Kategoriarkiv: Alternativmedicin

Summering

Vilket rörigt år det har varit! Ska ändå försöka summera det hela….

ttouch lottas foton 070Det började med en helgkurs i TTouch i januari, den fjärde introkursen i raden. Det blev den enda TTouchkursen under året, fast det visste jag inte då.

Eftersom det var relativt varmt blev det en hel del spårande under januari.  Och en valpkurs startade i slutet av januari liksom en kurs i rallylydnad. Men det var nog lite för optimistiskt för sen kom snön och rallylydnaden blev en seg och långdragen historia eftersom vädret tvingade oss ställa in var och varannan gång. Valparna hade mer tur men så var den kursen dagtid =)  Valpkurserna avlöste varandra ända till sommaren. Det var länge sen jag hade så många valpkurser och nu var det verkligen kul igen. thaigrytaJag bytte även kost och började med LCHF vilket gjorde mig piggare och att jag mådde bättre, magkatarren bara försvann!  Några kilo gick jag väl också ner =)

Bruno simmade på under våren/sommaren och fick även några kraniosakrala behandlingar som gav gott resultat, vi hade ju juni som målsnöre, årskontrollen efter hans knäoperation. Det blev mycket behandlingar och olika träningar under hela våren. Nilaq fick hänga med på det mesta. Hon har ju sina c-höfter men en genomgång hos ks-terapeuten visade på bra flöden så hon ska ha ett aktivt liv utan överansträngning. I mars löpte lilla damen och nu märktes en liten förändring, inte lika bitchig utan mer vårdande blev hon.

20120331690-001I slutet av mars var jag på helgseminarium med Grisha Stewart som pratade om och visade BAT-metoden att arbeta med i hundmöten på ett lite nytt sätt. Det blev en träningsgrupp med några av seminariedeltagarna där vi lärde oss praktiskt hur det funkade och  både Bruno och Nilaq fick vara med – en som träningshund och en som figurant. Jag gillade verkligen BAT och hundarna med =)

I mitten på april fyllde Bruno 10 år och sista april fyllde Nilaq 3 år. Det 20120513750firades så klart med lite gott att äta och en aktiv skogstur med spår resp sakletande.  På kurssidan startade en ny rallylydnad under april och denna gång hade vi mer tur med vädret.

Maj kom och gick, mycket jobb var det då. Och en hel del hustittande blev det. Men inte hittade jag ”rätt”.  I maj fick jag växla över till Arbetsförmedlingens nya samarbetsprojekt med Försäkringskassan för återgång till arbetslivet efter långtidssjukskrivning, de kallar det för rehab. Så många idéer och projekt men ändå är allt så fyrkantigt….. Efter ett par samtal med arbetsterapeuten och deltagande på ett stresseminarium var jag efter 3 månader tillbaka på FK eftersom ”jag gör allt rätt” och ska fortsätta på samma sätt under överskådlig tid.

Allt häng i skogen gav förstås fästingarna chansen att kalasa på hundarna. Bruno verkar de inte gilla, han hade 3-4 på hela året. Och sen tidigare har han ett bärnstenshalsband (ärvt från tidigare hundar). Nilaq med sin päls smakar visst bättre. Och hon rullar sig gärna i riset. Henne hade jag en shootag på från maj månad och när den tog slut efter 4 månader blev det bärnsten på henne också, ett för långhåriga hundar. Hon har klarat sig hyfsat, ofta har jag sett dom krypa på henne och kunnat plocka dom direkt, flera har jag hittat när de precis satt sig och plockat dom då. Endast ett fåtal har suttit och blivit stora…. Men i snitt är det kanske 2 per dag. Och tidigare år har det varit betydligt fler.

I juni blev det en utflykt till Norrland, en helgkurs i longering hos Hundraelvan i Åsmon/Näsåker. Jättetrevligt och en kul aktivering för hundarna.  Hela Nilaq 120731002sommaren körde vi på med longering på holmen och jag litade mer och mer på Nilaq när hon var lös =) I juni fyndshoppade jag även en cykel plus en cykelvagn till Bruno men vi fick inte riktigt till det. Nilaq skulle ju springa framför cykeln men ville inte det och Bruno skulle ju åka i vagnen och ville inte det…. Nåja, vi får väl en ny chans nästa vår.  I slutet av månaden åkte vi till kliniken i Söderköping och trots att veterinären var väldigt nöjd med resultatet kändes det väl sådär eftersom benet trots allt är lite för kort.

