Dagsarkiv: 02.01.2012

Nilaqs årskrönika

2011 – mitt år helt klart! Det började med massor med snö – japp, Nilaqväder! I januari började jag också att löpa – då slapp jag simma! För det tycker jag är tråkigt, att simma fram och tillbaka i en bassäng…. Larvigt!

Och i februari var jag på kurs. Det var kul! Jag visar ju gärna upp mig och mina färdigheter för andra. För jag är bäst!

Sen fortsatte våren med massor med snö – mer Nilaqväder! Det var bra. Det kan liksom inte bli för mycket snö……  Och i mars började vi med sök igen. Det är så kul. Och jag springer jättefort i skogen och hittar alltid dom som gömmer sig där. Fast ibland tar springet över lite och då glömmer jag att berätta för matte att det finns nån där….  Och så går ju stilige Loke på samma kurs =)

Sen fyllde jag 2 år i april, det är väldigt viktigt så klart, för då är man vuxen och gör som man vill, eller hur? Fast ibland är det bra att lyssna på matte förstås. Men lyssna betyder ju inte att göra som hon säger alla gånger…. tänker jag!

Så när vi åkte till en stuga i maj fick jag inte vara lös ute…. det var dumt. Fast en gång glömde matte sig och då sprang jag fort ner till sjön och tillbaka. Jag var väldigt duktig om jag får säga det själv så varför måste jag ha lina på då, va? Det trista var att katterna försvann, de var mina kompisar men de har det så bra där, så jag är inte så ledsen egentligen. Jag har ju katterna på gatan hemma som jag kan jaga, hihi.

Sen blev det varmt så juni och juli och augusti var ganska tråkiga för jag blir lite slö av värmen fast i augusti började sökkursen igen och det var kul förstås. I september var jag på kurs igen och det var kul för jag fick göra många övningar och var jätteduktig och heeeelt annorlunda än vad matte trodde. Ha! Hon ska inte veta allt tänker jag. Jag passade på att löpa då också. Och sen var jag med och jobbade med matte också, fast nu stod hon och pratade en massa medan jag tog hand om folk och de hundar som var där.

Oktober var ganska trälig men söket var skoj förstås. Det ganska lurigt ibland för nu är det inte för nybörjare längre. Nej, nu är vi proffs. Ha! Är man bäst på att söka folk så är man.

I november åkte vi iväg ett par dagar för att kolla katterna men de har bestämt sig. Lite saknar jag dom, Leo i alla fall, han var min kompis. Nåja, de gör ju ändå som de vill. Och nu får jag mer tid av matte. Det är bra.

Sen gick jag och syrran och väntade på att snön skulle komma och så kom den….2 cm i 2 timmar. Fy vad lurad jag kände mig. Riktigt trist är det med gråväder. Fast det är klart, det finns lite is på pölarna ibland och dom gräver jag ju hål i och så kan jag springa i strandkanten och slita upp rötter. Det kan jag ju inte när isen ligger. Fast det är varmt och det är jobbigt. Jag hoppas så att det kommer snö snart!!! Nu har jag börjat fälla päls men när det är så varmt gör det inte så mycket, bara inte matte höll på och drog i tussarna så…..  Hon har dessutom lovat att vi ska börja dra nu, det hoppas jag ska bli kul. Bara en grej ska hon kolla innan och det kan ju inte vara så farligt eller?

Annonser

Brunos årskrönika

Det har på sätt och vis varit mitt år tycker jag! I januari var det mycket snö och eftersom det var jobbigt att gå i fick jag simma 1-2 ggr i veckan. Det blev riktigt kul till slut. Det blev även en del mysiga promenader och Zeppo var hos oss ett par dagar men då blev jag så halt av lekar och promenader så han kom inget mer….. Det som var dumt var att jag fortfarande skulle gå på diet.. Ett dumt ord tycker jag!

I februari gick jag på kurs. Den var konstig men okej. Bäst var massagen, sämst var speglarna på väggen. Jag var tvungen att skälla på den där pricken hela tiden faktiskt.  Och han skällde tillbaka…..

