Kategoriarkiv: Diverse

Sängvägen….

Hundar är roliga. Nilaq flyttade in när hon var 11 veckor och det första hon gjorde var att hoppa (eller kravla för hon nådde inte) upp på sängen .
Bruno ville inte sova i sängen.
När Frans kom fick han inte närma sig qsängen….. :/

Men efter ca 6 månader är det Nilaq som lägger sig i Frans korg och Frans får sova i hennes eller soffan….

Hur kul är inte det?

Annonser

Det har varit mycket nu….

….och kanske inte av den roliga sorten.

Det har varit en del turer kring min mamma som har legat på sjukhus vilket tagit mycket av mitt fokus och min kraft.

Och så står jag där igen och knackar på den ökända väggen och där vill jag verkligen inte hamna så jag har dragit ner på allt som kan dras ner men det är ju lättare sagt än gjort :/ Skillnaden mot för tio år sen är förstås att jag nu förstår tecknena och kan agera. Men det är förstås inte bra att ens befinna sig i gränslandet.

För några dagar sen upptäckte jag att Nilaq lyckats klia upp kinden och i värmen blir det fort rena bakteriebomben 😦 så nu är det badda rent såret flera ggr/dag, ge örter och hålla tummarna att vi får bort det.  Hon är också pms-ig nu, kissar som en karl och har ett överdrivet intresse för andra hundar…. Definitivt löp på g!

Frans har också varit lite annorlunda, bl a skällt på joggare (?) och gjort utfall på hundar igen…. men jag skyller nog på förra veckans behandling och värmen….. Han rör sig lite lattjo ibland så han är nog rörligare i ländryggen och spänningar som släpper kan ju kännas…..

Och så blev det varmt. Vi får väl se om det håller i sig eller om det går över igen om några dagar. Både hundarna och jag behöver några dagar att anpassa oss. Lite bra vore det förstås om det kunde torka upp i skogen och de äckliga fästingarna dra sig tillbaka, de har haft det alldeles för bra denna fuktiga ”vårsommar”. Så ett par dagars hetta blir bra. Men fy så sega både hundarna och jag blir i värmen….

Uppdatering

Hoppsan, det vart visst maj innan jag kom på att uppdatera här…. Så är det nu när FB finns. Lite synd faktiskt eftersom det blir korta inlägg där. Men det är väl så det är, för många olika platser ….

Nu är det maj månad och Frans har bott här i dryga fyra månader. Från att ha varit väldigt stressad med mycket oro i kroppen, ostabil mage, kraftiga utfall mot mötande hundar (och springa ikapp små och skrämma dom), konstant hungrig och sökande efter ätbart i alla former börjar saker och ting falla på plats. De långa promenaderna och regelbundna dragrundorna har ihop med lite massage och healing fått överskottsenergin ur honom. De fasta rutinerna har gjort att han lugnat ner sig på promenader och i hundmöten. Han har t o m fått några hundkompisar =)

Jag har varit på kraniosakral behandling med bägge hundar och då löste hon upp spänningar i Frans ländrygg vilket gjort honom mer rörlig i ryggen och han fick bättre balans. Magen är nu stabil, han äter 3 ggr om dagen och godis däremellan och även om han fortfarande snor mat om han kommer åt och även snabbt glufsar i sig det han hittar ute så är han mindre hysterisk kring mat.

De första dagarna fick han ju en del tillsägelser av Nilaq men nu kan hon blänga till när han inte uppför sig eller ge ett kort morrknorr och han lugnar ner sig direkt. Han väntar även på sin tur men är inte rädd utan bara artig. En bestämd och snäll storasyster har gett honom  bra riktlinjer. Märks också ute hur mycket han orienterar sig efter henne. Ändå är de olika eftersom hon inte bryr sig så mycket om främmande hundar och han inte om vilt eller skramlande ljud. Barnen i kvarteren vill gärna klappa och det får de ibland.

Hundmöten har gått lite fram och tillbaka men nu går de flesta bra bara vi tar ut avståndet t ex genom att vänta att den andra passerar så vi inte krockar eller byter trottoar. Han har börjat skvallra spontant vilket är kul eftersom han då inte låser på målet längre. Han får fortfarande inte gå lös så mycket eftersom jag inte litar helt på honom men när vi tränar är han fokuserad så då funkar det bra.

Dragrundorna har varit en bra aktivitet både för att bilda teamkänsla och för att bränna energi. Nilaq kan ju inte heller gå lös hur som så att få springa på är ren lycka =)  Att byta från snö till barmark gick över förväntan. Trodde nog det skulle gå alldeles för fort och bli läskigt men min lilla sparkcykel har visat sig vara tålig och stadig genom kurvor och över rötter. Och skivbromsarna är en gudagåva 😉 Visserligen varmt och på slutet av rundan men ger en bild….

