Bruno

Bruno 2013

 
Så kom då den fruktade dagen. Sista dagarna har Bruno haft svårt att kissa igen trots bra pH. Men han har varit glad så jag höjde dosen ”medicin” och hoppades på det bästa. Men sen blev han mer och mer flåsig och tappade orken. Han klarade knappt våra 7 trappsteg i porten. På onsdag kvällen låg han och andades så tungt och jag kontaktade vår veterinär som gör hembesök men hon hade tid först på måndag. Igår morse var urinen mörk, brunrosa. Men han var hyfsat pigg, vi gick runt lilla Reimersholme, sakta men han bar sin älskade boll och letade godis i gräset. Han åt när vi kom in och sov en stund. Sen var vi ut vid 14 och då var han sämre. När vi kom in ville han varken dricka eller äta….. Jag förstod att det inte gick att vänta till måndag och ringde runt till några kliniker. Vi fick komma in akut till Djurakuten. När vi kom dit vid halv 4 fick vi vänta i eget rum. Nilaq var med. Personalen var fantastisk, kom och kollade oss med jämna mellanrum. Veterinären kom vid fem,  jag drog hans historia och hon såg ju hur Bruno var och var helt på samma linje. Så han fick lugnande och somnade till även om han inte var så borta som de senaste gångerna när han varit svår att väcka igen. Betalning och arrangemang fixades, alla papper skrevs på. Kl 18 stannade hjärtat efter överdosen sömnmedel och Bruno följde med Egon. Nilaq gick och luktade på Bruno och la sig igen. Vi fick sitta ”hur länge vi ville”, det var skönt att få lite lugn och ro med Bruno, pratade även med min kompis på telefon. Pussade på Bruno och sen gick vi. Om några veckor ringer de så får vi hämta askan.
 
Även om det var väldigt jobbigt och väldigt sorgligt, jag kan inte sluta gråta, så var det rätt beslut. Bruno var klar och ville iväg från denna kropp som blev så tung och smärtsam på slutet. Men jag saknar honom fruktansvärt mycket. Hur jobbig han än kunde vara så höll han en stor del av mitt hjärta och min själ och det tog han med sig. Nu kan jag bara hoppas att han kommer tillbaka som lovat även om jag inte riktigt kan förlika mig med tanken på en jack russel terrier….
 
IMAG0314
 
 
Annonser

6 reaktioner på ”Bruno

  1. Åh, så tråkigt att läsa! Jag har länge följt fina fina Brunos öden och äventyr via din blogg – oroats och glatts om vartannat. Och så kom den då dagen, som du fruktat… Det är tufft och svårt – även när man vet att man fattat rätt beslut! Man kan aldrig vara helt förberedd och tomrummet blir enormt! Jag tänker på dig och på Bruno och kommer att tända ett ljust för honom ikväll när skymningen lagt sig litet.

    Med deltagande hälsningar från en av dina trogna blogg-läsare

    Annika med vovven Ida

  2. Skriver till dig som lillmatte sa till mig när Clifford dog. Nu sover han och han sover väldigt gott! ❤ Det är tungt och jobbigt! KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s