (och inte mitt segtempo) och jag får bra fysioterapi i rygg och höfter. Och vi har kul!! Nu ser vi fram emot svalare höstväder så vi får komma ut på längre rundor.

Så vi summerar väl denna sommar med – det kan bara bli bättre =)

Uppdatering

Hoppsan, det vart visst maj innan jag kom på att uppdatera här…. Så är det nu när FB finns. Lite synd faktiskt eftersom det blir korta inlägg där. Men det är väl så det är, för många olika platser ….

Nu är det maj månad och Frans har bott här i dryga fyra månader. Från att ha varit väldigt stressad med mycket oro i kroppen, ostabil mage, kraftiga utfall mot mötande hundar (och springa ikapp små och skrämma dom), konstant hungrig och sökande efter ätbart i alla former börjar saker och ting falla på plats. De långa promenaderna och regelbundna dragrundorna har ihop med lite massage och healing fått överskottsenergin ur honom. De fasta rutinerna har gjort att han lugnat ner sig på promenader och i hundmöten. Han har t o m fått några hundkompisar =)

Jag har varit på kraniosakral behandling med bägge hundar och då löste hon upp spänningar i Frans ländrygg vilket gjort honom mer rörlig i ryggen och han fick bättre balans. Magen är nu stabil, han äter 3 ggr om dagen och godis däremellan och även om han fortfarande snor mat om han kommer åt och även snabbt glufsar i sig det han hittar ute så är han mindre hysterisk kring mat.

De första dagarna fick han ju en del tillsägelser av Nilaq men nu kan hon blänga till när han inte uppför sig eller ge ett kort morrknorr och han lugnar ner sig direkt. Han väntar även på sin tur men är inte rädd utan bara artig. En bestämd och snäll storasyster har gett honom  bra riktlinjer. Märks också ute hur mycket han orienterar sig efter henne. Ändå är de olika eftersom hon inte bryr sig så mycket om främmande hundar och han inte om vilt eller skramlande ljud. Barnen i kvarteren vill gärna klappa och det får de ibland.

Hundmöten har gått lite fram och tillbaka men nu går de flesta bra bara vi tar ut avståndet t ex genom att vänta att den andra passerar så vi inte krockar eller byter trottoar. Han har börjat skvallra spontant vilket är kul eftersom han då inte låser på målet längre. Han får fortfarande inte gå lös så mycket eftersom jag inte litar helt på honom men när vi tränar är han fokuserad så då funkar det bra.

Dragrundorna har varit en bra aktivitet både för att bilda teamkänsla och för att bränna energi. Nilaq kan ju inte heller gå lös hur som så att få springa på är ren lycka =)  Att byta från snö till barmark gick över förväntan. Trodde nog det skulle gå alldeles för fort och bli läskigt men min lilla sparkcykel har visat sig vara tålig och stadig genom kurvor och över rötter. Och skivbromsarna är en gudagåva 😉 Visserligen varmt och på slutet av rundan men ger en bild….

Vi har även varit på kurs hos Östra aktivitetsgruppen för att få grönt kort i drag. Jättekul helg och springa fick andra göra med Nilaq och Frans och nu har vi kortet.

Förutom drag har vi även lagt en hel del spår. Eller provat oss fram i spårskogen. Nilaq är mer för sök men ett kortare blodspår går bra. Frans har varit ganska förvirrad och hellre velat följa min doft än skanken så han fick leta reda på mig istället! Spårandet ska vi fortsätta med under sommaren är det tänkt för där är det inte lika värmekänsligt.

Sen går jag klickertränarutbildningen på Canis hundskola avd Stockholm detta år. Det är viktigt att vidareutbilda sig och detta är en djupdykning i klickerträning. Nu när Frans kom är det honom jag går med och Nilaq får lära sig på sidan om. Frans tycker det är jättekul men det var inte alldeles lätt i början.

Och som om det inte räckte så var det dags för Kognitionsdag 2 hos Maria på Furface. Hundars känslor skulle utforskas denna gång med olika övningar ur forskning och litteratur. Och hundarna kände mer lika än när det var problemlösning. En rolig dag i Bålsta med mycket skratt.

Ja det var lite om vår vår. Det kommer mera. ska verkligen försöka skriva mer här igen =)

Nytt år

image

Ja så har vi tagit oss genom jul, mellandagarna och nyår helskinnade. Ja en förkylning och jakt på friare har vi fått stå ut med men på det hela okej. Det har blivit en hel del skogspromenader och ett par dragrundor. Tyvärr inte på snö utan barmark med lite modd och en del is så vi har kört med sparkcykeln. Känns ju tveksamt om det hinner bli så pass före att det håller för sparkkörning men vi har halva januari och februari kvar att hoppas på.

