Kategoriarkiv: Bruno

Terapi

Traveler Digital Camera
Kan man få sova nu?

Idag var både Bruno och jag hos Helena i Tungelsta för lite kraniosakral terapi. Bruno har ju varit okej sen sommaren och utan bil kom vi liksom av oss. Nu var det dags igen. Trots simning upplever jag att hans balans har blivit lite sämre och sen håller han på med sin andning/snarkande. Idag det blev mest andningen hon jobbade med och sen avslutningsvis bakdelen. Många av de problem hon tidigare känt av i hans kropp fanns inte kvar och jag har ju märkt att mycket har blivit så bra att jag faktiskt glömt hur det var! Lite jobbigt var det emellanåt men mesta tiden låg han stilla och njöt (?) med mig bredvid. Efter en timme var han ganska mör och sen var det min tur.

Ländryggen har bråkat med mig sen i julas, om det är pulsandet/ halkandet i snön, sparkåkningen eller om det bara blivit så ändå vet jag inte men det är inte kul att ha ont i ryggen. Och så ville jag att hon kollade fingret eftersom det fortfarande blir blått ibland och varken sjukgymnast eller läkare kan förklara eller verkar veta varför….. Ryggen var bara skönt och nu ska jag fortsätta stretcha så länd och kors stannar i rätt läge. Fingret hade ett eget liv visade det sig, det hängde inte riktigt ihop med resten av kroppen eller de andra fingrarna. Här kändes det ändå upp i nacken när hon höll på. Rehaben fortsätter jag förstås med, i mars ska jag ju tillbaka och visa upp hur det går. Och med optimal cirkulation ska det väl bli bra.

Rännan

Idag gick vi ute i Sköndal igen och vi tog med sparken på promenaden. I veckan provade vi att byta draghund ganska ofta och det var visst bra så vi gjorde det idag med. Lite tungt var det med nysnön och bara nån minusgrad men ingen hade hunnit snöröja så delvist var det riktigt bra glid utan grus =)

Jag lyckades även filma en liten snutt:

Det var ganska i början av promenaden. Senare blev det mer fokus på spår efter vilda djur och att hoppa upp på parkbänkar….  Vi gick lite längre idag när inga tider behöver passas men när vi kommit fram till bilvägarna och skulle vända tyckte inte hundarna det så vi provade att gå tillbaka på isen en bit. Förra helgen var det en nyplogad ränna och det blev väldigt halt för små hundtassar att gå på. Nu låg det ett par cm snö och det var riktigt kul att gå där då! Bruno halkade väl till lite men benen glider åt samma håll och han reser sig snabbt igen så det känns inte så farligt, han var ju ordentligt varm. Inte så många åkare ute på morgonen och de vi mötte hälsade bara glatt och log åt sparken =) Den gled väl sådär med sina smala plastskidor och det vart tungt att sparka när man halkar till i varje steg men det gick hyfsat. Och när vi gick av isen igen kom plogen……..

På så sätt blev rundan idag både längre och lite annorlunda och nu ligger 2 trötta hundar och sover gott.  Tyvärr kraschade mobilen så det jag spelade på gps’en försvann…..:/ Imorgon blir det nog vanlig långpromenad med kaffetermos, det ska visst vara sånt här väder hela veckan så vi ska nog hinna med och dra ett par gånger till under veckan. Det ska ju vara kul och inte ett måste!

Promenader

Nu har vi skare här och plötsligt blev det så mycket lättare att vara ute och gå. 2 dagar i rad har vi därför knatat runt i Flaten-området. Sist var det barmark och det blir lite spännande att hitta ”rätt” i markerna. IMAG0205

Bruno har sin overall på och lufsar mig i hasorna, det är verkligen svårt att fota honom! Fast den inre pricken kom fram idag då han plötsligt försvann i ett buskage och sen dök upp igen tuggandes på  gammalt mörkt bröd =( Vad ska man säga, dalMATiner!

