ADVENTureDogConference 2012

Bild

Årets konferens handlade om jakt: hundens jaktlust, behov att få jaga, olika typer av jakthundar, olika typer av jakt osv. Upphovet till temat var det nya förslaget till djurskyddslag där möjligheten att få jaga inte nämns uttryckligen.  Så frågan blev – är det ett beteende som hunden behöver få utföra för att ha ett drägligt liv? Eller har det kanske avlats bort på alla utom just jakthundarna? Behöver vi bry oss om ev behov……..?

Det var ganska rörigt innan om vilka föredragshållarna skulle bli och inte blev det mindre rörigt under dagen pga dubbelbokningar och sjukdom. Ulrika Förster, en av Davids ”gamla” elever hoppade in som moderator och gjorde ett bra jobb! Inte så lätt att styra upp folk som pratar om sitt favoritämne =)

Först ut var i alla fall Leif Andersson, professor i molekylär husdjursgenetik, som snyggt och prydligt visade att bara för att hundens utseende har förändrats genom medveten avel så försvinner inte grundläggande beteenden. Vita tecken, ändrat hårlag osv ändrar inte hundens beteende. Han tittade på experimentet med Belyaevs rävar i jämförelse med olika hundraser och konstaterade att även om man kan isolera genen som styr vita tecken kan man inte se att den kan påverka beteendet som sådant – hundarna blir inte snällare av att de får vita tecken…… Han tog boxern som exempel, där avlar man främst på heterozygoter för att få vita tecken och inte bara helbruna hundar och där man som baksida kan få helvita hundar. Men nån skillnad i beteende har man inte kunnat se mellan färgvarianterna …. Han hade gärna sett att någon upprepar ”Belyaevs rävar” men då utgick från vilda och inte farmade rävar….

Sen kom det jag tyckte var dagens teoretiskt obehagligaste föreläsning om höga impulsljud och skotträdsla eller hjärnskada? Det var Annette Säljö, forskare i cellbiologi, som redovisade olika forskningsresultat från militären, dels om vad som händer när nedsövda grisar utsätts för starka ljud resp tryckvågor under vatten och dels undersökningar av amerikanska krigsveteraner, både två- och fyrbenta, som kommit hem med bestående  hjärnskador och livslång PTSD. Föredraget kändes obehagligt både tanke på de stackars grisarna och med tanke på  effekterna soldaterna beskrev / hundarna uppvisade efter att ha utsatts för stark och långvarig eldgivning.  Att hjärnan är så oskyddad….

Därefter var det dags att titta på hundens förmåga att följa ett spår eller eftersökshundens spårtrogenhet med Björn Forkman, professor i etologi. Har inte hört honom tidigare men hört om honom och han var en trevlig föreläsare. Intressant hur få hundar som faktiskt spårar ett specifikt djur och inte bara vad som råkar finnas i skogen eller att de kliver av spåret efter en kort sträcka. Och det blev tydligt hur mycket hundar styrs negativt av sina förare även i spåret eller söket. Eller som han sa, ju mer erfarna hundarna blir desto sämre presterar de….

En annan trevlig föreläsare var Karolina Westlund, etolog, som pratade om Panksepp´s emotionssystem. Att djur har känslor är visst fortfarande mycket omdiskuterat i forskarkretsar även om vi som har hund nog har vetat det länge =) Att djur som får välja att uppleva positiva känslor (medelst elektroder i hjärnan) väljer detta och väljer bort negativa känslor känns ganska självklart och jag kopplar ju gärna detta till att hundar föredrar upphetsning framför rädsla eller smärta även om inte föredraget sa just det……

Sen kom ett föredrag om hundens luktsinne och precis som på konferensen 2002 var det egentligen en expert på insekter som föreläste och det blev vääääldigt teoretiskt. Denna gång var det Fredrik Schlyter, professor i ekologi, som fick en att tappa tråden…. Synd för ämnet som sådant är ju spännande.

Kjell Bräster från SKK pratade om jakthunden och viltsvinsjakt och varför vi vill ha ensamhundsjakt i Sverige och inte tillåter packjakt. Bortsett från det etiska i att hundarna i pack hetsar och sliter sönder bytet blir hundar för upphetsade i pack och därmed dumdristiga och lättare skadade medan en ensam hund agerar klokare och försiktigare när den möter viltsvin. Han berättade även om hur man använder drivande, ställande och gärna en vaktel/jämthundsblandning i viltsvinsjakt.

Faror i skogen med Ib Ahlén från Agria hörde jag inte för jag åkte hem och rastade hundarna men jag skyndade mig tillbaka för första föredraget efter lunchpausen som jag sett fram emot: Relationens betydelse för jaktbeteendet med Mattias Westerlund, jakthundsdressör. Detta visade sig vara ett riktigt stolpskott och dagens praktiskt obehagligaste föredrag. Dels var nivån på föredraget påfallande lägre än de andras, han valde t ex att visa inspelade filmsnuttar på sig själv på storbilden istället för att prata själv, men framför allt så gick han runt och vrålade NEJ på scenen så vi i publiken fick tryckvågsskador ….. Tveksamt vad detta skulle ge mer än varningsklockor hur man INTE ska jobba med hund. Det handlade inte alls om hur relationen påverkar jaktbeteendet som jag trodde…..