Datorn.  Höstens värsta händelse när min bärbara notebook efter lång och trogen tjänst tvärdog och den nya bärbara bara strulat tycks snart genomliden. Plötsligt händer det. Den startar nu utan att hänga sig! Ska kanske köpa en lott?

Fröken Fräsch har tagit sig igenom löpet. Denna gång kunde jag förutsäga både höglöp och slut på dagen så nåt har jag lärt mig. Nu ett par dagar vila och i nästa vecka planeras att en dalmatinerpojke som vi lärt känna under hösten ska flytta in hos oss.  Jag ser verkligen fram emot att ha två igen och ffa att ha en prick igen. Mer info kommer 🙂

Påbörjade en längre utbildning innan jul och har övat en hel del både på Nilaq och bekantas djur. Kul med nya saker. I helgen är det dags för ny lektion och då blir det nya uppgifter antar jag.

Sen har jag äntligen kommit till skott med klickertränarkursen hos Canis. Fyra helger under 2015. Lite nervös är jag, har hört så olika om kvalitén på kursen och det har redan varit ganska förvirrat i kommunikationen men jag hoppas det bara är otur…. Behöver ju inte mer förvirring i min hjärna om jag ska kunna lära mig nya saker. Ska i alla fall bli spännande. Tror det kan bli en nytändning med ny input och just de praktiska bitarna.

Nilaq 5 år!

IMAG0481

Ja fröken Fjun blir 5 år idag. Tänka sig, den lilla dunbollen som sprang rakt in i hjärtat fast jag inte alls skulle ha hund då. Inte pälshund, inte tik, inte valp, inte…. men men hur ska man kunna värja sig mot det som ska vara? Och nu är det otänkbart att inte ha henne här.

Dagen till ära blev det en dragrunda i Erstavik. Det är fint där även om det just idag var fullt med skolungdomar och hundägare som hade idrottsdag (?) resp spårträning. Och många rådjur….. Nåja, det var en trevlig tur även om det blev lite jaktinslag. Och det kanske är sista rundan nu när temperaturen stiger. Det är lite på gränsen för Nilaq, hon blir väldigt varm.

På morgonpromenaden har vi kommit igång med longering igen. Det är roligt tycker Nilaq, hon springer nu fint på cirkeln och vi kan ha en bra avstånd utan att hon kommer innanför. Glad att jag hittade den träningsformen, passar oss perfekt =)

Idag är det valborg så jag hoppas alla får en fin kväll och glöm inte kolla igelkottarna innan ni tänder så de inte brinner upp!!

Vad händer…..?

20110410108Nu var det verkligen länge sen jag skrev något här. Har inte haft lust direkt och varje gång jag varit inne ser jag Brunos inlägg och får kämpa med tårarna…..

Men men… livet går vidare och även om jag saknar Bruno och att ha en knasig dalmatiner väldigt väldigt mycket så har jag faktiskt en alldeles underbar hund kvar här. Och vår relation har utvecklats under dessa månader. Nilaq verkar trivas bra som ensamhund. Men hon vill förstås gärna hänga med. Nu jobbar jag väldigt lite pga ryggen och det går bra att lämna henne men i framtiden behöver hon nog en kompis att hålla reda på 😉

Ryggen ja. Inte trodde jag att det skulle bli så här besvärligt. Det känns som ett steg fram och ett tillbaka mest hela tiden. Under hösten har jag försökt att träna försiktigt men så fort jag gör något aldrig så litet varje dag så blir det fel…. Kämpade fram till januari med att varva sjukgymnastik och att cykla, att åka spark, att gå i skogen i lite mer kuperad terräng men det slutar på samma sätt – sängläge =( Så i januari bestämde jag mig för att ryggen nog behöver få ta det i sin egen takt. Så vi går våra promenader och vilar och ett par ggr i veckan gör vi något mer ”ansträngande” som att ta bilen och gå i skogen, att dragträna, att göra övningar eller vad jag nu känner för. Och nu verkar det hålla bättre. Jag är så trött på att det inte blir bättre men ska försöka hålla mig till detta nu och förhoppningsvis blir det stabilare. Jobbmässigt är det fortsatt hundträningen som funkar trots ryggen. Att sitta ner på konsultationer eller jobba fysiskt med fysiska hundar, stå böjd för en genomgång osv går bort. Så trist men förhoppningsvis kommer det tillbaka snart.

Dragträningen från i höstas var ju tänkt att byggas upp och fortsätta på snön i vinter. Träningen med cykel gick riktigt bra efter ett tag och ffa när temperaturen föll under 6 grader. Då var vi uppe i 12 km =) På snön blev det tyngre och i kombination med löp och skendräktighet blev det väldigt korta rundor. Nu får vi börja om lite och så hoppas jag att det blir en utdragen kall vår 😉

Nu hoppas jag att lusten att blogga ökar igen och att det blir mer regelbundna inlägg. Det snurrar fortfarande en hel del tankar i huvudet så de uttrycks säkert snart. Än är det datande liggande på magen och det gör ju inte saken lättare men även det ska väl ändras snart….hoppas jag!

