Äntligen höst

IMAG0394Har nog sällan längtat till hösten som i år. Eller mer att sommaren ska ta slut, Det har varit en jobbig sommar, förlusten av Bruno, en trasig rygg som aldrig vill bli bra, en hund som inte vill göra nåt i den kvava värmen…. Skönt med en ny årstid och förhoppningsvis ny energi.

Ja farbror Brun har lämnat ett enormt tomrum efter sig. Inser ju hur mycket tid och omsorg och resurser han har krävt de senaste åren och nu när han inte finns längre så är allt så annorlunda. Nilaq får nu både tid och utrymme som hon håller på att fylla.  Många saker är så mycket enklare med bara en hund och ffa med en fungerande och frisk hund.  Med Nilaq behöver jag aldrig fundera eller planera så mycket utan vi kan ägna oss åt olika aktiviteter och vara ”spontana”. Hon tycks heller inte sakna eller sörja Bruno. Första månaden var väl lite jobbig när jag gick hemifrån men sen släppte det också. Så hon verkar trivas med att vara själv just nu.

Intressant nog håller hundägarna i området mer avstånd till oss nu. De kanske tror att vargen åt upp den gulliga disneyhunden? Eller så ser de rovdjuret tydligare när hon går själv? Fast de som kände oss tidigare kommer nära och hälsar förstås, Jag trodde ju Nilaq skulle bli mer social som ensam hund men det verkar inte alls bli så. Hon är väldigt noga med vilka hundar hon vill hälsa på och de är få. Just under löpet blev ju hanarna  mer intressanta men nu är vi i vår vanliga bubbla igen, Lika bra det tänker jag.,

Många frågar om det blir en ny prick och det kommer det att bli. Men just nu har jag fullt upp med en hund och allt annat som livet bjuder på. Och jag vill ju fortfarande ha det där lilla huset på landet med tomt och skogen inpå. Så det kommer en ny dalmatiner så snart det bara går!  Och jag träffar rätt hund!

Ryggen har tagit mycket energi och gjort livet mer besvärligt. Regelbundna behandlingar hos kiropraktorn hjälper ju men det tar lång tid detta. Och värst har nog varit att inte kunna köra/åka bil för jag har saknat skogspromenader. Har börjat lite sakta med det men det är helger (inga bilköer) som funkar hyfsat, fast inga långturer än. Köra vardagar funkar inte alls, just att jobba med gas- o bromsfoten ger kramper och smärta som sitter i. Att sätta sig ner går på kvot, jag måste planera hur mycket jag kan sitta under en dag och sen står jag så mycket som går alt ligger ner. Lyfta går inte alls, böja mig framåt kan jag bara göra i samband med stretchingen. Så det här med att packa ihop o fixa till lägenheten har jag fått skjuta på, igen.  I oktober har  jag fått tid till magnetröntgen, undrar vad det kommer att visa….?

Hundpromenader och träning går i alla fall. Så lite hundkurser o träning har jag ändå kunnat syssla med. Och Nilaq får ju träna med mig. Longeringen har vi börjat med igen, det är så kul. Hon gillar att få springa fort och sen är vi väl inte så himla avancerade men roligt har vi. Klickern har jag också plockat fram igen., Det blir lite trix och så jobbar vi med slalomet i agilityn (fast med tältpinnar som jag har med i fickan). Kul och hjärngympa. Parkour kör vi också. Ja, det har jag väl tränat med alla mina hundar sen 90-talet men nu har det fått ett fint namn 😉 Draget har legat nere pga ryggen och värmen men lite optimistiskt (väldigt mycket!) är jag anmäld till ett dragläger i slutet av september. Jag hoppas det ska gå men vi får se. Jag har ju en cykel och enligt kiropraktorn ska cykla funka så länge jag inte hänger framåt över styret… Men än har jag inte vågat testa. Tur är väl att jag ska gå mycket, det funkar bäst =)

Annonser

2 reaktioner på ”Äntligen höst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s