Sen följde ett panelsamtal om hunden och jaktbeteendet där en del poänger gjordes, mest kanske av Petra Andersson, doktor i filosofi, som ägnat sig mycket åt etik och moral kring att vara djurägare, vilka skyldigheter har vi när vi väljer att ha husdjur? Vidare deltog ”sliträvarna” Per Jensen, professor i etologi, och Curt Blixt, sakkunnig i hundens mentalitet. En rolig vinkling om kommunikation mellan hund och människa stod Gisela Håkansson, professor i lingvistik, för. Samtalen hade kunnat fördjupats men var okej och leddes av Linda Atmer och Karolina Lasses, även de Davids elever.

Samtalet avlöstes av ett föredrag om vildsvinshunden och det var Mikael Schepler, jakthundsinstruktör, som tillsammans med sin far har en viltsvinsanläggning i Östergötland, en av två i Sverige. De föder upp viltsvin som inte görs tama och testar och tränar jakthundar på att söka upp och ställa dessa utan att attackera. Unga galtar utan betar ”skrämde” hundarna genom att springa och stånga dom – inga skador men en viktig lärdom. Här togs också olika typer av jakthundar upp och hur de lärde sig att vara aktsamma runt viltsvin.

Därefter berättade Lasse Johnsson, jakthundsdressör och känd i goldenkretsar mer om den apporterande hunden Bl a pratade han om hur retrievern kom till, skillnader mellan sorterna och hur de kom till Sverige. Han nämnde att det tidigare även fanns gula flattar…..

Lite mer prat från panelen, bl a om tollarens annorlunda beteende i jakten och sen kom ett föredrag om eftersökshunden och där hade Lars Bromby (?) med kort varsel hoppat in. Det tyckte jag var intressant att lyssna på eftersom han jobbar praktiskt med eftersök på allt slags vilt i samband med bl a godsjakter och trafikskador. Han tog upp bl a att hundarna ska vara lugna före och under arbetet. Och att han alltid arbetar med två hundar, en noggrann spårhund som vill just spåra och en lösjaktshund som på slutet får leta upp och ställa eller själv avliva viltet . Och jag tänker att det är ju precis så Nilaq och hennes syster arbetar (när de fått chansen), systern spårar en individ och vill inte ha skanken på slutet, Nilaq söker upp skanken och sliter ner den. Det perfekta jaktteamet =) Och de behöver varandra i jaktarbetet. Här kom det upp frågor om hur blodspår som aktivering och proven skiljer sig från det praktiska arbetet och det blev ganska tydligt att skillnaden är stor.

Avslutningsvis pratade David Selin som arrangerar konferenserna om jakten som behov ur ett hundägarperspektiv. Han plockade isär jakten i olika sekvenser och hur vi kan använda detta i berikningen;  att få hoppa upp efter eller få gräva fram ”bytet”, att få springa efter en sorts linbana där – om hunden tappar bytet – det ”smiter” iväg, att få slita och dra för att komma åt eller att få ”döda” ett byte. Tänket påminde mig mycket om instuktörskursen i viltspår där Nelson och jag blev frälsta =) Till sina grönländare hade han t ex en boomerboll för elefanter (stor som en pilatesboll) och det önskar Nilaq sig i julklapp =).  Han pratade även om vårt ansvar att tillgodose hundarnas olika behov – bollvallning för vallhundar, viltspår, balans och skogsagility. Avslutningsvis var det nog tydligt för de flesta att alla hundar behöver få jaga i en eller annan form och om inte annat så ska de i alla fall få utlopp för behovet genom berikning. För vad händer om vi inte tillgodoser behovet? Hundar som jagar andra hundar, ibland som ”pack” i en hundrastgård? Hundar som jagar ryttare på hästar? Hundar som jagar människor…..? Tänkvärt.

På det hela en intressant dag även om jag gärna hade grottat ner mig mer i vissa delar men så är det nästan alltid. Och så var det som alltid kul att träffa ”hundfolk” och nörda en hel dag =).

Annonser

5 reaktioner på ”ADVENTureDogConference 2012

  1. Intressant med en liten rapport, förstår att tiden inte räcker till för att tillgodose allt man vill veta 🙂 Själv minns jag allt för väl hur hårda bänkarna var förra året för att vänta på att det kommer på tv 😉

    Personligen tycker jag det är sån extremt stor skillnad att jobba med apporteringen jämfört med rally/lydnad, vad hunden har för jaktlust i genetiken märks verkligen!! Och föresten, gula flattar finns än, men de flesta väljer att kolla upp risken att det kommer innan parning då det är en otillåten färg (reggas som blandras) och många valpar som föds gula avlivades förr direkt, lite som med de vita boxrarna.

  2. Så utrolig spennende det hørtes ut. Heldige du! Takk for at du deler. Skal sjekke ut litt mer om dette nå. PS: jeg har møtt en gul flatt, veldig søt men så ut som en blanding.

  3. Intressant att läsa och välkommen åter till bloggvärlden! Något år när jag inte lagt ner en förmögenhet på veterinären så ska jag åka på en ADC 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s