Läger

I helgen var vi på dragläger! Nu valde vi att åka fram och tillbaka istället för att bo kvar men trots det (eller tack vare?) blev det 2 välfyllda dagar i Åkers styckebruk.  Lägret var en födelsedagspresent av Qilaqs matte och de var förstås med =) Så lördag morgon åkte vi iväg från Stockholm med 2 hundar, en massa bra-att-ha-saker och en cykel. Vi var 13 hundar + arrangörernas 5 hundar och respektive ägare till dessa på lördagen, några färre på söndagen. Fina omgivningar och ganska platt landskap och de flesta deltagarna var nya inom draget. Det var ju även vi för vinterns övningar var helt bortglömda…..

E lånade en trehjuling och hade hunden i midjebälte och jag hade min MB med ”hundstång” på men då monterad som en ”antenn” på styret och kopplet satt fast i styret. Eftersom det var så många ”snabba” hundar med ville vi starta sist för att slippa en ivrig schäfer i rumpan 😉 Så när vi slutligen drog iväg mötte vi första ekipaget som då på väg i mål…. Fast det visade sig att föraren hade rutin och 2 huskies och körde korta rundan så hon kom fram väldigt mycket fortare…. Alla andra valde långrundan på 2 mil med checkpoint efter 13 km. Ingen match tänkte vi, men vi började tänka om efter en timme på vägen. Det tog evigheter! Inte minst för att bakhjulet på min cykel hoppade ur ett par ggr innan jag fick teknisk support =) Så vi hade telefonkontakt under vägen och så småningom kom även vi fram till checkpointen. Där valde vi dock att bryta och åka bil tillbaka med hundarna i hundbox. Lite fika och pratstund blev det först och jag fick sträcka ut ryggen….

Själva draget kändes ojämnt. Vissa bitar gick bra men andra inte så. Mest beror det väl på ovana för vi störde varandra ganska mycket. Ändå var det kul att åka tillsammans. I alla fall var både hundar och vi trötta och det var skönt att komma hem och vila! Nilaq ville inte ut på kvällskissen, hon lyfte inte ens huvudet när jag försökte.

Dag 2 blev det kortrundan på 7 km och den passade oss nog bättre. E lånade en dog scooter och den är inte lika tung som trehjulingen. Första hälften av rundan var samma som lördagen och där gick det tungt med många avbrott.  Andra hälften gick riktigt bra, då när vi åkte på nya vägar. Kanske var hundarna rädda att det skulle bli lika långt och jobbigt? De travade på bra i jämnt och fint tempo. Nu trampade jag en hel del med tanke på Nilaqs höfter men mellan varven drog hon på. E blev så pass förtjust i dog scootern att den fick följa med hem =) Vi hade dock inte lika många bra-att-ha-saker i bilen och cykelhållaren rymde bägge hjulingarna. Så nu ska vi leta upp sjyssta grusvägar runt stan och köra in milen i benen på både hund och matte. Nilaq slocknade även på söndagskvällen, helt slut var hon. Men idag var hon sitt vanliga jag, kanske aningen stel men även jag har lite träningsvärk så det är inte mer än rätt!

Det var ett väldigt trevligt arrangemang som anordnades av Draghundshjälpen. Smart med teknisk support som kom och hjälpte om det tjorvade (mitt bakhjul, en punka) och som skjutsade tillbaka utmattade deltagare. En del teori hanns med på söndag innan körningen och banan var väl märkt med skyltar som på tävling. Väldigt kul och passar nog många hundar.

Äntligen höst

IMAG0394Har nog sällan längtat till hösten som i år. Eller mer att sommaren ska ta slut, Det har varit en jobbig sommar, förlusten av Bruno, en trasig rygg som aldrig vill bli bra, en hund som inte vill göra nåt i den kvava värmen…. Skönt med en ny årstid och förhoppningsvis ny energi.

Ja farbror Brun har lämnat ett enormt tomrum efter sig. Inser ju hur mycket tid och omsorg och resurser han har krävt de senaste åren och nu när han inte finns längre så är allt så annorlunda. Nilaq får nu både tid och utrymme som hon håller på att fylla.  Många saker är så mycket enklare med bara en hund och ffa med en fungerande och frisk hund.  Med Nilaq behöver jag aldrig fundera eller planera så mycket utan vi kan ägna oss åt olika aktiviteter och vara ”spontana”. Hon tycks heller inte sakna eller sörja Bruno. Första månaden var väl lite jobbig när jag gick hemifrån men sen släppte det också. Så hon verkar trivas med att vara själv just nu.