Nilaq hänger fram istället. Idag hade vi närmöte med rådjur och jag kan ju säga att i upptäcktsögonblicket finns inte en gnutta impulskontroll i damen. Däremot lugnar hon ner sig ganska snabbt nu. När de har försvunnit. Och får hon syn på dom sen hetsar hon inte upp sig lika mycket. Värst är det när de hoppar/springer så som rådjur gör när de möter hundar ute. Då står lilla fröken på bakbenen och skriker. Och jag skickar en tanke till kvalitetskontrollen på Baggen resp Flexi…. Så att låta henne löpa fritt i skogen finns inte på kartan. Kanske längre fram – tröstar jag mig med – när hon är 12 år och reumatisk….

IMAG0206Nilaq äter inte bröd ute, hon tar sikte på finare saker än så. Harpluttar är goda. Och all annan skit. Ibland är det kul med hund, ibland inte så…. Nu är löpet över så nu ska hon äta för alla 12 =)

Hittade kameran igen, den hade jag lyckas gömma i en ryggsäck och hänga undan. Så nu kommer bättre bilder och filmer igen hoppas jag.

Hoppas kunna dra i veckan om det bara kommer lite vitt?

Drag

IMAG0196-002
Nilaq framför sparken

Ja nu har vi äntligen snö och kyla i Stockholm och vi har kunnat träna en hel del drag under januari. Som sörlänning har jag aldrig stått på en spark tidigare men det visade sig inte vara alltför komplicerat. KickSparken ser ju inte ut som en vanlig spark men funkar som en sån.  Vår har en broms också men än har den inte behövts, det funkar utmärkt att bromsa med foten 🙂 Och ja, ibland behöver man bromsa!

Än har vi kört tjejerna en och en och de har helt olika teknik (inte oväntat eftersom de är varandras motsatser i så mycket). Nilaq tycker om när det går undan men orkar då inte dra så länge medan Qilaq inte har lika bråttom men då drar längre sträckor. Vi ska väl köra dom tillsammans också så småningom och det blir spännande att se hur de gör då. Hamnar de bredvid varandra nu blir det fortfarande bus……

Bruno då? Ja i början sprang han och skällde på sparken men nu springer han med eller bakom. Och drar Nilaq iväg i galopp går han med Qilag istället som går med sin matte i midjebälte. Det gick faktiskt ganska fort för honom att acceptera

spark
Vårt svarta vrålåk

sparken. Vi använder oss av varandra som ”hare” ibland men det behövs mer sällan nu, själva draget verkar ha kickat in för bägge brudar. Och för oss, det här är verkligen kul! Synd att Bruno inte kan dra, nästa prick kommer också få testa detta, särskilt som jag nog inte kommer våga stå på skidor efter hund. Fast man ska aldrig säga aldrig….. Tyvärr lite svårt att filma medan man står på sparken men vi får se om det inte kan bli nån liten filmsnutt i alla fall.

Bruno simmar på, nu är vi tillbaka i en gång per vecka och han har bråttom in och uppför rampen. Sen liknar det kanske mer vattengympa för seniorer men han simmar väldigt jämnt och fint nu. Vi pratade om att testa utan flytväst och med bara en sele snart och se hur mycket bärkraft han har i sina simtag. Han är så lugn och sansad nu i bassängen, helt i kontroll och nu stänker det sällan över kanten på poolen…..

Fingret, ja vad ska jag säga om fingret? Läkare och sjukgymnast är nöjda med resultatet. Jag hade nog hoppats på bättre rörlighet i det. Nu får jag sitta och stretcha det en lång stund på morgonen och lite då och då under dagen. Men handen funkar ju och förhoppningsvis kommer även känseln i fingertoppen tillbaka helt så småningom.  Nu i veckan fick jag även klartecken att använda handen fullt ut, alla hundkoppel i samma hand med andra ord 😉 Och jag kan planera vårens kurser, det har fått ligga på sparlåga så länge jag inte vetat hur fort handen skulle gå att använda.

