Pejl

Idag blev det spår =) Och för Bruno blev det ett viltspår, en skank utan blod, och han fick gå spåret löst. Så jag fäste mobilen på honom och filmade medan han sprang och spårade. Han är ju så söt, ska säkra och dubbelsäkra. Spåret fick ligga lite längre, kanske 40 minuter, så han var betydligt säkrare idag. Det finns ingen bild av spåret som jag lade men man ser ju ”linjen” hur han tog det. Och eftersom jag fick grejja med filmerna från BAT-träningen så blev det även en snitsigare film från spårandet 🙂

Nilaq fick sitt leksaksspår! 7 leksaker utlagda med 5-10 m mellanrum, några gömda men de flesta intill ett träd eller en sten.  Hon trodde ju först att det var saklet igen och efter att ha hittat den första ”av en slump” rusade hon förbi andra och tredje men sen gick hon tillbaka till 3e och insåg att det hade legat nånting där! Så då följde hon spåret och tog alla saker. Duktig tjej. Men hon tycker att spår är träligare (jobbigare?) än söket, det syns på kroppsspråket. Under söket leker hon med varenda sak hon hittar, i spåret markerar hon. Den gömda dummyn drog hon fram men sen var hon snabbt på väg på mot nästa. Men det gick att få henne och spåra och det var det jag ville se. Nästa gång blir det saklet igen.

Qilaq fick ett kort men klurigt id-spår. En skank och en leksak som vi drog jämte varandra och sen delade vi på oss, matte gick med skanken och jag med leksaken. Det var leksaken Qilaq skulle hitta. Spåret blev väl inte ens 200 m men som sagt, det skulle vara klurigt, inte långt. Men hon är ju så duktig så utan att tveka en endaste gång tog hon spåret och valde direkt leksaksspåret och hittade den lilla leksakshunden! Sen ville hon fortsätta spåra men på tillbakavägen hamnade vi så pass nära skanken att hon fick markera den. Och det var det hon gjorde. Sen var hon bara intresserad av leksaken.  Med henne spelade vi in både läggande och gående däremot blev filmen för usel…. Teknik och handhavande

Detta bildspel kräver JavaScript.

!

Annonser

2 reaktioner på ”Pejl

  1. Min uppfattning med Nässla, som gör likadant som din tjej är att det nog är för lugnande vid spår för att man ska börja leka. Söket är fartfyllt och hunden springer ut, det blir lek och skoj, i spåret jobbar hunden lugnt (nu pratar jag inte om våra blodspår som är vilda;) ) och så kommer det fram en leksak helt plötsligt. Nässla tar den men spottar ut den likafort för att jobba vidare. Själv har jag ju inte återgått till personspår men i viltspåret fungerar det bra med små lådor med mat, kanske passar bättre vid spår?

    1. Jag är bara så nöjd och glad att hon själv valde att spåra! Första levnadsåret var hon superduktig i (blod)spåret men efter att ha fått (helt oplanerad) ”jaktlycka” och att vi började med personsök, så har hon helt struntat i spåret och gått på vittringen istället, oavsett hur mycket blod eller vilken sorts skankar jag använt. Överlag gillar hon inte problemlösning, det ska gå lätt och fort för att vara kul. Hellre lösa uppgiften fysiskt än mentalt!Och så är hon en otrolig sakletare, hittar allt och överallt under promenader m m!
      Men här blev det ju så bra, att hon märkte att hon missade något när hon gick med hög nos och då gick det att spåra!! Det jag kanske testar längre fram är att gömma leksakerna mer i spåret, så hon får slita fram/upp/ner dom, för det är skoj tycker lilla galenpannan Nilaq!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s