Intressant nog håller hundägarna i området mer avstånd till oss nu. De kanske tror att vargen åt upp den gulliga disneyhunden? Eller så ser de rovdjuret tydligare när hon går själv? Fast de som kände oss tidigare kommer nära och hälsar förstås, Jag trodde ju Nilaq skulle bli mer social som ensam hund men det verkar inte alls bli så. Hon är väldigt noga med vilka hundar hon vill hälsa på och de är få. Just under löpet blev ju hanarna  mer intressanta men nu är vi i vår vanliga bubbla igen, Lika bra det tänker jag.,

Många frågar om det blir en ny prick och det kommer det att bli. Men just nu har jag fullt upp med en hund och allt annat som livet bjuder på. Och jag vill ju fortfarande ha det där lilla huset på landet med tomt och skogen inpå. Så det kommer en ny dalmatiner så snart det bara går!  Och jag träffar rätt hund!

Ryggen har tagit mycket energi och gjort livet mer besvärligt. Regelbundna behandlingar hos kiropraktorn hjälper ju men det tar lång tid detta. Och värst har nog varit att inte kunna köra/åka bil för jag har saknat skogspromenader. Har börjat lite sakta med det men det är helger (inga bilköer) som funkar hyfsat, fast inga långturer än. Köra vardagar funkar inte alls, just att jobba med gas- o bromsfoten ger kramper och smärta som sitter i. Att sätta sig ner går på kvot, jag måste planera hur mycket jag kan sitta under en dag och sen står jag så mycket som går alt ligger ner. Lyfta går inte alls, böja mig framåt kan jag bara göra i samband med stretchingen. Så det här med att packa ihop o fixa till lägenheten har jag fått skjuta på, igen.  I oktober har  jag fått tid till magnetröntgen, undrar vad det kommer att visa….?

Hundpromenader och träning går i alla fall. Så lite hundkurser o träning har jag ändå kunnat syssla med. Och Nilaq får ju träna med mig. Longeringen har vi börjat med igen, det är så kul. Hon gillar att få springa fort och sen är vi väl inte så himla avancerade men roligt har vi. Klickern har jag också plockat fram igen., Det blir lite trix och så jobbar vi med slalomet i agilityn (fast med tältpinnar som jag har med i fickan). Kul och hjärngympa. Parkour kör vi också. Ja, det har jag väl tränat med alla mina hundar sen 90-talet men nu har det fått ett fint namn 😉 Draget har legat nere pga ryggen och värmen men lite optimistiskt (väldigt mycket!) är jag anmäld till ett dragläger i slutet av september. Jag hoppas det ska gå men vi får se. Jag har ju en cykel och enligt kiropraktorn ska cykla funka så länge jag inte hänger framåt över styret… Men än har jag inte vågat testa. Tur är väl att jag ska gå mycket, det funkar bäst =)

Mars

Hm, skulle ju skriva mer regelbundet men hej vad tiden går…. Nu har vi mars! Nästan mitten av mars t o m =)

Vintern har fortsatt grepp om Stockholm och jag verkar vara en av de få som gillar det? Tycker att det är så här ”vårvintern” ska vara – kall, snö, blå himmel och sol. Kan det bli bättre? Inspirerad av, ja vaddå?, har jag gett mig ut på skidor vid 2 tillfällen. E på spark med Qi dragandes och jag på längdskidor med Nilaq i bälte och Bruno springandes lös bredvid. Skidor och pjäxor grävde jag fram ur förrådet. Edsbyn, utan valla med nån spännande tygremsa under och ”musfällor”. Pjäxorna i svart skinn med blå snören. Bambustavar till detta. Allt från slutet av 70-talet…..  Japp =) Förvånande nog gick bägge turer över all förväntan. Men så höll vi oss på sjöisen, Flaten, där det är platt och skare! Nästa vinter, om det blir nån vinter, kanske det kan bli på land men det känns läskigare med träd, backar och andra överraskningar. Nilaq drar men i typisk malamutefart, dvs långsamt. Bruno springer lugnt med och då är han kroniskt halt och snart 11 år. Men det är skönt och vi har jättekul.

Bruno simmar fortsatt och efter 2 pass utan flytväst hade han ett sämre pass och då åkte flytvästen på igen. Nu har han fått ännu en behandling hos Helena och jag tror han kan simma utan igen snart.

Senaste veckorna har även hundmöten gått bättre igen. Kan vara en kombination av droppar, behandlingar och träning tänker jag. Senast häromdagen var han helt oberörd av en lös ”byracka” som sprang emot oss skällandes med ragg över hela ryggen och en matte som stod och skakade en skrammelburk….. T o m när den hunden var på väg fram till oss var han mer intresserad av godisen (och min barska tillsägelse fick hunden att lomma av och till matte som stod kvar med sin burk). Tror faktiskt Bruno kan börja figga på hundmöteskurserna =)