Nilaq har precis passerat höglöpet och jag märker att jag blir mer och mer bekväm med hennes hormoner. Bruno brydde sig inte alls denna gång men det är några dagar kvar så vi får se om det kommer nån reaktion nu på sluttampen. Skönt varje gång Bruno kan koppla av trots dofter och uppvaktande trånande tik….

Vi avslutar väl med en liten simsnutt =)

Nyår m m

20120129624Ja nyårsafton är förbi och vi klarade den bra. Nilaq reagerade på eftermiddagen när det låg som en ljudmatta i bakgrunden. Det var otäckt så plötsligt fick hon nog och vek av tidigare och hem, dragandes. Men hon ska löpa när som och är lite känsligare än vanligt. Bruno brydde sig inte alls ute. Inne var Nilaq hässjig men gömde sig inte och eftersom jag inte brydde mig låg hon ändå stilla. Bruno skällde när det smällde extra högt och det fick han väl göra då. Det gick bra att äta märgben och dagen efter var de lugna och helt obrydda. Skönt. Men jag tycker synd om alla så får panik och som flyr. De flesta borde väl vara beredda på att djuren kan reagera (även om de inte gjort det tidigare) men när man läser om alla bortsprungna djur på bl a FB tycks många människor helt tagna på sängen. Synd om djuren, kanske en lärdom för människorna.

Så nu går vi här bland krossat glas, raketrester och lyktrester. Annars har vi våra vanliga fröjder. Brunos hatobjekt W har vi fortsatt ofrivillig kontakt med. Ägarna låter honom springa fritt trots att han söker upp oss på ”koppelsidan” av holmen. Och han skiter fullkomligt i om de kallar på honom. Han respekterar min röst ganska bra och lommar iväg igen efter ett tag men nu börjar Nilaq snart löpa och då står jag där igen. Och nu när Bruno varit sämre orkar han inte gå långa promenader utan då är det holmen som gäller. Att prata med dom har inte hjälpt, att skälla på dom har inte hjälpt. Jag undrar vad jag ska göra för att de ska börja respektera mitt önskemål om att han inte kommer fram till oss? Han uppvaktar så klart Nilaq men då kommer han på bara 5 m avstånd från Bruno och det fixar inte Bruno. Om W vill para sig måste jag gå emellan och vad händer då med Bruno? Jag tror inte W skulle attackera honom nu men jag kan inte vara säker, ägarna upprepar envist sitt mantra om att ingen av deras hundar accepterat dalmatiner…. Och de syns sällan till i dessa lägen och sen när vi väl ses är de mest imponerade av att W lyssnar på mig… Suck.

I övrigt så funkar handen långsamt bättre med betoning på långsamt. Nu kan jag i alla fall klippa klor igen så hundarna är inte så eftersatta längre. Nilaq har också snart fällt klart och börjat sätta ny päls så det är inte lika hårigt hemma heller och kräver inte ständig dammsugning. Fingret tränas regelbundet men fy så stelt och svullet det fortfarande är ibland. Har fått en ”stödstrumpa” att ha på nätterna men jag vet inte om det gör någon skillnad. Men jag kan i alla fall köra bil =) Nu ska jag bara hitta en ny bil och det var inte så lätt. Modell, miltal, skick, pris, mycker som ska stämma =)

Tyvärr försvann ju all snö eller blev till is så det kunde ju vara roligare att vara ute och gå trots icebugs. Och mörkt vart det igen. Hade ju hoppats kunna träna drag lite sakta men nu får vi se. Kanske kommer det lite snö igen?