Vi har även varit på kurs hos Östra aktivitetsgruppen för att få grönt kort i drag. Jättekul helg och springa fick andra göra med Nilaq och Frans och nu har vi kortet.

Förutom drag har vi även lagt en hel del spår. Eller provat oss fram i spårskogen. Nilaq är mer för sök men ett kortare blodspår går bra. Frans har varit ganska förvirrad och hellre velat följa min doft än skanken så han fick leta reda på mig istället! Spårandet ska vi fortsätta med under sommaren är det tänkt för där är det inte lika värmekänsligt.

Sen går jag klickertränarutbildningen på Canis hundskola avd Stockholm detta år. Det är viktigt att vidareutbilda sig och detta är en djupdykning i klickerträning. Nu när Frans kom är det honom jag går med och Nilaq får lära sig på sidan om. Frans tycker det är jättekul men det var inte alldeles lätt i början.

Och som om det inte räckte så var det dags för Kognitionsdag 2 hos Maria på Furface. Hundars känslor skulle utforskas denna gång med olika övningar ur forskning och litteratur. Och hundarna kände mer lika än när det var problemlösning. En rolig dag i Bålsta med mycket skratt.

Ja det var lite om vår vår. Det kommer mera. ska verkligen försöka skriva mer här igen =)

Nytt år

image

Ja så har vi tagit oss genom jul, mellandagarna och nyår helskinnade. Ja en förkylning och jakt på friare har vi fått stå ut med men på det hela okej. Det har blivit en hel del skogspromenader och ett par dragrundor. Tyvärr inte på snö utan barmark med lite modd och en del is så vi har kört med sparkcykeln. Känns ju tveksamt om det hinner bli så pass före att det håller för sparkkörning men vi har halva januari och februari kvar att hoppas på.

Datorn.  Höstens värsta händelse när min bärbara notebook efter lång och trogen tjänst tvärdog och den nya bärbara bara strulat tycks snart genomliden. Plötsligt händer det. Den startar nu utan att hänga sig! Ska kanske köpa en lott?

Fröken Fräsch har tagit sig igenom löpet. Denna gång kunde jag förutsäga både höglöp och slut på dagen så nåt har jag lärt mig. Nu ett par dagar vila och i nästa vecka planeras att en dalmatinerpojke som vi lärt känna under hösten ska flytta in hos oss.  Jag ser verkligen fram emot att ha två igen och ffa att ha en prick igen. Mer info kommer 🙂

Påbörjade en längre utbildning innan jul och har övat en hel del både på Nilaq och bekantas djur. Kul med nya saker. I helgen är det dags för ny lektion och då blir det nya uppgifter antar jag.

Sen har jag äntligen kommit till skott med klickertränarkursen hos Canis. Fyra helger under 2015. Lite nervös är jag, har hört så olika om kvalitén på kursen och det har redan varit ganska förvirrat i kommunikationen men jag hoppas det bara är otur…. Behöver ju inte mer förvirring i min hjärna om jag ska kunna lära mig nya saker. Ska i alla fall bli spännande. Tror det kan bli en nytändning med ny input och just de praktiska bitarna.

Lager

Kvällens gympapass bestod av ett par timmars bärande och pusslande av kartonger och möbler som skulle in i ett förråd. Vi lyckades lösa det med lite klurande och ett par starka armar!

Lite nostalgikänsla eftersom vi var i gamla Draken, biografen vid Fridhemsplan. Såg bl a premiären av Grease där (yeah!) som 15åring. Nu är det förråd och vinförråd!

Artikel om omvandlingen

Morgon poser

Första december och snön lyser med sin frånvaro. Efter de senaste dagarnas aktiviteter – dragrunda,  långa skogspromenaden, födelsedagskalas/adventsfika – så ville hunden fluffa runt Reimersholme imorse. Det tog nästan två timmar för det skulle stannas titt som tätt, tid att spana, äta harpluttar, leka med bollen, borstas (mitt val), och spana lite till.

image

Mer span…

image

Svanarna är tydligen kvar. Största familjen, tror de adopterade några ungar faktiskt…. Så glider de elegant fram på parad….

image

Idag blir det fokus på hemmet både röja ur och städa ska jag försöka hinna med innan jag möter upp transporten från Tyskland ikväll.

