Hej hå, hej hå…

Efter den avkopplande blev det måndag igen. På morgonen hade vi ett oplanerat hundmöte ganska omgående. Medan vi gick över fotbollsplanen – med Nilaq i flexi och Bruno lös – passerade en tjej med en labbe förbi, eller det var nog tanken men hunden drog raka vägen till oss istället och lyssnade inte ett dugg på sin mer än irriterade matte. Heter förresten alla retrievers Sigge??? Han sprang rakt på Nilaq men när jag röt till gick han undan och istället fram till Bruno.  Där bad jag matten ropa in hunden och INTE gå fram vilket hon lyssnade på. Har upplevt så många ggr att slagsmål startar när någon tar tag i hunden.  Nu gick vi åt varsitt håll och ropade på hundarna. De hade dock ingen tanke alls på att komma utan hade sin ”sällskapsdans”. Nu var jag inte så orolig eftersom Bruno aldrig har startat ett bråk men med hans ben är det ju lite sådär och han har inte fått umgås med främmande hundar på så länge eftersom han fått gå kopplad. Men labben var nog mer inne på att uppvakta än att slåss så efter en stunds dansande gick de isär igen och vi kunde fortsätta vår promenad. Det var ändå lite skönt att se att Bruno fortfarande funkar bra med hundar lös.

Eftersom jag hade valpkurs på kvällen tänkte jag unna hundarna något gott – varsitt märgben som de fick när jag skulle gå. När jag kom hem efter ett par timmar möttes jag av det som gör alla hundägare och småbarnsföräldrar nervösa – total tystnad. Inga hundar kom springande, inga ljud hördes….  När jag gick in i sovrummet hittade jag Nilaq på sängen, täcket ihopkrattat i en jättehög och Bruno i korgen blixtstilla. Det visade sig att Nilaq hade bägge märgbenen i sängen, inuti täcket, och Bruno vågade inte röra en fena för hon vaktade. Har jag nämnt att hon är skendräktig? Kanske inte det jag hade tänkt mig men visst, hundarna var ju ”aktiverade”…. Så när jag plockat undan benen och satt mig ner somnade de bums de fyrbenta….

Imorse var alla pigga och glada igen och vi startade dagen med en skogspromenad.

Det blev en lugn och skön runda, inga konstiga barngrupper ute i markerna. Nåt rådjur som sprang ifrån oss men där har Nilaq faktiskt blivit riktigt bra – hon tittar och hetsar upp sig men kan släppa viltet och gå vidare fortare och fortare. Skulle nog inte funka lös men ändå….

I förra veckan skrämde Nilaq ner en snok i vattnet och idag gjorde hon om det. Ska försöka komma ihåg var den bor, känns onödigt att jaga orm faktiskt.

En kort fika på klipporna i solen hann vi med. Finns det nåt bättre? Vatten, sol, kaffe….? På väg därifrån fick Nilaq en släng av skendräktighet igen. Tog en stund innan jag fattade vad hon höll på med.

Jag upphör inte att förvånas över dessa instinkter som kickar in bara så där.

Annonser

7 reaktioner på ”Hej hå, hej hå…

  1. Ja Bruno har det inte lätt, men idag hämnades han genom att sno ”valpen” (den fotbollsprickiga hanteln med pip) och ligga och tugga på den i sin korg en stund. Hon tittade storögt på….. Annars har Nilaq den hos sig mest hela tiden och på em-promenaden får den följa med ibland =)

  2. Vilken fin valpgrop hon gjorde.
    Här hemma får man gömma allting som piper när hon är skendräktig annar blir hon så ledsen när (valpen) piper. 🙂

  3. Hihi! Inte lätt att vara en Bruno med en sådan drake till kompis hemma…
    Dixie har lite samma tendenser när mobiltelefonerna piper, och efter valpkullen verkar det som att hon reagerar mer, även så hon inte är skendräktig = man får vara mer ordentlig med ”undanstoppandet” av frestelser…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s