Smärthantering

bruno7Lille Bruno har det inte lätt just nu. Eftersom han tappat i muskulatur, ffa de små fina som är bra för balansen och finliret, blir han extra sårbar för väderläget. Det har ju varit relativt kallt och därmed torrt i luften ett tag. Nu är temperaturen kryper upp kommer fukten och det blir reumatikerväder…. Och Bruno påverkas förstås negativt av detta. Sen det började töa har morgonpromenaden urartat i att han dels slickar och nafsar i mina ben, dels klänger sig fast. Han påverkas säkert också av att det är löptider och ishalka och kanske även av smällandet, eller om han blir mer känslig för miljön när han har ont? Hans mage tål ju inte smärtstillande så bra och visst kan man hitta en kombo av smärtstillande och magsårsmedicin men jag vet inte. Men efter operationen fick han gå på tramadol en vecka och det tålde han så nu har han fått en tablett om dagen och peppar, peppar så tycks det funka. Inget han ska gå på länge då det är morfinliknande och beroendeframkallande men en korttidsbehandling just nu.

Jag har fått frågan varför Bruno gör som han gör med sin benfixering och jag har verkligen funderat en hel del över det. Jag har förstås fått många ”goda råd” som handlat om allt från dominans till omriktat (över)sexuellt beteende men jag tycker inte det passar på Bruno. Han är en mjuk hund, väldigt följsam och nästan lite dumsnäll. Definitivt den mjukaste av mina hundar. Så (bortsett från att jag ändå tror mer på etologernas rön) dominans går bort. Sexuellt beteende kräver att Bruno ser människor som sexuella partner. Han verkar dock inte upphetsad och juckar och försöker para sig utan mer att han vill han hålla fast en, han sitter fastklamrad som en levande fotboja. Men nu undrar jag om det inte istället kan vara så att när han får ont söker han en kick som smärtstillande? Hundar söker ju adrenalinkickar med utfall eller springa som galningar fast de borde halta och gå sakta. Jag har sett hans klamrande som ett utslag på stress och smärta är förstås också stressande men kanske ligger det i en kombination av bägge? Kanske söker Bruno ibland lustkänslan som smärtstillande?Den tanken får jag nog ta och låta gå runt i skallen lite….. Nu när han får sin tablett har han faktiskt slutat leka fotboja.

Summering

Vilket rörigt år det har varit! Ska ändå försöka summera det hela….

ttouch lottas foton 070Det började med en helgkurs i TTouch i januari, den fjärde introkursen i raden. Det blev den enda TTouchkursen under året, fast det visste jag inte då.

Eftersom det var relativt varmt blev det en hel del spårande under januari.  Och en valpkurs startade i slutet av januari liksom en kurs i rallylydnad. Men det var nog lite för optimistiskt för sen kom snön och rallylydnaden blev en seg och långdragen historia eftersom vädret tvingade oss ställa in var och varannan gång. Valparna hade mer tur men så var den kursen dagtid =)  Valpkurserna avlöste varandra ända till sommaren. Det var länge sen jag hade så många valpkurser och nu var det verkligen kul igen. thaigrytaJag bytte även kost och började med LCHF vilket gjorde mig piggare och att jag mådde bättre, magkatarren bara försvann!  Några kilo gick jag väl också ner =)

Bruno simmade på under våren/sommaren och fick även några kraniosakrala behandlingar som gav gott resultat, vi hade ju juni som målsnöre, årskontrollen efter hans knäoperation. Det blev mycket behandlingar och olika träningar under hela våren. Nilaq fick hänga med på det mesta. Hon har ju sina c-höfter men en genomgång hos ks-terapeuten visade på bra flöden så hon ska ha ett aktivt liv utan överansträngning. I mars löpte lilla damen och nu märktes en liten förändring, inte lika bitchig utan mer vårdande blev hon.

20120331690-001I slutet av mars var jag på helgseminarium med Grisha Stewart som pratade om och visade BAT-metoden att arbeta med i hundmöten på ett lite nytt sätt. Det blev en träningsgrupp med några av seminariedeltagarna där vi lärde oss praktiskt hur det funkade och  både Bruno och Nilaq fick vara med – en som träningshund och en som figurant. Jag gillade verkligen BAT och hundarna med =)

I mitten på april fyllde Bruno 10 år och sista april fyllde Nilaq 3 år. Det 20120513750firades så klart med lite gott att äta och en aktiv skogstur med spår resp sakletande.  På kurssidan startade en ny rallylydnad under april och denna gång hade vi mer tur med vädret.