Det var kvar snö länge så jag simmade på hela våren. Men hältan blev bara lite bättre… Så i slutet av mars kunde jag plötsligt inte kissa! Asjobbigt var det. Tänk er själva att stå där och lyfta benet och inget kommer….. Herrejisses, ont gjorde det också. Så jag fick åka och hälsa på ett ställe med en massa hundar och katter och en kanin som glodde på mig och sen klämde en tant på mig och sen fick jag en spruta och så fick jag åka hem igen. Men inte kunde jag kissa bättre för det….. Nästa dag åkte vi dit igen och då fick jag sova en stund och sen var jag inte kissnödig längre! Och sen blev det bättre. Fast jag fick annan mat då och det tog ett tag innan jag tyckte att det var gott för innan åt jag färskfoder och det gillade jag! Kanske lite för mycket faktiskt för nu fick jag så himla lite mat plötsligt för jag skulle banta! Har ni hört vad tokigt!?

I april smälte snön och jag blev lite mer rörlig igen. Sen var vi och träffade Kari och han är lite läskig. Man ska titta honom i ögonen och så skriver han en massa och sen får man droppar. Fast jag gillar hans droppar!

Maj var väl inget speciellt direkt, vi var ute mycket mer, det var skönt.  I juni åkte vi och bodde till skogen och min kupp lyckades äntligen! Jag jagade iväg Leo så han sprang till skogs. Ha! Där fick han! Och tack och lov så gick Morgan också iväg dagen därpå. Så himla skönt att slippa småkillarna! Fast matte vart visst ledsen. Men hon har ju mig!!!

I slutet av juni åkte vi på utflykt igen och nu somnade jag ganska omgående. När jag vaknade hade de skurit sönder hela mitt ena ben! Ojojoj vad ont jag hade. Och vad illa jag mådde. Men man är ju en seg grabb så det gick över ganska fort. Men jisses vad jobbigt det var att lära sig gå på nytt. Det blev mycket på 3 ben. Tur jag är en stark kille. Och sen fick jag ju simma igen så då blev jag starkare. Och sen blev det en massa konstiga övningar. Hela sommaren höll matte på. Och faktiskt på hösten också fast då var det andra övningar vi gjorde. Eller vaddå vi, det var ju jag som fick göra allt.

Tur att jag fick lite extra igen då i augusti när vi var till Helena i Tungelsta. Första gången var jättejobbig, jag förstod inte vad hon gjorde och det blev himla jobbigt i kroppen och i huvudet. Usch. Jag  var helt slut efteråt. Men det blev bättre gångerna efteråt under hösten.

Men först var vi på kurs igen i september. Det var roligt att träffa Riekje igen och hennes kompis Janine. Och så jobbade matte mycket med mig den helgen, det gillar jag 0) I slutet på september fick jag följa med matte och jobba. Det var intressant. Inte för att jag orkade lyssna på allt hon sa men intressant att se vad hon gör. Och så hade jag en soffa för mig själv. Det var uppskattat.

Sen var vi tillbaka på kliniken och jag fick sova denna gång också men nu gjorde det inte ont när jag vaknade igen. Bara lite träningsvärk. Men alla verkade nöjda så då var jag också det.

I oktober firade jag 3 år med nya matte! Tiden går fort. Men jag tittar inte bakåt utan lever i nuet och det är helt okej. I oktober fick jag träffa Helena igen och nu var det skönt och avslappnande och inte ett dugg läskigt. Jag somnade faktiskt till en stund…..

Det blev en tur till Småland igen i november men tack och lov höll sig katterna borta! Yes!!! I november började vi spåra igen. Tur att matte ryckte upp sig och vi äntligen kom ut igen. Det är såååå roligt. Och jag är väldigt duktig. Även om jag inte hittade skanken så jobbade jag på.

Och nu i december har jag fått börja simma igen. Alla var väldigt imponerade av hur bra jag är nu! Så är det när man tränar varje dag. Då blir man stark och kan simma bättre. Det var kul att komma ut till Tobbe igen fast hans hund gillar jag inget vidare.  Och sen var vi iväg till den trevlige  veterinären igen och denna gång behövde jag inte sova. Alla var så charmade av mig. Jag är ju en väldigt trevlig prick så det förvånar inte mig alls. Nu är året snart slut och allt är bra med mig.