Juli blev ingen semestermånad eftersom jag var inskriven på AF så jag jobbade på. Man kan inte styra allt. Bruno fick simma varje vecka igen och nu lärde han sig att simma mot jetten. Roligt sa prickeTraveler Digital Cameran och ville inte gå i om inte vattnet bubblade =)

I augusti var det återigen  många husvisningar men inte heller här fanns ”mitt” med. Däremot fick jag tummen ur och hyrde ett separat förråd för att kunna röja undan hemma och förhoppningsvis börja renovera lite. Det var i alla fall planen. En kurs i kantarellsök hann jag också med och Nilaq löpte igen. Denna gång märktes det knappt, bara precis när hon började. Knappt någon pms alls och sen var det istället leksakerna som hon ville ha koll på och sova med. Själv fick jag maka på mig i sängen för att inte nån skulle pipa till om jag IMAG0124råkade lägga mig på en av ”valparna”……

September kom och jag fortsatte åka och titta på olika hus och drömma, packa kartonger hemma och flytta runt möbler. Tänk vad mycket man samlar på sig när man bor på samma ställe år efter år….. I mitten på månaden brann så bilen upp, jag blev stående på Nynäsvägen med läckande oljetråg och rykande motor, tack och lov utan hundar i bilen. Den gick inte att rädda med rimliga insatser så det blev adjö till lilla bilen. Tack och lov fick jag låna bil av en kompis medan jag såg över möjligheterna. En BAT-kurs och ny valpkurs startade i slutet av månaden och på helgerna åkte vi ut i skogen och plockade massor med gula och sen trattkantareller.IMAG0109

I oktober lyckades jag mitt i svampplockningen skära mig illa i fingret och det blev riktigt besvärligt. Operation av senan och nerven i fingret, armen i gips en månad och ”sjukgymnastik av finger”. 100% sjukskrivning och en lång lista på saker jag absolut inte fick eller kunde göra. Allt blev förstås tidskrävande men konstigt nog eller just därför? går ju tiden ändå. Jag har förstås petat i mig en del örter och använt mig av utrustningen för att hjälpa fingret att läka…. På sätt och vis blev detta en tvångssemester för det har varit så få saker jag kunnat göra. Tur mobilen finns där man kan sköta allt med en tumme!

När gipset åkte av i november blev mycket i vardagen lättare och när jag sen i december fick börja använda handen igen lite lätt återkom även lite av lusten. Bruno fick förstås inte simma under denna tid, jag hade ingen bil och fick heller inte köra bil, och livet blev på ett sätt väldigt enkelt och samtidigt komplicerat. geburtstagAtt inte kunna skriva obehindrat blev ett av flera oväntade problem….. I december fick jag börja köra bil och träna handen/fingret med lite mer belastning. Så nu lånar jag kompisens bil igen… Under tiden har det också klarnat vad jag ska ha för ny bil. Och konstigt nog ska det visst vara en mindre bil igen, typ halvkombi. Så förhoppningsvis kan detta lösas under januari då även sjukskrivningen tar slut igen och jag får börja jobba igen! Och packa! Så då tar nog renovering och flytt fart igen hoppas jag. Men det kommer i eget inlägg så småningom.

Nu har snön kommit, det har härligt nog varit en vit jul =) och jag passar på att önska alla som orkat läsa ända hit ett riktigt gott nytt år!! Själv tar jag en lugn kväll hemma med hundarna. De är inte rädda men jag vill heller inte att de ska bli det.  Så gott nytt år på er!!