Maj kom och gick, mycket jobb var det då. Och en hel del hustittande blev det. Men inte hittade jag ”rätt”.  I maj fick jag växla över till Arbetsförmedlingens nya samarbetsprojekt med Försäkringskassan för återgång till arbetslivet efter långtidssjukskrivning, de kallar det för rehab. Så många idéer och projekt men ändå är allt så fyrkantigt….. Efter ett par samtal med arbetsterapeuten och deltagande på ett stresseminarium var jag efter 3 månader tillbaka på FK eftersom ”jag gör allt rätt” och ska fortsätta på samma sätt under överskådlig tid.

Allt häng i skogen gav förstås fästingarna chansen att kalasa på hundarna. Bruno verkar de inte gilla, han hade 3-4 på hela året. Och sen tidigare har han ett bärnstenshalsband (ärvt från tidigare hundar). Nilaq med sin päls smakar visst bättre. Och hon rullar sig gärna i riset. Henne hade jag en shootag på från maj månad och när den tog slut efter 4 månader blev det bärnsten på henne också, ett för långhåriga hundar. Hon har klarat sig hyfsat, ofta har jag sett dom krypa på henne och kunnat plocka dom direkt, flera har jag hittat när de precis satt sig och plockat dom då. Endast ett fåtal har suttit och blivit stora…. Men i snitt är det kanske 2 per dag. Och tidigare år har det varit betydligt fler.

I juni blev det en utflykt till Norrland, en helgkurs i longering hos Hundraelvan i Åsmon/Näsåker. Jättetrevligt och en kul aktivering för hundarna.  Hela Nilaq 120731002sommaren körde vi på med longering på holmen och jag litade mer och mer på Nilaq när hon var lös =) I juni fyndshoppade jag även en cykel plus en cykelvagn till Bruno men vi fick inte riktigt till det. Nilaq skulle ju springa framför cykeln men ville inte det och Bruno skulle ju åka i vagnen och ville inte det…. Nåja, vi får väl en ny chans nästa vår.  I slutet av månaden åkte vi till kliniken i Söderköping och trots att veterinären var väldigt nöjd med resultatet kändes det väl sådär eftersom benet trots allt är lite för kort.

Juli blev ingen semestermånad eftersom jag var inskriven på AF så jag jobbade på. Man kan inte styra allt. Bruno fick simma varje vecka igen och nu lärde han sig att simma mot jetten. Roligt sa prickeTraveler Digital Cameran och ville inte gå i om inte vattnet bubblade =)

I augusti var det återigen  många husvisningar men inte heller här fanns ”mitt” med. Däremot fick jag tummen ur och hyrde ett separat förråd för att kunna röja undan hemma och förhoppningsvis börja renovera lite. Det var i alla fall planen. En kurs i kantarellsök hann jag också med och Nilaq löpte igen. Denna gång märktes det knappt, bara precis när hon började. Knappt någon pms alls och sen var det istället leksakerna som hon ville ha koll på och sova med. Själv fick jag maka på mig i sängen för att inte nån skulle pipa till om jag IMAG0124råkade lägga mig på en av ”valparna”……

September kom och jag fortsatte åka och titta på olika hus och drömma, packa kartonger hemma och flytta runt möbler. Tänk vad mycket man samlar på sig när man bor på samma ställe år efter år….. I mitten på månaden brann så bilen upp, jag blev stående på Nynäsvägen med läckande oljetråg och rykande motor, tack och lov utan hundar i bilen. Den gick inte att rädda med rimliga insatser så det blev adjö till lilla bilen. Tack och lov fick jag låna bil av en kompis medan jag såg över möjligheterna. En BAT-kurs och ny valpkurs startade i slutet av månaden och på helgerna åkte vi ut i skogen och plockade massor med gula och sen trattkantareller.IMAG0109

