Dagsarkiv: 25.03.2011

När det går sämre

Under en tid har Bruno och hans höft varit sämre igen. Jag är inte säker på vad det beror på. Kan vara så många saker; halkan, väderväxlingen, vi har simmat bara 1 gång i veckan ganska länge nu, vi har provar olika tillskott, ja hur ska man veta?  Men han har hoppat mer på 3 ben och även blivit trött fortare de senaste veckorna. Det har varit så pass att jag undrat om hur länge till detta kommer att funka. Det sliter fruktansvärt att se ens djur sjuka. Jag har även surfat runt och tittat och funderat på om det är dags att skaffa stödhjul till honom….

I torsdags var vi och simmade igen och när han kom i bassägen blev det plask, plask, plask…. Det får mig nästan att bryta ihop, att han nu också helt tappat tekniken när han simmat så fint. Vi provade allt, bytte till större flytväst, satte på koppel, gå runt bassängen så han följer, satte 2 koppel på för att lyfta baken men inget hjälpte. Det blev bara ett plaskande utan like precis som i början. Till slut hängde vi honom i 2 koppel på tvären i bassängen och han fick trampa på utan att komma någon vart. Och se där, efter 2 minuters plaskande  kom han plötsligt in i rytmen igen och började ta fina simtag både fram och bak. Så han fick hänga där i dryga 5 minuter och trampa. Kort vila och sen fick han simma fritt. Och här var han så härlig för istället för att simma ett par varv och sen komma upp ville han simma, pausa, simma, pausa i ytterligare 10 minuter.  Så det blev 30 minuter i bassängen.

Idag pratade jag med klient och kompis om hennes hund som är äldre och har haft en del problem. Och nu var frågan hur mycket man ska göra samtidigt? Hur vet man vad som funkar eller inte funkar? Och kan man veta om hunden inte reagerar på något sätt? Man vill ju se nån typ av reaktion, antingen en förbättring eller, faktiskt, en försämring.   Och när vi pratat en stund slog det mig att denna svacka hos Bruno faktiskt kan vara just en sån försämring.  En försämring som visar att kroppen svarar på behandlingen. För trots att Bruno varit sämre så är han nu mycket starkare och uthålligare och väldigt glad. Och han skulle ju inte vara glad om han var dålig…. Så jag hoppas på att det verkligen är så att det han nu  får och får göra leder till att det läker. Och att han blir bättre. Så jag slipper sätta stödhjul på honom.

Sök med inslag av bevakning

Igår kväll var det dags igen för sökkurs med Nilaq. Skönt att kvällarna blir allt ljusare och nu är det snart sommartid så då kanske vi slipper träna i mörker?

Nu hade det tyvärr kört ihop sig för flera deltagare så vi var två som fick börja träna. Denna gång blev det lite annorlunda för nu skulle vi låta hundarna välja på vilken sida om stigen skicket skulle gå. Den andra hunden har ju precis börjat med sök så där fick matten kolla med mig att det blev rätt håll. Hon gick alltså ensam fram till markeringen och när hon kom dit skulle hon ha läst på sin hund åt vilket håll figgen satt.  Han kollade dock åt bägge hållen så hon valde ”fel” så det var ju bra att hon kollade med mig och kunde skicka hunden åt rätt håll. Det gick bra. Andra gången var bägge säkrare och valde ”rätt” håll!

Sen var det Nilaqs tur och jag skulle inte få dubbelkolla utan skicka Nilaq åt det håll jag trodde var rätt. Lite beredd på att det skulle bli premiär på tomt skick var jag nog men jag behövde inte oroa mig, Nilaq vädrade markant mer åt ett håll och när vi kom fram till markeringen var jag väl 95% säker. Frågade henne åt vilket håll figgen var och hon visade åt samma igen. Så jag skickade ut henne och det var ju rätt. Det var också i vindriktning så hon fick ju doften rakt i näsan.

Vid andra skicket var det inte lika tydligt men till slut valde hon andra hållet och jag skickade ut henne dit. Rätt igen! Men nu var det mycket svårare för det var med vinden bort och det blåste som sagt starkt. Hon sprang också mer i bredd och inte rakt ut, antagligen för att hon kryssade fram mot doften. Så häftigt att se. För även om man idag vet hur bra näsa hundar har är det ändå fantastiskt att se dom göra det praktiska arbetet.

Tyvärr ville hon inte hålla rullen i munnen på väg till mig fast hon gjorde helt rätt dagen innan. Så antingen har det blivit lite befäst att i skogen och med kursledaren behöver man inte eller så var det rena turen dagen innan. Det är i alla fall något vi får träna på dom kommande ljusa kvällarna.