Torka

Och då syftar jag inte på vädret eftersom jag tycker det har varit en bra sommar i år – utan i bloggen.  Det har varit en del energikrävande saker nu i sommar och sen tog lusten och orken liksom slut. Så jag bestämde mig att inte fortsätta skjuta det framför mig utan faktiskt ta några dagar ledigt.
Och ska det vara ledigt på riktigt så måste jag åka bort 🙂 . Efter en hel del letande så här i sommarens sista stund bokade jag en liten stuga i skärgården några dagar. Men det blir inte alltid som planerat och istället för skärgården blev det sjuksängen 😦 Trist och inte så ”laddande” som planerat men det är ju typiskt. Nästa lucka i kalendern blir i mitten av september. Så jag ska försöka få ihop ett par lediga dagar då. Jag älskar ju hösten, den ger mig energin som jag tappar under sommaren, så på sätt och vis är det bästa tiden på året att ha semester.

Även om orken varit låg har det ändå varit en del aktiviteter. Vi longerade friskt ett par pass i veckan men efter att senaste passet urartade i ett ”slita sönder leksakerna-jag vill inte samarbeta”-pass med Nilaq får nog longeringen vila ett tag. Hormonerna svallar så nån gång inom de närmaste 2 (?) månaderna är det löp på g. Hon är väldigt slickig nu och kissar med lyft ben…… Och så humöret. Men även om hon haft några ”anfall” av bitchighet har det varit just enstaka händelser.

De senaste veckorna har jag promenerat en del i Ågesta.  Det blir lätt så när man återupptäcker gamla favoriter. Nilaq har fått välja vilken väg vi ska gå och  det är alltid lika roligt eftersom hundarna har helt andra idéer om var man ska gå. Så hon har hittat på olika rundor över ängarna och upp till sjön och sen tillbaka genom skogen. Lustigt nog har hon själv valt rundor på ca 1 ½ timme ….

Har även passat på och testat appen Runkeeper och den funkar ju även om den skrämde halvt ihjäl mig när den plötsligt pratade, men det kan man ju stänga av. Har laddat ner och testat lite olika appar men de är egentligen same same, det handlar faktiskt mer om vad man själv tycker är bekvämt att använda för det är så små skillnader. En kul detalj med t ex MapMyWalk var att man kan välja alternativet Dogwalk, det var ju lite skoj. Och så fick jag lära mig att man i Runkeeper kan spela in t ex hur man lägger sitt spår och sen gå det och se hur pass man följer det genom att inte spara emellan (tack Linn!). Så det ska jag prova nästa gång vi spårar.

Med Bruno går det lite upp och ner. Jag provade att inte massera/tänja hans ben ett par veckor för att se hur pass stabilt det är men det vart inget bra. I alla fall inte ihop med simningen. Mer halt igen och stelare är facit. Nu ska vi simma 1 gg/v och massera/ultraljuda/novafona 2 ggr/v så håller han förhoppningsvis ihop bättre.  När han är i bassängen vill han ha jetstrålarna på och det tar ju mer på honom.  Våra simpass är nere på 10 -15 minuter igen men det ska väl bli längre i takt med att han orkar mer…  Han är fin i kroppen men tror han får en grym träningsvärk av simningen när han får sånt motstånd. Nu i värmen går även Nilaq i och simmar men bara ute. Önskar att hon gillade simma i bassängen men man kan inte få allt.

Inspirerad av andras kreativa idéer plockade jag fram symaskinen härom dagen. Började på en specialsele till Bruno och en dragsele till Nilaq. Ska se hur det blir….eller om maskinen åker ut igen, haha. Det är ju länge sen nu och även om det är som att cykla så glömmer man bort alla små knep….. Vi får helt enkelt se hur det går! Numera finns sjukt mycket roliga tyger även lite plastiga som tål smuts och väta bra. Bävernylon i alla ära men mönstrat är roligare!

Äckligt?

Blandade precis ihop mat för farbror Brun och Fröken fjun och det är många burkar som öppnas och innehåll som mäts och läggs i maten nu. Idag åt NIlaq med god aptit medan Bruno gick runt och kollade om det inte fanns något godare nånstans? Idag fick han örtblandningen för leder på maten och den var inte så poppis tydligen.

Bruno får nu maten i botten, på det Senior-Phyt som är örtblandningen för äldre hundar. Bild Det är ett finmalet grönt pulver som dammar väldigt. Och det har hittills gått ner bra. På det då kalken som basar ner hans urin.

Bild

Och på det vatten och fiskolja,

Bild

Han brukar faktiskt äta upp.