I oktober lyckades jag mitt i svampplockningen skära mig illa i fingret och det blev riktigt besvärligt. Operation av senan och nerven i fingret, armen i gips en månad och ”sjukgymnastik av finger”. 100% sjukskrivning och en lång lista på saker jag absolut inte fick eller kunde göra. Allt blev förstås tidskrävande men konstigt nog eller just därför? går ju tiden ändå. Jag har förstås petat i mig en del örter och använt mig av utrustningen för att hjälpa fingret att läka…. På sätt och vis blev detta en tvångssemester för det har varit så få saker jag kunnat göra. Tur mobilen finns där man kan sköta allt med en tumme!

När gipset åkte av i november blev mycket i vardagen lättare och när jag sen i december fick börja använda handen igen lite lätt återkom även lite av lusten. Bruno fick förstås inte simma under denna tid, jag hade ingen bil och fick heller inte köra bil, och livet blev på ett sätt väldigt enkelt och samtidigt komplicerat. geburtstagAtt inte kunna skriva obehindrat blev ett av flera oväntade problem….. I december fick jag börja köra bil och träna handen/fingret med lite mer belastning. Så nu lånar jag kompisens bil igen… Under tiden har det också klarnat vad jag ska ha för ny bil. Och konstigt nog ska det visst vara en mindre bil igen, typ halvkombi. Så förhoppningsvis kan detta lösas under januari då även sjukskrivningen tar slut igen och jag får börja jobba igen! Och packa! Så då tar nog renovering och flytt fart igen hoppas jag. Men det kommer i eget inlägg så småningom.

Nu har snön kommit, det har härligt nog varit en vit jul =) och jag passar på att önska alla som orkat läsa ända hit ett riktigt gott nytt år!! Själv tar jag en lugn kväll hemma med hundarna. De är inte rädda men jag vill heller inte att de ska bli det.  Så gott nytt år på er!!

Bilfunderingar

Foto1786Äntligen får jag köra bil igen !!!! och just nu lånar jag Es bil. Men jag letar och har under tiden funderat mycket och länge på vad jag ska ha nu när jag ska ha en? Senaste var ju en kombi och med två hundar i 30+ klassen har de och ev bagage gott om plats. Oftast åker jag ju själv utan medpassagerare även om det finns tillfällen när vi är fler och även fler hundar. Och tygråttor….

Med gamla bilen fick jag ju problem med att Nilaq inte ville åka bil, inte hoppa in, inte vara i bilen. Nu när jag under hösten/vintern fått låna resp åka med i en ”liten” bil med hundarna på baksätet så älskar hon att åka bil! Så – ergo – en kombination av avundsjuka och separation – avundsjuk på att Bruno får åka i baksätet och ”separationsångest” för att hon känner sig isolerad från oss andra i skuffen. Bruno satt ju redan på baksätet för bak skällde han oavbrutet. När han kom till mig satt han i bur i baksätet men den var så liten så så snart han klarade att sitta ”öppet” åkte buren. Nu när de bägge rullar ihop sig i baksätet bredvid varandra är det lugnt och glatt. Så en halvkombi är definitivt ett alternativ. Fast just nu hittar jag bara kombibilar….. Äsch då.

Och sen kommer ju detta med säkerhetsaspekten in i bilden. På baksätet kan de i och för sig sitta i varsitt bälte och det går ju alltid att skärma av med nät eller galler mellan baksäte och framsätena. Med en 5-dörrars kan de då hoppa in från sidan på varsin plats och mellanrummet för fötterna kan fyllas ut med nån sorts förvaringsbox och en dyna över. Ev bagage eller extrahundar kan alltid åka bak. Och en takbox för långresor kan ju inte vara så svårt.  Eller?

Och om jag då kollar modeller så lutar det nog mot en ford igen eller kanske en golf eller polo, om jag hittar en för ett bra pris. Golf var min första bil =) och focusen funkar bra för oss. Men det finns ju fler sorter …

Att det ska vara så svårt?