Vardagen fortsätter….

Hej och hå vad tiden går.  Just nu känns det lite som ett ekorrhjul – man springer på för att hinna med och hoppas att man inte snubblar….

Vi går förstås våra morgonrundor, oftast på Långholmen. Jag är glad att vi har så nära till ”holmen”, det är trots allt en liten oas i storstan.  Vanligen går man väl runt hela på trekvart men våra rundor tar 2-3 timmar.  De flesta dagar har vi sällskap med syster yster till Nilaq, Miss Q, och hennes matte. Tidigare med 2 hanhundar gick jag oftast ensam men nu har jag lärt mig att uppskatta sällskapet. Sen har vi hundarna på holmen förstås.  Både Nilaq och Bruno funkar med nästan alla dessa hundar, iaf de som de träffar regelbundet och känner.

Som bilden visar har även badsäsongen inletts. Bruno har en egen stil som innebär mycket stänk och en och annan missad pinne/boll trots att han simmar med öppen mun –  han blundar nämligen för det stänker så….. Nilaq glider mer ut och hämtar och simmar sen in. Har säkert en bild på henne med….

Bruno har tyvärr fortsatt svårt för små hanhundar, han har svårt att hinna läsa dom, men han är duktig att gå undan. Nilaq har det istället lite svårt nu när hon är hormonell (igen, suck). Från världens duktigaste mysfia förvandlas hon till en riktig bitch som vaktar både saker, mig och godis. Och stänger av öronen. Man riktigt ser hornen växa i pannan…  Och eftersom hennes ”bus” ute består av att springa fram till främmande och hoppa på dom får hon gå i långkoppel. Trist men när det nu är en period med mycket löst folk och även många lösspringande barn på holmen blir det konsekvensen. Utan hormoner är hon hur duktig som helst och leker hellre med mig eller hundarna än trakasserar folk. Tanken på kastrering hänger i bakhuvudet. Men vi får se, hon ska väl nu löpa för andra gången.

Under maj har vi inte gått så mycket i skogen. Mest för att skona djurlivet för även i långlina blir det nån avstickare och även om inte hundarna jagar viltet så jagar de varandra och rusar som tokar och det känns onödigt. Är inte heller helt nöjd med fästingskyddet på ffa Nilaq så det har bidragit till färre rundor i skogen. Just nu testar jag en bricka som är laddad av en slagruteman och som ska ge skydd mot i Sverige förekommande fästingar men brickan är ännu på provstadiet. Det verkar lovande men i skogen räcker den inte till, troligen för att mängden fästingar är så mycket större än här i parkerna (där de numera också finns….)

Ensamhetsträningen har dock gått framåt med stora steg, Nilaq är jätteduktig och förstör ingenting nu när hundarna får vara hemma ett par timmar ibland.  Även helt ensam kan hon vara hemma i trekvart och då är hon kolugn när jag kommer hem med Bruno. Hon är väldigt duktig. Sen är de oftast med mig men ibland måste man iväg själv.

Bruno har fått nya droppar av homeopaten och effekten denna gång var skrämmande. Dygnet efter första dosen stängde han av helt och blev som en robot. Man kunde inte nå honom. Tack och lov släppte det till dag 2 och sen blev han långsamt mer och mer öppen igen och väldigt glad. Nu tycks både fotbollsspel och hundmöten gå lättare, han fastnar men kan själv ta sig ur och ta kontakt med mig istället. Och han leker mer igen =)

Det är så skönt att han blir mer och mer träningsbar även i jobbiga situationer. Jag beställde även en thundershirt från USA men den hade inte riktigt den effekt jag hade hoppats på. Fast jag ska testa igen till hösten, det känns lite jobbigt att sätta på en tight ylletröja när det är så varmt….  Det är ändå en stor skillnad på hur han var för 1½ år sen och nu. En helt annan ro i kroppen och ett annat fokus. Men lite kommer nog alltid att finnas av hans ”autism”.

Idag fyller katterna 6 år och det firas med extra tonfisk!!

2 reaktioner till “Vardagen fortsätter….

  1. Härligt att börja dagen med tvåtimmarspromenader, mina får nöja oss med en halvtimme på veckorna. På morgonen alltså, senare blir det längre turer.

    Vilken härlig simstil Bruno har, hela havet stormar! Och roligt att det går framåt med honom stadigt, tur han fick komma till dig.

    En fördel med Norrlan där att det är mindre fästingar men de drar ju sig uppåt hela tiden så om några år kanske friden är slut. Än så länge behöver vi ju inte använda fästingmedel.

    Theo grattar kissarna, han gillar konstigt nog inte fisk, bara stekt lax!

  2. Ja fästingarna är ett elände som jag gärna sluppit! Nu gillar de inte mig men det är tillräckligt äckligt att plocka på hundarna.

    Ena kissen är kräsen, Morgan. Han har mycket bestämda åsikter om allt. Men han gillar (människo)tonfisk på burk =) Leo provar gärna allt…. Han snor även pålägg från mackan om han kan…. En dalmatinerkatt =)

    Vi kör de långa prommisarna på morgonen och sen blir det kortisar eftermiddag o kväll. Men det beror ju på hur man jobbar och så =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s