Nilaq får också mat i botten med fiskolja på. Och i perioder kalken (mot humöret) och idag testade jag att lägga på Gelenk-Phyt som är örtblandningen för lederna. Även det finmalet och mörkgrönt och det luktade ganska starkt….

Bild

Och idag åt hon som sagt upp allt med god aptit 🙂

Men ibland undrar jag ju hur många tillskott man kan lägga på? Och därför blir det i perioder som jag ger vissa tillskott och då pausar andra. Nu letar jag efter något för reumatiker med tanke på att hösten kommer och Bruno då blir stelare. Så då blir det väl att byta ut eller minska ner något av de andra!

Plask

Igår var vi och simmade igen. Ja Bruno då. Och det blev både med och utan jetstream. Den senare filmen är lånad av Tobbe på FHDC där vi simmar. Bägge filmade med mobil.

Denna gång fick Bruno bollen uppe på rampen. Det blev lite lugnare kliv i bassängen då.

Sen med jettarna på. Det börjar med 3 strålar men han blev väldigt trött då så då drog jag ner till 2.

Efter detta fick han simma utan strålar och varva ner igen.
Nu plaskar han sällan, ligger rakare i vattnet och har större kontroll över sina rörelser. Och han tycker det är kul!!

Diverse

Svalare väder och två ystra hundar =) Minns första sommaren när Qilaqs matte och jag gick och var så nöjda med att tjejerna var så lugna och ”mogna”….ja tjena, när det blev svalare var det samma energi igen. Nu vet vi. Men det är faktiskt skönt att stumpan har lite mer fart igen. Hon sätter ny underull nu och är så mjuk, så mjuk. Och liten. Ser ut som när hon var 6 månader…

Jag har fortsatt med longeringen ett par ggr sen sist och det går framåt.  Nu är hon så taggad att hon inte vet var hon ska ta vägen.  Lite så jag får bromsa ner henne och lugna henne innan vi sätter igång… Är hon för uppskruvad missar hon lätt att hålla sig utanför markeringen, springer in i pinnarna och hoppar på mig istället … Men när det går bra så går det väldigt bra. Tyvärr har det varit problem med kameran så det har inte blivit några filmer men det ska nog fixa sig så jag kan få lite dokumenterat. Planerar att köra en prova-på-dag i höst nånstans i Stockholm. Måste bara hitta en bra plats eftersom det kräver lite yta och jag vill nog helst köra på gräs för tassarnas skull.

Premiärturen med cykel och vagn är avklarad men gick inte alls som planerat. Dels blev Nilaq rädd för cykeln så vi får träna själva både utan och med vagn så hon vet var hon ska springa innan vi testar med Bruno i vagnen igen. Men Bruno överraskade stort genom att kliva in och sätta sig helt självklart. Sötgubben. Nästa överraskning var att han på typ 90 sek nästan hade lyckats öppna vagnen inifrån alldeles själv. Det är ju som en kanvasbur med samma typ av blixtlåsöppningar och med tassen hade han dragit iväg ena blixtlåset….. Så han var på väg ut när jag slängde en blick bakåt. Hoppsan! Nåja, det går säkert att ”låsa” på något sätt så han inte kan öppna inifrån. Nu blev det kvavt och varmt igen så att jag väntar tills det är svalare igen så provar vi då. Han verkade tycka själva färden var okej. Bruno on the road.

Bruno fortsätter med sitt gula band. Här där alla känner oss märker jag väl ingen skillnad och när vi går i skogen möter vi sällan någon. Men jag tycker att det är en bra sak även om åsikterna går isär. Synd att SKK är så avvisande, hoppas det inte beror på att de själva ska lansera en kampanj kring hundägaransvaret 2013? Tycker de flesta ändå är positiva oavsett om de har en ”gul” hund eller inte. Och det sprids i en rasande fart även i medierna, inte alltid med korrekt info, men bra att markeringen  och hemsidan sprids och sen får det väl ta tid att sätta sig. Tänker att jag ska introducera detta även vid t ex privatträningar ute när det ofta händer att förbipasserande släpper fram sina hundar utan att fråga….

