Oväntat besök

Rådjur - bilden lånad från nätet

Egentligen är det inte så förvånande för nu är det fullt med nya kidd ute och fjolårets är helt förvirrade. Så de kommer in till stan.  Idag stötte vi på ett sådant på promenaden på Långholmen. Det  händer varje år så man ska inte bli alltför förvånad men det blir ändå en överraskning.

Nu såg jag det inte utan Nilaq fick upp doften på det. Och hon kan ju inte hålla sig. Dessutom hade vi precis kommit till vår lek- och träningsäng och jag hade släppt kopplet…..  Så fröken drog iväg med koppel och allt. Hej och hå. Ingen inkallning i världen funkar väl i det läget. Nu kom hon tillbaka efter 30 sekunder men bara för att kolla att jag var kvar. Många svordomar blev det när jag såg svansen försvinna uppför kullen – igen. Hann dock konstatera att hon gick i ett snyggt och prydligt sökmönster……men vad hjälper det när hon inte får springa efter vilt? Jag beslöt mig att ”straffa” henne genom att gå vidare. Så stackars Bruno fick gå med mig och fick på så sätt inte heller någon lek. Jag hann gå runt kullen, det tar bara ett par minuter, så kom hon igen och la sig en bit ifrån på gräset. Men innan jag hann fram var hon iväg igen och nu såg jag rådjuret. Det förklarade ju hennes intresse för hararna på holmen har hon liksom gett upp lite på – de dyker ju ner i sina hålor och är borta så fort. Det blev ett varv till och sen kom hon och gick då ner i vattnet och drack så då kunde jag ta kopplet.  Eftersom jag vid varje rusning skrikit nej sa jag ingenting nu utan bara tog henne med mig. Nu är jag inte långsint utan det rinner av mig ganska fort men arg var jag. Jakt är förbjudet! Om hon ska jaga kan hon omöjligt gå lös. Det är ju därför vi tränar sök och spår så att hon ska kunna behärska sig.

Då kom en annan hundägare som vi ofta träffar och berättade att hon mött Nilaq på ängen och att hon hade tagit kopplet. Men eftersom Nilaq då letade efter mig hade hon slitit sig – förstår jag, hon är stark – och sprungit först åt fel håll och sen efter mig. Så då jagade hon ju inte rådjuret längre utan letade mig. Kanske var springet mest nyfikenhet trots allt…. Hursom, det slutade gott och nu är vi beredda på att de kan dyka upp på holmen nån månad framöver.

Så idag blev det ingen klickerträning utan ett helt annat test istället.

Annonser

6 reaktioner till “Oväntat besök

  1. Jag tycker sånt där är så fruktansvärt obehagligt, man vet ju aldrig vad som kan hända (springa ut i vägen etc) och det sänker bara förtroendet för hunden och den blir lidande av att inte få springa lös. Usch 😦

    1. Ja det lär dröja innan hon får gå lös igen. Och det är trist för hon har varit så duktig så det blir verkligen ett ”straff”. Men vad ska man göra. Nu var hon ändå ”duktig” som kom och letade efter mig efter så kort tid men hon kan samtidigt inte behärska sig. Det är ju inte så att hon inte vet vad nej betyder eller att hon inte hörde mig (hela holmen hörde nog). Så länge hon i såna lägen väljer att springa på vilt så går det inte. Även om det inte finns trafik i direkt närhet. Men det är bara 2 år sen som en ridgeback jagade och rev ett rådjur inför båtklubbens medlemmar som ringde polisen. Inte poppis om man säger så. Även om rådjuren inte har nåt i stan att göra.

  2. Hade också en dalmatiner som ville jaga ren, inte bra om man bor i Lappland.Hade vi bott längre ner då så hade det väl varit rådjur:-) Men hon är den enda dalmatiner jag haft som varit riktigt viltintresserad.

    Mina hundar nu är inte intresserade av själva rådjuret det struntar de i men vill spåra! Är lättare att bryta än en hund som vill rusa efter djuret så det är ganska bra.

    1. Ja och spåra kan man ju göra som aktivering/berikning men att rusa efter en ren eller ett rådjur….känns väl så där! Nu hoppas jag att det var ett ”undantag” och att hon egentligen är tillförlitlig. Men vem vet? Det är ju mycket jakt i rasen…. Inte som dalmatinern. Bruno såg inte ens rådjuret!

  3. Läskigt när de springer i väg så där och speciellt med kopplet hängades – alla tankar på om de fastnar. *hu*
    Skönt att det gick bra och vad bra att hon ändå släppte rådjuret och letade efter sin matte i stället! Hoppas ni snart kan vandra lösa igen!

    1. Ja man vill ju inte att de fastnar, nästan bättre att de är lösa då…. Nu var det inte så många minuter med ”alla tankar som far genom huvudet” och jag vet ju att hon har koll på mina tankar så det gäller att tänka ”kom, kom, kom” =)
      VI ska på sökträning imorgon men ev tar jag med en långlina då…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s