Tillbaks på banan

Underbart nog (fast med en liten kvarvarande orokänsla i magen) tycks Bruno helt ha återhämtat sig nu. Trots värmen kan och vill han gå ordentliga promenader i skogen. Denna vecka har vi provat på några gamla favoriter: Nackareservatet och Kärsön. Nu har vi iofs även när Bruno varit hängig gått i Nacka men då den korta runda vi gick när Nilaq var valp, en runda som i vanlig takt tar 35 min och som i valptempo och med pauser tog 1½ timme. Den har  tagit allt mellan 50-70 min med Bruno. Men nu gick vi runt hela Dammtorpssjön och den rundan var mer backig än jag mindes, har ju inte gått den på kanske 5 år…. Trots värme, backar och pauser så  var Bruno pigg och glad hela rundan. Och inte överdrivet trött efter mat och vila heller.

Igår filmade jag Bruno under promenaden och skickade sen filmen till Krister i Söderköping, det är ju nu 2 år sen operationen.

Och idag gick vi Kärsön vid Drottningholm. Först hade jag tänkt gå gamla elljusspåret som är några kilometer och på slät väg. Men så ville hundarna ner till vattnet på småstigarna och det slutade med en runda på närmare 6 km som även var backig och delvis ordentligt svårgånget. Nu blev det en hel del pauser vid vattnet men ändå, Bruno knatade glatt på. Nån knölig backe behövde han lite hjälp men annars gick han på.

När vi var på klipporna kom båten till Drottningholm och dom vågorna var inte att leka med, trodde nästan han skulle åka i då med det suget men icke, han stod kvar stadigt!

Avslutningsvis en liten film på Bruno som skäller på vågorna och springer runt på klipporna ….

Jobbiga veckor

I förra veckan vek sig plötsligt Brunos ”friska” bakben när vi var ute. Han har ju inte riktigt varit sig lik efter sövningen, både att han känns frånvarande men även att han ”rosslar” när han sover. Veterinären sa ju att hjärtat var bra så jag bokade dels healing och dels en kraniosakralbehandling. Healingen fick ihop honom lite och efter ks fick han bättre styrsel på benen igen. Men jag märkte ingen skillnad på andningen. Så jag var ganska övertygad om att det var dags för Bruno att få somna…. Men så blev det lite kyligare och han blev piggare igen och nu är han som vanligt igen. Ändå har jag inte kunnat skaka av mig känslan att det snart är dags. Men så mötte vi en hundägare idag som sa att Bruno är ju så pigg och glad, man blir så glad av att träffa honom…. Och så mår han just nu. Så nu hoppas jag att han ändå får en fin sommar, farbror Brun.

Fröken Fjun är nu i kort kort med bara spetsbyxor och yvid svans . Och lite lätt pmsig igen då, men håller hon schemat är det löp i juli. Hon är ialla fall pigg och glad. Nu i värmen har hon läst kapitlet  om bad i retrieverboken och har gått ner i varenda ”tjärn” eller pöl, gärna att jag ska kasta ut hennes dummy och hon hämtar in den. Kul och nytt beteende, får se hur länge hon gör så. Hon har även fått lite egna extra promenader när Bruno varit hängig och till viss del har hon uppskattat dom. Men hon vill gärna att vi går allihopa.  

Själv är jag nästan frisk igen, hostan är seg, men jag kan i alla fall prata utan ständiga hostattacker. Tur det eftersom en koppekurs började i veckan.

Bilen gick inte igenom besiktningen, hela avgassystemet måste bytas. Konstigt att det inte hörts /känts? Nu blev det en dag på verkstan. Passade på att dammsuga och torka av bilen invändigt också =)

Försommar

IMAG0275Och plötsligt var vi i slutet på maj. Bruno fyllde 11 år i mitten på april och Nilaq blev 4 år till valborg. Maj bara ”försvann” och nu är det snart juni.

Här i Stockholm har det varit en snabb parad av blåsippor, vitsippor, violer och nu liljekonvaljer, smultron och kärringtand. Hepp.
Alla träden har slagit ut och det är nu GRÖNT ute. Fästingarna har vaknat och det har även myggen.

Bortsett från valpkursen har inga kurser blivit av, om det beror på det konstiga vädret? Nu får det vila till efter sommaren så ser jag vad det blir av det hela. Men TTouchen fick plötsligt liv så det blir en helgkurs nu den 1-2 juni. Det ska bli roligt även om jag inte håller den. Men det är ju en så bra kurs så det är kul att intresset =)

Här har vi haft en hel del sjukdomar, det är väl ffa jag själv och Bruno som drabbats men förhoppningsvis blir det bättre nu. Så vi ser framåt och hoppas att saker och ting blir som de ska vara. Eller om de redan är som de ska vara? Då är det dags att omprioritera i livet. Igen.