Och så funderar jag över att anmäla Nilaq till BPH i höst. Det är ju ingen ide att genomföra ett test förrän temperaturerna är kring 10-15 grader. Och det ser ut att finnas gott om plats på höstens beskrivningar. Men så var det detta med vaccinationerna som är obligatoriska (och jag säger inget om det). Borde kanske ordna det nu, mellan löpen när hon är pigg i övrigt?

Har inte haft några problem med fukteksem på fröken denna sommar men hela juli har både Bruno och Nilaq fått en skvätt silver varje dag.  Dels för fukteksemet men även med tanke på fästingarna för Bruno har haft 2 nu och Nilaq ett par i veckan. Dessa pyttesmå är så vansinnigt svåra att hitta medan de kryper och sen känner jag dom först när de suttit ett par dagar. Bläää.

Eller så väntar vi till augusti och tar Nilaqs vaccination och Brunos utväxt på armbågen samtidigt hos veterinären.  Tanken var ju att den skulle bort i Borås men så blev allt annorlunda och jag ville inte hålla på att söva Bruno stup i kvarten. Den har iallafall inte blivit större under tiden, eller kanske lite, och den stör honom inte så när vi är ute ur juli kanske en lite operation är på sin plats. Och då kommer nästa fråga, vart gör jag det? Nackdelen med mitt jobb är att jag får höra så mycket om veterinärer och kliniker att det blir allt svårare att hitta någon man går till med bibehållet förtroende. Så trist att det är så.  Och ja, DEN veterinären går jag definitivt inte till. Jag nu hört flera fall där han agerat försumligt vad gäller diagnoser på hundar och katter.  Så tyvärr var Bruno nog inget undantag utan en i raden av feldiagnosticerade/felbehandlade djur.

Nä, nu skippar vi såna tråkigheter och ser framåt istället. Skogen är full av kantareller (ja jag hittar ju inga men alla andra) och snart kan vi börja spåra igen. SWDIs spårutmaning har också gått av stapeln och hur det gick kan man läsa om
här.

Nu skiner solen ute också!!

Andas ut

Upp 5.30 i morse som planerat, en kort(are) morgonpromenad och sen iväg.  Framme i Söderköping kvart i nio, en snabb rastning  av bägge hundar och så in med Bruno.

Jag älskar den här kliniken där varje hund tas emot som en rockstjärna 🙂 Bruno vägdes, ca 32,5 kg, och sen klämde veterinären Krister på honom. Han var väldigt imponerad av Brunos  muskler! Nu är det svårt att veta om han överdriver men han sa i alla fall att han var van att se smala hängande stumpar efter en sån här operation, inte ett fullmusklat starkt ben som tål att stå på. Han tyckte att jag hade gjort ett bra jobb. Det var ju kul att höra. Bruno dansade runt och tyckte det var mysigt med uppmärksamheten men han går inte överstyr med dessa två, veterinären eller med djurvårdaren vilket gör mig extra glad. Som så många blev de förvånade över att han fyllt 10 år, han är ju så pigg och aktiv.

En bild ville de också ta och det gjordes utan lugnande. Bruno lät sig hanteras så snällt och låg stilla medan en plåt togs. Han fick förstås mycket beröm. Bilden visar status ganska tydligt, om man tittar där spikarna sitter så är det en enda bit med ben nu. Spikarna har fixerat en den stora benbiten som låg löst mellan knä och underben och som nu sitter där den ska. Lite artros kan man se dels på knäskålens ”undersida” (mot höger) och dels på underbenets ovansida (mot vänster). Möjligen kan den senare ge upphov till nya problem och som vetten sa, på en ung hund hade man gått in och putsat. Men Bruno kommer troligen inte hinna få besvär av detta.  Så nu är utmaningen att behålla musklerna och hålla dom i fin form. Och de vill gärna ha en film då och då. Och självklart får jag höra av mig om det skulle vara nåt.

På hemvägen ringde jag och bokade in en ny simtid 🙂

Framåt

Idag var det dags för Bruno att få en ny behandling. Det var 2 månader sen sist och det har hänt en del. Vi åkte ut till Tungelsta och inte till Gärdet med den branta trappan….Denna gång var han så lugn! La sig ner och somnade i princip. Vaknade till när hon höll på på huvudet och nosen men var lugn och  somnade nog till igen.  Och han kändes stabil och balanserad i kroppen och bakdelen. Det har jag ju sett i rörelserna, hur han hoppar över stockar nu 🙂   Andningen jobbade hon med också, det sitter inte i bröstkorgen utan högre upp och till slut landade vi på nosen igen. Undrar om det skulle synas något på en röntgen? Det verkar inte vara en fraktur i nosbenet utan en störning i de mjukare delarna, där även doftcellerna sitter, och där förbindelsen mellan hjärna och nos sitter.  Ska leta fram en bild och studera. Det vart lite jobbigt för Bruno men jag får väl se om han får ännu bättre luktsinne nu! Efteråt var han så trött och nu sover han gott i korgen. Nilaq följde glatt med till bilen men hoppade inte in utan fick stanna hemma själv.

Igår var det dags ny träff med boxern som ska lära sig springa bredvid en elmoppe. Jag hade ju klurat ett tag hur vi ska träna att köra längre sträckor med elmoppen i olika hastigheter och köpte sen en begagnad mountainbike via blocket. Så idag lassade jag in ”vraket” i bagageluckan och sen gav vi oss ut på en tur.

Det gick väldigt bra! Vi hade både hundmöten och möte med barn och bollar (han är tydligen bolltokig) men hundvakten är så underbart klok och lugn och hunden lyssnar på henne. Så där sitter han och äter en köttbulle medan ungarna studsar bollar runt honom!

Sen upptäckte jag hur kul det är att cykla! Som tonåring cyklade jag hela tiden men sen jag har bil har det inte blivit så mycket cykling direkt. Men ska ta upp det igen, det var kul!! Och jag tänker att Nilaq skulle gilla att dra mig på cykel…. =)

Annars är det mycket nu. Jag hatar när folk får vänta men det kan inte hjälpas, jag är fullbokad! Och nu i helgen är det kurs. Jag åker upp till Norrland, yapp!, och ska gå en kurs i longering med Nilaq. Bruno följer förstås med och vem vet, kanske får han prova han med?

Sommar?

Tänk att jag alltid blir lika överraskad varje år. Nätt och jämnt jag hann hänga undan vinterjackan innan sandalerna kom fram =) För just nu verkar sommaren vara här. Den kan ju försvinna igen imorgon men här och nu är det linne, sommarbrallor (inte helt korta då utan piratmodellen som egentligen är väldigt osmickrande men så sköna) och så sandaler. Som människa går det ju bra att klä på sig mer eller mindre. De stackars hundarna har pälsen på året runt. Fast just nu är det mycket spring ner i vattnet. Plockade en fästing igen på Nilaq i morse, den hade suttit 1-2 dagar i alla fall. Har inte kommit förbi posten att hämta salvan men det blir väl idag eller imorgon. Hoppas det snabbt blir torrt i värmen, då avtar både mygg och fästingarna. Minsta regnskur nu så lär de ”explodera” igen.

Stackars Bruno hade världens träningsvärk igår, hela dagen rörde han sig i slowmotion, så sakta så sakta. Så när jag lite käckt slängde ner honom i kanalen idag (eller drog ut honom i selen då) vart han inte glad på mig. Men han fick gå i två ggr. Det räckte med ett par sparkar med bakbenen så verkade det släppa och han gick bättre. Och i solen torkade han fort. Eftersom vi kom ut lite senare idag än på vardagarna mötte vi W idag. Jättelängesen känns det som och jag kan ju säga att det gick sådär. Visserligen dröjde det en lång stund innan Bruno la märke till W eftersom vi var på ena änden av en gräsmatta och hade godissök och W och hans ägare stod vid andra änden och pratade med andra hundägare men när vinden vände fick Bruno full nos och reagerade förstås. Nilaq hade under tiden lyckats krypa genom staketet och nerför en slänt så mitt i allt skulle jag trassla ut henne…..  Självklart hade jag helt glömt strategin med att jollra så nu stod jag och klickade (funkade sådär eftersom Bruno inte tog godis i det läget) och försökte BATa (funkade inte eftersom vi inte kunde öka avståndet) men det var inte helt kaotiskt. Tills det kom en lös hund som började leka med W som i sin tur drog husse över gräsmattan i vår riktning….. Vissa dagar är det mindre kul. Det var bara att överge alla strategier och istället ta sig därifrån. Vi tvärade genom buskagen. Varför blir det så här?

Nåja, det finns ju annat än hundmöten. Igår behandlade jag en hund som också har visat sig ha problem i ena knät. En dag kunde hunden inte resa sig och när jag undersökte henne reagerade hunden i hela bakdelen och hon gick konstigt med baktassarna, små cirklande rörelser. Jag tyckte det verkade sitta i ena knät och ev nära svansroten och skickade dom till veterinär för att dubbelskolla. Röntgen (som hundägaren hade fått tjata sig till) visade en förändring i ena knät dock inte så att de ställde en diagnos. I samtalen med hundägaren har hon kommit på att hunden faktiskt från och till har haltat men det har ju gått över varje gång och hon har då inte gått vidare med det. Nu är knät svagt (benet viker sig när man klämmer till på insidan), andra bakbenet överansträngt och även en förändring i L7S1 (korset) syntes på röntgen.  Hunden har gått upp i vikt, troligen för att hon skonat sig själv, och nu är det många behandlingar, simning och till viss del medicinering som gäller för att få rätsida på det hela.   Lärdomen av detta är att har man återkommande hälta på hunden ska man absolut kolla upp det!! Idag finns ju även borrelia och anaplasma som kan sätta sig på lederna…. (det hade inte denna hund tack och lov!!) Hunden kommer att bli bättre men förändringen kommer förstås att finnas kvar. Nu ska matte få köra ttoucher längs rygg och bakben så hoppas jag det påskyndar läkningen.

Idag är det inte så mycket planerat utan jag och hundarna ska över till lilla mamma senare idag, det är ju hennes dag idag!

Varmt

Ja vad ska man säga, det är varmt nu. Det märks på hundarna och på en själv. Fördelen av att inte behöva flera lager med kläder uppvägs lätt (enligt mig) av mängden insekter, fästingar, ständiga svettningar som drabbar en. Bruno verkar inte tåla värmen bättre i år. Måste nog kolla hans hjärta igen, hittills har han bara haft ett lätt blåsljud (hos vissa veterinärer) men han flåsar och sackar efter nu på längre promenader. Nilaq verkar inte bry sig men är mycket lugnare och lägger sig gärna ute. Minns när jag för två somrar sen trodde det berodde på mognad, hahaha, det kunde jag ju få tro 😉

Idag var det skogspromenad och det var så där. Myggen var väldigt svultna om jag säger så, de kastade sig över oss direkt och det gjorde att det var bara att knata på, inga pauser i skuggan =( Stående kaffepaus vid vattnet där det ev fläktade en aning, i alla fall var det mindre mygg där. Det kröp en fästing på stumpan när vi kom hem och sen hittade jag en till efter nån timme. Det är verkligen det som är skillnaden mellan bärnstenen och brickan, med brickan kryper de runt ganska länge så man hinner ta dom. Idag kom tjärsalvan med posten så den ska jag testa mot myggen och stumpan mot fästingarna!

Ikväll är det behandlingar på schemat och imorgon ska vi åka och simma igen. 27 grader i vattnet håller dom, nästan lite för varmt nu! Då blir det holmen i morgon bitti och med detta väder slalom mellan mat- och andra rester på gräsmattorna….

Poolen

Efter 7 veckors uppehåll var det dags för simning igen för Bruno. Man vet ju aldrig hur det ska gå efter ett uppehåll men jag är nöjd:

Filmen är lång och avslutas lite abrupt när minneskortet blev fullt. . Bruno gick själv uppför rampen, så pass stark är han bak nu. Fortfarande lite svårt att styra benet (Tobbe får ”lyfta” det över kanten)  men paddlar på bra med det. Och så fick han ju fullt upp med TVÅ bollar. Och han fick in båda i munnen lite senare. När jag ser filmen nu blir jag sugen på att lägga in pratbubblor till Bruno eller kanske en voice-over  – han gör så många munrörelser!

Nu får vi se hur pass trött och träningsvärk det blir efter denna simtur.